Sidor

▼

tisdag, augusti 06, 2013

Väggen

De flesta som håller på med löpning känner till - och fruktar - väggen. Ofta dyker den upp sent i ett lopp, kanske kring km 35 i ett maratonlopp. Som namnet antyder så känns det som att springa in i en vägg. Glykogendepåerna är tömda och musklerna är slut.

Idag såg jag mig inte för och sprang därför rakt in i väggen. Jag hade nog inte sprungit mer än 250m innan jag kände att detta inte var min dag. Jag "väggade". Typ.  Tanken var 12-20km terräng skönt tempo. Det blev 10. I rätt uselt tempo. Som kändes skitjobbigt. När jag kämpat i 8km började jag regna. Jag kastade då in handduken och lufsade hem. Tja, man ska väl ha sådana dagar också... Blä.
at

3 kommentarer:

  1. Löpning & Livet9:39 em

    Men tänk ändå vad kul att kunna köra sådana tuffa pass! :) Fast jag fattar hur du menar och minns känslan allt för väl! Nästa pass går bättre!

    SvaraRadera
  2. Unknown11:00 fm

    jag träffar inte väggen så ofta men jag tränar inte tillräckligt hårt helt enkelt :) I vanliga fall alltså.

    SvaraRadera
  3. Anonym5:23 em

    Den där känslan är hemsk. Jag fick ju den på Lerum Vildmark-loppet. Kände också efter ca 500 meter att det här kommer inte gå.
    Inte helt bra mentalt mantra för resterande km..... :-P

    Nya tag! :-))

    SvaraRadera