fredag, juli 26, 2013

Prognos smogros?

Igår visade väderprognosen 27C och sol idag, lite svalare på fm. Döm då om min förvåning när det var spöregn och åska på morgonen! Jag hade ställt klockan tidigt för att springa morgonjogg innan Peter och Max vaknade. Många i bloggvärlden har på senaste skrivit romantiskt om sommarmorgonjogg; när världen vaknar, fåglarna kvittrar yrvaket, dimmorna försvinner, solens första strålar kittlar en i ögonen... Nåväl, spöregn (& efterföljande iskallt bad i sjön) kändes inte alls lockande. Jag tänkte att jag skulle vänta ut skuren. Efter en kvart utan ljusning kröp jag ned i sängen till mina pojkar igen :-) Jag tog igen förlorad sömn och sov till 10 då jag fick frukost på sängen av bästa P!
 

Men efter frukost var det fortfarande inte springvädet, det spöregnade och nu visade prognosen fortsatt spöregn. 16C ute. WTF?!? Snacka om att känna sig lurad!  

Men så (efter en shoppingtur till Norrköping, ett gäng fina träningskläder busbilligt!) sprack molntäcket upp, temperaturen steg och vips blev mitt snabbdistanspass riktigt svettigt! Hur svårt kan det egentligen vara med prognoserna?

onsdag, juli 24, 2013

Mer torparliv!!

Idag är det mulet men varmt och Peter spelar tråkgolf hela dagen. En perfekt dag för ett långpass alltså! Jag kollade upp en fin och helt osprungen tur på kartan, tog med mig vatten, smågodis och gav mig iväg. 

 

Jag sprang på en smal, krokig och lågtrafikerad bilväg mot Ringarum. Vid en korsning tog jag av mot Åtvidaberg och vek efter ett par kilometer av på en skogsvägar in i Hästenäs naturreservat. När jag återigen kom ut på asfalt passerade jag Yxnerum och Borkhult innan jag vek av mot Odensgöl och sedan hem. Väl hemma hade jag 31km under bältet, något mindre än jag hoppats på och drog ut Max på en kortare runda. Dryga 36 km fick räcka. Ett dopp (tillsammans med storsnoken som bor på bryggan och ett gäng vildsvin/rådjur/stalkers som bökade i skogen bredvid) samt en stor portion veggkorv, potatisgratäng och fantastiskt goda närodlade tomater så är jag en helt ny (& bättre!) människa! 

 

Mm! Mat!! Välbehövligt & gott! Rester kan vara sjukt smidigt :-)


lördag, juli 20, 2013

Skryt?!

Skryt eller inte, men jag är riktigt nöjd med denna vecka! Semestermässigt: sol, bad, bärplockning, fika, vin mm men framförallt träningsmässigt. Jag brukar springa 5-7mil/vecka. Denna vecka har jag sprungit 8,5mil! Av dessa har två varit  vackra llångpass (22km respektive 31km, det första gick segt men det sista både snabbare och lättare), ett "bergspass" (yxbacken) och idag 500m-intervaller. Jag har därtill gjort ett corepass på gräsmattan som kändes bra i magen dagen efter. Särskilt nöjd är jag över intervallerna, visserligen bara 8st, men med trötta ben dagen efter 31km och i hyfsad fart (3:38-3:50). Gött! BAMM - bring it!

fredag, juli 19, 2013

Långpassångest

Jag är strandsatt ute i torpet. Min man har åkt på begravning, men som den illojala hustru han fått så stannade jag i torpet och håller ställningarna. Givetvis är jag rädd för att svälta ihjäl. Trots att han kommer imorgon kväll och att kylen är full, men det är ju 2mil till närmaste affär :-) Visserligen fullt löpbart, men grädde skulle typ hinna bli (surt) smör innan jag är hemma...

Eftersom jag verkligen inte behöver mat så ska jag dock istället springa åt andra hållet på små skogsvägar kring torpet. Det är vansinnigt idylliskt! Små söta torp med hundratals år på nacken, mörka sjöar strösslade med näckrosor, mörk mossbelupen skog och en massa djur som man alltid anar, ibland får se (vildsvin, havsörn, älg mfl). Men. Jag har ändå lite långpassångest. Idag är det inte särskilt varmt. Det blåser rätt kraftigt. Rätt ok löparväder, MEN vi saknar dusch. Efter löp är det marschpannkaka ned till bryggan för ett dopp. Just nu känns det inte så lockande... Men duscha, det har jag inte gjort på över en vecka :-)

onsdag, juli 17, 2013

Ett steg närmare

Igår for jag till yxbacken för ytterligare ett backpass. Min "BodyPump-teori/förhoppning" visade sig återigen vara rätt! Ingen träningsvärk idag!! Något annat som känns mycket positivt är att jag under passet inte heller kände den brännande mjölksyresmärta i varken lår, eller (framförallt) vader! Som alltså brände svårt i benen under första passet. Det känns riktigt bra! Men hur, HUR, ska jag orka två dagar i fjällen när 10km upp (och NED) kändes knappt görligt?

Idag 22km i stekande sol på vackra skogsvägar bland små sjöar och pittoreska röda stugor samt (älskade) skog! LIVSKVALITET! Därefter bad från egen brygga i 24C-igt vatten! 

Semester <3 !!!!

torsdag, juli 11, 2013

I Underlandet

Med lugnt på jobbet och BAMM som närmar sig beslöt jag att flexa förmiddagen (vilket visade sig bli till 14:00...) för att springa Omberg runt. För att kunna klicka i ännu en ruta på min "to-run-list" beslöt jag att springa med rätt tung ryggsäck (ca 4kg). Omberg ligger vid Vätters kant och är som ett helt eget ekosystem med små vattenfall, bok- och ekskogar uppblandat med branter, granskog och en slalombacke(!). Runt om Omberg (förutom på ena sidan där det enbart är vatten) är det bara odlingsmark, så detta blir som en liten oas. Första biten förbi Ellen Keys strand (jag sprang från Turisthotellet) är mycket kuperad och teknisk och trots att jag då sprang brevid vackra Vättern i strålande morgonsol så kände jag att dagen skulle bli tuff. Tisdagens slalombacke satt visst i benen, ryggan var tung och stigen utmanande. Men, jag tragglade på. Jag njöt och bitvis hisnade över de vackra vyerna och utsikten över Vättern, jag sprang genom ramslök som sände en svag doft av vitlök genom skogen, jag sprang på små mörka skogsstigar dit solen knappt hittade ned, antingen var det djupa bokskogar med väldiga lövträd eller djupaste granskog! Jag nära på klättrade uppför vissa branter och skuttade över stock och sten - kort sagt en riktigt bra start på dagen!
 
Jag önskar att jag hade tagit bild på vackra Vättern, på bokskogen, på de söta bäckarna och jag önskar mest att jag tagit en bild på den klar rödorangea vallmon och blåklockorna som växte i kanten på rapsåkern - det var otroligt vackert. Den enda bild jag tog var dock denna smått surrealistiska "Alice i Underlandet" bild:
 
 
Den visade sig dock stämma då jag med 25,5km i benen insåg att jag var vilse! Jag var trött och hungrig och hade inte tänkt springa mer än 27km. Jag anade var jag sprungit fel, vid ett tillfälle delade sig stigen i tre och både rakt fram och till höger hade östgötaledens orangea markeringar. Jag hade satsat på rakt fram. När jag såsmåningom hittade ett gäng pensionärer med karta kunde vi lista ut att jag där borde ha tagit vänster. WTF liksom! Men med dryga 29km var jag åter vid bilen. Trött, sen men lite hög av en riktigt vacker tur :-)
 
 
 

onsdag, juli 10, 2013

Träningsvärk 2.0 (?)

Så, hur blev det nu med träningsvärken? Kanske tog jag inte i tillräckligt men jag känner nästan inget idag! Skönt, för imorgon blir det Omberg runt! En fantastiskt vacker och kuperad tur om 27km. Och lämpligt nog innebär även detta löpning uppför en slalombacke! Med "Ombergsliden" så har jag fixar 3/4 av hela Östergötlands bestånd av skidbackar! :-) 

Nyckelpass inför BAMM framöver är annars minst två till pass i Yxbacken, minst ett "back2back", nåt riktigt långt pass samt (vilket känns tråkigast) några pass med tung ryggsäck. Eller har du kanske andra idéer eller tankar? Bring it on!

tisdag, juli 09, 2013

Man kan ifrågasätta mitt engagemang

Miljöengagemang vill säga. Ni som känner mig vet att miljön är något som jag är engagerad i, både gällande klimat och natur. Jag brukar försöka leva som jag lär (i mycket, inte i allt). Därför kan man ifrågasätta mitt miljöengagemang när jag tog bilen(!) till Kisa (ja till KISA!) och tolvmannabacken för att springa upp och ned. Det är 10mil ToR. Alltså, inte uppför backen, det är inte mer än dryga 2km eller 600m beroende på om man tar långa eller branta. Jag tog båda. Ett par gånger var. Därav kan man inte ifrågasätta mitt backträningsengagemang, särskilt inte när jag i branta fick slåss både med tistlar, nässlor och (tror jag), min stora skräck (mamma skrämde mig som barn) Björnloka. Men det kan ha varit väldans stora hundkex, jag försökte att inte se efter. I långa backen sällskapade jag med x antal reptiler. Minst sex kopparödlor och 1-2 snok/huggis (hann inte se, så troligtvis snok, huggis brukar sällan flytta sig i onödan. Å andra sidan lät jag säkert som minst 10 elefanter).  

Så min förra fråga, den om träningsvärk efter backträning, den kommer jag att kunna svara på imorgon. Jag bävar.

...och som den renlevnadsmänniska som jag är så är det viktigt med bra kost efter träning (mot träningsvärken, om inte annat):


fredag, juli 05, 2013

Om träningsvärk

De flesta som varit på BodyPump (mer än en gång) tror jag upplevt följande: efter första passet kommer man knappt upp ur sängen, för att inte tala om gå i trappor, eller sätta sig på toan! Den smärtan i låren... Men, efter andra passet, trots att man knappast blivit varken starkare eller fått bättre teknik, så känns det knappt att man tränat. Detta beror - enligt mig - på att kroppen första gången var så "ovan" vid rörelserna och belastningen. Annan träningsform (tex ultralöpning) kräver tid/mil!

Min önskan är nu att: backträning är som BodyPump. Jäkligt jobbig träningsvärk första gången, sedan lugnt. Pretty please?

tisdag, juli 02, 2013

BAMM-panik

Mamma må förlåta mig (eller hur?) men jag har - vilket jag lovade att inte göra - anmält mig till BAMM i år igen. Troligtvis ett av Sveriges tuffaste lopp, tvådagars orientering i fjällterräng. Ärligt trodde jag att jag skulle dö flera gånger förra året; och det inte bara för att det var så sjukt jobbigt, det var även livsfarligt brant! 

Men, nu är Dreamteam Karin och Ida ("I rörelse" efter Karin Boye :-) japp, pretto!) anmälda igen! En tredjeplats att försvara förpliktigar. Och jag börjar få panik. Förra året vid denna tid hade jag inte bara sprungit mer utan även fler snabba mil ("mjölksyremil") fler mil i terräng, fler ultrapass. Jag hade slagit PB på maraton, kommit tvåa i en tuff terrängmara och haft en träningshelg med Ida i Sälen. 

Inte ens sex vändor i vår lokala slalombacke "Yxbacken" ikväll kunde dämpa denna träningspanik. Jag kan omöjligt komma ikapp förra året, enda chansen är att tuffa till mig. Och det är jag usel på... Men, det är ju aldrig försent att ta till lipen?

lördag, juni 29, 2013

Summer mode

Sitter på trappen till vårt torp med en kopp kaffe. Märkligt, trappen är i betong, kall och hård, ändå är det oftast här jag hamnar, med en kaffe, min lilla radio samt (oftast) en kaka eller två. Stol med dyna finns ett halvt stenkast bort :-) Det är nåt visst med en förstukvist. 

Morgonen började med att plocka sommarens första kantareller. Vissa skulle kanske kalla det barnarov :-) men själv gillar jag de små kantarellerna, som man inte delar utan har hela i en sås. 



Jag och Max har även rensat rabatt. Dock är vi oense om hur. På bilden kanske det ser ut som att han luktar på blommorna. Det är en synvilla. Han tar försiktigt tag i blomman med sina framtänder, rycker loss, spottar ut och börjar om. Han är väldigt flitig :-(


Annars springer jag då och då. Typ fem mil i veckan. Rider en och går på gym ett pass. Same, same, alltså! 

torsdag, juni 20, 2013

Bitterljuvt

Så. Då är jag någon annan. Någons fru. Eller, inte någons. Peters. Min Peter. Vi hade en helt magisk dag med spöregn tills 20min innan vigseln. Men när vi sa ja, mellan Fryksås flera hundra år gamla fäbodar med vidunderlig utsikt över Orsasjön, var himlen klarblå! Det var smått fantastiskt att stå där, med alla sina nära och kära, och säga "ja" till sin livskamrat. Vi hade även egna löften och det är vi glada för, även om vi ofta berättar för varandra att vi tycker om varandra är det är inte ofta man formulerar sig så djupt.

Kvällen blev sedan otroligt vacker, maten fantastiskt god och festen både lång och blöt, fylld av skratt, fantastiska tal och dans! En helt fantastisk kväll, och nu har jag en helt fantastisk man (även om jag ju testat honom i 14år innan!). 

Nu, tillbaka på jobbet och i vardagen, är det lite bitterljuvt. Festen är slut (och då hade vi ändå tredagars ;-p), tur att det då, efter all planering och känsla, blev det bästa bröllopet någonsin :-) !

En annan bra sak med att gifta sig ser du  nedan: ringen!! Vi designade den själv, med en vacker rådiamant. Love it!


tisdag, juni 11, 2013

Moraliskt dilemma

Idag på lunchen hade jag lite bråttom, jag hade en hyrbil med jobbet som skulle tillbaka, jag sprang snabbt in på ett ställe, plockade ihop en sallad och skulle betala; men då var det ingen där! Jag kikade mig stressat omkring, gick in i angränsande rum för att se om någon var där, men nej. Fem minuter gick och det kom fortfarande ingen! Jag hann verkligen inte vänta längre. Vad gör jag? Och vad borde man ha gjort?

1) Jag lämnade salladen och gick. Salladen var troligtvis tvungen att kastas då troligtvis inte någon vill köpa en "färdigplockad" sallad. Jag fick ingen mat.

2) Jag tog salladen och gick. Salladen hade annars troligtvis kastats och resultatet (inga pengar) blev ju ändå detsamma för stället. Och jag fick mat.

3) Jag väntade, lämnade in bilen försent, fick böter men fick (betala) mat.


söndag, juni 09, 2013

Lugnet före stormen?

På senaste har jag haft ett väldigt litet sömnbehov. Svårt att komma i säng (dock inte svårt att somna) och sällan släcker jag innan 00:00, ofta kring 01:00. Sedan går jag upp kring kl 6:30...

Det märkliga är dock att jag inte är trött. Inte alls. Igår hade vi styrelsemöte kl: 9-22 och efter 12-timmars möte började de flesta att se (och känna sig) rätt slitna ut, men jag kände mig inte trött alls. Och då hade jag ändå börjat dagen med 15km terränglöpning i Blackeberg (inga vampyrer BTW)...

Det är givetvis jätteskönt att inte ha ett så stort sömnbehov just nu, men det får mig dock att undra: är det våren och ljuset? Jag kan dock inte minnas att jag brukar få mindre sömnbehov på våren... Eller är det att jag har rätt mycket just nu? Många tankar på bröllop, Amnestymöten, jobbet osv, kan det vara detta som gör att sömnbehovet (tillfälligt) stängts av?? Och om det är det senare, kommer jag då att få äta upp detta?


Kommer jag att tvärdäcka i torpet efter den 15:e? Och vakna lagom tills semestern är slut? 
Den som lever får se...

torsdag, juni 06, 2013

Tänk om

Tänk om vigselförrättaren blir sjuk? Tänk om det spöregnar? Tänk om jag säger fel, blir för full, snubblar och får gräsfläckar på klänningen? Tänk om vi missat någon gäst på gästlistan? Tänk om ingen vill dansa, maten blir bränd eller om jag får världens finne på näsan? 

Eller tänk om det blir alldeles, alldeles underbart? (En hyllning till våra hitintills 14år!)

#nerver #tankar #hjälp! #längtar #nästa helg



måndag, juni 03, 2013

Sponsrad?

Hade en fantastiskt trevlig tur i lördags!! 44km solsken med kollegan Julia Brokind-Linköping (skogen, vackert och en massa vettigt snack). Vi tog det lugnt och fint, käkade tex medhavd saft å bullar vid sjön nedanför nya slottet Bjärka-Säby. Vid hemkomst tog jag och Max 6km till i Eklandskapet. Jag gillar jämna tal. 50 är jämt å fint! Kändes lätt hela vägen! När jag efter dusch hämtade pizza kom regnet. Nice!

Veckan avslutades med gym på söndagen och detta blev det andra gympasset på samma vecka, när hände det senast? Bröllopsform på G?

Är det förresten fler än jag som ser vilka strumpor jag hade på mig i lördags. Innebär denna "tatuering" automatisk sponsring? :-) 



lördag, juni 01, 2013

"Heaven is a place on earth"

...med Lili & Sussie spelas på bussen mot Brokind-Linköping (+45km). Vad är oddsen för det liksom? Den kan knappast gå på radio mer än ett par gånger per år. Jag ser det som ett omen, nu kör vi!!

tisdag, maj 28, 2013

Bridezilla??

Jag ser mig själv som en rätt "laid-back-bride-to-be". Jag känner mig lugn - visst det är en del att fixa och pyssla med - men allt känns som under kontroll. Livet pågpår som vanligt och jag sitter inte begravd i tygprover, provsmakar bröllopstårtor eller testar hållbarheten på brudbuketter. Jag tänker inte ens ha en brudbukett. MEN det finns dock vissa tecken på att jag inte alls är så lugn som jag verkar tro/tycka:


  1. Jag vaknar kallsvettig efter mardrömmar om klänningen. Jag har drömt att jag köpt en sådan med snörning i ryggen och inte provat den noggrant nog och på dagen B visar det sig att den är på tok för stor och inte går att snöra åt hur man än tar i = tutt-flasch.
  2. Många jag träffar/sms:ar eller mailar säger (innan jag sagt något) "Hur går det med bröllopsplanerna?" eller "Visst skulle du gifta dig?" osv. Jag blir förvånad att vissa ens vet att jag ska gifta mig, men i många fall är det rätt osannolikt att någon annan än jag berättat det för dem...
  3. I natt satte jag mig spikrak upp i sängen för att konstatera att vi ännu inte skickat in papperen till Orsa kommun. Kl: 3:30. Omöjligt att somna om.
Mindre än tre veckor kvar som "mö" :-D

söndag, maj 26, 2013

Nu var det lääänge sedan

Jag sprang några riktiga långpass! Idag blev det 22km med rätt tung rygga, men över tre mil har jag inte sprungit sedan... tja, sedan benet "gick av" i oktober. Nästa helg ska dock P ha killhelg i stugan så detta känns som point of no return. Jag funderar på vad som känns bäst: 

- favorit i repris i Kolmården (34km terräng). Fördel: en fantastiskt vacker och omväxlande favorittur. Nackdel: nästan en timme i bil...
- Brokind-Linköping (typ 45km terräng). Fördel: buss dit, benen ända hem! Vacker tur med två slott och ett cafe längs vägen. Nackdel: sista delen springer jag ofta på. Fixar jag 45km själv?
- Ulrika-Rimforsa (36km terräng). Fördel: Vacker, kuperad tur i djupa storskogen! Springer inte där så ofta. Buss dit och tåg hem. Nackdel: verkligen ensligt (aka bryt ej benet) samt att man måste försöka passa tåget hem (sist fick jag vänta i 45min).

Den som lever får se. Undrar om jag får sällis? Vill du med?

fredag, maj 24, 2013

Jag borde sluta tävla

...eller tävla mer! 

Igår stod jag på startinjen till Blodomloppet. Med ångest muttrade jag ilsket jag till alla snyggt dressade klubbkompisar jag mötte att "jag VERKLIGEN borde sluta tävla. I hate it." Jag beslöt mig för att se loppet som ett bra träningspass i bra tempo. Jag skulle INTE stressas av hetsiga medtävlare eller min egen klocka. Sub 45 var fullt godkänt. Lugnt, kontrollerat och lagom snabbt. Basta.

Startskottet går. Första km går på typ 3:46 vilket är på tok för snabbt. Jag saktar av, kör mitt race. Ser klubbisarna försvinna bort. Loppet går bra. Jag hade tänkt hålla ca 4:10-4:15-tempo men det går snabbare än så. Jag springer på, men jag pressar mig inte, bryr mig inte om andra. Det känns aldrig tungt. Vid åttonde km springer jag om en tjej (första jag sett på länge) och sista 500m pressar jag mig till en spurt. 41:30 stannar klockan på, sjunde dam. Jag är är pigg i mål. En halvmara i samma tempo känns fullt överkomligt. Skönt "träningspass". 

Nu till den stora frågan: hade jag sprungit snabbare om jag pressat mig? Eller hade jag fått håll, ont i ett ben eller andnöd? Att springa avslappnat och kontrollerat kanske ger bäst effekt? Kanske borde jag inte sluta tävla (för att jag hatar det) utan byta inställning, slappna av och tävla mer?