Jag är inte först på listan.

Jag kommer inte att vara först på listan över personer som inte passar i nationalisternas (SDs, SM, SVPs, VAMs och vad de nu kallar sig) Sverige. Jag är blond, heterosexuell, icke funktionshindrad, har jobb etc. Men ett samhälle där rättigheter kränks och där människovärde inte är absolut är ett ofritt samhälle. För alla. I ett totalitärt samhälle är alla förlorare. Vi har sett det förr och det är mig helt främmande hur man kan vara så historielös att man inte drar lärdom av andra världskrigets fasor. Att man inte ser att ett samhälle som enbart tolererar vissa till slut inte tolererar någon. Listan över de som inte fick plats i Hitlers tredje rike blev hela tiden längre: judar, romer, funktionshindrade, homosexuella, oliktänkare. Hur kan man inte se att skapandet av en lista över människor som inte passar in snart kommer att vara en lista som omfattar oss alla. Sökandet efter perfektion - efter ett rent samhälle - kommer att innebära att jag inte är välkommen. Att du inte är det. Att ingen är det. 

Resultatet i söndagens val lämnar mig bedrövad och med en iskall klump i magen. Jag är rädd. Jag försöker förstå, försöker se hur man kan vända hatet. Vad skapar denna polarisering och splittring? Vad skapar vissa människors tro på sig själva som värda mer än andra? Vad kan jag göra för att stoppa detta? Hur skapar vi ett mer inkluderande samhälle? 

Jag är inte först på listan, men jag vill inte leva i ett samhälle som har en. Kan inte. Jag är inte först på listan, men även jag kommer att hamna på listan. 

Men det blir ingen lista. Inte om vi tillsamman säger nej. Inte om vi tillsammans sprider kärlek, inkludering och tillsammansskap. Det blir ingen lista. Inte i mitt namn. 

TILLSAMMANSSKAPET!  #inteimittnamn

Dagens:

Animal-spotting i torpet: hare, grävling, x-antal kopparödlor (samtliga ovan på löpturen), en obligatorisk snok vid bryggan och en abborre i vattnet. En älgko på kvällspromenaden. #torpetärettzoo

DNS: Blodomloppet. Totalskolk. 10mil ToR med bil för att trängas inne i city när jag istället kunde hälsa på herr grävling i skogen? Jag omprioriterade (rätt).

Sysselsättning: är "ledig" pga helgjobb. Har klippt gräsmattan i timmar (första gången i år... = djungel). Lagade först gräsklipparen. Själv. *stolt*

Första: dopp!! Första för året. 22C i vattnet. Vi har liten sjö så det räcker med att kissa för att få upp det till 24C.

Don't: näcka på andra badställen än sin egen brygga. Det (kan) kommer folk.

Varför man inte kan jämställa Sverigedemokraterna med Moderaterna...

...eller med vänsterpartiet eller nåt annat av våra demokratiska partier i Riksdagen. Och varför det är i grunden fel att hävda att de och Svenskarnas parti eller dito självklart ska beredas en plats i debatter, på skolor och på andra sätt få föra fram sina åsikter. Varför det inte går att hävda man i yttrandefrihetens namn får ifrågasätta människovärde. Om varför det är djupt odemokratiskt: 

Sju riksdagspartier (dvs alla utom SD) må vara olika och ha olika svar på hur vi kan skapa ett bra samhälle; de har olika lösningar för fler jobb och för lägre sjukfrånvaro etc. Men det finns även nåt som förenar dessa partier. De bygger på demokratiskt grund och på människovärde. De menar att du och jag är lika mycket värda och att människan har ett oförhandlingsbart värde i sig. De respekterar att en demokrati enbart är en demokrati om jämlika villkor råder, om rättigheter och skyldigheter såväl som värde är samma för alla.

Det anser alltså inte SD. De anser att vissa är mindre värda än andra och att detta beror på inneboende faktorer hos personen i fråga eller hos den grupp som de anser att personen tillhör - dvs faktorer som personen själv inte kan påverka. De anser att homosexuella, romer eller muslimer inte har samma värde och rättigheter som mig. De anser att människor från andra länder med en annan hudfärg är en fara för nationen Sverige. De anser att det finns ett "vi" och ett "dom". De anses att vi ska behandlas olika. Att vi är olika.

För att illustrera: Det finns människor som begår avskyvärda handlingar (så som Brevik), det finns grupper av människor som begår avskyvärda handlingar (så som Al-Qaida) och det finns stater som begår avskyvärda handlingar (så som Nordkorea). I Al-Qaida finns en rad individer som har gjort i mitt tycke en felaktig religions- och omvärldsanalys och är de är människofientliga  Rasister (ink. SD) å sin sida ser detta som ett bevis för att muslimer är onda, i och med det mindre värda och en fara för samhället. De tar några individers onda handlingar och applicerar dem på en hel grupp (1,3 miljarder människor). Det är ungefär som att säga att alla norrmän är potentiella massmördare för att Breivik är det... Det nazister, rasister och fascister menar är att vissa grupper av människor i sig är 1) skadliga för samhället och 2) mindre värda.

Adolf Hitler och NSADP blev valda till Tysklands enskilt största parti i ett demokratiskt val med 37,3 procent av rösterna. Det gör dem inte till ett demokratiskt parti. Efter valet försvagades demokratin för att sedan tas bort. Hitler gick heller inte till val på att starta ett världskrig, döda 60 miljoner människor och i det närmsta utrota judarna. Det var dock det facto det hans människofientliga politik ledde till. Därför att den bygger på en syn att alla inte är lika mycket värda, en polariserande politik med ett tydligt vi-och-dem och en stark nationalistisk tanke, att vi mår bäst av att vara enbart med "oss" (och vad nu det innebär...). 

Att hävda yttrandefrihet, att hävda att i en demokrati måste alla partier få möjlighet att föra fram sina åsikter håller inte om inte partiet i sig är demokratiskt. Att ha någon som för fram åsikten att vi inte är lika mycket värda är ett hot mot demokratin, likväl som kränkande för individen. Att släppa in grupperingar på våra skolor som ifrågasätter vissa barns värde och rätt är både absurt och kränkande likväl som ett demokratiskt misslyckande! Därför går det inte att hävda "opartiskhet" så som Skolverket eller Sveriges Radio gör med en dåres envishet. 

Att ens lägga in rasister, nazister och facsister på en höger-vänster skala är förresten fel för mig. Det är som att rättfärdiga nazismen med att de är ungefär som moderaterna men lite mer extrema. Förenklat ser det ut såhär i min värld (observera att detta är en svensk version där både kommunism och republikanerna är "off the map"):

Det finns även de som likställer högerextremism med vänsterextremism. För mig är dessa två fundamentalt olika. Missförstå mig inte, våld är våld och något jag starkt motsätter mig i alla former, men att hävda att det är sak samma när högerextremisterna slåss för att de anser att vissa har mindre/saknar människovärde och hotar andras (tex homosexuellas) existensberättigande är det diametralt annorlunda än de som slåss för att försvara allas lika värde och rättigheter.

Så för att summera: en demokrati består av ett antal olika partier som tycker olika, det är sunt i en demokrati. En forutsättning för demokrati är yttrandefrihet, men även jämlikhet dvs allas lika värde och rättigheter. Partier som ifrågasätter detta är per se inte demokratiska. De hotar demokratin. De hotar dig.

Saker jag ska berätta för mina barnbarn...

Europa när mormor var ung var väldigt mycket rikare än många andra ställen, men trots att befolkningen här hade nästan allt man kan tänka sig tyckte flera att det var ok att neka dem som saknade precis allt, tom rätten till sina egna liv, att ens komma hit för att söka skydd.

När mormor växte upp så tillverkade vi fortfarande vapen i det här landet! Hur hemskt det än låter så fanns det många företag som arbetade med att tillverka sådant som dödade andra och detta var lagligt. Vissa av dessa vapen såldes sedan till diktaturer där de användes mot befolkningen, detta trots att vi egentligen hade exportförbud på vapen i Sverige. När människorna i dess länder sedan flydde från våld och förtryck så valde Europa att stänga sina gränser; på vissa ställen satte vi till och med upp murar. Trots att bara en liten bråkdel av alla flyktingar lyckades ta sig till Europa och Sverige så fanns det ändå de som hävdade att de var alldeles för många, eller att de inte hade det tillräckligt "illa" för att förtjäna asyl! Som om asyl är något man måste förtjäna, när det egentligen är en rätt man har att söka skydd i ett annat land om man riskerar liv och hälsa. 

Det känns säkert konstigt att tänka sig nu, men det fanns de som tyckte att människor var olika värda enbart beroende på hudfärg, religion och kön. Människor med funktionshinder hade svårt att få sina rättigheter tillgodosedda och flera även här i Sverige kunde inte acceptera vem man blev kär i. Vi hade tom särskilda paragrafer i lagtexten om brott som begicks mot personer enbart för att de älskade någon av samma kön! 

Allt detta är ju ändrat nu när vi alla visar varandra mer kärlek och respekt. Även om det känns som att vi aldrig skulle kunna hamna i mormors barndom igen så är det viktigt att veta om sin historia för att kunna förhindra en upprepning. Om detta ni må berätta...

Är vi klara med framtiden?

Det är supervalår. Snart slutspurt för valrörelsen inför EU-valet. Jag har knappt märkt av den (många tjatar om att alla ska rösta, men de politiska partierna har knappast berättat om på VAD). 

Historien är packad av mer eller mindre lyckade politiska projekt så som egna-hem, miljonprogrammen, åtta timmars arbetsdag, mer semester, föräldraförsäkring osv. Dessa politiska projekt har inte alla blivit lyckade. Säkert var flera inte ens inledningsvis bra idéer. Men är det inte just detta som är politik? Idéer och visioner om framtiden. Hur det goda livet ska se ut i framtiden (och till viss del hur vi ska ta oss dit)?

Det klagas idag på att politiken är för lika. Skillnaderna mellan de politiska partierna är liten. Jag håller med om denna analys. Faktum är att det ofta tycks som att alla ser samma framtid! Man har lite olika medel för att ta sig dit beroende på partifärg, men bilden av framtiden tycks densamma; den framtidsbild som målas upp (om någon) att det ska se ut precis som idag, kanske lite bättre, men mer troligt att vi måste offra/betala mer för samma standard. Arbetslösheten ska vara lägre/samma, förvärvsfrekvensen högre/samma, färre ska vara sjuka (eller i alla fall inte fler), luften renare eller i vart fall möjlig att andas. Men är inte det en ganska fattig framtidsvision? Samma som nu fast kanske finare? Vi är redan klara med framtiden. 

Idag får jag höra hur många kronor extra jag får i plånboken av röd, blå eller grön politik. Jag blir förminskad till ekonomi. Politikerna tror att jag utgår ifrån min plånbok allena när jag väljer hur jag vill att framtiden ska se ut. De erbjuder mig mer av samma och med Xkr i plånboken. Jag vill ha mycket mer än så! Jag vill ha en vision!

Jag vill ta ett exempel. Vi genom tiderna arbetat allt mindre. Redan år 1919 infördes åtta timmars arbetsdag, men vi fortsatta med sex dagars arbetsvecka fram till 1971. År 1938 infördes två veckors lagstadgad semester och detta har succesivt utökats till fem veckors lagstadgad semester från 1976. Trots fler äldre sänktes pensionsåldern 1974. Detta kunde realiseras dels genom att effektiviteten ökade liksom vårt välstånd och vår tillväxt men framför allt genom en politik där man drev idén om ett bättre liv, om ett liv där man arbetar mindre och har mer tid till annat. Vår effektivitet har ökat alltmer sedan dessa reformer liksom tillväxten men ändå är det i princip inget politiskt parti som driver frågan om att arbeta mindre (det är det facto tvärt om!). Varför inte? Varför tycker ingen att det är rimligt att i och med att man idag gör det som tog säg åtta timmar för ett antal år på säg sex timmar borde innebära att även arbetstiden minskar? Trots att livspusslet av många ses som orimigt. Till och med näringslivet har ju nu gått före och vissa arbetsplatser har infört sextimmars arbetsdag MED framgång för både företag och personal!

Ge mig politiska visioner - inte ekonomi - i valdebatten!! Prata om vilken sorts samhälle som ska byggas i en blå, grön eller röd värld. Hur ser framtiden ut? Jag vill inte höra mer om fler bostäder genom enklare PBL (det är ett medel mot trångboddheten), ge mig ett drömboende (vision). Prata inte om utsläppsrätter (medel) ge mig ren luft och biologisk mångfald (vision). För jag är inte klar med framtiden. Politiken behöver inte lova att det ska bli lätt, men jag vill bara inte höra mer om att det ska bli billigare. Jag vill ha MER. Jag vill ha en bättre värld. 

Faktum är att jag nöjer mig med en vision om en bättre värld. Till att börja med. 

Jag är rik

Jag är en mycket rik människa.
Jag är frisk och det är en enorm rikedom. Det finns ett ordspråk som lyder "Den friske har många önskningar, den sjuke blott en" och det är givetvis sant, det är svårt att uppskatta sin hälsa till fullo när man har den. Även de allra flesta av mina nära och kära är friska (och i livet! Jag har enbart varit på två begravningar i mitt liv) och för det är jag oändligt tacksam.

Jag är rik för att jag lever i ett demokratiskt land som inte varit i krig på över 200 år, i ett land där jag får sjukvård om jag blir sjuk, där skolgång är kostnadsfri (jag har fått en universitetsexamen som visserligen kostade hårt arbete, men var kostnadsfri) och som har ett socialt skyddsnät som fångar upp mig om jag hamnar snett i livet. Även om dessa system inte är perfekta så är det globalt långt ifrån alla förunnat att ha detta.

Jag lever med en man som jag älskar och vi har en enormt fin, varm och stöttande familj/släkt. Både jag och P har utbildning, jobb, bostad, bil och vi har råd (och möjlighet) att resa.

Min rikedom är således inte (bara) monetär, men jag vill dock lyfta fram att den även är monetär i globala mått. Även om jag i pengar sett inte skulle hamna på en "rikas i Linköping"-lista som kvällstidiningarna då och då presenterar så är jag med globala mått rik. Riktigt rik. Via den här webbsidan kan du mäta din inkomst gentemot resten av världens. Denna visar att jag tillhör den procent av befolkningen i världen som är rikast. Smaka på det; 99 procent av jordens befolkning är fattigare än jag är. 

Få i Sverige skulle dock beskriva mig som rik. Jag arbetar kommunalt, jag har studieskuld och bolån. Vill jag ut och resa eller köpa en ny bil behöver jag spara, inte ta från ett omättligt bankkonto. När vi pratar om rika personer blir det ofta i termer av Bill Gates och andra dollar miljonärer (miljadärer?).

MEN just därför, just därför att vi inte pratar om mig (och människor likt mig) som rika tycker jag att detta är viktigt att ta upp. Vi i Sverige, människor som jag, vi ÄR rika. 85 personer (varav Bill Gates är en) äger lika mycket som halva jordens befolkning men det är knappast relevant att enbart nämna dessa när vi pratar om rikedom. Vissa i pengar fattiga må vara rika i hälsa och relationer, men jag tycker att det är viktigt att belysa att vi i den här delen av världen ofta är både ock. Jag arbetar inom offentlig sektor (dvs har ingen fantasilön) och tillhör jordens rikaste 1 procent. Det ger mig ett perspektiv på fattigdom. Jag har mycket. Med globala mått mätt oändligt mycket. Min årslön tar en person i Zimbabwe 32 år att tjäna in. Det är inte för att jag är 32 gånger bättre än personer i Zimbabwe eller för att jag arbetar 32 gånger hårdare. Det finns ingen rättvisa i detta. Det är för att jag har haft turen att födas i Sverige. I ett rikt land i den rika delen av världen. Även den del av världen som systematiskt har utnyttjat och utnyttjar andra delar av världen. Det ger mig - oss - ett ansvar. Hur kan det finnas överflöd i en värld där 18 000 barn PER dag dör av orsaker som hade kunnat gå att förhindra?

Hur kan några spara pengar och resurser på hög när andra svälter ihjäl? Hur kan det tillåtas i en civiliserad värld? Vad är min del i detta? Med 99 procent av jordens befolkning fattigare än jag - vad kan jag göra för att förändra denna djupa orättvisa? Hur kan jag ta ett ansvar? Hur kan vi alla?

#detärmycketnu

Peter: efter din ridning ikväll, kan vi inte då sätta oss ned och diskutera våra planer på utbyggnad i torpet?

Jag: bra idé. Jag kan mellan 19:15-20:00

Peter: fick jag just en 45-min tidsbokning med min fru ikväll?

Jag: eh, ja. Sorry, rätt sjukt, har telmöte osv. Eller efter 21?

Peter: *tystnad*

Jag: älskling?

Peter: fan också, jag har möte kl 19-20.

Based on a true story... Komiskt, tragikomiskt eller enbart tragiskt?

Dessutom far jag på onsdag på fortbildningsdagar i Sthlm, sedan direkt till Amnestys årsmöte i Malmö, efter det tredagars utbildning åter i Sthlm och sedan konferens i Sandviken fyra dagar... Åter Linköping 18maj... Paus på livet tills dess?

#detärmycketnu

Påskhälsningar från hängmattan

April, solsken, dusch ute, 2mil skogsvägslöpning, vårbrasa, smågodis och häng ihängmattan...

Kan jag inte göra det bra så får det va?

Skäms lite men jag har inte riktigt (eller inte alls...) lyckats få till mina kvalitetspass denna vår. Inledningsvis (typ februari) var det ett medvetet val för att inte stressa igång kroppen efter ledighet och halvt/om/halvt-vila. Sedan blev det förkylning osv. Nu har jag egentligen ingen annan ursäkt än att jag inte känner mig riktigt i form. Det tar emot att ta i och öka farten. Inte så konstigt, practice makes perfect, och jag tränar inte fart, alltså blir jag inte bättre på det.

 

Men så läser jag på olika bloggar om kvalitetspass som mina bloggkompisar gör just nu. Av olika anledningar har vissa av dem inte heller riktigt hittat formen just nu och deras kvalitetspass går i betydligt långsammare takt än vad de brukar prestera. Jag kommer på mig själv med att undra varför de springer intervaller när de inte lyckas prestera en högre fart. Inser att det är ett riktigt konstigt tankesätt, men inser även att det är detta (och ett uns lathet) som gör att jag inte tar tag i kvalitetspassen. Varför springa fort om jag ändå inte lyckas springa fort? Missförstå mig rätt, jag behöver inte springa på PB varje kvalitetspass, men då tex mina 1000m intervaller brukar gå i typ 3:50-tempo så skulle det kännas som ett bortkastat pass att köra 1000-ingar i 4:XX-tempo. Då kan jag lika gärna lalla runt i skogen istället. Det är mysigt och så slipper jag 1) springa livet ur mig och 2) ändå bli grymt besviken för att jag sprang livet ur mig långsamt.

 

Men nu får ni hjälpa mig här, hur ska jag kunna få upp farten om jag inte tränar upp den? Hjälp mig komma ur denna tankefälla!

 

P.s. Inser att jag typ har samma inställning till tävling. Utan PB-chans har jag inte någon lust att tävla...

Silly season

Just draftade till stall Karin:

Nike Free Flyknit 3.0.

Röda (aka: snabba).

<3

Europas skam

9,3 miljoner människor (dvs lika många som i hela Sverige) i Syrien är i akut behov av humanitär hjälp; mat för dagen, skydd för kyla, rent vatten. Fyra miljoner syrier är internflyktingar i sitt eget land och 2,5 miljoner har flytt utanför landets gränser. Av dessa har så pass många tagit sig till inkringliggande länder så att i Jordanien består landets fjärde största stad av ett flyktingläger. 75 procent av flyktingarna är kvinnor och barn.

Till EU har blott ca 50-60 000 människor lyckats ta sig (!). Många av de som når gränserna med osäkra båtar över medlehavet förvägras dessutom sin internationellt erkända rätt att söka asyl. I oktober dog minst 650 människor som försökte korsa medelhavet med båt. Andra spärras in i väntan på beslut.

Idag finns inget lagligt sätt att ta sig in i EU för att söka asyl. För att komma in i EU måste du ha ett visum och inget EU-land utfördar visum för att kunna ansöka om asyl. Asyl kan endast sökas på plats, inte via ambassad. För att få söka skydd måste man alltså först illegalt ta sig hit, ofta med livsfarliga medel via skurkaktiga smugglare eller i livsfarliga farkoster. Och långt ifrån alla som tar sig till Europa ges rätten att stanna trots den horribla situationen i Syrien. Sverige har fattat ett beslut om att ge flyktingar från Syrien permenenta uppehållstillstånd. Situationen i Syrien är livsfarlig och inhuman och Sverige handlar därför inte enbart i enlighet med svenska och internationell rätt utan i enlighet med vad som kan anses mänskligt.

Det är en skam för Europa att vi som har så mycket inte kan tänka oss att dela med de som har förlorat allt utom sina liv. Det är även en skam att vi ser flyktingar, de i nöd, som problemet.

Läs gärna mer HÄR!

Running Chicago

Efter en sömnlös flygplansnatt sitter jag nu på Schiphol, TRÖTT. Aviicis "Wake me up" spelades när jag landade vilket på ett sätt kändes passande men tyvärr har jag ännu inte sovit.

I Chicago har jag faktiskt både hunnit med årsmöte, mingel med härliga Annestyfolk från USA, Norge, Mexico, Kanada mm, sprungit långa morgonjoggar längs lake Michigan samt shoppat och turistat bland imponerande skyskrapor. Men en bild säger mer än 1000 ord va?! Vi kör på det!

 

 

Edward Snowden liksom!! Just for us på direkt länk från godknowswhere (aka Ryssland?) #coolt. Han pratade bland annat om vikten av Amnesty samt det stöd han fått.

Morgonjogg längs stranden när solen just gått upp <3 p="">

#turist #skysrapor #Willistower

Chicago och mänskliga rättigheter

Jag besöker Amnesty USA och deras årsmöte. Över 1000människor samlas i Chicago - flest amerikaner och medlemmar i AIUSA men även en hel del internationella gäster. Årsmötet har temat "Bringing rights home" och Amnesty USA startar nu en nationell kampanj mot Gun violence. Vi får bland annat höra att 32 mord med skjutvapen sker i USA varje dag. Varje dag. Vi får även berättat om den polischef i Chicago som under 70-80-90-talet torterade mörkhyade i USA (elchocker mot könsorgan, kvävning med plastpåsar, skenavrättningar) och att detta erkänts, men att ingen ännu fått stå till rätta för detta.

Jag lyssnar även på föredrag om situationen i Centralafrikanska republiken och i Syrien. Amnestys utredare berättar bland annat att samtliga av CARs 4,6miljoner invånare är drabbade av krisen där, att stor del av våldet riktas mot civilbefolkningen samt att antalet barnsoldater fördubblats och att de nu uppskattas till 6000. Många svälter. Det är horribla siffror. Situationen är bortom allvarlig.

I Syrien finns nu 4 miljoner internflyktingar och 2,5 flyktingar har flytt landet. De flesta flyr till angränsande länder och därför är Jordaniens fjärde största stad just nu ett flyktingläger. 75% av flyktingarna är kvinnor och barn. Av alla flyktingar har Europa tagit emot ca 20 000. Flyktingar som försöker ta sig in i Europa stoppas och i strid med internationell lag hindras de från att söka skydd. Detta är horribla siffror.

Men det är inte siffror. Det är människor. Det är mammor och pappor, små barn. Det är splittrade familjer, föräldralösa, skadade, rädda, hungriga. Det är par som aldrig aldrig mer får ses, någons förlorade barndom. Det är våldtäkt, brist på sjukvård, vatten, mänskliga rättigheter - brist på medmänsklighet, brist på viljan att hjälpa, brist på möjligheten att få sina rättigheter tillgodosedda. Vi som har så mycket, hur kan vi tveka att ställa upp för de som saknar allt? Hur kan vi hindra dem att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda? 

Jag är stolt att tillhöra en global människorättsorganisation som arbetar med dessa frågor, tillsammans är vi starka och kan få till förändring. Men varje förlorad sekund är forlorare liv och ofantligt lidande.

Director för AIUSA inleder mötet.

Vad har jag glömt?

Jag ska till Chicago och Amnesty USAs årsmöte (jättekul!). Packar kvällen innan. Är bara borta fem dag men packar ned två klänningar, andra ombyten, nessecär, två ombyten löparkläder, två par skor, två böcker, dator + annat. När jag är klar är halva väskan av modell handbagage full. Panik, hur gick det till? Vad har jag glömt??

Nu får det vara nog!

Nej hörrni, nu känner jag att det får vara nog! Springa flera mil i skogen per vecka, vad är vitsen med det? En fot framför den andra på otaliga stigar och skogsvägar har det blivit, men nu räcker det väl? Jag har sprungit klart. Jag lägger av. Gud va skönt!

Finns det inte så många roliga tjejer?

Jag blir så trött. TV fullkomligt svämmar över av manliga humorduos som gör allt från att ta kort, resa runt eller bara vara i största allmänhet. Det har typ blivit så inne att man tror att det är så TV ska se ut. Emma Knyckare skrev en strålande krönika om detta fenomen som ni gärna kan läsa här. Hon analyserar bland annat att när det väl syns roliga kvinnor i rutan så bedöms de efter en helt annan måttstock. Mäns "gemytliga stämning" blir till "fånigt fnitter" om det är kvinnliga utförare. 

Sedan valde även debatt att ta upp det i ett riktigt lågvattenmärke till debatt. Av okänd anledning fick Erik Hörstadius (journalist) debattera. Han tar då ickeargumentet: "Jag älskar roliga tjejer och vill gärna att de ska ta större plats men problemet är att det inte finns så många kvinnliga humorduos. Så enkelt är det." Jaså Erik. Är det så enkelt? Två snabba frågor på det: 1) har du letat? 2) har du funderat på vad det kan bero på att du inte kan hitta några? (Eller tycker du helt enkelt att kvinnor inte är roliga/förtjänar inte plats i rutan?). En annan (manlig...) komiker försöker rädda situationen med att det nog ligger i mäns gener att försöka vara roliga för att få kvinnors uppmärksamhet. Till exempel, analyserar han skapt *ironi* har många hanfåglar vackra fjädrar och utför roliga danser för att få honfåglarnas uppmärksamhet. Och lejonet har sin man och så vidare.

Skjut. mig.

Har vi inte kommit längre?

Träna med förkylning?

Denna ständiga 10 000 kr fråga - när, var, hur, kan/får/bör man träna med/efter en förkylning? Att träna med en infektion i kroppen tror jag få anser vara en bra idé, men frågan är väl när den antingen inte är så särskilt allvarlig eller när den gått över? Jag läser ofta på Jogg.se om de som blir förkylda, vilar en dag och sedan kan köra på som vanligt. Jag fattar inte hur det är möjligt. Inte om det är bra, utan hur det är möjligt. Jag är förkyld nu och har så varit halva veckan och jag kan säga att jag knappt orkar cykla till jobbet (1,7 km) och när jag går uppför en backe med Max så känns det som att huvudet ska sprängas! Hur kan då andra vila en dag och sedan är allt hunky dory? Visst kan förkylning vara olika "svåra" men jag tycker att det för mig alltid är ett par dagar när jag är helt knäckt med hosta, huvudvärk och en förlamande trötthet...

Mitt mål om MINST 5mil/vecka kommer således inte att nås denna vecka. Ej heller två styrkepass/vecka. Styrka är ju inte lika slitit (för luftrör mm) men jag orkar faktiskt inte göra det idag heller. Och det tycker jag inte gör nåt alls. Ibland måste man bara ta det piano! Men, en lugn promenad med Max och Peter i solen, DET fixar jag! Sticker ut nu - hejja våren!

P.s. Övertygade jag dig inte om att det heter Chokladboll, och att kalla det annat är allt från aningslöst till direkt kränkande? Kolla då på Raskortet på SVT : Där jämför de istället med ordet "hora" och då blir användningen av N-ordet än mer absurt.. Det skulle då låta såhär: "Men vadå, tar du illa upp för att jag kallar dig för hora? Jag menar inget illa med det. För mig är hora ett ord på världens äldsta yrke bara, varför blir du stött för det? Det måste ha med din snuskiga fantasi att göra. För mig är det ingen skillnad på det och  t.ex. flygvärdinna." 

Absurt? Absolut.

We call it winerbröd

Vad är det som är så provocerande med ordet chokladboll? Vari ligger oviljan att använda detta ord? Varför måste vissa hävda sin "rätt" att kalla chokladboll för "negerboll"? 

Ordet "neger" är på grund av sin historia starkt förknippat med slaveri, förtryck och brist på respekt för människors lika värde. Det har använts - och används idag - nedsättande. Till skillnad från (för att föregripa dessa "argument") ord som t.ex. "Finska pinnar" och/eller "fransyska"? För att de orden är neutrala.

Att hävda att ”det har vi alltid sagt” håller givetvis inte. Värderingar & språk förändras med tiden. Under 1900-talets första hälft var det fortfarande kutym att kalla personer med en utvecklingsstörning för "idioter" och "sinnesslöa". Det anses djupt kränkande idag, "idiot" används som nedsättande skällsord och ingen hävdar sin rätt att säga så. 

Vissa säger att det är mörkhyade personer själva som använder ordet. Men givetvis spelar avsändaren roll. Min man brukar ibland kalla mig för "gumman". Det är kärleksfullt och jag tycker om när han gör det. Om en manlig kollega däremot skulle kalla mig för "gumman" skulle jag anse det djupt nedsättande och kränkande; och det alldeles oavsett i vilken avsikt denne kollega sa det.

Och så har vi dem som med en dåres envishet menar att "men JAG menar inget illa, när jag säger så". Och då undrar jag, vad är det som gör att de måste hävda sin "rätt" att säga så även om det kränker andra? Varför anser dessa personer att det är viktigare vad de menar än hur det tas emot av de som får kränkande ord kastade i ansiktet? Om man inte menar något illa varför i h-vette är det då så svårt att kalla en boll av choklad för en chokladboll?

Varför är det så viktigt att få kalla en liten boll av choklad för "negerboll"? Varför har det gått någon form av korståg i denna sötsak? Och vad är egentligen viktigast; att använda ordet negerboll/neger eller att undvika att kränka en annan människa?

Jag tycker att det valet är lätt. Jag kan inte förstå att inte alla tycker att det valet är (galet!) lätt.

Unna dig själv...

Jag kan faktiskt bli i det närmaste religiös när jag tänker på morgonjogg. Vissa av er känner kanske att detta låter superpräktigt och slutar läsa nu, för er som ids fortsätta läsa vill jag förklara varför. Att ge sig ut på morgonen, nästan innan världen har vaknat har en särskild känsla...

Jag har nyss vaknat. Bara klätt på mig och gett mig iväg. Luften är ny och "oandad", inget damm eller avgaser. Jag börjar springa. Vaknar så sakta till. Kanske håller solen på att gå upp och ljuset är blekt rosa, kanske är det fortfarande mörkt förutom bleka morgonstjärnor. Det är färre bilar än vanligt och nästan inget folk ute. Förutom på vintern så sjunger fåglarna som mest intensivt på morgonen och om vår/sommar/höst glänser ofta daggen i gräset. Kanske ligger dimma som dansande älvor på åkrar och ängar. På vintern glimmar det ofta av frost, ibland nästan likt diamanter och snön knarrar extra under fötterna. 

Kanske tycker du att det jag skrivit mest är en hyllning till morgonen generellt? På ett sätt är det så. Men jag är morgontrött och "upplever" sällan morgonen. Det är att kämpa sig upp för att sedan försöka få morgonen undanstökad så snart som. Men under morgonjoggen, då hinner jag riktigt UPPLEVA morgonen, stanna i nuet, få en stund för mig själv innan dagen har vaknat. Jag hinner med det jag vill göra förutom jobbet den dagen och kommer hem uppiggad, nyvaken, nöjd, och ändå är det inte ens frukost ännu! Och vid frukosten smakar kaffet bättre och brödet mer. Kvällen innan morgonjoggen kan det nästan kännas som att jag ska få en present. På morgonen ska jag få stjäla lite fritid, lite tid i naturen för mig själv och detta redan innan jobbet!  

Jag kommer ut från husen, bort från bebyggelse och in bland träden. Dagen har knappt börjat och ändå gör jag redan något jag älskar och jag får en stund för mig och en stund ute, får en stunds stillhet mitt i rörelsen. Andetag, steg, vinden mot kinden och en värld som vaknar. En ny dag, en chans att vila i den nya dagen. Vilken present! Något jag unnar mig. Något du kan unna dig.

Skräckvägen

Idag tog jag mig till supersöta byn Bjäsäter för att springa en runda i skogarna runt ikring. Beväpnad med en karta och en bra ljudbok tog jag mig på små grusvägar runt i vackra skogar kring byn. Jag sprang förbi små torp, gölar och genom täta skogar. Jag kände helt klar att jag har hittat ett nytt favoritställe att springa på!!! Eller iaf tills jag kom förbi denna skylt:  

 

Behöver jag berätta att jag inte valde den vägen? Sprang även förbi denna väg som jag ser det lite oklart vad den innebär:

 

Men den lät helt klart mer lockande än den första. Är mycket nöjd med att ha hittat ett nytt favoritställe att springa på, det är det en lycka i :-) Idag 2,5mil lycka i skogen.