2007 Reviewied

En internrevision:

I början av 2007 gjorde jag en ambitiös och rätt pretantiös lista över vad jag ämnade åstadkomma under 2007. Nu är året snart slut; dax att se efter hur det gick - jag ska göra en internrevision... ;-)

Listan av vad jag skulle åstadkomma under 2007 löd i Januari:

1. Ta examen (därmed inte sagt att det blir 10/6 då terminen slutar...)
2. Få ett jobb (Hur svårt kan det va? Jag är ju jättebra!)
3. Få ett förstapris i lydnad med Max
4. Tillsammans med Peter få ett LP1 till Max
5. Åka upp till Dabbsjön där min morfar bott & vandra

Nå, jag har klarat 1) då jag för några veckor sedan fick hem min Pol. Mag examen i statsvetenskap. Jag har även fixat 2) och även om mitt projekt gick ut i fredags så tycker jag att det gills. Dessutom börjar jag jobba på Migrationsverket efter nyår!!

Ok, det lät väl bara bra??

Nåväl, nu till misslyckandena... Jag har inte klarat av 3) dvs inte tagit ett förstapris i Lydnad med Max. Däremot så vann jag ju faktiskt vår kurstävling på tävlingslydnadskursen (läs gärna mer skryt på Max blogg) så även om våra poäng inte var skyhöga och konkurrensen tämligen låg så borde väl det gillas? Jo, det får gillas ;-D Jag bockar av 3)!
Så generös som att påstå att vi skulle ha klarat 4) fått ett LP1 vill jag dock inte vara, eftersom det inte alls är sant :-( DÄREMOT är vi på god väg! Max har vuxit mycket under hösten, och är jätteduktig! Nu väntar vi bara på våren och värmen (Max lägger nämligen inte gärna ned sin söta mage i snö...) så kniper vi ett LP1 på två raka tävlingar i vår, he he...

Avslutningsvis så kan jag glatt kryssa för 5) jag, Peter & Max var och vandrade i Borgafjäll i sommras och vi var även till Dabbnäs där Morfar bott och där hans föräldrars gård en gång stått (nåja, så nära vi kunde komma då platsen där gården stod nu ligger under vatten efter ett dammbygge...) Jag hoppas att vi kan göra om det 2008!

Summan av kardemumman? Jag är rätt nöjd med vad jag åstadkommit 2007, jag uppfyllde många av mina mål (4 av 5!) och är nära att uppfylla de(t) jag inte klarade, Bra jobbat va? Jag känner mig rätt nöjd... Jag bjuder även på ett julkort:


Varning!!! Din Alladin favorit kan vara en Fettfälla!!! VEM hade kunnat tro att en chokladask hade kunnat innehålla FETTFÄLLOR!? Nån borde stämmas...

Möte med en terrorist?

På torsdagar sitter jag på stadsbiblioteket i Linköping och informerar allmänheten om diskriminering. Idag spatserar det in en lite äldre herre (runt 60år?) in. Han drar en "pensionärsvagn" med ena handen och håller en papperskasse i den andra. Han har spetsiga ormskinnskor på fötterna, sitt rödbruna hår i en konstig lock i pannan och visslar på en trudelutt. Han ser alltså lite mysko ut...

Han går direkt fram till mig och frågar var toaletten ligger. Jag visar honom han går mot den samtidigt som han över axel beodrar mig att hålla koll på hans grejer. Jag blir lite förnärmad, men har ju inget bättre för mig... När jag sitter där och stirrar på hans packning blir jag dock mer och mer övertygad om att de innehåller en bomb och att den underliga lilla mannen nu gick in på toaletten för att fjärrutlösa dem (smart tänkt Karin, för då lär han ju ha överlevt... not.)

Han kommer dock snart ut och bryter min fantasi. Han visar sig vara riktigt trevlig! Jag prackar på honom inforamtionsmaterial om Byrån och om diskriminering och förklarar vad vi arbetar med. Ju mer vi pratar desstå mer bekant tycker jag denna underliga "terrorist" ser ut. När han sedan börjar prata om att han har gjort en julkalender i DN och då två nervösa biblotikarier kommer för att hjälpa honom med packningen börjar jag misstänka att det är en kändis.

Ni som hänger med mer än mig och lyssnar på DNs julkalender vet nog redan att jag pratade med författaren Björn Ranelid. :-D

på tal om ingenting..

Det behöver inte gå fort, men jag tänker inte sakta ned.

Det kommer att bli vår igen!

I nu den mörkaste, kallaste och halaste vinter fullt av favvo-vädret snöblandat regn och isblåst så slog det mig. Något mitt undermedvetna måste ha tryckt bort och fått mig att glömma. Det kom till mig (likt en uppenbarelse, hallelulija!) helt plötsligt, och jag blev så uppriktigt glad, för, trots att jag givetvis egentligen visste det, så hade jag som sagt lyckats förtränga det. Vad jag lyckades (åter)upptäcka var följande:

Även om det känns förjäkligt mörkt, kallt och halt just nu, så kommer våren att komma igen. Faktiskt. Visst, det är ett tag dit, men den kommer. (åtminstonde nån gång till innan klimatförändringarna bildar en evig istid över norra hemisfären...)

Fan va skönt.

Det ljusnar vid horisonten...

Från att ha varit helt dött på jobbsökarfronten (har knappt hittat några jobb att söka ens!) så har jag tre stycken intervjuer den närmsta tiden! En intervju på ett bemanningsföretag som tyckte att min kompetens lät intressant, en hos Norrköpings Kommun (som jag dessutom har bra meriter till via ordförande i Byrån mot diskriminering som jobbar där!) och en intervju för en doktorandtjänst vid LiU. Det känns jättekul!

Dessutom har jag sökt ett par MYCKET intressanta jobb som det känns som att jag har rätt kompetens för. Dock ligger dessa en bit ifrån, men det kan jag kanske ta? Nåja, får se vad som händer när ansökningstiden gått ut!

På Byrån går det jättebra och jag har flera spännande event under slutet av November och början av december. Faktiskt fler än de i Norrköping och de är ju två heltidstjänster!! (Om jag får skryta lite... he he). Känns kul! Dessutom ska jag få ta ut min övertid i pengar i slutet av perioden, och det känns mycket bra för ekonomin.

Utöver det så VANN jag och Max vår tävling på brukshundsklubben mot "hårdaträningsmetodsmaffian" ;-) GRYMT skönt! Mer om det på Max's blogg Vi ska nu börja en ny kurs med en toppen instruktör, jag är såå glad att hon har tid för oss!

Life is Good!

I'm back on the horse!

Det har varit lite hektiskt på jobbet, en reklamkampagn som ska ut i Norrköping och Linköping med tight deadline och designprogram jag inte kan samt diverse andra saker på jobbet så som föreläsningar (enligt en kille var jag den bästa föreläsaren han någonsin hört!! *glad*) och frukostmöten.

Dessutom har vi inte haft tid att städa här hemma - det har varit äckligt grisigt... - eller att vara ordentligt med Max eller att hinna med mina ideella engagemang. Jag har alltså legat efter och det har varit stressande... Men nu är jag tillbaka på hästen, även mer än bildligt talat.

I helgen drog jag nämligen med min paniskt hästrädda hund på ett western ridläger på Jultorp Ranch i västergötland. Taskigt kan tyckas, jag såg det dock mer som terapi ;-)

Så här bra gick det... Max flyr i panik från två nyfikna hästar. De gillade dock Max och kom springandes så fort de fick se oss på håll... Max retades och åt gräs utanför hagen ;-)

Detta unga arabsto deltog inte på kursen utan tillhörde granngården, hon är dock en perfekt avbild av mina drömmars häst... Tyvärr gick hon inte in i toyotan... ;-)

Så vacker... Vill ha!

Hästar från kursen, detta är en Paint, jag red en Quarter horse (en äkta western häst!) som töntigt nog hette Bamse. Lite mer fart hade jag önskat, men han var duktig!

Fler hästar från gården.

Stiliga Max under en promenad bland höstlöven.

Painten Charlie; en goding som hade en hästbästis som var med på kursen. Charlie skrek efter honom hela dagen... Sann vänskap.

Tada!!! Max är botad! :-D

Huka er! Nu börjar jakten! (eller: vargen kommer!)

Så. Då var det slut på friden. Inga fler stillsamma promenader i storskogen. Ingen mer spåring med Max. Inga fler joggingturer runt Älgsjön. På ett tag iaf.

Imorgon börjar nämligen älgjakten här i Östergötland (även om vi turligt nog är välsignade med ett utan landets kortaste jakter :-D ).

Under jakten skjuts varje år ca: 30 000 älgar. Vad som det inte skyltas lika mycket med är att det varje år skjuts ihjäl i snitt 1,6JÄGARE under jakten (vilket, i perspektivet att Gösta 75år sitter på passet med en skarpladdad bössa OCH har pimplat hembränt hela dagen för att hålla sig varm, ter sig otroligt lågt. Om man vill vara elak.)

Under jakten år 2000-2005 skjöts även (enligt AGRIAS satatistik, för "riktiga" siffror bör dessa multipliceras med tre då agria endast försäkrar en tredjedel av alla hundar) 135hundar ihjäl av de skjutglada jägarna (mer förståeligt än ovanstående då en brun och hårig hund mer lik en älg än en annan jägare... Om man vill vara elak ;-) )

Samtidigt dog 7238hundar i trafiken, de flesta av dessa just under jakttiden då trötta jakthundar "genar" över och på vägar. (Detta blir en hund i timmen som körs ihjäl under "löshundsjakten")

Under samma period dödades 84hundar av rovdjur i skogen, t.ex. varg. Det vill säga ca: 28st per år. Senast (och troligtvis ENDA) gången en varg dödat mänmniskor i Sverige var 1851 då en varg som tidigare hållts i fångenskap släppts ut.

Således undrar jag hur jägarna på allvar kan se vargen som ett stort problem gentemot deras hundar??? Och hur de kan missa sig själva som den största faran; inte bara mot sina fyrbenta, utan även mot sina tvåbenta vänner!

Summa summarum, håll dig undan från skogen, där går nu kamoflageklädda män med gevär och uppenbarligen lite koll.

(Parantes vis kan tilläggas att den nu skotthotade älgen orsakar 10människors död varje år och skadar 500. 51 hundar dödades under 2000-2005 även av annat vilt så som t.ex. en arg älg. Men det är ju fortfarande vargen som är farlig va?)

Mer idioti...

I veckan skrev jag i egenskap av anställd på Byrån en debattartikel i Aftonbladet (vilket möjligtvis skulle kunna betäcknas som dubbelmoral efter min sågning av dem för nån vecka sedan, men min artikel var faktiskt en spark i ändan på dem, även om jag tror att den gick dem förbi...). Artikeln handlar om att Alex Schulman (nej jag visste inte heller vem det var...) slutat blogga. Anledningen tycks vara att han blir illa berörd av det hårda bloggklimat som råder - och som han erkänner sig vara en del av.

Kanske blir jag nu en del av detta håra klimat, men vissa människor tycks så avskärmade från verkligheten att det är fan otroligt. Såg på "Du blir vad du äter" (glatt mumsande 2kanelbullar, det var ju faktiskt den 4/10!) där ett par deltar vilka båda har BMI på närmre 40 . De äter 60kg korv om året, älskar feta röror, pulvermos, chip och godis. De sköljer ned kalaset med 1 1/2 LITER läsk om DAGEN... Jag baxnar. Men, de är väl inte värre än några andra som deltar i programmet (och definitivt inte värre än de som deltar i den engelska versionen... DÄR blir jag riktigt mörkrädd.) Det som ger dem en plats på min idioti-blogg är att de säger att de tyckte att de åt ganska nyttigt!!! De var dessutom övertygade om att Anna Skipper skulle gilla deras kylskåp vilket var fyllt av bland annat 4paket korv, två feta ostar, full-fat majonäs, 4 1/2 liter läsk (!) mm. De fick ha kvar två saker i sitt kylskåp när Anna var klar... Hur fasiken kan man vara så skild från verkligheten???

Vilken värld lever man i då??? Hur har man så kapitalt kunnat missa vad som är nyttigt och hur mycket av onyttigheter som är abnormt mycket?? Hur dum får man bli (exuse my french...)??? MEN, för att sluta i en munter ton så gjorde paret ett jättejobb, han gick ned 30kg (!) på 8veckor och hon 16kg, de la helt om sina vanor och började helt enkelt ett nytt liv. Detta är givetvis imponerande.

Idioti

Hmmm, börjar jag bli gammal, bitter och jävligt sur på världen, eller blir världen allt mer korkad och dum så att man stör sig på den allt mer? Hur som, aftonbladet har en artikel om oplanerade barn (som jag av en outgrundlig orsak tyckte verkade som bra läsning - måste ha mycket tråkigt...) I artikeln så berättar ett antal par om sina oplanerade barn. Ett par berättar att de varit tillsammans i ett halvår när de blev gravida. De hade inte användt skydd. Så häver mannen i förhållandet "Anders" ur sig följande på fråga om hur de ser på barnet idag (5år senare):

"– Det är fantastiskt! Helt otroligt att han finns. Som om en övernaturlig kraft liksom ville att Malin och jag skulle hålla ihop och bli en liten familj."

Nej, Anders. Det är ingen "övernaturlig kraft" eller "otroligt" det är faktiskt inte konstigt alls. Tvärtom vore mer "otroligt". Reproduktionskunskap: Om fertila individer har oskyddat sex så resulterar det per definition så småningom i en graviditet, common knowledge...

Öppet brev till Expressen och Aftonbladet - är en tre år gammal "nyhet" om en C-kändis förstasidesstoff???

Kära Aftonbladet och Expressen.

Jag måste ifrågasätta er rubriksättning på dagens löpsedel som nog är att av era värsta (av tyvärr många) bottennapp. Tycker ni på fullaste allvar att "nyheten" om att Knut - en deltagare i idol - kört rattfull är det viktigaste att rapportera om idag?? Detta är dessutom ingen nyhet
alls då det hände för TRE år sedan. Jag kan faktiskt inte tänka mig nåt mer ointressant än vad en deltagare i en dokusåpa gjorde för några år sedan.

Om ni inte kan komma på nåt bättre att skriva om ska ni nu få förslag på löpsedlar som hade varit vettiga idag:

"Militären slår tillbaka de fredliga munkdemonstrationerna i Burma - tre rapporteras döda" (eller, mer sensationellt: "KRAVALLER i Burma")

"Kvinna våldtagen igår i centrala Linköping - mitt på dagen"

"Ytterligare 10 000 människor dog igår av svält världen över"

"Idag startar rättegången mot 'Stureplansprofilen' - han nekar fortfarande brott"

"Snart är det VM-final" (Erkänn om ni hade haft det om det var herr-vm??)

"20-åring knivskuren till döds utanför ort i Norrland"

Som ni ser är detta exempel på aktuella händelser (som inträffat och som har nyhetsvärde och som är VÄSENTLIGA) som skulle passat 1000gånger bättre på löpsedeln på Sveriges två största kvällstidningar än meningslös information om vad en okänd person gjorde för tre år sedan.

Skämmes tamefan.

Facebook freakshow

För alla oinitierade så är "Facebook" som en interaktiv mötesplats. Du får din sida på internet och till den kan du sedan knyta dina vänner. De vänner och bekanta som du inte sett på ett tag kan du söka efter och på så sätt finna personer du förlorat kontakten med eller upprätthålla/behålla en kontakt som går på sparlåga. Rätt smart va?

Jag har dock inte orkat ta tag i detta som ALLA pratar om förrän i söndags (efter mycket tjat...). Genom ett tekniskt under som jag inte förstod så hade jag genast tre stycken vänner på min sida utan att göra något alls. Då jag senare loggar in igen efter ca 3tim har jag följande meddelande på sidan:

"Hey Karin, remember me? It's Rick from "the park" in Australia. How are you these days?"

På den här personens bild kan jag se att det mycket riktigt är Rick som jag och Peter jobbade med i Australien FÖR SJU ÅR SEDAN. Detta var alltså en kille - rolig och trevlig - som vi umgicks med i ca en månad för att sedan inte höras vid något mer. Och PRECIS den dag jag loggar på sidan så bestämmer han sig för att komma ihåg mig och mitt för engelsktalande lite krångliga namn och söka upp mig! En timme senare får jag ett meddelande från en gammal barndomsvän som jag i princip förlorat kontakten med. Hur är det möjligt??? SJUKT.

Trots facebooks alla "under" är jag skeptisk och konspirationsteoretikern i mig är övertygad om att det är en verk av Al-Qaida som försöker ta över allas våra västerländska identiteter, sno våra elektroniska pengar och krascha "the world as we know it". Kom ihåg vart du hörde det först.

Fan, fan, fan!!! (En ganska sorglig löphistoria...)

I onsdags gav jag mig ut på ett långt löppass. Tänkte springa drygt två mil och var rätt taggad, det skulle bli kul! Jag ställde bilen vid Ågelsjön och skulle springa via Ågelsjön till Sörsjön och tillbaka. Jag börjar springa, det är perfekt väder, solen skiner fast det är rätt kyligt. Det är fantastiskt vacker ute vid Ågelsjön, dock MYCKET mer kuperat än jag mindes. Jag fick ofta lov att gå då backarna var alldeles för branta och steniga för att springa i, en backe har tom ett rep som man måste ta hjälp av för att komma upp!! Förutom detta gick det otroligt segt att springa. Benen var tunga och det kändes som om jag kröp fram...

När jag kom nära sörsjönscamping började jag få ont i mitt högra knä (när jag tidigare drabbades av löparknä satt detta i vänster knä) jag fortsätter dock, inspirerad av Hasse som påstår sig ha sprungit bort sitt löparknä... I Sörsjön tappar jag ett tag bort Östgötaleden (som jag sprang på) och känner mig irriterade och trött. Vill hem.

När jag kommit några kilometer förbi Sörsjön får jag helt plötsligt så ont i knät att jag inte kan stödja på benet. Jag tar mig således inte en meter. Nu är jag trött, irriterad och har jätteont. Dessutom tycks jag vara fast mitt ute i skogen! Jag gör det enda man kan göra i en sådan situation: Jag sätter mig ned på en stubbe och gråter.

Efter ett tag ger sig den mest akuta smärtan. Men nu fryser jag, är trött och har ont. Det är minst sex kuperade kilometer till bilen och det känns som oöverstigligt. Jag beslutar mig för att halta tillbaka till Sörsjön och hoppas på att där finna nån barmhärtig själ som kan hjälpa mig.

Jag har tur och får skjuts tillbaka till bilen, lite lagom pinsamt... Väl hemma har det nästan blivit mörkt, jag är hungrig, kall och trött.

Sen dess har jag inte kunnat gå i trappor (vilket är jobbigt då vi bor 4tr utan hiss). Jag hatar mina jädrans knän. Fan, fan fan :-(

Bellmanstafetten

I regn, regn, regn, sprang jag och laget "I alla fall ingen 30-års kris" (ett svar på killarnas lag "30-års krisen") en regnig Bellmanstafett på Gärdet i Stockholm. Man fick en stor picknick-korg och det var bra stämning; hade vädret varit bättre så hade det varit värsta folkfetsen! Nu var det regnig, lerigt, kallt MEN väldigt bra stämning i lagen! Kul att träffas och göra nåt ihop!

Jag sprang de 5 kilometerna på 22.30 och vann alltså över Peter!!!! (Att han är förskyld har faktiskt INGET med saken att göra, ok?) Jippie!!!! Peter verkar tycka att jag är lite fånig som inte kan låta bli att trycka upp detta i ansiktet på honom, men han har då bara inte fattat att jag är så stolt över att vara lika snabb som min idol! Peter är ju som byggd för långdistans, har en vinnarskalle och ben som är ungefär 130cm långa... Dessutom är han min idol på andra plan med!

Till alla i mitt lag: Tack för en toppen dag, alla var jädrans duktiga och jag hade jättekul!

Må bra boken...

Mia Törnblom(som för övrig är på TV nu...) som var i mina lurar under min löptur nu i em, tar upp något som hon kallar för en "Må bra bok" i vilken man ska skriva vad man gjort bra under dagen. Denna blogg har väl inte varit helt befriad från skryt innan, men jag tänkte (på uppmaning av Mia då ;-p ) fortsätta lite med det i denna blog...

JAG SPRANG 2MIL IDAG!!! I starkt kuperad terräng, på smala slingriga stigar slog jag med meterhög ljung och stora stenbumlingar. Helt otroligt skönt och härligt att springa i skogen! Vackra skogssjöar, gräsprydda hyggen, djup granskog coh ljus fin tallskog... Balsam för själen! Jag gick in på världsrekordsnuddande 1.50! (att jag nu inte kan gå pga kramp i vaderna spelar mindre roll, knät höll och benhinnorna gör inte ont, än iaf...) Fy fan va bra jobbat!

Dessutom hade jag min första arbetsdag! Det gick bra, ska nog få ordning på torpet, he he... rätt bra av mig var väl även att bara vara arbetslös i 3månader efter examen (och detta på sommaren då det inte fanns några jobb att söka) och helt arbetslös var jag ju heller inte då jag hade två mindre projekt åt skill... Nu är jag projektledare och dessutom så har min Handledare från magister uppsatsen frågat mig om jag skulle kunna tänka mig att doktorera i "Water management and biodiversity in India, Vietnam and Costa Rica" Vore ju grymt kul, och hur det än blir var det väldigt smickrande att han frågade...

Höst, höst, höst...

Jaha. Innan sommaren ens hann börja (så känns det iaf, trots att jag varit ledig och t.o.m. hunnit haft tråkigt) så kom hösten. I AUGUSTI! Fy. Men det är väl bara å gilla läget antar jag? Fokusera på det positiva så som alla vackra löv, rykande te i mängder, tända ljus, alla tv-serier som börjar... äsch, who am I kidding? Höst är regn, mörker (och mörker och mörker...), kyla, is och blåst. Dessutom börjar inte LOST förrän i februari... *tjurar*

Men livet fortsätter ju, hösten ska inte få stå ivägen! Imorgon ska jag ut på en lång skön löprunda, och i lurarna på min MP3 ska jag har Mia Törnbloms "Självkänsla nu!" som jag fick med nån tidning, återkommer om jag lär mig nått...

Annars är ju hösten även en tid för nystarter; ny termin, nya säsonger, nytt mode, nya dieter... Själv fundrar jag på att höstdetoxa min kropp på nåt vis, med nån slags reningskur och som alltid fundrar jag på att sluta med godis (och som Peter så älskvärt påpekade så funderar jag på att börja väldigt snart efter jag slutat...). Det är tur att jag inte är tjock, jag skulle nämligen aldrig klara av att ändra mina vanor och banta... Lika stor självdiciplin som en hundvalp framför en falukorv... Jag beundrar de som har styrkan och viljan att drastiskt förändra sina liv, det ska jag oxå göra nån gång...

Dikotomiernas drottning

Jag har nog lite av en kris. Inte direkt en trettiorskris (jag är ju blott 26 :-D) eller ålderskris över huvudtaget men jag vill heller inte gå så långt som en extensiellkris heller... Kris känns för övrigt som ett starkt ord... Kval kanske är bättre!

Hur som! Jag är ju klar med min utbildning nu, och det "riktiga" livet börjar, och jag känner mig lite orolig att inte hinna med allt jag vill, eller (än värre) välja fel. Men, vid en närmare analys av mitt liv insåg jag att jag nog inte KAN välja rätt!

Jag kan inte välja rätt av den anledningen att jag visserligen har bestämt mig vad jag vill, men jag har bestämt för mycket! Det jag bestämt mig för, eller snarare vill, tycks dessutom vara ouppnåeliga dikotomier som aldrig skulle kunna kombineras...

Jag vill till exempel (efter att ha släpat mig igenom 5års universitetsstudier) få ett flashigt typ UD-jobb (min blogg, då får man väl drömma?) vara oerhört upptagen och hålla på med viktiga och intressanta saker, tjäna pengar osv...
MEN, jag vill också ha ett lugnt arbete så att jag får tid med en utvecklande fridtid, kan skaffa häst, ha tid att pyssla med våran gård (som sagt, min blogg, jag får drömma) kanske ha ett hobbylantbruk, eller varför inte bli bonde?

Jag vill även inte jobba och fara iväg utomlands, kanske segla jorden runt, eller cykla till Mount Everest? Eller dyka lite till i stora barriärrevet (kan ju omöjligt ha sett allt...)
Samtidigt så vill jag ju ha ett utvecklande och intressant arbete, jag ska ju rädda världen...

Jag vill ha ett arbete där jag måste ha kavaj och pumps, se elegant och strikt ut...
MEN jag vill även bara inte bry mig, vara bohemisk i långa kjolar och kanske turban...

Jag vill hitta ett drömhus och fixa till ett riktigt hem, ha en stor trädgård och kanske en häst? Allt ska vara snyggt, helt, rent och så som jag vill ha det...
Samtidigt vill jag strunta i alla materiella saker, bo i en husbil, bara ha två par byxor och lägga alla pengar på resor och självutveckling istället.

Så, antagligen kommer det väl att bli en mellanväg, dvs inget av det jag vill! Den som gapar efter mycket... He he... I guess, time will tell.

Nu har jag jobb fram till jul iaf :-D Ska arbeta där jag hade min praktik och kan nu kalla mig projektledare (fancy)... Får väl se vart jag hamnar efter det... Att ta ett ickebeslut är lite av min specialitet numer, trots att jag egentligen är tvärtom!

Dikotomi (om nu nån inte vet vad det betyder ;-) kommer denna glasklara förklaring från ne.se): variabel eller egenskap som är delad i två varandra ömsesidigt uteslutande kategorier.

Varför kan jag inte lära mig klockan???

Jaha. Gjorde ett tappert försök att må bättre genom att baka ett gott bröd som jag tänkte avnjuta till dagens TV-höjdpunkt "So you think you can dance?". Meeeen min oförmåga att förstå att 21.55 är fem i tio och inget annat gjorde att jag missade det. :-(

Jag får ofta miniblackout och glömmer av hur man läser av klockan... Otaliga gånger har jag satt klockan på 8.45 när jag ska upp kvart i åtta - lagom stressande. Idag gjorde jag dock det helt oförståeliga och absurda felet att tro att 21.55 var fem i elva och det rimmar ju inte på någonting alls! Jag kanske vill må kasst?

Just shoot me.

Feeling blue...

Har kännt mig trött, nere och deppad på senaste... Ful, tråkig, orkeslös, dålig, seeeeg och omotiverad till att göra någonting. Vilket jag inte trivs med då jag vill göra en massa, fast jag vill inte göra nåt. See, I do not even make sense...

Och efter denna blogg känns det ju mycket bättre (not). Jag lyckas inte ens muntra upp mig själv...

Nej, skrapa upp mig från golvet någon, och Cheer me up!

En otacksam snorunge

Det är vad jag det...

Förra söndagen cyklade jag ett motionslopp med min mamma. 5,5mil tipsrunda runt Runn. Trots det dåliga vädret var det en skön tur!

I förrgår ringer de och berättar att jag har ett pris att hämta! Kul :-D !

Priserna bestod av en snygg grill, en soda streamer, ett bestickset, en slipmaskin (och jag lovade mig själv ett hus om jag vann den ;-p) och... ett strykjärn. Gissa vad jag vann???

Precis, ett strykjärn. Säkert jättebra (och värt runt 600pix), men hur kul var det?? Så; jag blev alltså inte särskilt glad. Vilken otacksam liten snorunge, blev missnöjd över en vinst!!! Förtjänar inte alls att vinna!!

Fast, he he... Det var ju gött å vinna och slå mamma som åkt loppet i fyra år utan att vinna...

Dagens citat är riktigt präktigt och kommer från en mattelärare jag hade i högstadiet. Först tyckte jag riktigt illa om honom, men efterhand fick han sina ljusa sidor, nu är det nästan honom jag minns bäst...

Det man inte gör på träning gör man heller inte på tävling.

Lindblomsgrönt i köket!

Äntligen har jag fått ändan ur och ska måla om i köket! Jag hade sedan länge bestämt mig för att måla en fondvägg grönt och har faktiskt gjort några halvhjärtade försök att kontakta hyresvärden för att höra om det är ok. Men de är förbaskat svårt att få tag på "väggmålningskillen" så jag gav ganska snabbt upp... Tapeten är skitful som det är nu så tycker de inte om det kan de stå för nytapetsering... (In my dreams, he he.)

Nu har jag köpt färg och ska börja måla snart. Blev dessutom hjärtans glad när han sa att jag inte borde göra något förarbete när man målar på tapet *lat*.

En sak som jag tänkt på nu när jag har en del tid på mig att tänka är att varför kan man komparara färger? Om ett hus är ljusrött och det målas i mörkrött blir huset verkligen rödare då??? Är ljusrött mindre rött än mörkrött?? Det är ju båda rött...

Eller om huset är rött med vita knutar om man får för sig (av oförklarlig anledning...) att måla knutarna vita, blir huset rödare då? Vad är mer röd/rödare än röd?

Dagens citat (ang att måla väggen och vara glad för att slippa förarbete...) kommer från min farmors mamma Anna. Jag har själv aldrig hört henne säga det, men min farmor har berättat för mig. För er som är lite tröga och inte fattar så syftar citatet på att man ska göra saker å ting (på den här tiden så tillverkade man ju mycket själv; sydde, snickrade osv) ordentligt från början och inte försöka gå en genväg:

Man har saker längre än man gör dem.