41 dagar kvar...

...tills en del av mitt nyårslöfte ska infrias. Vad i hela friden har jag gett mig in på?? Någon som kan sälja mig något jäkligt effektivt medel för prestationshöjning? Annars är det risk att jag trillar av pinn ute på ön... Fast, som jag så käckt brukar säga (läs ljuga) det är ju bara en fråga om fart. Hjälp!

"Men min sambo äter i alla fall inte bajs"

Kom att prata om korkade saker man sagt under en arbetsintervju. Jag tror att jag vann. Jag var på en intervju där vi hade ett rätt gemytligt samtalsklimat. Vi kom in på att prata om barn, jag sa (kul, ha ha) att jag inte hade några barn men att det kändes som det ibland eftersom jag har en sambo och en hund.

"Jaha" sa intervjuaren muntert, "vem är jobbigast av dem då?"
"Nej" svarade jag, "de är faktiskt lika lydiga båda två."

Kul. Bra klimat, alla smålog. Jag vet inte om jag fick för mig att det lät dåligt att jag refererade till min sambo som "lydig" eller vad som föll mig in när jag försökte rädda situationen med ännu en skämtsam kommentar:

"Men min sambo äter i alla fall inte bajs."

!!!!!

"MEN MIN SAMBO ÄTER I ALLA FALL INTE BAJS."

Bajs! Hur kan jag få för mig att det är ok att prata om BAJS på en arbetsintervju! Det - tillsammans med andra kroppsvätskor - ligger förmodligen högst på listan över saker som man INTE bör prata om! Vilken stjärna. Bra jobbat Karin.

37,5 km terräng; ett misslyckande?

I lördags skulle jag ut på ett sista (dvs innan 9 maj) längre lång pass. Jag har hört att det tar ca åtta veckor att återhämta sig från ett maraton, detta är säkert individuellt, men stämmer säkert rätt bra på mig. Därför tänkte jag lägga mitt sista långa långpass (dvs över 2,5mil) i lördags. Jag hade tänkt springa typ ett maraton. Fräckt bräkte jag på till min syster att det inte skulle vara några problem, vi har ju barmark här i "södern" (i stan, skulle det visa sig).

Jag hade dock inte planerat att springa i 1dm blötsnö som det visade sig vara i skogen... Ingen (förutom nåt rådjur här och var) hade heller gått där jag skulle springa, så det var oupptrampat. Och plusgrader, så snön smälte och gled under mina fötter. Därför orkade jag inte mer än 37,5km. Då var jag helt färdig, supertörstig (vattnet jag haft med mig var ej tillräckligt - jag har aldrig varit så törstig i hela mitt liv! Jag fick faktiskt lov att dricka gult vatten från en bäck...) och benen VÄRKTE!

Nu känns det lite som ett misslyckande. Det hade varit skönt att ha klarat över fyra mil, då hade det sedan känts lugnt att kämpa på i mindre än en mil till den 9 maj. Samtidigt känns det nu som försent att klämma in ett till långt långpass innan loppet. TILLÄGGAS bör dock att jag drog med Peter och Max till samma skog dagen efter och gick en promenad och upptäckte att det ju var helt omöjligt att ta sig fram i snön, man gled ju bara runt! Då kändes bedriften lite bättre... Men ändå.... mission not acomplished.

Ironi

Jag har ännu inte riktigt släppt min skostöld. Ironi i hela historien är att jag har en fotpod (mäter hastighet och distans på löprundan) som man fäster på ena skon. Jag har alltid varit ivrig som en iller att ta av denna INNAN jag parkerar skorna utanför dörren.

Så att ingen ska sno den.

Den är värd 600kr. TUR att jag valde att låsa in den men lämnade 3000krs skorna utanför dörren! Hur tänkte jag då???

Nåväl, ett ljus i mörkret är att Polar (som tillverkat min fotpod och klocka) hade medlidande med mig (efter att jag skickat ett hyffsat långt tycksyndommig-mail) och skickade en ny fästanordning till fotpoden GRATIS! Tack Polar!

...och tack pappa, även du ett ljus i skotjyvsmörkret ;-) På torsdag blir det Intersport!

HELVETTESJÄVLAPISSTJUVSIDIOT!

Jag har blivit bestulen. Och är arg som ett jävla monster.

Jag har ett par Newton Running skor. De finns inte att få tag på i Sverige. De är speciellt utformade för de som springer på framfoten/mitten av foten. De kostade mig 1700SEK när jag beställde dem början av november. Eftersom de är rätt tunna är de knappt använda nu i vinter. Jag hade i dem ett par ortopediska inlägg som jag utformade efter mina fötter och införskaffade i november.

I torsdags var jag ute och sprang. Det var lerigt och jävligt. När jag kom hem ställde jag (vilket jag gjort sedan vi flyttade hit -04) mina blöta, svettiga och leriga skor utanför dörren. Vi bor högst upp i huset så ingen behöver snubbla över dem eller störa sig på dem. Vid 22-tiden var jag ut med Max, då stängs även porten. Jag lät skorna stå kvar. (Jävligt dumt visade det sig och det behövs inte påpekas igen tack.)

På morgonen var de borta. Nån helvettesjävlatjuvidiot har snott mina skitiga, svettiga äckliga skor! VEM FAN VILL HA DEM!? De hade ju dessutom MINA ortopedisk inlägg, utformade bara för mig, totalt VÄRDELÖSA för alla andra. Dessutom är det få som har användning av dessa rätt speciella skor. Men, för mig var de värda över 3000kronor, plus att min fästanordning för min fotpod satt på skorna. En sån går mig veterligen inte ens att köpa (och jag hade bara en).

BAJS!!!