Skön helg!

Det har verkligen varit en skön helg!

Den började nästan redan på torsdagen då jag "traditionsenligt" (det är nog iaf 5:e veckan...) hade torsdagsvin med "tjejerna" på Världensbar. Är så kul å träffas en dag i veckan för att bara prata skit och umgås lite! På fredagen åt jag middag med Lisa som ska åka som fredsobservatör till Guatemala & Mexico - sååå coolt! (Jag är verkligen imponerad av Lisa - och lite avis!) Det var jättekul att träffa henne.

Max vid en av Älgsjöarna

På lördagen var jag & Max ut till Älgsjön(arna, om man ska vara noga...) och sprang 12km. Det är vacker som på ett vykort i älgsjön, jag får massor av enerig av att vara där! Att vara i den vackra naturen och lyssna på hur Lisbet Salander och Mikael Blomqvist löser faller "Harriet" är verkligen avstressande!!! Jag lyssnar alltid på ljudbok när jag springer numer, och i början av veckan gjorde det mig till vinnare av ett par nya joggingskor!! Hur det gick till kan du läsa här. Sjukt bra timing, hade precis tänkt köpa ett par nya!

På lördag kväll var det överraskningsfest för Staffan! Annika hade ordnat det toppenbra och bjöd på jättegod mat! Vi ramlade hem med sista bussen.

Jag vid en Älgsjö.

På söndagen blev det Älgsjön igen, denna gång vandrade jag, Peter & Max 7km leden. Vi tog dock en "detour" på vägen och hittade inspelningsplatsen för "Wild kids" och de stugor som de bott i! Sjukt imponerad att så små barn vågar bo där. Det var värsta rucklen och måste ha varit skitkallt utan isolering eller uppvärmning... Vi lånade deras eldstad för en fikastund innan vi gick vidare.

Peter; en WildKid!!

Hemma lagade jag mat på kokbanan och sötpotatis, jättegott och väldigt annorlunda! Sedan dess har vi slappat i soffan med en fransk thriller. Känner mig redo för en ny vecka!

Besök av Polisen!!

I måndags blev det ett missförstånd med vår "Dogwalker" så att hon inte kom och gick ut med Max på dagen. Detta visste vi inte om, och fick inte reda på förrän på kvällen. Stackars Max var ensam och utan att kissa i drygt 9timmar!! Fy!

Därför bestämde vi oss för att gå en extra lång kvällsrunda vid 22.00. När vi kommer tillbaka 22.45 står tre poliser utan för vår port.

"Bor ni i tretton?" Frågar en av dem

Vi bekräftar och släpper in dem på deras begäran. De går genast fram till en av dörrarna längst ned (där husets "skummisar" bor) och knackar på. Vi går (sprickfärdiga av nyfikenhet!) upp till oss.

Efter ett tag hörs ett hiskeligt oväsen där nerefrån, det låter som ett mycket vilt slagsmål! Vi springer ut i köket för att kika ut (där stod två polisbilar) och sedan in på kontoret för att kolla innergården. Det såg nog, om nu nån sett det, rätt roligt ut där vi alla tre sprang fram och tillbaka och Max satt upp tassarna på fönsterbrädet och småskällde lite. Efter ett tag ser vi en polis gå till en av bilarna med en yxa i handen. De hade allts slagit in dörren med en yxa!!!

Snart kommer även en ambulans och de kör snart iväg med en man som har båda handlederna i bandage. Troligtvis hade han försökt ta livet av sig. Sorgligt.

Han fick en ny dörr redan nästa dag, men det ligger fortfarande lite flisor i trappen...
Jag tror heller inte han är hemma ännu.

Så. Lite aktion har vi här i Peking.

Gone shopping...

Karin har fått lön och pengarna brände djupa hål i fickorna!! Först var jag modig och beställde ur "Ellos" (lite tantigt kanske, jag vet...) bland annat denna bikini:



Den satt faktiskt bra!
När jag idag var och handlade på ICA-maxi så hade JC som ligger bredvid 70%-rea!!! Jag fick en vattentät+vindtät fleecejacka, ett linne, en t-shirt & en cardigan för 280kr!! Nästan gratis! Sen, och jag vet inte om jag ska erkänna detta... så hittade jag en bra BH på ICA och köpte den med. Och jag som alltid undrat vem det är som köper kläder på Ica, he he...

Jag får vara prinsessa!

Min älskade Peter får rätt ofta för sig att prata i sömnen. Ofta är det mest babbel, men ibland kan man "hetsa" honom att berätta något hyffsat sammanhängnde;om jag frågar ut honom, he he. En gång berättade han en rätt invecklad historia om hur man skulle vinna bilen...(?) ;-) Ibland säger han rätt korkade saker så som (med panik i rösten) "Karin! Måste jag klappa hundvalpen?!" och ibland saker som inte är vad man vill höra, som då han kröp upp nära mig och gosade in sig och sedan sa: "hmmm, jag älskar dig Max". Men han säger även söta saker.

Inatt vaknade jag av hans babbel (tror att han hade gymnastik i drömmen för han snackade om att hoppa över plintar). Efter ett tag blir han tyst en stund och säger sedan tvärsäkert:

"Karin ska vara prinsessa, ingen annan får vara det!"

Sedan kramar han mig och tystnar för natten. Min prins!

"Handlar jämlikhet om färgval?"

Först och främst, NEJ, jag brukar inte i hemlighet surfa runt på "Om barn"-sidor. Det blev bara så, jag har ingen bra förklaring.

Nåväl, jag lyckades alltså komma över en artikel i DN:s "Allt om Barn" skriven av Tilde de Paula. Där frågar hon sig om jämlikhet har något med föräldrars färgval att göra. Jag undrade genast vilken färg Tilde menade? Jämlikhet har ingen direkt färg för mig, möjligtvis då röd, blå och vit likt franska flaggan då ordet får mig att tänka på franska revolutionen och dess slagord: jämlikhet, borderskap och frihet!

Fast, läser man artikeln så visar det sig att hon pratar ju inte alls om jämlikhet, definitivt inte om franska revolutionen utan om föräldrars färgval på kläder till sina döttrar respektive söner - rosa eller blått. Tilde skriver alltså om jämställdhet (!).

JÄMSTÄLLDHET betyder innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. (källa: NE.se)

JÄMLIKHET är alla individers lika värde. I politiska sammanhang avser termen ibland även individernas lika inflytande och lika sociala förhållanden. (Källa: NE.se)

Visserligen har termerna delvis med varandra att göra, men där finns även väsentliga skillnader! Detta påpekande kan ju tyckas aningens Besserwisseraktigt, må så vara, sakfråga anser jag dock inte ligga i detta. Tilde, jag tror inte det påverkar jämlikheten om du använder rosa eller blått, jag tror faktiskt inte det påverkar jämställdheten heller. Däremot är det ju befängt att påstå att tjejer vill ha rosa och killar blått av någon annan anledning än att de fostrats (av föräldrar, kompisar, TV osv) att tycka så. Det är ju snarare där sakfrågan ligger: varför klär vi våra döttrar i rosa och killar i blått?

Vardag

Nu har vardagen börjat efter jul-och nyårs ledigheter. Jag har börjat mitt nya jobb; det är mycket att lära sig men väldigt intressant! Vi har en hel del timmar "fria" som vi får disponera till inläsning av förvaltnings- och utlänningslag osv. Det är mycket att läsa, men skönt att vara lite "fri" så att jag t.ex. hinner träna när det är ljust. Har återupptäckt hur härligt det är att springa i skogen! Nu mer lyssnar jag samtidigt på ljudbok och jag får BARA lyssna när jag springer. Idag skulle jag springa 10km men jag fick lov att springa 3,5km till för att få lyssna vidare... Det måste nog ses som årets träningstips!

Max och jag tränar också! Vi kämpar på med "Rutan", lite av ett otursmoment för oss. Mer kan ni givetvis läsa på Max bloggen, där berättar vi även om jakten på en dagmatte (vi verkar ha hittat en jättebra!).

Min bli började krångla lite i helgen. Eller krångla, den "hackade" till på E4, det kändes som om jag hastigt lyfte foten från gasen ungefär. Så, jag gjorde det enda rätta, kollade spolarvätska och tvättade den. ;-) Jag tror den kommer att må mycket bättre nu! Om inte annat så hamnar inte stackarn hos Bosse bildoktor med skitiga underkläder, he he...

Avslutningsvis vill jag hylla författaren Sigge Eklund som mer RÄTTA ifrågasätter idioten och megapuckot Pär Ström och hans syn på feminister (som manshatare, förtryckare och maktgalna?? Undrar vem som är galen, Pär...). Du kan läsa Sigges ifrågasättande artikel här. (det bästa Aftonbladet publicerat sen starten?)

Själv vill jag (mycket fritt) citera min kära ex. roomie Sevve: "Om du är demokrat så står du för allas rätt till medbestämmande och makt i samhället, likaså om du är feminist. Om du inte är feminist så kan du alltså inte vara demokrat. Är du demokrat är du feminist." Alltså är han en antidemokratisk facist också, megapuckot Pär...

2008

Så. Då var det nytt år. 2008. Känns som att det var nyss som allt tjat om milleniumskiftet var. Om hur världen skulle gå under när alla datorerna dog. Well that did not happen. Vad händer under 2008 då? Tja, Gud vet antar jag... Jag börjar jobba på måndag, är rätt nervös! Jag och Peter åkte hem till Peking på söndagen, och då var det ju mer än en vecka kvar, men den har då bara försvunnit!

Nåväl, jag tänkte vara lika pretto i år som 2007 och göra en kort lista över mål för 2008:

1. Lära mig mer om Samer. Det är pinsamt hur lite jag kan om Sveriges ursprungsbefolkning!
2. Ta ett LP1 med Max (dvs. få ett förstapris i 3 tävlingslydnadstävlingar)
3. Vara mer miljövänlig i min vardag, bland annat handla säsongsberoende, (hur nu det ska gå till i Sverige...) undvika onödigt emballage (fick en väska inpackad i en påse t.ex) osv.
4. Äta mer middagar ihop med Peter, vi äter alltför sällan ihop!
5. Vara mer kreativ, t.ex. läsa och skriva mer.

Så. Det får räcka. Nu ska jag och P och se på Arn!

2007 Reviewied

En internrevision:

I början av 2007 gjorde jag en ambitiös och rätt pretantiös lista över vad jag ämnade åstadkomma under 2007. Nu är året snart slut; dax att se efter hur det gick - jag ska göra en internrevision... ;-)

Listan av vad jag skulle åstadkomma under 2007 löd i Januari:

1. Ta examen (därmed inte sagt att det blir 10/6 då terminen slutar...)
2. Få ett jobb (Hur svårt kan det va? Jag är ju jättebra!)
3. Få ett förstapris i lydnad med Max
4. Tillsammans med Peter få ett LP1 till Max
5. Åka upp till Dabbsjön där min morfar bott & vandra

Nå, jag har klarat 1) då jag för några veckor sedan fick hem min Pol. Mag examen i statsvetenskap. Jag har även fixat 2) och även om mitt projekt gick ut i fredags så tycker jag att det gills. Dessutom börjar jag jobba på Migrationsverket efter nyår!!

Ok, det lät väl bara bra??

Nåväl, nu till misslyckandena... Jag har inte klarat av 3) dvs inte tagit ett förstapris i Lydnad med Max. Däremot så vann jag ju faktiskt vår kurstävling på tävlingslydnadskursen (läs gärna mer skryt på Max blogg) så även om våra poäng inte var skyhöga och konkurrensen tämligen låg så borde väl det gillas? Jo, det får gillas ;-D Jag bockar av 3)!
Så generös som att påstå att vi skulle ha klarat 4) fått ett LP1 vill jag dock inte vara, eftersom det inte alls är sant :-( DÄREMOT är vi på god väg! Max har vuxit mycket under hösten, och är jätteduktig! Nu väntar vi bara på våren och värmen (Max lägger nämligen inte gärna ned sin söta mage i snö...) så kniper vi ett LP1 på två raka tävlingar i vår, he he...

Avslutningsvis så kan jag glatt kryssa för 5) jag, Peter & Max var och vandrade i Borgafjäll i sommras och vi var även till Dabbnäs där Morfar bott och där hans föräldrars gård en gång stått (nåja, så nära vi kunde komma då platsen där gården stod nu ligger under vatten efter ett dammbygge...) Jag hoppas att vi kan göra om det 2008!

Summan av kardemumman? Jag är rätt nöjd med vad jag åstadkommit 2007, jag uppfyllde många av mina mål (4 av 5!) och är nära att uppfylla de(t) jag inte klarade, Bra jobbat va? Jag känner mig rätt nöjd... Jag bjuder även på ett julkort:


Varning!!! Din Alladin favorit kan vara en Fettfälla!!! VEM hade kunnat tro att en chokladask hade kunnat innehålla FETTFÄLLOR!? Nån borde stämmas...

Möte med en terrorist?

På torsdagar sitter jag på stadsbiblioteket i Linköping och informerar allmänheten om diskriminering. Idag spatserar det in en lite äldre herre (runt 60år?) in. Han drar en "pensionärsvagn" med ena handen och håller en papperskasse i den andra. Han har spetsiga ormskinnskor på fötterna, sitt rödbruna hår i en konstig lock i pannan och visslar på en trudelutt. Han ser alltså lite mysko ut...

Han går direkt fram till mig och frågar var toaletten ligger. Jag visar honom han går mot den samtidigt som han över axel beodrar mig att hålla koll på hans grejer. Jag blir lite förnärmad, men har ju inget bättre för mig... När jag sitter där och stirrar på hans packning blir jag dock mer och mer övertygad om att de innehåller en bomb och att den underliga lilla mannen nu gick in på toaletten för att fjärrutlösa dem (smart tänkt Karin, för då lär han ju ha överlevt... not.)

Han kommer dock snart ut och bryter min fantasi. Han visar sig vara riktigt trevlig! Jag prackar på honom inforamtionsmaterial om Byrån och om diskriminering och förklarar vad vi arbetar med. Ju mer vi pratar desstå mer bekant tycker jag denna underliga "terrorist" ser ut. När han sedan börjar prata om att han har gjort en julkalender i DN och då två nervösa biblotikarier kommer för att hjälpa honom med packningen börjar jag misstänka att det är en kändis.

Ni som hänger med mer än mig och lyssnar på DNs julkalender vet nog redan att jag pratade med författaren Björn Ranelid. :-D

på tal om ingenting..

Det behöver inte gå fort, men jag tänker inte sakta ned.

Det kommer att bli vår igen!

I nu den mörkaste, kallaste och halaste vinter fullt av favvo-vädret snöblandat regn och isblåst så slog det mig. Något mitt undermedvetna måste ha tryckt bort och fått mig att glömma. Det kom till mig (likt en uppenbarelse, hallelulija!) helt plötsligt, och jag blev så uppriktigt glad, för, trots att jag givetvis egentligen visste det, så hade jag som sagt lyckats förtränga det. Vad jag lyckades (åter)upptäcka var följande:

Även om det känns förjäkligt mörkt, kallt och halt just nu, så kommer våren att komma igen. Faktiskt. Visst, det är ett tag dit, men den kommer. (åtminstonde nån gång till innan klimatförändringarna bildar en evig istid över norra hemisfären...)

Fan va skönt.

Det ljusnar vid horisonten...

Från att ha varit helt dött på jobbsökarfronten (har knappt hittat några jobb att söka ens!) så har jag tre stycken intervjuer den närmsta tiden! En intervju på ett bemanningsföretag som tyckte att min kompetens lät intressant, en hos Norrköpings Kommun (som jag dessutom har bra meriter till via ordförande i Byrån mot diskriminering som jobbar där!) och en intervju för en doktorandtjänst vid LiU. Det känns jättekul!

Dessutom har jag sökt ett par MYCKET intressanta jobb som det känns som att jag har rätt kompetens för. Dock ligger dessa en bit ifrån, men det kan jag kanske ta? Nåja, får se vad som händer när ansökningstiden gått ut!

På Byrån går det jättebra och jag har flera spännande event under slutet av November och början av december. Faktiskt fler än de i Norrköping och de är ju två heltidstjänster!! (Om jag får skryta lite... he he). Känns kul! Dessutom ska jag få ta ut min övertid i pengar i slutet av perioden, och det känns mycket bra för ekonomin.

Utöver det så VANN jag och Max vår tävling på brukshundsklubben mot "hårdaträningsmetodsmaffian" ;-) GRYMT skönt! Mer om det på Max's blogg Vi ska nu börja en ny kurs med en toppen instruktör, jag är såå glad att hon har tid för oss!

Life is Good!

I'm back on the horse!

Det har varit lite hektiskt på jobbet, en reklamkampagn som ska ut i Norrköping och Linköping med tight deadline och designprogram jag inte kan samt diverse andra saker på jobbet så som föreläsningar (enligt en kille var jag den bästa föreläsaren han någonsin hört!! *glad*) och frukostmöten.

Dessutom har vi inte haft tid att städa här hemma - det har varit äckligt grisigt... - eller att vara ordentligt med Max eller att hinna med mina ideella engagemang. Jag har alltså legat efter och det har varit stressande... Men nu är jag tillbaka på hästen, även mer än bildligt talat.

I helgen drog jag nämligen med min paniskt hästrädda hund på ett western ridläger på Jultorp Ranch i västergötland. Taskigt kan tyckas, jag såg det dock mer som terapi ;-)

Så här bra gick det... Max flyr i panik från två nyfikna hästar. De gillade dock Max och kom springandes så fort de fick se oss på håll... Max retades och åt gräs utanför hagen ;-)

Detta unga arabsto deltog inte på kursen utan tillhörde granngården, hon är dock en perfekt avbild av mina drömmars häst... Tyvärr gick hon inte in i toyotan... ;-)

Så vacker... Vill ha!

Hästar från kursen, detta är en Paint, jag red en Quarter horse (en äkta western häst!) som töntigt nog hette Bamse. Lite mer fart hade jag önskat, men han var duktig!

Fler hästar från gården.

Stiliga Max under en promenad bland höstlöven.

Painten Charlie; en goding som hade en hästbästis som var med på kursen. Charlie skrek efter honom hela dagen... Sann vänskap.

Tada!!! Max är botad! :-D

Huka er! Nu börjar jakten! (eller: vargen kommer!)

Så. Då var det slut på friden. Inga fler stillsamma promenader i storskogen. Ingen mer spåring med Max. Inga fler joggingturer runt Älgsjön. På ett tag iaf.

Imorgon börjar nämligen älgjakten här i Östergötland (även om vi turligt nog är välsignade med ett utan landets kortaste jakter :-D ).

Under jakten skjuts varje år ca: 30 000 älgar. Vad som det inte skyltas lika mycket med är att det varje år skjuts ihjäl i snitt 1,6JÄGARE under jakten (vilket, i perspektivet att Gösta 75år sitter på passet med en skarpladdad bössa OCH har pimplat hembränt hela dagen för att hålla sig varm, ter sig otroligt lågt. Om man vill vara elak.)

Under jakten år 2000-2005 skjöts även (enligt AGRIAS satatistik, för "riktiga" siffror bör dessa multipliceras med tre då agria endast försäkrar en tredjedel av alla hundar) 135hundar ihjäl av de skjutglada jägarna (mer förståeligt än ovanstående då en brun och hårig hund mer lik en älg än en annan jägare... Om man vill vara elak ;-) )

Samtidigt dog 7238hundar i trafiken, de flesta av dessa just under jakttiden då trötta jakthundar "genar" över och på vägar. (Detta blir en hund i timmen som körs ihjäl under "löshundsjakten")

Under samma period dödades 84hundar av rovdjur i skogen, t.ex. varg. Det vill säga ca: 28st per år. Senast (och troligtvis ENDA) gången en varg dödat mänmniskor i Sverige var 1851 då en varg som tidigare hållts i fångenskap släppts ut.

Således undrar jag hur jägarna på allvar kan se vargen som ett stort problem gentemot deras hundar??? Och hur de kan missa sig själva som den största faran; inte bara mot sina fyrbenta, utan även mot sina tvåbenta vänner!

Summa summarum, håll dig undan från skogen, där går nu kamoflageklädda män med gevär och uppenbarligen lite koll.

(Parantes vis kan tilläggas att den nu skotthotade älgen orsakar 10människors död varje år och skadar 500. 51 hundar dödades under 2000-2005 även av annat vilt så som t.ex. en arg älg. Men det är ju fortfarande vargen som är farlig va?)

Mer idioti...

I veckan skrev jag i egenskap av anställd på Byrån en debattartikel i Aftonbladet (vilket möjligtvis skulle kunna betäcknas som dubbelmoral efter min sågning av dem för nån vecka sedan, men min artikel var faktiskt en spark i ändan på dem, även om jag tror att den gick dem förbi...). Artikeln handlar om att Alex Schulman (nej jag visste inte heller vem det var...) slutat blogga. Anledningen tycks vara att han blir illa berörd av det hårda bloggklimat som råder - och som han erkänner sig vara en del av.

Kanske blir jag nu en del av detta håra klimat, men vissa människor tycks så avskärmade från verkligheten att det är fan otroligt. Såg på "Du blir vad du äter" (glatt mumsande 2kanelbullar, det var ju faktiskt den 4/10!) där ett par deltar vilka båda har BMI på närmre 40 . De äter 60kg korv om året, älskar feta röror, pulvermos, chip och godis. De sköljer ned kalaset med 1 1/2 LITER läsk om DAGEN... Jag baxnar. Men, de är väl inte värre än några andra som deltar i programmet (och definitivt inte värre än de som deltar i den engelska versionen... DÄR blir jag riktigt mörkrädd.) Det som ger dem en plats på min idioti-blogg är att de säger att de tyckte att de åt ganska nyttigt!!! De var dessutom övertygade om att Anna Skipper skulle gilla deras kylskåp vilket var fyllt av bland annat 4paket korv, två feta ostar, full-fat majonäs, 4 1/2 liter läsk (!) mm. De fick ha kvar två saker i sitt kylskåp när Anna var klar... Hur fasiken kan man vara så skild från verkligheten???

Vilken värld lever man i då??? Hur har man så kapitalt kunnat missa vad som är nyttigt och hur mycket av onyttigheter som är abnormt mycket?? Hur dum får man bli (exuse my french...)??? MEN, för att sluta i en munter ton så gjorde paret ett jättejobb, han gick ned 30kg (!) på 8veckor och hon 16kg, de la helt om sina vanor och började helt enkelt ett nytt liv. Detta är givetvis imponerande.

Idioti

Hmmm, börjar jag bli gammal, bitter och jävligt sur på världen, eller blir världen allt mer korkad och dum så att man stör sig på den allt mer? Hur som, aftonbladet har en artikel om oplanerade barn (som jag av en outgrundlig orsak tyckte verkade som bra läsning - måste ha mycket tråkigt...) I artikeln så berättar ett antal par om sina oplanerade barn. Ett par berättar att de varit tillsammans i ett halvår när de blev gravida. De hade inte användt skydd. Så häver mannen i förhållandet "Anders" ur sig följande på fråga om hur de ser på barnet idag (5år senare):

"– Det är fantastiskt! Helt otroligt att han finns. Som om en övernaturlig kraft liksom ville att Malin och jag skulle hålla ihop och bli en liten familj."

Nej, Anders. Det är ingen "övernaturlig kraft" eller "otroligt" det är faktiskt inte konstigt alls. Tvärtom vore mer "otroligt". Reproduktionskunskap: Om fertila individer har oskyddat sex så resulterar det per definition så småningom i en graviditet, common knowledge...

Öppet brev till Expressen och Aftonbladet - är en tre år gammal "nyhet" om en C-kändis förstasidesstoff???

Kära Aftonbladet och Expressen.

Jag måste ifrågasätta er rubriksättning på dagens löpsedel som nog är att av era värsta (av tyvärr många) bottennapp. Tycker ni på fullaste allvar att "nyheten" om att Knut - en deltagare i idol - kört rattfull är det viktigaste att rapportera om idag?? Detta är dessutom ingen nyhet
alls då det hände för TRE år sedan. Jag kan faktiskt inte tänka mig nåt mer ointressant än vad en deltagare i en dokusåpa gjorde för några år sedan.

Om ni inte kan komma på nåt bättre att skriva om ska ni nu få förslag på löpsedlar som hade varit vettiga idag:

"Militären slår tillbaka de fredliga munkdemonstrationerna i Burma - tre rapporteras döda" (eller, mer sensationellt: "KRAVALLER i Burma")

"Kvinna våldtagen igår i centrala Linköping - mitt på dagen"

"Ytterligare 10 000 människor dog igår av svält världen över"

"Idag startar rättegången mot 'Stureplansprofilen' - han nekar fortfarande brott"

"Snart är det VM-final" (Erkänn om ni hade haft det om det var herr-vm??)

"20-åring knivskuren till döds utanför ort i Norrland"

Som ni ser är detta exempel på aktuella händelser (som inträffat och som har nyhetsvärde och som är VÄSENTLIGA) som skulle passat 1000gånger bättre på löpsedeln på Sveriges två största kvällstidningar än meningslös information om vad en okänd person gjorde för tre år sedan.

Skämmes tamefan.

Facebook freakshow

För alla oinitierade så är "Facebook" som en interaktiv mötesplats. Du får din sida på internet och till den kan du sedan knyta dina vänner. De vänner och bekanta som du inte sett på ett tag kan du söka efter och på så sätt finna personer du förlorat kontakten med eller upprätthålla/behålla en kontakt som går på sparlåga. Rätt smart va?

Jag har dock inte orkat ta tag i detta som ALLA pratar om förrän i söndags (efter mycket tjat...). Genom ett tekniskt under som jag inte förstod så hade jag genast tre stycken vänner på min sida utan att göra något alls. Då jag senare loggar in igen efter ca 3tim har jag följande meddelande på sidan:

"Hey Karin, remember me? It's Rick from "the park" in Australia. How are you these days?"

På den här personens bild kan jag se att det mycket riktigt är Rick som jag och Peter jobbade med i Australien FÖR SJU ÅR SEDAN. Detta var alltså en kille - rolig och trevlig - som vi umgicks med i ca en månad för att sedan inte höras vid något mer. Och PRECIS den dag jag loggar på sidan så bestämmer han sig för att komma ihåg mig och mitt för engelsktalande lite krångliga namn och söka upp mig! En timme senare får jag ett meddelande från en gammal barndomsvän som jag i princip förlorat kontakten med. Hur är det möjligt??? SJUKT.

Trots facebooks alla "under" är jag skeptisk och konspirationsteoretikern i mig är övertygad om att det är en verk av Al-Qaida som försöker ta över allas våra västerländska identiteter, sno våra elektroniska pengar och krascha "the world as we know it". Kom ihåg vart du hörde det först.

Fan, fan, fan!!! (En ganska sorglig löphistoria...)

I onsdags gav jag mig ut på ett långt löppass. Tänkte springa drygt två mil och var rätt taggad, det skulle bli kul! Jag ställde bilen vid Ågelsjön och skulle springa via Ågelsjön till Sörsjön och tillbaka. Jag börjar springa, det är perfekt väder, solen skiner fast det är rätt kyligt. Det är fantastiskt vacker ute vid Ågelsjön, dock MYCKET mer kuperat än jag mindes. Jag fick ofta lov att gå då backarna var alldeles för branta och steniga för att springa i, en backe har tom ett rep som man måste ta hjälp av för att komma upp!! Förutom detta gick det otroligt segt att springa. Benen var tunga och det kändes som om jag kröp fram...

När jag kom nära sörsjönscamping började jag få ont i mitt högra knä (när jag tidigare drabbades av löparknä satt detta i vänster knä) jag fortsätter dock, inspirerad av Hasse som påstår sig ha sprungit bort sitt löparknä... I Sörsjön tappar jag ett tag bort Östgötaleden (som jag sprang på) och känner mig irriterade och trött. Vill hem.

När jag kommit några kilometer förbi Sörsjön får jag helt plötsligt så ont i knät att jag inte kan stödja på benet. Jag tar mig således inte en meter. Nu är jag trött, irriterad och har jätteont. Dessutom tycks jag vara fast mitt ute i skogen! Jag gör det enda man kan göra i en sådan situation: Jag sätter mig ned på en stubbe och gråter.

Efter ett tag ger sig den mest akuta smärtan. Men nu fryser jag, är trött och har ont. Det är minst sex kuperade kilometer till bilen och det känns som oöverstigligt. Jag beslutar mig för att halta tillbaka till Sörsjön och hoppas på att där finna nån barmhärtig själ som kan hjälpa mig.

Jag har tur och får skjuts tillbaka till bilen, lite lagom pinsamt... Väl hemma har det nästan blivit mörkt, jag är hungrig, kall och trött.

Sen dess har jag inte kunnat gå i trappor (vilket är jobbigt då vi bor 4tr utan hiss). Jag hatar mina jädrans knän. Fan, fan fan :-(

Bellmanstafetten

I regn, regn, regn, sprang jag och laget "I alla fall ingen 30-års kris" (ett svar på killarnas lag "30-års krisen") en regnig Bellmanstafett på Gärdet i Stockholm. Man fick en stor picknick-korg och det var bra stämning; hade vädret varit bättre så hade det varit värsta folkfetsen! Nu var det regnig, lerigt, kallt MEN väldigt bra stämning i lagen! Kul att träffas och göra nåt ihop!

Jag sprang de 5 kilometerna på 22.30 och vann alltså över Peter!!!! (Att han är förskyld har faktiskt INGET med saken att göra, ok?) Jippie!!!! Peter verkar tycka att jag är lite fånig som inte kan låta bli att trycka upp detta i ansiktet på honom, men han har då bara inte fattat att jag är så stolt över att vara lika snabb som min idol! Peter är ju som byggd för långdistans, har en vinnarskalle och ben som är ungefär 130cm långa... Dessutom är han min idol på andra plan med!

Till alla i mitt lag: Tack för en toppen dag, alla var jädrans duktiga och jag hade jättekul!

Må bra boken...

Mia Törnblom(som för övrig är på TV nu...) som var i mina lurar under min löptur nu i em, tar upp något som hon kallar för en "Må bra bok" i vilken man ska skriva vad man gjort bra under dagen. Denna blogg har väl inte varit helt befriad från skryt innan, men jag tänkte (på uppmaning av Mia då ;-p ) fortsätta lite med det i denna blog...

JAG SPRANG 2MIL IDAG!!! I starkt kuperad terräng, på smala slingriga stigar slog jag med meterhög ljung och stora stenbumlingar. Helt otroligt skönt och härligt att springa i skogen! Vackra skogssjöar, gräsprydda hyggen, djup granskog coh ljus fin tallskog... Balsam för själen! Jag gick in på världsrekordsnuddande 1.50! (att jag nu inte kan gå pga kramp i vaderna spelar mindre roll, knät höll och benhinnorna gör inte ont, än iaf...) Fy fan va bra jobbat!

Dessutom hade jag min första arbetsdag! Det gick bra, ska nog få ordning på torpet, he he... rätt bra av mig var väl även att bara vara arbetslös i 3månader efter examen (och detta på sommaren då det inte fanns några jobb att söka) och helt arbetslös var jag ju heller inte då jag hade två mindre projekt åt skill... Nu är jag projektledare och dessutom så har min Handledare från magister uppsatsen frågat mig om jag skulle kunna tänka mig att doktorera i "Water management and biodiversity in India, Vietnam and Costa Rica" Vore ju grymt kul, och hur det än blir var det väldigt smickrande att han frågade...

Höst, höst, höst...

Jaha. Innan sommaren ens hann börja (så känns det iaf, trots att jag varit ledig och t.o.m. hunnit haft tråkigt) så kom hösten. I AUGUSTI! Fy. Men det är väl bara å gilla läget antar jag? Fokusera på det positiva så som alla vackra löv, rykande te i mängder, tända ljus, alla tv-serier som börjar... äsch, who am I kidding? Höst är regn, mörker (och mörker och mörker...), kyla, is och blåst. Dessutom börjar inte LOST förrän i februari... *tjurar*

Men livet fortsätter ju, hösten ska inte få stå ivägen! Imorgon ska jag ut på en lång skön löprunda, och i lurarna på min MP3 ska jag har Mia Törnbloms "Självkänsla nu!" som jag fick med nån tidning, återkommer om jag lär mig nått...

Annars är ju hösten även en tid för nystarter; ny termin, nya säsonger, nytt mode, nya dieter... Själv fundrar jag på att höstdetoxa min kropp på nåt vis, med nån slags reningskur och som alltid fundrar jag på att sluta med godis (och som Peter så älskvärt påpekade så funderar jag på att börja väldigt snart efter jag slutat...). Det är tur att jag inte är tjock, jag skulle nämligen aldrig klara av att ändra mina vanor och banta... Lika stor självdiciplin som en hundvalp framför en falukorv... Jag beundrar de som har styrkan och viljan att drastiskt förändra sina liv, det ska jag oxå göra nån gång...

Dikotomiernas drottning

Jag har nog lite av en kris. Inte direkt en trettiorskris (jag är ju blott 26 :-D) eller ålderskris över huvudtaget men jag vill heller inte gå så långt som en extensiellkris heller... Kris känns för övrigt som ett starkt ord... Kval kanske är bättre!

Hur som! Jag är ju klar med min utbildning nu, och det "riktiga" livet börjar, och jag känner mig lite orolig att inte hinna med allt jag vill, eller (än värre) välja fel. Men, vid en närmare analys av mitt liv insåg jag att jag nog inte KAN välja rätt!

Jag kan inte välja rätt av den anledningen att jag visserligen har bestämt mig vad jag vill, men jag har bestämt för mycket! Det jag bestämt mig för, eller snarare vill, tycks dessutom vara ouppnåeliga dikotomier som aldrig skulle kunna kombineras...

Jag vill till exempel (efter att ha släpat mig igenom 5års universitetsstudier) få ett flashigt typ UD-jobb (min blogg, då får man väl drömma?) vara oerhört upptagen och hålla på med viktiga och intressanta saker, tjäna pengar osv...
MEN, jag vill också ha ett lugnt arbete så att jag får tid med en utvecklande fridtid, kan skaffa häst, ha tid att pyssla med våran gård (som sagt, min blogg, jag får drömma) kanske ha ett hobbylantbruk, eller varför inte bli bonde?

Jag vill även inte jobba och fara iväg utomlands, kanske segla jorden runt, eller cykla till Mount Everest? Eller dyka lite till i stora barriärrevet (kan ju omöjligt ha sett allt...)
Samtidigt så vill jag ju ha ett utvecklande och intressant arbete, jag ska ju rädda världen...

Jag vill ha ett arbete där jag måste ha kavaj och pumps, se elegant och strikt ut...
MEN jag vill även bara inte bry mig, vara bohemisk i långa kjolar och kanske turban...

Jag vill hitta ett drömhus och fixa till ett riktigt hem, ha en stor trädgård och kanske en häst? Allt ska vara snyggt, helt, rent och så som jag vill ha det...
Samtidigt vill jag strunta i alla materiella saker, bo i en husbil, bara ha två par byxor och lägga alla pengar på resor och självutveckling istället.

Så, antagligen kommer det väl att bli en mellanväg, dvs inget av det jag vill! Den som gapar efter mycket... He he... I guess, time will tell.

Nu har jag jobb fram till jul iaf :-D Ska arbeta där jag hade min praktik och kan nu kalla mig projektledare (fancy)... Får väl se vart jag hamnar efter det... Att ta ett ickebeslut är lite av min specialitet numer, trots att jag egentligen är tvärtom!

Dikotomi (om nu nån inte vet vad det betyder ;-) kommer denna glasklara förklaring från ne.se): variabel eller egenskap som är delad i två varandra ömsesidigt uteslutande kategorier.

Varför kan jag inte lära mig klockan???

Jaha. Gjorde ett tappert försök att må bättre genom att baka ett gott bröd som jag tänkte avnjuta till dagens TV-höjdpunkt "So you think you can dance?". Meeeen min oförmåga att förstå att 21.55 är fem i tio och inget annat gjorde att jag missade det. :-(

Jag får ofta miniblackout och glömmer av hur man läser av klockan... Otaliga gånger har jag satt klockan på 8.45 när jag ska upp kvart i åtta - lagom stressande. Idag gjorde jag dock det helt oförståeliga och absurda felet att tro att 21.55 var fem i elva och det rimmar ju inte på någonting alls! Jag kanske vill må kasst?

Just shoot me.

Feeling blue...

Har kännt mig trött, nere och deppad på senaste... Ful, tråkig, orkeslös, dålig, seeeeg och omotiverad till att göra någonting. Vilket jag inte trivs med då jag vill göra en massa, fast jag vill inte göra nåt. See, I do not even make sense...

Och efter denna blogg känns det ju mycket bättre (not). Jag lyckas inte ens muntra upp mig själv...

Nej, skrapa upp mig från golvet någon, och Cheer me up!

En otacksam snorunge

Det är vad jag det...

Förra söndagen cyklade jag ett motionslopp med min mamma. 5,5mil tipsrunda runt Runn. Trots det dåliga vädret var det en skön tur!

I förrgår ringer de och berättar att jag har ett pris att hämta! Kul :-D !

Priserna bestod av en snygg grill, en soda streamer, ett bestickset, en slipmaskin (och jag lovade mig själv ett hus om jag vann den ;-p) och... ett strykjärn. Gissa vad jag vann???

Precis, ett strykjärn. Säkert jättebra (och värt runt 600pix), men hur kul var det?? Så; jag blev alltså inte särskilt glad. Vilken otacksam liten snorunge, blev missnöjd över en vinst!!! Förtjänar inte alls att vinna!!

Fast, he he... Det var ju gött å vinna och slå mamma som åkt loppet i fyra år utan att vinna...

Dagens citat är riktigt präktigt och kommer från en mattelärare jag hade i högstadiet. Först tyckte jag riktigt illa om honom, men efterhand fick han sina ljusa sidor, nu är det nästan honom jag minns bäst...

Det man inte gör på träning gör man heller inte på tävling.

Lindblomsgrönt i köket!

Äntligen har jag fått ändan ur och ska måla om i köket! Jag hade sedan länge bestämt mig för att måla en fondvägg grönt och har faktiskt gjort några halvhjärtade försök att kontakta hyresvärden för att höra om det är ok. Men de är förbaskat svårt att få tag på "väggmålningskillen" så jag gav ganska snabbt upp... Tapeten är skitful som det är nu så tycker de inte om det kan de stå för nytapetsering... (In my dreams, he he.)

Nu har jag köpt färg och ska börja måla snart. Blev dessutom hjärtans glad när han sa att jag inte borde göra något förarbete när man målar på tapet *lat*.

En sak som jag tänkt på nu när jag har en del tid på mig att tänka är att varför kan man komparara färger? Om ett hus är ljusrött och det målas i mörkrött blir huset verkligen rödare då??? Är ljusrött mindre rött än mörkrött?? Det är ju båda rött...

Eller om huset är rött med vita knutar om man får för sig (av oförklarlig anledning...) att måla knutarna vita, blir huset rödare då? Vad är mer röd/rödare än röd?

Dagens citat (ang att måla väggen och vara glad för att slippa förarbete...) kommer från min farmors mamma Anna. Jag har själv aldrig hört henne säga det, men min farmor har berättat för mig. För er som är lite tröga och inte fattar så syftar citatet på att man ska göra saker å ting (på den här tiden så tillverkade man ju mycket själv; sydde, snickrade osv) ordentligt från början och inte försöka gå en genväg:

Man har saker längre än man gör dem.

Borgafjäll - sista rycket!

Dag tre och sista etappen. Idag gick vi ca. 18km från Raukasjö till Sutme. Det var alltså längsta dagsetappen, men ändå gick den fortast. Vilket lätt kan förklaras med att vi gick på en skogsväg bredvid två sjöar istället för ute på fjället. Mycket trevligt väder, varmt och solsken, men med en behaglig bris. Vacker natur även här!

Två snyggingar ;-) i passagen mellan Raukasjö och Borgasjön

Jag och Max posar i en av sjöarna, otroligt kallt vatten även här. Väldigt mycket broms, Max högg förtvivlat i luften så fort vi stod stilla. Fast varmt och skönt.

Peter & Max vid samma sjö med vackra fjäll i bakgrunden.

Världens finaste Peter, med samma fjäll i bakgrunden.

Jag och Max pussas på en bro vid en fikapaus. Fast Max är nog mest ute efter min kaka...

Max brydde sig inte så mycket om det iskalla vattnet, kastar nån i en pinne - då måste den räddas (så länge fegisen står bott... :-p )

Slipskiån när den forsar ut i Borgasjön, detta betyder att vi inte har mer än ca: 200m och en riktigt brant backe kvar till bilen! (DEN var jobbig!!)

Ett "päronkort" (VARFÖR kallas det så???) vid slipskiån får avsluta vår vandring!

Totalt gick vi ca: 5mil på tre dagar. Det kan tyckas lite kort att "bara" vara ute i 3dgr och två nätter, och då här i efterhand var det kanske det, jag hade velat gå mer! Fast samtidigt tror jag att vi valde den perfekta sträckan! Våra ryggar var rätt möra på sista dagen... Vi hann heller aldrig bli så trötta att vi blev sura utan kunde hålla god fart och ett gott humör hela vägen. Detta var ju även vår första tur, så jag tror det var riktigt bra att hålla den kort. Nästa gång blir det längre!! Får se vart det bär av då...

Borgafjäll - del 2!

Dag 2 började med strålande sol! Härligt!!! Vi åt en äcklig frukost bestående av barngröt ("För då behöver vi inte ta med någon sylt") och begav oss iväg över fjällen i solskenet...

Slipskistugan(orna), där vi spenderade vår första natt på fjället.

Utsikten från dass ;-D

Peter vid Slipsikkensjöns strand. Kristallklart men isandekallt vatten. Gott oxå! ;-)

Första bron för dagen, kolla in Max stil, ha ha... han gillade inte broarna!

Världens snyggast killar! Min favoritbild!

Max gjorde sitt bästa för att bli av med sin ryggsäck i varje snödriva...

En av många jåkkar, vissa var så fulla av vatten efter den snörika vintern att jag fick vada och Max höll på att flyta bort! Peter långben lyckades traska över alla med sina akrobatiska språng!

Max spanar ut på fjället längs vår led...

Jag då vi närmar oss trädgränsen, härlig utsikt!

Trädgränsen!!! Vårt första vindpinade träd.

Max blickar ut från den stuga som vi hyrde då vi väl kom fram till målet för dagen: Raukasjö. Vädret var underbart och vi hade tänkt att tälta. Men eftersom det var så bra väder var bromsen på jakt. De höll helt enkelt på att äta upp Max. Vi tycket så synd om honom där han stod och högg i luften :-( Vi hade därför hållit en så hög fart hela dagen, med paus bara för lunch, att vi var framme i Raukasjö redan runt 15-tiden. Bromsarna höll fortfarande på att suga livet ur Max så då beslutade vi oss för att hyra en stuga så att vi kunde få vara inne. Väldigt lyxigt... Och otroligt att det finns de som bor (och hyr ut stugor) 13km från närmst väg!!! Dagens etapp blev runt 12km; oländig terräng, men otroligt vackert!

Back to the roots!!! Vandring i Borgafjäll (del 1)

Min Morfar var från Dabbnäs vilket ligger i Norrland, ganska nära Dorotea (iaf med norrländska mått mätt ;-p) och än närmre Borgafjäll, även ganska nära Jämtland (nu vet du precis va?). Jag har aldrig varit där, så därför ville jag besöka hans hemtrakter nu i sommar. Jag och Peter bestämde oss för att även uppfylla en annan dröm och bege oss ut på fjällvandring. Vi tog enormt mycket bilder, här kommer några:

Peter och Max i början på vår vandring!

Ett vackert vattenfall som vi stötte på

Så här griniga blir de då det regnar vid lunch... (jädrans dåliga ÖB-kök tog 1000år att koka vatten med...)

Mina fina killar...

Jag korsar en bro! Max tyckte att de var superläskiga!

Karin + Peter = sant!
En Jåkk och en massa snö i bakgrunden, och ja, det var Juli...


Peter och en MASSA snö... det var inte riktigt väntat måste stadsbon i mig erkänna...

Peter och Max, men i bakgrunden ser ni målet för vår dagsetapp, slipskistugan som ligger mitt på fjället (är till för renskötande samer) vid sjön Slipsikken, 15km från Sutme där vi påbörjade vår vandring. Vi nådde stugan runt 16-tiden och då hade vi vandrat sedan 9.30, med avbrott för lunch och fika vid ett gammalt samefäste.

Max vid Slipsikken

Max var den av oss som var värst drabbad av knott, mygg och broms, hans stackars snopp såg ut såhär varje kväll...

Kvällsutsikt från vårt fönster i slipskistugan. Boendet där var värsta lyxen, en riktigt bra kamin som gjorde det riktigt varmt, mjuka madrasser, duntäcken och kuddar... Fast ändock var det svårt att sova när det var ljust hela natten!!! Coolt!

Fler bilder kommer, detta var ju bara dag 1!! (vill du förstora dem så är det bara å klicka på dem!)

Is it me?

Förut hade jag en jättebra mailadress kort och gott Karin@..., den var bra pga att den var kort - bara mitt namn - och totalt befriad från spam. I ett tag. Sen började spammen komma, inte så många så det kändes ändå ok. Fast vad var det då för spam jag fick? Uteslutande om Viagra & penisförstoringar...

Den mailen gick i graven, nu har jag dock en annan som också är Karin@... Igen, toppen! Jättebra, tills för några veckor sedan. Nu öser dock spammen in igen. Och vad är det jag får reklam för? Jo just det viagra och penisförstoringar: "The growth is permanent" eller "Go on and on and on and ohhhnnnnn". Jag har fattat vinken, jag har för liten penis, ni kan sluta maila nu.

Finns det ingen annan sorts spam? Or is it me?

Dagens citat är om att tro på sig själv:

If you think you can, you can. And if you think you can't, you're right.
Henry Ford

Nu drar vi till fjälls!!

Idag åker vi upp till Borlänge och far vidare till Borgafjäll där vi ska fjällvandra på söndagen! Det ska bli jättekul; jag, Peter och Max alldeles ensamma och troligen vilse på fjället (med en massa mygg förståss!). Hör ni inget från oss på en vecka så kan ni nog radera mig ur era adressböcker! Om nu sådana finns längre i it-samhället...

Dagens citat kommer från från boken "Tjuvlyssnat" och ger väl en bra bild av dagens avpersonifierade it-samhälle. Tjej 20+ (till sin kompis):

Det tråkiga är att jag inte kan berätta för honom att jag är gravid eftersom han aldrig är online på MSN... 8-)

Vem dog på vår fönsterbräda??

Denna Makabra syn mötte oss när vi plirade ut genom fönstret en morgon, en halv fågel... stackars krake... Det är lugnt här i NKPG just nu, jag sysslar lite med mitt projekt, försöker skrapa ihop alla papper som AMS samt Alfa-kassan vill krama ur mig och så tar jag det lite piano...

Idag var jag till ÖB & fyndade stormkök för blott 99pix! Vi åker mot Norrland på fredag, det är en materialsport att vandra, massor som behöver införskaffas och fixas, och ändå känns det som att vi har ingen garanti på att vi hittar tillbaka! ;-)

Nej, inget nytt under solen här, nån som lyckats göra nåt skoj kan väl lägga in ett inlägg om det istället?

Diverse

Nu har jag varit på "semester" i Dalarna under tio dagar, fast jag var dock tillbaka till NKPG några dagar i mitten bla. för att påbörja det projekt som jag ska jobba med i sommar. Det är ett litet projekt, så jag hinner även vara ledig - perfekt!!

Den 8/6 var det tjejkväll med gamla vänner från min gymnasietid. Vi hade jättekul, tack snälla Hanna för maten! Från vänster: jag, Veronika, Hanna och Anna-Karin.


Jag måste ju även få med den femte personen, hon som tog kortet, Anna:

I Dalarna har jag mest latat mig, men även firat min lilla syster Therese som fyllde år. Även jag blev firad för att jag tagit examen, oväntat! Tack! Men annars har inte så mycket hänt. En blid på Clara & Samuel (mina systerbarn) får avsluta bloggen för idag!

Väl Godkänd

Nu är det klart. Jag har fått betyg på min D-uppsats (VG!!!) och jag har skickat in den för arkivering. Den är alltså klar. Det är inte utan att jag faktiskt känner mig lite stolt. När jag började läsa för 5 (långa) är sedan så sa jag till mig själv att ville - nej skulle - åka utomlands för att skriva min magisteruppsats. Och trots att jag många gånger tvivlade på att det skulle bli gjort, så gjorde jag det! Jag ville även göra praktik och fixade det med. Det enda som är mellan mig och en examen är nu 5ynka pluttpoäng. Dem skriver jag ihop nästa vecka! Sen. Examen.

Dagens citat bevisar att jag inte är stressad (längre?):

Stess är när du vaknar upp skrikande och inser att du inte har somnat än...

Leve sommaren!

Om galenskap

I ett svagt ögonblick sa jag en gång till en läkare att det kändes som om att jag höll på att bli galen. Han log vid detta påstående och sa lugnt:

-Bra, det är ett säkert tecken på att du inte håller på att bli galen. Galna människor vet nämligen inte om att de är galna, eller när de blir det.

Det känns väl tryggt??

Avslutningsvis, länge leve solen och värmen!

8år!!

Idag har jag och Peter varit tillsammans i 8år. Sjukt. Me loves him!