Mer, mer, mer!

Trots sega ben blev det 800m intervaller med klubben idag. Var lite seg, men fick ändå ett snitt på 3:48 så det får ju räknas som bra i min värld! Min blåsa, som uppkom redan i "pisten" blev mindre glad...

 

Imorgon blir den än ledsnare då det vankas backigt och tekniskt långpass med Ida. Detta ger sedan tre stentuffa pass denna vecka + att jag var sliten redan innan. Löparguden Tim Noaks menar att det är bra att träna sliten för att tvinga kroppen att aktivera fler muskelfiber. Jag kommer alltså troligen att se ut såhär snart:

Härligt! Detta skulle ju även innebära större bröst :-)

Slalombackar...

...är nog inte gjorda att springa i! Puh, så jobbigt! Fyra och en halv gång uppför den nära två km långa branta tolvmannabacken (Kinda) och detta med riktigt möra ben från början (träningsvärk sedan Baltzarloppet). Nu känns det som att jag är överkörd av en ångvält. Tack NocOut för ett riktigt kul pass (och sjukt så starka ni är!).

Kanske borde man ha börjat med backträningen tidigare? BAMM är ju om tre veckor...

Skamgränsen

Jag tror att många löpare har skamgränser. Främst på tävling men även i vardagen. Gällande tävling så tror jag att fler sätter skamgräns än som sätter mål ("bara jag klår grannen/springer snabbare än förra året etc"). I vardagen tror jag det ofta handlar om att inte springa långsammare än ett visst tempo eller kortare än x antal km.

Jag har skamgränser. Jag springer aldrig kortare än 5km (det är liksom inte ens värt duschen) och jag ska minst springa en mara per vecka. Minst en mara per vecka blev ett tag nästan även som "max" en mara per vecka. Fick jag ihop en dryg mara var jag rätt nöjd. Så icke nu. Nu har det verkligen blivit en undre gräns och ofta ligger jag nästan det dubbla. Mer naturligt kan tyckas med tanke på att jag kan bränna sju mil på ett pass... Förra veckan blev det dock "bara" 56km. Jag hade absolut tänkt sticka ut på en kort återhämtningstur på söndagen, men tänkte om. Varför stressa trötta muskler bara för att samla km?? Jag vilade glatt och utan dåligt samvete (och jag hade ju klarat skamgränsen!). En annan gräns är minst 200km per månad, men detta är verkligen en undre gräns (denna månad +300!!!).

Någon gräns hastighetsmässigt har jag inte på träning (möjligtvis på 1000m intervaller, de ska helst gå på sub 4), i fjällen tog t.ex. vissa kilometer över 15minuter, och om man ska springa ett pass på 5mil så känns fart egalt. Det får liksom bero på.

Var ligger din skamgräns?

3 x rekord!

Baltzarloppet i Motala gav bra utdelning! Personligt rekord på milen 42:43 (första halvan), personligt rekord på halvmaran 1:33:05 samt klubbrekord. :-) Gött mos!

2 mil innan frukost, morgondopp och blåa bär

Vem älskar inte sommaren? Särskilt nu när solen och värmen äntligen kommit!

Stängt för semester!

Vi har semester. Vi bor i torpet. Pysslar, plockar svamp (& snart bär!), snickrar, målar, grillar och plockar fästingar. Jag tränar lite planlöst vilket, har jag insett, inte är optimalt. Först blev det fyra långpass på lika många dagar, sedan tre kvalitetspass på raken... Jag känner mig pigg, fast denna vecka får det bli mer vila. Både för kropp och själ.

Fast, som ni förstår, aktiv vila. Igår högg jag ned ett träd... Med yxa.

Bröllopsfrisyr:

Toenails are for weddings

Inom löparvärlden finns ordspråket "Toenails are for sissies". Detta må stämma, men med skor som visar tårna bland folk som INTE är löpare är tånaglar att föredra. Detta är också enda gången jag bär nagellack. För att dölja blåa tånaglar, alternativt avsaknaden av naglar.

...to back!

Körde en till 20km idag. Bara för att. I 4:54-tempo! :-)

Back to back to back

"Back to back"-pass är vanliga inom ultra. Kanske i övrigt också. Back to back är att man kör ett långpass, vilar (under mer än en fika, typ en dag) och sedan kör man ett långpass igen. Syftet är att vänja kroppen och sinnet att springa långt och ofta och fast kroppen kanske är trött.

Jag har byggt ut detta och kört back to back to back i helgen.

Mitt långpass i lördags blev blött. Regn från början till slut. (faktiskt fegade jag ur och värmde vatten till vår portabla dusch ist för sjön...). Hade det inte varit regn hade jag gärna kört längre än 22km, det var en vacker tur! Men jag var kall och gav upp. Söndagens och dagens tur var lika vackra och så kul att hitta nya turer här kring torpet.

Totalt 22+25+23=70km på tre dagar (tempo ca 5:17) Och vet du, jag är hur fräsch som helst, inte trött alls :-) det har känts jättebra, kul!!

Gruvar mig...

Det ska erkännas att jag gruvar mig lite inför dagens långpass. Inte för passet, det ska bli skoj att utforska lite kring torpet. Har ingen aning om hur långt det blir! Nej det är duschen jag gruvar mig för. Eller just det att vi saknar en. Vi har en sjö. Just nu är det +16C i luften. Och regn. Sjön är enligt uppgift knappt typ 19C. Brr...

Oprofessionellt

Har ni sett rubrikerna "Isabellah Andersson missar segern på grund av håll" eller "Håll gjorde att Wissman missade segern"? Nä, inte jag heller. För de finns inte. Min teori är att det är oprofessionellt att få håll. Dessa duktiga löpare får helt enkelt inte håll. ELLER har högre smärttröskel än mig. 

Jag får tyvärr ibland svår håll vid snabba pass. Det hände på tävlingen i Mantorp i mars och tvingade mig att sakta ned, det hände även de sista tre km på Baltzarloppet förra året (halvmara) och tvingade mig sänka farten. Det hände även under mina pyramidintervaller idag (200-400-600-800-1000-800-600-400-200). Jag gick nog ut lite hårt (första 2 intervallerna i sub 3:25) och vid 1000m intervallen började det. Jag tog 3min serievila. 800 gick ok. Efter typ 500m på 600m intervallen kändes det som knivar i magen. Jag stapplade några steg till och fick sedan vika mig dubbel för att det gjorde så ont. 400 & 200 gick på ren vilja och jag fick även lova att klämma in en 200m extra för att kompensera den taffliga 600m. Men nedjoggen! Jag kunde inte springa alls. Så fort jag joggade kördes kniven in i magen! Jag blandade jogg och gång hem (bråttomt som tusan hade jag också!) med värkande diafragma. Och det molar faktisk än! Oprofessionellt helt enklet. Det hade inte hänt Isabellah. Frågan är dock - hur tränar man bort håll?

Planlöst

Jag är inte en sådan som slaviskt följer ett träningsprogram, men jag brukar av mig själv (per automatik) alltid ta fram en veckoplan som passar livet i övrigt. Typ torsdag lång jobbdag=vila, fredag pigga ben därför intervall, vila lördag och ultrapass söndag. Inför tävlingar har jag nog flera veckor (mycket löst!) planerade.

Men. Nu är jag helt planlös! Jag har inte ens en plan för dagen. Benen är ganska pigga, men ännu inte 100% så kvalitetspass känns uteslutet idag. Jag har bara vilat en dag sedan Vansbro, men jag vill springa och har inga andra planer... Hmm...

Björnbajs

Igår laddade jag batterierna och åt upp mig hos farmor och farfar i paradiset Gläcken där jag spenderat många fina stunder som barn. Rätt ok i benen begav jag och söt-Max upp på berget för en skogspromenad. Vi såg (tyvärr?) inte nalle men hen hade missat bajspåsar på sin promenad så två stora björnbajshögar blev gårdagens skörd.

Och på dagens löptur hittade jag en hel drös kantareller så ibland har man mer tur än annars...

 

Björnbasjs (?)!

 

Oändligt vackert över en rosa Gläcken!

Samma procedur som förra året?

Vansbro marathon 2012 blev faktiskt ganska likt 2011! Troligtvis Vansbros hitintills varmaste dag även i år med +23C. Jag körde med cykeltröja(linne) även i år för att kunna ha med lite energi och extra vatten och det funkade bra (se förra inlägget)! Starten gick och vi var iväg! Banan var lika vacker som jag mindes den! Längs Dalälven, på små skogsstigar, längs stora bäckar och grusvägar i djupa skogar! Loppet gick trots terrängen mycket bra och det var först när jag hade 17km kvar och de riktiga stigningarna började som jag kände mig lite sliten.

I med en gel (faktiskt helt ok, jag avskyr annars gels, en "Squezy" tror jag den hette) och ny energi! Solen brände och jag kände att solskydd nog hade varit bra. Jag sprang om många på banans sista delar och värmen påverkade inte mig. Jag drack sportdryck på varje station för att få i mig salter.

Sista milen var som sig bör riktigt seg och jag längtade i mål. Mitt mål var under 4tim och jag kom in på 3:57:26 och (liksom förra året...) en andra plats.

Godkänt då det är en riktigt tuff bana men jag hade hoppats på än liite snabbare. Nåja, jag utnämner mig själv som vinnare i best dressed kategorin så vann jag nåt ;-)

Problem

Det orangea på min Garmin matchar inte min (annars på detaljen matchande) tävlingsoutfit.

Vansbro marathon, bring it!

Alla borde få smultron till frukost!

Härlig helg på torpet! Jag och P har jobbat och slitit en del; med skrapning och målning av flaggstång samt bråk med naturen (krigat med myror och brottats med gräsmattan). Men vi har även haft tid för mys vid brasan, grillning, kollat sista delarna av "Game of thrones" i sängen, sippat av vin och mumsat smågodis! Vädret har varit bra vi har fått fler fräknar, plockat smultron och hittat dessa godingar:

 

Mer sommar åt folket (mig iaf)!

Naprapat eller kirurg??

Igår var jag hos en naprapat/massör för att ge vaderna en omgång. Vi blev att diskutera huruvida innebandy är en sport (eh, nej, det är en lek, typ spökboll). Han spelade innebandy. Således 30min tortyr för 400pix... Jag kunde faktiskt ha svurit på att han använde skalpell och inte händerna när jag låg där och kved tyst.

Idag är vaderna ömma som tusan men jag lyckades ändå bränna 6x1000m i 3:52-tempo med NocOut idag *nöjd* Något annat jag lyckades bränna är min lön. På internetshopping. Bland annat ett par till Nike free. Jag älskar skon och är helt enkelt rädd att de ska sluta tillverkas! När de dessutom fanns i rött...

Sedan har jag en bekännelse. Jag har köpt en löparkjol. Som jag sa att jag minsann aldrig skulle göra (så opraktiskt kjol OCH tights (under kjolen). Men. Den hade rosa moln och var på rea. och de hade bara fula shorts.

Hulken...

Jag är inte jätteimponerad av muskelberg. Eller jo, på ett sätt. Men på typ samma sätt som man inte kan sluta stirra på en skäggig dam eller tvåhövdad fågel. Lite som freaks är de väl ändå? Typ som denna kille:

 

Fascinerande, men ska jag välja en "favorittyp" för killar så är han ovan lååångt ifrån. Men som barn var jag faktiskt galet förtjust i Hulken! Jag gjorde t.ex. en hulkentomte som julpyssel (i typ lekis?). Sjukt rolig, har tyvärr ingen bild. 

Nu kan jag själv meddela att jag är påväg att bli ett freak (nåja...)! När jag köpte mitt gymkort i januari hade jag som mål att tjäna på att köpa terminskort (minst 20 gånger) och en (skam)gräns på 30 gånger. Jag har i detta misslyckats kapitalt (typ 17 gånger gym). 

Men om vi ser det i det långa loppet så har jag blivit krallig! 2008 en sådan tjej som får leta med ljus och lyckta för att finna ett par stövlar som inte glappar fasligt kring vaderna  (jag minns det så väl för då var jag i Paris med syrran och testade stövlar). Jag hittade ett par i Paris som var ok och även ett par i Sverige samma år som även de var ok. Ok som i att de inte glappade så att det såg komiskt ut, men glappade. Nu sitter samma stövlar som ett smäck! Vem behöver gymma liksom? 

och ja, givetvis är det bara muskler (frågor på det?).

Midsommar!!

Midsommar är en härlig (om än regnig) högtid! Det är ljust nästan hela dygnet, blommorna blommar och fåglarna kvittrar. Ofta träffas goda vänner och har kul ihop! Aftonbladet frågade folk på stan om midsommar borde vara vår national dag. Why not?!? Säger jag!

Vi firade ute i torpet med en gammal vän och hans tjej. Vi åt god mat, fiskade och drack vin. En väldigt härlig helg trots att vi inte bara hade solsken! Avslut blev två regniga mil i 4.40-tempo :-D

Peter jobbar hårt med middagen.

Ny grill!

Vila

Med nästan 100km på sex raka dagar varav två tuffa kvalitetspass (mina två "favoriter" faktiskt: backintervaller och 1000-ingar) kändes det tungt på morgonjoggen i morse. Jag brukar nästan aldrig springa så många dagar utan vila. Jag tycker att det mer bryter ned än bygger upp. Dessutom har jag fått skavsår både av fivefingersarna och av sport-bh. Något jag nästan aldrig får. Därför är det nu dax för återhämtning de lux med midsommar, jordgubbar och bubbel ;-) Släng in sol och goda vänner så är jag strax fit for fight igen! Visst är det väl det som är superkompensering?

 

En snabb t-shirt på en just nu långsam tjej, men vänta bara!

MMM Mango!

Min favoritfrukt alla kategorier (kanske inte "mest lättätna") är mango. En av de bästa sakerna med 30-års present till mig själv (resan till Filippinerna) var att det där finns världens godaste mangos. Faktiskt så goda att P som inte tycker om mango älskade dem! Dessa mangos är helt olik de som vi har i Sverige (som kallas "surmango" i Filippinerna). De är gula i skalet och köttet har typ samma konsistens som konserverad persika. Och nämnde jag att de är världens godaste?

 

Inga surmangos, men väl en låda mango! 

Vi har gjort ett tafatt försök att få till dessa mangos i Sverige då vi snodde med oss en kärna hem och planterade. Detta har resulterat i ett vildvuxet träd som ständigt växer ur sin kruka. Dock (ännu?) inga mangos. Vi får se det som en långsiktig investering.

 

Vårt Filippinsk/svenska mangoträd!

Men! Så har min kära P hittat ett sätt att importera dessa godingar direkt från Pakistan via en handlare i stan! Således kom han hem med en låda med fyra stora, tunga, saftiga, gula och himmelskt  goda mangos! Wiii!!! 

...och efter sex tusingar i nya rekord snittfarten 3:51(!) var jag väl värd att vaggas in i dess söta, klibbiga värld!

En snabbis på konferens

På konferens i två dagar. Fullmatade dagar. Jag prioriterade dock bort 10min av sista workshopen för att hinna avverka en snabbis och dusch innan middagen.

Resultat: 11km terräng och landsväg i vackra Sätra bruk! Med ombyte och dusch totalt under 75min.

Hur brukar dina snabbisar på konferens se ut? ;-)

Jag överlevde...

Jag överlevde veckan med matförgiftning, tre(!) tågresor med SJ, ett spydigt inlägg om Linköpings "undre värld" samt backintervaller innan frukost i spöregn. Betyg godkänt på den.

Drick öl och bekämpa brottsligheten!

Nyöppnade "New York Legends" sportsbar i Linköping har nyligen blivit beskjuten. Exakt varför och exakt av vem är väl inte helt klarlagt ännu, men det spekuleras om diverse gäng. Tyvärr finns det en del gäng i Linköping. Småpojkar mest, men icke att förlöjliga eller glömma bort för det. Faktum är att jag i tjänsten fick möjlighet att lyssna på A som "införde" ett visst gäng till Linköping. Han är idag några år yngre än mig och har hoppat av. En modig och ärlig kille samt en sann entreprenör! Om fler kriminella vore som honom så skulle de snart ta över. A tog sin kriminalitet på största allvar och blev t.ex. nykterist för att kunna vara mer skärpt vid alla tillfällen. Han åkte heller aldrig fast. Hur som blir jag innerligt trött på dessa människor och tycker samtidigt gränslöst synd om dem. De finner en tillhörighet och en vänskap så stark i dessa gäng att det rättfärdigar deras våldtäkt på samhället och ibland på nära och kära. 

Kanske ska man själv starta ett gäng? Vi kan heta Röde orm (ormar verkar ju populärt...) och vara vapenvägrare. Vi ska givetvis ha inträdesprov och de ska vara stenhårda. Typ hjälpa tanter över gatan samt åka buss och betala. Fast alla får vara med oavsett tatuering. Dessa behöver alltså inte tas bort med vinkelslip.

I alla fall, jag tänker gå till Legends så snart de öppnar och dricka öl och bekämpa brottslighet. Jag tänker inte låta mig skrämmas därifrån för att några få tycker att de har rätt att rasera det andra bygger upp. Så kom du med vettja, ta en öl och gå med i Röde orm :-) 

"Farväl grymma värld!"*

Igår åt jag några nötter från min gömma på jobbet eftersom det blev en rätt sen lunch. Dessa är den enda orsaken som jag kan finna till att jag senare på dagen fick frossa, otroligt ont i skinnet och ett starkt illamående. Ingen feber, ingen förkylning, inget annat. Men det räckte. Hade en mycket jobbig natt (stackars Peter valde till sist att flytta in i gästrummet) och kastade till sist in handduken även till mitt eftermiddagsmöte.

Min diagnos är matförgiftning (från vad får man annars dessa symptom? Reaktion på loppet? Två dagar efter? Varför isf?) och jag har legat halft däckad halft arbetat från soffan idag (mer det första...). Imorgon bitti har jag konferens i Stockholm och tåget går 06:22 - något som jag ansåg vara inhumat tidigt redan innan den här persen. :-O

Jag som nyss tackade nej till en bit choklad, vilket får mig att misstänka att jag mer troligt är döende...

*"Farväl grymma värld" - ni som läser Kalle Anka känner igen Joakim Von Ankas lätt dramatiska utrop vid motgångar... Tja, Farväl grymma värld, ibland känns det så...

Jag har sprungit Jättelångt.

Efter att ha velat fram och tillbaka och med NOLL uppladdning varken mentalt eller mat/träningsmässigt (snarare nedladdning...) valde jag att ta mig till start i Grisslehamn för att springa Jättelångt. Det var regn och usligt och inte heller kunde man tänka "så här dåligt kan det ju inte vara HELA dagen" efter som STHLM marathon mer än bevisat att så kan vara fallet.

Första biten av banan var mycket blöt och sjukt kuperad/teknisk (vissa delar av "leden" hade jag lätt bedömt som oforcerbara om någon frågat). Redan  redan vid 5km så sprang jag fel första gången (loppet har felspringningsgaranti...) och redan efter ca två mil så tyckte jag att det var lite (rätt mkt) segt. Jag satte på en ljudbok med duktiga Katarina Everlöw som uppläsare. Det gick aningens lättare. Jag försökte tvinga mig själv att inte titta på klockan då km segade sig fram.

Jag hade tidsmålet under 6-min tempo och på flacken sprang jag på i bra fart, möjligtvis för bra, men jag tror inte att det var detta som gjorde att jag vid tre mil (mer än halva kvar alltså) verkligen ville ge upp. Allt gick segt. Benen var ömma som efter 5-6mil, jag flåsade, mådde illa och kände mig obekväm. Jag hade ju dock skippat en dag av ett Amnestystyrelsemöte för att vara med på detta, då kunde jag ju inte INTE göra detta. Mitt obefintliga pannben slogs i bitar gång på gång medans jag grisade på i leran.

Med ca 1,5mil kvar träffade jag en NocOutare (!). Vi höll ihop loppet ut och trots att vi var lika trötta och lika negativa så var detta peppande för oss båda. Detta TROTS en felspringning på 2-4km ca 3km innan mål (japp, typ samma som på Full Moon Race 2010...).

Nä, ett riktigt skitlopp för min del trots en fantastiskt bra organisation!

Sämst: Ok, det var blött (men jag tror att jag hade märkt om jag passerat Östersjön) och ok jag sprang fel. Men att få  SMS:et "Välkommen till Finland" kändes verkligen som ett hån... Detta samt min dåliga dag.

Bäst: Att jag överlevde. Faktiskt. Att jag genomförde. Jag hade inte kunnat göra det en minut bättre just denna dag (hur snabbt/sakta det gick har jag ingen aning om!). Samt att jag trots detta inte var sur när jag kom i mål. Och arrangemanget. Och såklart fantomen. Även om han inte lånade ut sin häst.

Konstigast: Taxicaffissen som verkade tycka att det var absurt att vilja bli körd från Tekniska högskolan ända till Bromma. 

Samt hans kommentar på mina 68 (som blev 72km): "Det var ju JÄTTELÅNGT" - Hur visste han det? ;-)

Lunchdate med Max

Några dagar i veckan cyklar jag hem på lunchen och går ut med Max. En av fördelarna med detta (förutom frisk luft och gos med vovve) är att hemma finns det kakor :-)

Matrester...

Har ni tänkt på att matrester som fenomen är lite lustiga. De kan vara fruktansvärt osexiga (soggig tacos i micrad matlåda...) eller nästan poetiska. Som när man slipper laga mat efter ett träningspass :-)

Än bättre när man hittar några frysta hembakade brownies efter det. Och en skvätt grädde. Rester rules :-)

Löprundan idag bland söta lamm, stolta rådjur och pigga harar. Jag lyckades tajma in just när det inte regnade, *nöjd*

I benen annars träningsvärk. Liksom övriga kroppen. Jag tror inte att gym är till för människor!

 

Ljuvliga, doftande liljekonvalj! Knappt vakna, 

juni får en överkryssad sommarsol av fem möjliga hinintills!

Gissa bajset!

Idag sprang jag Omberg runt med två NocOut:are. En vacker och kuperad runda i alldeles för kallt väder för att vara juni! Jacka på! Efter ca halva (då vi sprang uppför en slalombacke...) sprang vi längs en tipspromenad. Jag finssade länge åt frågan "Gissa bajset", medan O och C verkade ha växt ifrån kiss-och-bajshumorn. 

Så kom vi in en en kohage, jag pladdrade på som vanligt, tappade koncentrationen (som vanligt...) och snubblade till. Jag landade mitt i en nylagd koblaffa och kanade i bajset nedför kullen! Hela min ena sko var totalt täckt av bajs, båda mina händer och jag hade bajsstänk överallt. 

Jag skrattade så att jag kiknade och O & C trodde nog ett tag att jag gjort mig hemskt illa. Jag försökte frusta fram att det inte alls gjorde ont medan jag smetade av kobajs i gräset. Gissa bajset liksom! 

Jag småfinssade typ hela vägen hem. 

Glasögon

Jag ser dåligt. Väldigt dåligt, -4,5. Det innebär att allt längre bort från mina ögon än 20cm (utan glasögon eller linser) blir jättesuddigt. Jag har ofta linser men bär även glasögon ca 2-3 dgr/ vecka. Förr har jag haft lite komplex för glasögonen, nu tycker jag att det är snyggt, men ofta opraktiskt (de blir smutsiga, skaver, hamnar snett). Men det är ingen stor grej.

DOCK verkar detta med glasögon vara en stor grej för andra! Om jag träffar någon för första gången med glasögon och andra gången utan känner de knappt igen mig. Många, många påpekar även: "Sist hade du glasögon". ???? Tänk om jag skulle påpeka: "Sist hade du en ful tröja". De menar säkert inte illa, men det stör mig lite.

Jag med glasögon:

Ps. Igår var det Blodomloppet. Jag kom fyra av typ 3000, missade sub 19 med 7sek och insåg (än en gång) hur mycket jag hatar att tävla. Särskilt sådana "folkfester" är inte alls min grej #skogsmulle

Jag, full fokus innan loppet :-) (och sist hade jag ju glasögon!)

Bild lånad från http://lopningforalla.se/index.php

Ps2. Tur att man rakat sig under armarna. Man vill ju inte dra igång något drama a la mello. Eller jo. Det hade jag gärna :-)

ANTI-SCAMPI!!!! (igen)

Jag tjatar och tjatar, jag vet. Men ge er nu och sluta äta scampi! (Ingen som läser denna blogg vågar väl äta scampi och erkänna det för mig iof...).

Ica gav Naturskyddsföreningen i 100års present att sluta sälja scampi. Det har de inte gjort. De har därtill en dålig ursäkt om varför, och inga ica-butiker som säljer scampi vill stå för det i radio. Både Coop och Ica har dessutom flera recept med Scampi bland sina receptsök. URUSELT.

Vill dock hylla Hemköp som inte har det.

Berätta gärna för de restauranger som har scampi om varför ni väljer bort det och dem. Det blir lite dålig stämmning om ni redan satt er till bords (har testat) men den får de stå för.

Men nu tar vi det en gång till:

S K I P P A   S C A M P I N!!! (allt fler gör det)

mat...

I morse åt jag en macka med avocado till frukost. Till lunch slängde jag i mig en macka med räkor & ägg från macken, jag fick en bulle på ett möte. I bilen överlevde jag på dessa: 

Vid 19:30 (typ död av hunger) åt jag två rostade mackor med smör innan jag sprang en tur. När jag kom hem orkade jag inte mer än att bre en rostmacka till. Macka till frukost, lunch och middag (LCHF:arna sliter sitt hår...). Behöver jag säga att jag är tom på energi? Inte ens Snickers & jordnötter gör situationen bättre. Skärpning imorgon utlovas (krävs om jag ska överleva tror jag...)

I Synddalen (på riktigt alltså)

På lördagen packade vi gasolkök, extra kläder, snickers (såklart), första hjälpen samt kompass och begav oss upp på fjäll efter fjäll! Vi besökte sex toppar bla Flatfjället, Köarsfjället och Källfjället, sedan ned i Lördagsgraven och Synddalen. Det kändes trots namnen bra! Vädret var strålande sol, vi sprang i shorts och t-shirt. Bergen var vackra, himlen blå och snön vit - energin och frihetskänslan var TOTAL!!! Lycka! Tom frystorkat var helt ok, även om det såg ut som kräks.

Måste man åka hem?

Det enda som kom bort sig var min kompass!! Hög på fjälluft, endorfiner och lite stolthet över att ha orienterat sig både över och under trädgränsen fram och åter.

Give me more!!!

26C och snö(?!?)

Till fjälls är vädret lika som i övriga Sverige! Jag och Ida drog upp på fjället som bjöd på vackra vyer, svalkande duggregn, solsken OCH snö(!) samt bitvis riktigt jobbigt underlag! En ordentlig dos frihetskänsla!!

Så här såg det ut:

Vi drar till fjällen!!

...fest hela kvällen?

Ja, en löparfest! Fast mest dagtid (hoppas jag! Annars har vi orienterat fel...). Jag och Ida tar BAMM-träningen på allvar (förlåt att jag tjatar så om BAMM!) och åker till Sälen i helgen. Där ska vi träna på att springa med ryggsäck, laga mat på gaskök (träna på att äta frystorkat...), springa i fjällen, sova i sovsäck samt (den lilla detaljen...) fjällorientering.

Efter en helg tror jag att man är fullärd så då kan vi slappa tills augusti!

B R I N G   I T   B A M M ! ! !

Jag har förändrats!

Förut var jag usel på, samt ogillade starkt, kvalitetspassen. Jag fick sällan till mer än ett varannan vecka. Högst. De andra passen sprang jag på i min egen takt. Jag trivdes mycket bra med det!

Nu, utan att jag fattat hur, har jag gått över till att tycka att distanspassen känns tråkiga. Nästan meningslösa. Jag försöker numer ofta få till någon kvalitet på de flesta pass. Förutom de riktiga kvalitetspassen (ett till tre i veckan, snabbpass) någon fartökning, ett längre pass, en extra backe. Kul med förändring! Och jag känner mig stark. Många i min "bloggsfär" tränar på sjukt bra just nu (hårdare, längre och fortare!) men vi alla bör betänka att det är i vila man blir starkare!

Och mina favoritpass är fortfarande lååånga, lugna, långpass i vacker miljö...

...kanske med en liten fartökning på slutet ;-) ?

Och så här varmt var det idag, hejja sommaren!

 

...och vem är det som aldrig bäddar sängen?? ;-)

Perspektiv...

Att ha perspektiv på sin verklighet är viktigt. Jag sprang spyjobbiga 500m intervaller idag. 12st, dvs 6km, snittiden på dem 3:46. Ett bra snitt för mig. Den snabbaste (nr 4 tror jag) gick på 3:34.

Detta innebär dock att inte en enda femhundring gick i samma fart eller snabbare än Isabellah Anderssons snittid på ett helt maraton (ca 3:25).

!!

Jag hade nog fixat en femhundring i 3:25. Kanske två. Kanske tre. Men knappast 12st.

Perspektiv. Man kan ju välja perspektiv :-) och från ett perspektiv så är jag är ju bara 10 sek ifrån!

Familjen Koltrast

I flera år har det bott en familj Koltrastar i Kaprifolen som slingrar sig upp längs båda sidorna om vår dörr i stugan. Peter som tycker att småfåglar är obehagliga har röstat för borttagning av boet, jag har tyckt att det är taskigt och röstat emot. Men i våras tog vi bort boet. Dels kände vi oss ofta skyldiga när vi skrämde bort mamma eller pappa Koltrast från boet dels var de ibland nära att flyga in i skallen på oss (vi skrämde med andra ord varandra!). Som pricken över "i" hade de förstört väggen bakom boet. Så, vi tänkte att de ville bo någon annanstans, där de slipper bli störda.

Det ville de inte. 

Två veckor senare hade de byggt om sitt bo. I Kaprifolen på andra sidan dörren. Vad gör man? Välkommen tillbaka familjen trast!

P.s. Det märks tydligt vilka inlägg som är mest populära, flest antal kommentarer och visningar får inläggen om löpning (allra flest de som gäller rekord & tävling) mindre populära är MR-inläggen (som för mig är väldigt viktiga) eller de inlägg som, likt detta, handlar om livet i allmänhet. Men det skiter jag i, bloggen heter ju Karin Tänker, ni får hålla till godo med det som surrar i min skalle :-)

Ulrika-Rimforsa!

Jag var vaken alltför länge igår för att besluta om jag skulle springa Ulrika-Rimforsa eller tvärtom. Har man inte svårare problem än så får man väl vara nöjd... Jag steg upp löjligt tidigt på en ledig dag för att ta 7:15 bussen mot Ulrika. 

Turen bjöd på många BRANTA backar (puh!), steniga grusvägar, knixiga stigar, vackra skogspartier, gömda gölar, mjuk mossa (jag testade...) stora rovfåglar och djupa grottor!

Jag sprang bland annat genom vackra Öna som är ett kulturreservat där man bevarat området som det såg ut när gården var i bruk. Väldigt vackert!!

 

Vackra Öna!

 

Öna hade även en informativ skylt, som jag tydligt saknade på en annan tur...

 

Mer från Öna, åk dit och titta själv vettja! Ta med matsäck, perfekt för picknick!

Turen skulle vara 40km men blev bara ca 36km. Givetvis blev det en utökad lov hem från Kustpilen så att jag ändå landade på 40. Skön tur, tog det lugnt och fint. Är detta kanske första gången jag springer så här långt själv? Max brukar ju alltid vara med, och ofta även löparkompisar på dessa utforskningsturer där man inte vet var man hamnar!

 Idag sprängde jag även 100mils gränsen för i år :-)

Backintervaller på morgonen...

...innan frukost. Ibland undrar jag om jag inte tycker om mig? :-D

Men att bo på en slätt ger mina konkurrenter i BAMM en orättvis fördel, så jag försöker. Bakom mitt hus finns tre korta men BRANTA backar. Jag körde alla, två gånger. Inte mer för imorgon ska jag ut på äventyr och vill ha fräscha ben!

p.s. Max var med på 5km uppvärming i morse och det gick galant! Nu har vi sprungit 5-8km på olika underlag, i koppel eller lös och han har inte varit halt på länge! Är UltraMax tillbaka?? Hoppas!

Ferdinand och jag (& Max)

Vi kom hem SENT igår, somnade än senare och gick upp tidigt, jag hoppas det är detta som är orsaken till att jag känner mig helt klubbad och alltför lättirriterad idag. Träningsvärk har jag också. Tanken var löpning och gym (nog enda chansen för gym denna vecka), men jag känner att detta inte skulle ge nåt. Bara slita. Max och jag tog en tur ut på Tinnerö istället (och hann sedan med städning, tvätt och ansiktsmask!). Leden går genom hagar och idag stod där kor.

Trodde jag. Då jag, efter en lång omväg för att slippa störa dem, fångade deras intresse insåg jag att detta var Fredinand och hans polare. Jag är varken rädd för kor eller tjurar, men de är så rackarns oberäkneliga! Strax var alla Ferdinands runt oss. Max gjorde små fåniga utfall (i koppel) och jag försökte (än fånigare!) att schasa bort dem. Det tyckte de var kul. De var på inget sätt elaka, men om de fick för sig så skulle vi snart ha varit nedtrampade i leran! Så, lite rädda, och rätt skamsna, lyckades vi fly ut och fick lägga om vår rutt till hagar utan "kor" (och ursäkta, vem har tjurar på en vandringsled? Vad sägs om får?).

Nu slickar vi våra sår med (eller iaf jag):

Utsikt och framåtblick!

Jag är i Dalarna över helgen och avslutar en bra träningsvecka med ett långpass i vacker miljö!

Vi kan börja med veckan! Ett pass backintervall, ett pass snabbdistans några distanspass, långpasset idag och ett pass styrka (+ytterligare ett kort pass core). Jag har således hunnit med många viktiga pass!

Långpasset idag gick över Tjärnaberget; från Skräddarbacken till övre tjärna. Jag sprang med hyffsat tung ryggsäck (bra Bamm-träning!) och jag förvånades dels över hur vackert det var (djupa mossiga skogar med klara forsande bäckar, blommor och hisnande utsikt) dels över att det kändes som djupaste vildmark! Lyx så pass stadsnära. Dock väldigt backigt och för varmt för 2dl vatten på 23km.

Om två veckor är det Dalarna igen, Sälen närmare bestämt och fjällöpning, jag och Ida tar BAMM-träningen på allvar :-)

En tjuvkik från utsikten på passet idag:

Löss i maten!?!

Mer mat som tema. Jag är lite bitter. Jag hade köpt fylld färsk pasta som jag tänkte äta med en gräddsås med broccolli och vitlök. Broccollin sköljdes noggrant men trots det hittade jag en lus i min mat när jag satte mig för att äta. Jag valde att inte bli äcklad, plocka bort detta lilla undantag och bestämde mig för att glömma den. Tills jag någon tugga senare hittade nästa. Och insåg att svartpepparkornen var lusbäbisar. Min mat var alltså full av löss. B L Ä. Resterande tre portioner åket i sopen och här sitter jag med en kliande känsla i halsen.

En bättre matupplevelse var mitt besök på Boställets vedungsbageri utanför Linköping. Bor du i trakten, åk dit, det är verkligen värt ett besök! Där köpte jag ett fantastiskt valnötsbröd men tyvärr var sparrisen slut. Det känns dock rätt härligt att handla på ett ställe där man får kommentaren; "tyvärr vi plockade bara halva fältet eftersom det var så lerigt". Snacka om när härodlat! Min mat hade ju dessutom fått ett annat slut med sparris istället för broccolli. *bitter*

Annars myser jag lite över mitt genidrag att kolla vädret och springa i morse istället för att hänga på NocOut på leriga intervaller i spöregnet. Men den mysiga känslan kommer lite av sig när en röst i skallen påstår: "Det som inte dödar gör dig starkare". Jag har just ätit löss till middag, kan det sägas ha samma effekt?

P.s. Max fick haka på 4 av 11km i morse, det gick galant!!!

Ärtsoppa och pannkaka...

...på en onsdag! Var är världen på väg!?! :-)

Idag körde jag 5km med Max. Sedan han gjorde sig illa i vintras har han i princip inte kunnat springa med mig. Han har varit eller blivit halt då. Därför har vi slutat springa ihop. Jag och min lilla hjälte. Orsaken till att jag springer rent av! Nu är han, sedan vi bokade tid hos hundortopeden, frisk som en stålman. Därför beslutade jag mig för att testa/pressa honom. Jag vill absolut inte att han ska ha ont, men hellre nu än efter ortopeden (som annars inte kommer att hitta nåt). Så vi tog 5km längs Tinnerbäcken. Ingen hälta!!! Åh, tänk om han kunde bli helt bra!! Inte främst som springkompis utan för hans skull. Jag drog sedan på mig ryggsäck med träningskläder och sprang 5km till (lång omväg till gymmet) för att köra 60min styrka.

Men väl på gymmet blev jag lite yr. Detta började i torsdags på Amnestymötet, en konstig lätt yrsel (light-headed?) som kommit och gått sedan dess. Och (mamma och farmor) ni behöver inte påstå att jag springer för mycket (satt som ett ljus på mötet!) eller äter för lite (Peter konstaterade igår: "Vilka grova ben du börjar få". BTW precis vad varje tjej vill höra...). Men jag tyckte att det var obehagligt och gick hem. Till pannkakor med hemgjord blåbärssylt och glass!

Idag 100 dagar kvar till BAMM!

Hur är formen?

Ja, frågan är enkel, hur är formen? Svaret svårare. Jag tänkte med en och två PB på lika många tävlingar (och detta redan i mitten av april...) och ett stort steg framåt gällande kvalitetsträning i år, att jag skulle kunna svara ett rungande "BRA!" på den frågan. Det kan jag inte. Du blir bra på det du tränar, så mycket kan jag säga - vis av erfarenhet.

Jag påpekade redan efter maran att jag borde ändra min träning nu med ändrat fokus inför BAMM. Inget mer platt och slätt (en utmaning bara det, jag bor på en slätt!) och helst med rygga. Jag har faktist sedan dess testkört några pass med (tung) rygga och även valt fler pass i terräng. Då var det bara backe kvar för att få en komplett BAMM-träning. Detta testade jag idag. Fem km uppvärmining och sedan 6x vidingsjö pulkabacke, fem km hem.

Nu sitter jag här och stirrar tomt framför mig med ansträngningshuvudvärk, ömmande ben och totalt urblåst knopp och kropp. Totalt slutkörd med andra ord. Av 11km.

Så, hur är formen? "Sådär" tyvärr. Ändring utlovas?

Amnestys årsmöte!

Sitter på Amnestys årsmöte och diskuterar it-strategier, demokrati, riskhantering samt överföring av makt och medel till "syd". Spännande och massor av tyckanden! Får massor av inspiration av allt engagemang. Härligt att sitta i styrelsen för en sådan levande organisation! Kom nästa år. För jag förutsätter att du är medlem? Om inte så kan du fixa det på www.amnesty.se (typ nu).

Jag har även hunnit med två morgonlöpturer och därför trots mkt packade dagar hunnit med att uppleva lite av Uppsala. Löpning är mer än motion. Totalt sju mil denna vecka, äntligen mer mängd!

BAMM

BAMM - Björkliden Arctic Mountain Marathon, det är mitt mål för sommaren/året! BAMM är tvådagars fjällorientering i nordligaste Sverige (Nordligaste. Det tar lika lång tid att åka tåg dit som att flyga till Filippinerna). Det ska bli skitkul bara att få komma så högt upp i landet samt att få vara i vår vackra fjällvärld! Problemet är att jag inte kan orientera. Problem två är att förra året ställde ultraräven Andreas Falk upp (en av Sveriges bästa). Han gav upp. Inte bra. Men väl en utmaning!

Jag och min partner in crime Ida ska springa i 50km klassen. Det innebär ungefär 2,5mil löpning per dag. En barnlek med andra ord, det gör jag i sömnen! Problemet är att det är 2,5mil fågelvägen. Över berg. I fjällterräng. Med packning. MINST 2,5mil, om man hittar rätt. Nu är Ida en duktig orienterare och jag har just gått en orienteringskurs, så hur svårt kan det bli?

I maj åker vi upp till Sälen och tjuvtränar på att springa med ryggsäck. Det har jag redan testat i två km och det var skitjobbigt. Därför la jag igår en smärre förmögenhet på en lätt (men varm!) sovsäck från Uteliv. Tur att de hade 40%. Då blev sovsäcken bara att kosta ett par hotellnätter istället för en hel vecka på Hilton.

Vårt lag heter  "I rörelse" och vårt motto är ett citat av Karin Boye. Pretto. Fast sant. MEN om jag känner tävlingsskallen Ida rätt kommer hon att jaga oss som skållade lemmlar över fjället. Jag kommer att sura. Och äta snickers. 

"Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd"

BAMM -  Bring it!

Sådärja! - Livet som det borde vara

Äntligen sammanfaller sol och långledigt!! Vi tog premiärtur till torpet, städade fixade pumpen eldade, grillade bjöd in grannarna för lite skitsnack och levde livet. Härligt med tidig premiär så blir det lång säsong ute i härligheten!

Peter jobbade på måndagen och då passade jag på att ta en långtur och dusch (vilket vi saknar i torpet, och det var väl kallt för ett dopp. Även om Peter testade. Med kläderna på). Mycket träningsvärk innan pga blott 7km i marafart dagen innan(??) efter 30 km var all värk borta och ett fartlekspass idag gick lekande lätt! Konstigt.

Jag har ju tidigare skrivit om att fokusera på rätt saker. Jag tycker oftast inte om att tävla. Jag blir nervös och mår dåligt innan och är ofta missnöjd efter. Lose-lose liksom. Det är heller inte därför som jag springer eller det som är det viktiga. Därför känns det som helt rätt beslut att skippa Kanallöpet idag och hellre hänga med Peter och Max (och sex huggormar... varav en blå, bild nedan) i torpet (detta trots att jag meritmässigt hade kunnat komma trea).

Nu är batterierna laddade!

Picture-perfect! Peter kommer med fika, sol, torp och Max!

Smultronen blommar redan! Tänk om även 2012 blir ett smultronår? :-)

Dagens ros...

Till busschauffören som ville att jag skulle åka på ungdomsbiljett (under 26!)! Att jag har grisrosa jacka samt keps kan omöjligt ha påverkat! Nu mot Bjärka-Säby för långpanna in mot stan innan fler torpardagar! Passet kommer att gå genom eklandskapet med massor av vitsippor, fågelkvitter och solsken. Tyvärr fick jag (konstigt nog?!?) rejäl träningsvärk efter gårdagens blotta 7km i marafart! Märkligt. Men långpass brukar råda bot mot det ;-)

Så här glad blir man av ungdomsbiljett!! :-)

Torpardagar!

Premiärhelg på torpet! Umgås med goa grannar, äter smågodis, städar, fixar pumpen, rensar ogräs, dricker te i solen, plockar tussilago, dricker vin vid brasan, Peter premiärbadar (med kläderna på...) slåss med myggor, kissar i gräset på natten, får stryk i yatzy vid brasan, sover nära, vaknar av fågelsång, hittar blåsippor. Med mera!!!

 

Tycker att ajfånen tar rätt bra bilder!

Om detta ni må berätta...

Jag tror att många håller med mig när jag säger att det gjorde stort intryck på mig att få lära mig och världskrigen. Framför allt andra världskriget. Andra världskriget, koncentrations- och utrotningslägren och berättelserna om de fasor som utspeglat sig på dessa platser var, och är, nästan ofattbara. Inte bara för brotten i sig, för den sinnessjuka organisationen utan (såklart) mycket för att ALLA tycktes se den slutgiltliga lösningen som en lösning! Massans sanning är skrämmande. Det enda som kändes tryggt när andra världskrigets händelser pluggades in var vetskapen att med denna historia i ryggen kändes det 100 procentigt säkert att det aldrig skulle kunna hända igen.

Som barn minns jag att jag ifrågasatte systemet som kom fram till att judarna var problemet, och hur man kunde veta vilka som var judar. Jag kunde heller inte se (och många med mig) hur en kort, närsynt man med lustigt utseende och brunt hår kunde övertyga alla om att den ariska blonda och blåögda ("felfria")rasen var det rätta. Hur gick man på det liksom. Det tycktes mig - som barn liksom nu - självklart att när man utrotat alla judar och alla romer, alla homosexuella och alla med funktionshinder så skulle det snart inte vara någon kvar. Det kommer alltid nya syndabockar. Hur kunde hatarna missa att det näsat gång kunde vara deras tur?

Därför tycks det mig omöjligt - OMÖJLIGT - att så många välupplysta människor fortfarande tror på den slutgiltliga lösningen. I annan skepnad, visst, med delvis andra syndabockar, men ändå. SVTs dokument utifrån lämnar mig med en besk smak i munnen. Stora grupperingar tror att det finns grupper i samhället som borde utrotas, eller i varje fall inte bo där de bor. När Europa dessutom, likt på 30-talet, befinner sig i ekonomisk regression och partier som Jobbik tar plats och får stor inverkan på Ungersk politik samt när 7 miljoner röstberättigade (!) i Frankrike röstar på Front National känns likgeterna mellan nu och då som alltför många. Var det naivt av mig att tro att vi av vår blodiga och fruktansvärda historia med oförlåtliga brott mot mänskligheten skulle förhindra liknande katastrofer? Att det skulle få oss att inse att utrotning av grupper av människor lämnar oss alla i spillror och aldrig löser problem?

Om detta ni må berätta... det heter Forum för levenade historias material om grymheterna under andra världskriget. Och om det inte räcker med att berätta vad gör vi då?

Vad kan du göra redan idag?

Bordellen Ekkällan

Vi köpte en röd lampa till köket. För att matcha min vackra Francis! Francis! Espressobryggare. Det funkar inte. Bordellkänslan är så total att jag letar efter plånboken bara för att gå in i köket.

Annars var jag ned på jobbfika idag. För första gången sedan i mars. Hoppas på lite lugnare framöver...

Vad gör livet värt att leva?

Här kan man svara stort och svävande; kärlek, vänskap, att våga...

...eller hitta lyckan i det lilla. Som samtidigt, sammantaget blir det stora. För mig är det (utan inbördes ordning):

• Tidiga sommarmornar där dimman stiger ur skogen (ni vet, då när älvorna ännu inte somnat?)
• Kaffe med mjölk i skogen eller på en solig gräsplätt
• Tussilago
• Rena lakan (ni som inte ha en hund som grusar ned fattar nog inte denna)
• Skogsturer (fjäll går också bra!)
• Jordgubbar med glass, eller blåbär med mjölk
• Mitt hjärtas familj 
• Varm choklad och apelsin på vintern
• En glad hundpuss
• Solvarma barrstigar
• En varm hästmule
• Rödvin, en filt, tända ljus och solnedgång vid torpet
• Plockgodis
• Mörka insjöar och djupa skogar. Och porlande bäckar och blommande ängar!
• Svampställen
• Gläcken (min farmor & farfars stuga i skogen där jag spenderat stora dela av min barndom)
• En kram
• Vackra vyer
• Modiga människor
• Hav av vitsippor