Om att prata arabiska

I mitt jobb träffar jag väldigt många arabisktalande, så nu börjar man ju snappa upp ett och annat ;-) . Av någon oförklarlig anledning så har jag och Peter börjat använda arabiskan som språk hemma. Det går inte alltid som på räls... Jag kan en handfull ord. Peter kan ett.

Så här kan ett samtal se ut:

Peter: Vad ska du göra i eftermiddag?
Karin: Jag tänkte springa en sväng.
P: La, la la. (Översättning: Nej, nej, nej.)
K: Lesch? (Det betyder varför, men med en mer generös översättning tycker jag att det kan bli "Varför inte då?")
P: La, la, la. (Peter kan som sagt ett ord.)
K: Na'am, Sukran? (Na'am= Ja, Sukran= Tack. Generös översättning: "Jo, shyrra/snälla?")
P: La, la, la.
K (surt): Na'am. ("Okey då.")

Vår kommunikation är således något begränsad.