21 dagar...

Det sägs att det tar 21 dagar att bryta eller skapa en vana. Det känns både bra och dåligt. Bra för att det inte längre känns som ett straff att gå till gymmet (såg tom fram emot det idag!). Bra för att jag nog behövde träna lite styrka - och mer allsidigt - och för att jag (ämnar) fortsätta med det även nu när löpning kommer att vara mitt "huvudämne".

Det känns dåligt för att jag tycker att det känns skönt att träna inne (shortsväder liksom!), för att det inte känns lika tungt att inte springa och (mest) för att det nästan känns absurt att springa nu. Inte bara för att det är bäckmörkt ute, utan även för att det är glashalt och skitkallt. Men. Halt och kallt (kallare) var det hela förra vintern, det kändes som en barnlek (typ). Eller iaf inte helt barockt att ge sig ut och springa.

Om det tar 21 dagar att få en ny vana, kanske jag kan ta en tur på julafton och slippa känna som om någon just hotade att döda mig? Det vore väl en bra julklapp, en ny(gammal) vana!

Det finns inga dåliga väder...

...bara dåliga kläder.              ??

Ursäkta mig, men VEM kom på detta ordspråk? Samma person som kom på "Det går som tåget"? (För VAD betyder det? Att det inte går alls? Att det har problem med solkurvor, blöta löv och kyla?). Det finns massor av dåligt väder!

Halva ordspråket stämmer dock. Det finns dåliga kläder. Dock finns det inga kläder (jag upprepar: I N G A) som skulle få dagens 2C, sidvindar och (favoriten!) snöblandatregn att bli ens ok. Knappt uthärdligt faktiskt. Kallt, blött och blåsigt. Mums.

Jag tänkte dock inte bara klaga. Jag tänkte komma med tips också. Mina top tre tips för löpning i skitväder:

• Investera i en bra regnjacka. Inför BAMM så köpte jag en bra regnjacka (det var obligatoriskt). Den är i funktionsmaterial och "andas", är helt vind och vattentät. Dessutom hallonröd med lila dragkedjor! Vissa hävdar att det inte "går" att springa i regnjackor. Att man blir blöt inifrån istället för att plaggen inte andas. På detta svarar jag följande: Det är sant att även den dyraste funktionsjacka inte andas till 100%. Klart bättre än galonisar men inte 100%, lite "blöt inifrån" kan man bli. MEN jag föredrar helt klart att bli lite blöt (och varm!) inifrån  än utifrån av iskallt regn. Vissa dagar när vädret härjar och jag vill ut - men samtidigt inte för kyla och blöta - så kan jag komma på min röda jacka. Då kan jag bli helt varm och glad! Jag får springa men slipper bli blöt. Om du inte testat så gör det! Klart värt.
• Mamelucker i fleece (för er yngre än 87år som inte vet det så är mamelucker typ korta cykelbyxor i varmt material). De värmer så skönt om rumpan! Utan att det blir svettigt.
• En herdelig buff! Kan användas nästan till allt. Jag har ofta min som halsduk runt halsen. Blir det riktigt kallt å blåsigt så drar jag upp den över haka och öron. Det ser säkert skitkul ut, men det bjuder jag på. Man kan även använda den som pannband eller som hårsnodd om det kniper.

Så god tur i skitvädret (och må det bli vår snart!!)

Godnatt.

Klockan sju på morgonen går jag och Max en promenad. I morse i bäckmörker. Så sent som i fredags var det gryning när vi gick vår ca 25min tur kring Tinnerbäcken. Men idag var det mörkrets mörker tom när jag satte mig på cykeln och trampade mot Stadshuset. Blä. På ett sätt känns detta lite som att sakta dra av ett plåster att det blir mörkare å mörkare... Stäng av bara! Låt oss gå i ide tills det vänder!

Särskilt denna vecka när man tydligen retat vädergudarna... Väck mig i mars!

Härliga helg!!!

Efter en lång vecka med två deadlines och resa till Östersund så var det skönt med helg!! Helgen inleddes med en kort löptur (jag har blivit lite irriterad i benet på sista tiden och dragit ned på fart och längd; smart va?!?) och ett bra pass på gymmet på fredagen. Jag hade lovat att fixa mat så det blev pizza innan vi dåsade i soffan. :-)

På lördagen for jag, Peter & Max till mysiga Björsäter och gick den fina vandringsleden som hembygdsföreningen i Vreta Kloster tillhandahåller. Fantastiskt vacker led och skog och vi hade lite sol!!! Sjön Bjärn låg som en spegel. Dagen avslutades med julgodisfix (wienernougat och lakritskola) samt glöggkväll med snart grannar.

Idag har jag fått till ett bra ridpass hos Ängsstugan innan jag och Max sprang en kortare tur i Tinnerö. Peter bjöd på tacos när vi kom hem. 

Godis, skogsturer och sovmornar, nu är jag full av energi, måndag - bring it on!

Frisk och hälsosam? Fy fan.

DN har i dagarna haft några artiklar om träning och om (arbets)livet. Jag ska villigt erkänna att jag inte förstår dem. Den ena avslutas med följande citat som jag tycker sammanfattar artikelns andemening: 

"Samhället i dag präglas av ett synsätt där det gäller att se perfekt ut, och där alla ska vara friska och leva ett hälsosamt liv. Om dessa ideal sprids – och det gör de – riskerar vi att få ett hårt och kallt samhälle." 

Jag fattar verkligen inte, menar de att vi får ett "hårt och kallt samhälle" om vi är friska och lever hälsosamt? Var finns den kopplingen? Senare i artikeln beskrivs att dagens chefer inte längre har möte på finkrogen (med ett glas starkt?) utan på gymmet samt hur illa det vore om detta ideal sprids. Varför då? Bättre än att fatta beslut under rökpausen? De fortsätter med:

De senaste årens allt starkare hälsotrend hänger samman med att gränsen mellan arbetsliv och privatliv alltmer suddas ut. Vilka konsekvenser får det om det blir norm, fullkomligt självklart, att man alltid ska vara tillgänglig, och kunna jobba när som helst?

Jag fattar inte, var är kopplingen mellan hälsotrend och att vara tillgänglig när som helst? Det är ju synnerligen ohälsosamt. Dessutom tar min sport så mycket tid att det inte går att vara "tillgänglig jämt" :-)

I DNs andra artikel skrivs att det är "provocerande med en chef som hårdtränar" och det tilläggs lite hånfullt att en ny grupp elitmotionärer "härmar" eliten.

Alltså, missförstå mig inte. Givetvis vore ett samhälle byggde på utseendeperfektion och som stängde ute t.ex. rörelsehindrade eller där människor bedömdes enbart efter sina fysiska prestationer (t.ex. på tävling) oönskvärt. Men jag ser inte kopplingen mellan detta och att vilja leva hälsosamt. Jag ser snarare en koppling mellan idrottandet och självförverkligande samt att utmana sig själv (som om något är en trend nu i individualisttider). Dessutom ses idrottande (och kanske då särskilt det som är för andra tycks svåruppnåeligt) en merit så tillvida att du har ett engagemang och visar förmåga att sätta upp ett mål och systematiskt arbeta mot målet. Du kan ta motgångar och du vet vad du vill. Vissa idrotter visar även på förmåga att våga korsa gränser. Därtill är du hälsosam och tar hand om dig vilket såklart ligger i arbetsgivarens intresse att du gör.

Är det inte rätt så absurt att det är provocerande att arbeta för något (hälsa) som är normen och önskvärt att uppnå? Är det inte lite bissart att det är ok att ifrågasätta hur någon kan springa 7 mil per vecka men att ingen frågar varför någon lägger mer än 14tim i veckan på dålig tv? Varför är det ok att ifrågasätta hur någon kan "prioritera" att springa i skogen, men inte ok att fråga någon varför de inte gör det? 

Men vet ni vad? Jag trivs med det jag gör och det ger mitt liv mer än en "guldkant". Och jag skiter i vem som stör sig på det. Men jag å min sida tänker heller inte (högt...)  ifrågasätta en överviktig persons val att inte träna/val av kost. Jag inte Katrin Zytiomerska. 

Tråkig läsning?

Ni får ursäkta, men har inte bloggvärlden blivit lite tråkig? Eller är det bara så att min blogg blivit tråkig - avhandlar mest novembermörkret, regn och stressfraktur - så att det känns som att det gäller alla?

Men allvarligt, är det inte roligare än såhär? Många brukar såhär års summera säsongen, drömma om nästa år, semester, planera äventyr, springa ultraintervaller mm mm. Nä, nu skärper vi oss va? Jag kan börja.

...Fast. Jag har dock typ inga planer för nästa år. Förutom att gifta mig. :-D Tänkte låta det styra lite. En (hemlig) plan har jag dock. Nog en överraskning för många (& ni som tror på Vätternrundan överskattar min förmåga att överraska). Sedan ska typ hela min klubb till Paris å springa mara i april. Själv kör jag nig budgetversionen med Sätermaraton. Fick med mig noll NocOut:are på den. Sedan är jag sugen på vackra Vansbromarathon igen. Och PB på milen. Och att på att springa långt (tänk Siljansleden)! Och att dra på bröllopsresa (Galapagos? Borneo? Mongoliet?).

För dig som inte vet vad du vill göra 2013 tänkte jag skriva ett inlägg om bra lopp som INTE är de som många tycks tro är de enda loppet; Sthlm marathon, Gbg-varvet och Lidingöloppet. Hörs!

Konstant träningsverk

Sedan jag bytt löpningen mot gymmet (mot min vilja, som ni vet ) har jag nästan konstant träningsvärk! I ljumskar å (insida)lår efter ridningen, i rumpan efter skivstång och gym samt allmänt överkropp (idag skuldror, vilka jag inte ens var medveten om att jag tränat...). Löpningen ger mig nästan aldrig träningsvärk. Möjligtvis efter tävling.

Tänk bara om det kunde synas lika mycket som det känns...

Jag har löst SD-gåtan

När Almqvist på frågan om han kallat någon för: "hora", "blatte" eller "babben" (whatever that is...) svarar "nej" bör detta tolkas lika som hans "nej" på frågan "Är du rasist?".

"Nej" betyder alltså "ja"  hos Sverigedemokraterna och jag tror mig därmed ha löst gåtan att förstå dem. De pratar tvärtomspråket. Barnsligt kan tyckas men å andra sidan har ju SD blivit anklagade för värre saker än så...

Jag tycker även att det var bra att de klargjorde för oss alla (& Soran Ismail) vad "osvenskhet" och "osvenskt beteende" är. Nämligen att vara "dryg och provokativ". Problemet som jag ser det är att de i och med detta diskvalificerat sig själva från Sverige. Fast å andra sidan så är detta inte ett problem.

Samtidigt hos Jimmy Åkesson...

...förbjuds alla smart phones, kameror, bandspelare och annat som kan ta upp ljud och/eller bild. Gällande samtliga SD-anhängare. Med verkställighet omedelbums (helst retroaktivt).

Så. De har gjort det igen. Clownerna. Hatarna. På ett sätt vill man bara skratta åt klantigheten, åt lögnerna, åt alla dumma åsikter. Jag vill glädjas åt att de gräver sin egen grav och att deras egentliga (dvs rasistiska) fula tryne visar sig gång på gång. Men. De 339 610 personer som röstade på SD gjorde knappast det för deras syn i miljöfrågor eller progresiva skattepolitik. De som röstade på SD gjorde inte det trots anklagelser om rasism. De som röstade på Jimmy gjorde det PÅ GRUND av deras rasistiska åsikter. Ingen, allra minst SD-röstarna, har gått på deras snack om att inte alls vara rasister (längre?). Därför tror jag att SDs och Almqvists senaste blunder som kommit ut i ljuset tyvärr knappast gör SD-sympatisörerna besvikna. Eller förvånade. Kanske lite trötta på allt förnekande, men knappast får detta någon sympatisör att byta åsikt. Eller parti. Tyvärr. 

Det funkar med hot!!

Mitt förra inlägg med förtäckt hot om amputering fungerade utmärkt!! I fredags sprang jag 1km utan att få ont innan, under eller efter och idag sprang jag 2,2km utan ont alls!! Kloka Helena har tipsat mig om att ta det löjligt lungt och att springa dessa fånigt korta rundor och att inte öka om det gör det minsta ont (råd som hon fick vid stressfraktur). Jag ska ta det lugnt (även om det är svårt då det nu inte känns av alls!) men kanske är nu mitt mål för november - som jag inte ens vågade skriva i förra inlägget för att det kändes så avlägset - om dryga 70km löpning i november (lika långt som i oktober) inom räckhåll??

Den som lever får se.

Jag ger det året ut

Benet alltså. Det får året ut på sig att bli bra. Min plan är att bli springbar under november och sedan sakta arbeta mig tillbaka mot toppen ;-) under december för att sedan gå som vanligt 2013. Det låter väl som en bra plan? 

På Skivstången i måndags körde vi som alltid sådan där supersnabb jogg med små steg på stället. Jag har inte kunnat göra den förut (det har gjort ont i benet alltså) men nu gick det utan känning alls. Så det går ju åt rätt håll. Men varför ska det gå så låååångsamt??? (Lääängtar ut i skogen på långpanna!) Kanske likaväl att jag har väldigt mycket annat att göra just nu (känns som att jag kan ha sagt det förut under den här hösten...) fast samtidigt är ju löpning en väldigt tidsbesparande sport...

Nåväl, som sagt benet, jag ger dig året ut. Det är ju inte så att det inte finns alternativ. HAN klarar sig ju utmärkt utan båda sina underben... *hot*

(bild från http://www.oscarpistorius.com/)

Having banner :-)

Ni som gillar "Scrubs" vet säkert vad det innebär att äta "Brinner", för er andra kan jag avslöja att det är en slags förkortning på "Breakfast-for-dinner". Dvs när man äter typ fil och mackor istället för "riktig mat". Kanske inte optimalt.

Idag åt jag dock "Banner". En svengelsk förkortning av bakelse-for-dinner ;-) Troligtvis optimalt efter 60min spinning. Tydligen firade vi en slags bakelse idag, och ett sådant firande vill man ju inte missa!!! (ja, jag vet att det var en kung. Tom vilken. Han lät bygga en båt...)

Annars försöker jag att inte nockas av november mörkret, idag tog jag och Maxen t.ex. en extra lång lunchprommenad bland ekarna för att iaf få lite "ljus" (eller vad det nu var som silades genom molnmassan). Visst är han fin?

Skyfall

Skyfall är ju inte helt samma sak på engelska och på svenska, men vädret just nu tror jag att vi kan sammanfatta som en blandning av skyfall (som i spöregn) och skyfall (som i "himmelsfall"). Det är november och om det inte regnar så är det ändå hela tiden blött, som en evig dimma. Himmelen har trillat ned och molnen ligger bara strax ovan trätopparna. Av den blå himlen ovan molnen syns inget och solen är långt borta. Som att ha ett par frostade glasögon på sig. Som är lätt tonade. Skyfall. Eller skyfall. November.

Måtte nu inte humöret gå samma väg som solen.

Sky. Fall.