onsdag, augusti 14, 2013

Slutsprunget

Nu var det slutsprunget! Sista passet inför BAMM är nu kirrat,  igår blev det 12km terräng hemmavid, rätt bra känsla men  allt annat jag borde ha gjort inför BAMM (sprungit mer med tung rygga, i fler backar, i stenigare terräng, oftare, längre osv) är nu förgäves. Nu är det som det är. Hur som helst så ska det bli fantastiskt att få komma upp till fjällen och det jag hoppas på är bra (eller åtminstonde ok) väder så att man kan njuta av utsikter och vyer. Typ:
 
 
Torneträsk i skymmning.

 
Lapporten.
 

söndag, augusti 11, 2013

Inget ont som inte för något gott med sig?

Efter kräftfiske i arla gryning samt allt pyssel med kräftorna så valde jag hängmattan istället för löpdojjorna igår(!!!). Jag låg i hängmattan med solen värmande och en dokumentär på radion på låg volym och hade ingen ork eller lust att springa.

 
Utsikten från hängmattan...

 
En alternativ vy :-)

Ok, det var fantastiskt skönt! Bara lata sig, sol och fågelkvitter! Idag, med spöregn och minst 7km (13km planerade) att springa till skammgränsen (=minst ett maraton / vecka), not so much. 

Efter att ha väntat ut regnet till tretiden och ingen ljusning var i sikte så begav jag mig ut. Planerade 13km nästan halverades till blott 8km, men 5km av dessa blev snabbdistans (drygt 20min, och de gick rätt lätt!). När jag kom hem så slutade det (givetvis) att regna...

Men, regnturen fick mig att inse att min (löjligt dyra) regnjacka inte alls är tät! Bra info inför nästa veckas BAMM och den är nu nyimpregnerad. Håller det mig torr på fjället så var det lätt värt 8regniga km. Dessutom fick jag till ett kvalitetspass och även om 5"förlorade"km gör ont i en km-knarkares hjärta så kanske det ändå är bättre med 8km kvalitet mot 13km lufs? Eller lika bra iaf ? :-)

lördag, augusti 10, 2013

Kräftfiske!

Jag har fiskat kräftor för första gången i mitt liv! Vi fick nästan 100st, fler i storlek "mindre hummer". Skitkul! Och en bild säger mer än 1000ord:


 
Just hanging around...

 

Kram?


 

De "nappade" trots solsken!

 
Före...

 

Efter!

Nu laddar vi inför skivan, skittrötta efter det tidiga morgonfisket :-D

torsdag, augusti 08, 2013

Skor (igen)

Det är inte ofta man köper nåt med förhoppningen av att inte behöva använda dem... Men ok, dessa BEHÖVS faktiskt! Mina gamla är från 2010, har gått 700km i slask, is och saltsörja och tappat dobb. Och väger bly. Och är fula. Och klumpiga. Och dessa var för halva priset. Och jag är värd dem. Och inte för att jag längtar - V E R K L I G E N INTE - men nu är jag redo för vinter(helvettet). Må den dock dröja jäkligt länge!!!

 
IceBug Spirit3 OLX Cherry/black. För vinterlöpning. Och tuff terräng.

Som kuriosa kan jag berätta att mina gamla icebugs senast användes den 19 mars i snöstorm (tack vare jogg.se har jag millimeterkoll på alla mina skor). Typ samma dag fast året innan, 24 mars 2012, sprang jag seedningsloppet för GBG-varvet i Mantorp. I shorts och linne... 18C varmt. Utan isinsekter på fötterna. Ni vet nog vad jag föredrar.

Helt klart hoppas jag att det är väder för dessa LÄÄÄNGE till :-) 

tisdag, augusti 06, 2013

Väggen

De flesta som håller på med löpning känner till - och fruktar - väggen. Ofta dyker den upp sent i ett lopp, kanske kring km 35 i ett maratonlopp. Som namnet antyder så känns det som att springa in i en vägg. Glykogendepåerna är tömda och musklerna är slut.

Idag såg jag mig inte för och sprang därför rakt in i väggen. Jag hade nog inte sprungit mer än 250m innan jag kände att detta inte var min dag. Jag "väggade". Typ.  Tanken var 12-20km terräng skönt tempo. Det blev 10. I rätt uselt tempo. Som kändes skitjobbigt. När jag kämpat i 8km började jag regna. Jag kastade då in handduken och lufsade hem. Tja, man ska väl ha sådana dagar också... Blä.

söndag, augusti 04, 2013

RIP Dassödlan, länge leve Dassödlan!

 Som jag skrev om för någon dag sedan så hade vi tidigare en dassödla. Detta var en lite söt ödla som tycktes bo på vårt dass. Tyvärr råkade Dassödlan vid ett tillfälle ha den dåliga smaken att sätta sig så illa att hen klämdes ihjäl när dörren stängdes, RIP Dassödlan.

Det kan tyckas makabert, men jag hade inte hjärta att ta bort Dassödlan, så hen sitter på sin plats i dörrspringan än idag:



 

Ingen dinosaurie, bara en dassödla!

Men mirakel har skett förr och så även nu! Dassödlan har återuppstått! Eller skelettet sitter där det sitter men vi har fått en ny dassödla! Dassödlan II:


 

Phump! låter det varje gång man öppnar dörren och den lite korkade krabaten trillar i backen. Hoppas Dassödlan II är mer medveten om var man inte bör sätta sig...

Löpningsmässigt är detta är tredje veckan med över 7mil/veckan. Jag har sprungit hyfsat rejäla långpass (kring 30-35km) många backpass och några (men de hade kunnat vara fler) på teknisk stig. Det jag missat är riktiga back2back pass, samt fler pass med tung rygga. Men kanske har jag ändå en ok laddning inför BAMM? Hoppas. Och mirakel sker ju ;-)

fredag, augusti 02, 2013

10km bonus :-)

Efter morgonens 17km soliga morgonjogg på lummiga skogsvägar upptäckte jag att jag att jag skrapat ihop 10km längre denna veckan än jag trodde! Gött, det tänker jag fira med 10till på söndag :-) bonus på bonusen! Jag kände mig dock lite seg i benen, trots en vilodag. Men å andra sidan klämde jag Tolvmannabacken 4ggr (13,5km) med tung rygga i regn i tisdags och Ågelsjön-Sörsjön 26,5km i onsdags. Jag är just nu inne i en mängd- och "tyngd"period där jag springer mycket, långt och tungt. Detta är tredje veckan med detta (femte raka veckan med ett backpass i slalombacke), nästa vecka ska jag ta det lite lugnare och sedan är det BAMM!! De har släppt lite info om årets banor, typ hälften så många höjdmeter och en tuffare dag två. Jag hade hellre sett en tuff dag ett då så kort tid som möjligt i nattlägret är att föredra. Vad göra i vårt lilla kondomtält om det blåser och regnar? Nåväl, ser fram emot att komma upp till fjällen!!

Annars så har Max haft +40C feber i flera dagar pga en otäck fästingburen, eh, bakterie (tror jag!). Nu är han bättre (skönt!) men 20dgr antibiotika visar att de är inte att leka med! 

Idag (i värmen!) har jag och Peter byggt klar vår brygga. Jag är mäkta stolt även om vi säkert hade blivit dissade av både Ernst och Timell:


tisdag, juli 30, 2013

Orm

Att vårt torp är ett zoo har jag skrivit om ett par gånger. Men det är mer än så. Det är även en herpatologisk våt dröm. Det fullständigt KRYLLAR av orm (och andra kräldjur) där. På vår brygga bor familjen snok, i vattnet har jag sett salamanders, överallt bor kopparödlor/kopparormar, på dass bodde ett tag dassödlan (tills hen råkade sätta sig på fel ställe när någon stängde dörren och, tja RIP dassödlan :-( hens släkt lever dock och frodas. Men inte på dass.) och, tyvärr är stället även strösslat med huggormar. 

Jag gillar huggormar. Eller typ. Jag tycker att de är vackra, men vill undvika bett (framför allt på Max). De grå är tråkigast, de bruna (har fått för mig att det oftast är honor?) ser rätt snälla ut och coolast är de svarta med nästan vita kryss, eller de som är typ "inverterade" och ser ut tvärtom! Men hos oss finns förutom detta kolsvarta huggormar, blå huggormar och orangea huggormar. Ni fattar. Många ormar blir det. Igår skopade jag upp en brun i bärplockaren. Min blåbärssylt har livet som insats.

Det är inte alltid helt enkelt att fånga dem på bild, men några har vi lyckats med:


 

Det syns kanske inte så bra, men denna tjockis på över en meter ligger och solar sig på vår trapp in till torpet! Som en liten överraskning när jag kom på besök... Detta är en "Vanlig snok" (vem kom på det tråkiga namnet!?) vilket syns på de gula fläckarna och på att de, till skillnad från huggormen, inte har vertikala pupiller (så dum identifieringsmetod! Vem vill gå så nära bara för att upptäcka att den HADE vertikala pupiller?).

 
Som ni ser ovan och nedan har vi även BLÅ huggorm hos oss. Tror att detta fenomen har nåt med när de ömsar skinn att göra.

 

En blå en. Längs husväggen. De är så närgångna att de borde betala hyra. Hoppas att de tar många möss.

 
Favorit i repris!! Jag har skrivit om denna raritet tidigare, det är en albinohuggorm och tydligen det enda dokumenterade fallet i Sverige sedan -70-talet. Bilden blev publicerad i tidningen "Snoken" och hela herpatologisverige blev gröna av avund. Troligen är nu fyndet dött. Man har rätt små chanser för överlevnad om man är orange i den svenska faunan...

 
Ytterligare en raritet. Vi skrämde bort denna snygging i tron att det var en rätt konstig huggorm. Men sedan insåg vi att det är en Hasselsnok, Sveriges ovanligaste orm/snok. Den saknar tänder (typ som en and) och äter andra kräldjur (tex huggormar!) och är en sann soldyrkare. Den är välkommen åter!

Och en sista sak, det stämmer inte att ormen slingrar iväg om man bara stampar lite extra när man går i skogen. Snoken försvinner som en avlöning (förutom de på bryggan, de får man typ putta ned... De är dock uppe igen innan man hunnit bada klart) men huggormen tar gärna strid om vem som var där först. När jag är ute och springer så ser jag ofta ormar som ligger och solar sig på vägen. Dumt tycker jag då de ofta slutar som pannkakor. Jag brukar skrämma bort dem. Kopparödlorna måste man ibland typ lyfta bort (latisar...) snoken hinner jag knappt se men huggormen... Jag vill av förklarliga skäl inte ta i dem så jag brukar sparka grus på dem för att få dem att flytta sig och jag får sparka rejält länge innan de - ilsket väsande - pyser iväg. Stövlar i skogen är därför ett hett tips.

lördag, juli 27, 2013

Det finns bra dagar utan löpning!

Tydligen ;-) Idag har jag och Peter byggt brygga! Vi fick presentkort på den lokala järnhandeln i bröllopspresent och köpte där virke till en ny brygga! Vi är inte riktigt klara, räcke samt "inredning" saknas, men så här långt har vi kommit: 


 

Förutom bryggbyggandet har vi druckit hemgjord rabarbersaft med jordgubbar: 


 

Och vi har även fiskat! Peter fick (äntligen) en rejäl abborre och plötsligt är kilopriset på fisk i sjön (aka avgiften för fiskekortet) inte så hisnande.


 

Givetvis spelade jag en nyckelroll i fiskandet då jag var rorsman: 



 

Nu ska vi grilla, vår fångst och annat, men först lite chirre och öl, har fått så lite av den varan att jag känner mig lätt yr.



 

En bra dag. Alldeles utan löpning. Vem hade anat det? :-D

fredag, juli 26, 2013

Prognos smogros?

Igår visade väderprognosen 27C och sol idag, lite svalare på fm. Döm då om min förvåning när det var spöregn och åska på morgonen! Jag hade ställt klockan tidigt för att springa morgonjogg innan Peter och Max vaknade. Många i bloggvärlden har på senaste skrivit romantiskt om sommarmorgonjogg; när världen vaknar, fåglarna kvittrar yrvaket, dimmorna försvinner, solens första strålar kittlar en i ögonen... Nåväl, spöregn (& efterföljande iskallt bad i sjön) kändes inte alls lockande. Jag tänkte att jag skulle vänta ut skuren. Efter en kvart utan ljusning kröp jag ned i sängen till mina pojkar igen :-) Jag tog igen förlorad sömn och sov till 10 då jag fick frukost på sängen av bästa P!
 

Men efter frukost var det fortfarande inte springvädet, det spöregnade och nu visade prognosen fortsatt spöregn. 16C ute. WTF?!? Snacka om att känna sig lurad!  

Men så (efter en shoppingtur till Norrköping, ett gäng fina träningskläder busbilligt!) sprack molntäcket upp, temperaturen steg och vips blev mitt snabbdistanspass riktigt svettigt! Hur svårt kan det egentligen vara med prognoserna?

onsdag, juli 24, 2013

Mer torparliv!!

Idag är det mulet men varmt och Peter spelar tråkgolf hela dagen. En perfekt dag för ett långpass alltså! Jag kollade upp en fin och helt osprungen tur på kartan, tog med mig vatten, smågodis och gav mig iväg. 

 

Jag sprang på en smal, krokig och lågtrafikerad bilväg mot Ringarum. Vid en korsning tog jag av mot Åtvidaberg och vek efter ett par kilometer av på en skogsvägar in i Hästenäs naturreservat. När jag återigen kom ut på asfalt passerade jag Yxnerum och Borkhult innan jag vek av mot Odensgöl och sedan hem. Väl hemma hade jag 31km under bältet, något mindre än jag hoppats på och drog ut Max på en kortare runda. Dryga 36 km fick räcka. Ett dopp (tillsammans med storsnoken som bor på bryggan och ett gäng vildsvin/rådjur/stalkers som bökade i skogen bredvid) samt en stor portion veggkorv, potatisgratäng och fantastiskt goda närodlade tomater så är jag en helt ny (& bättre!) människa! 

 

Mm! Mat!! Välbehövligt & gott! Rester kan vara sjukt smidigt :-)


lördag, juli 20, 2013

Skryt?!

Skryt eller inte, men jag är riktigt nöjd med denna vecka! Semestermässigt: sol, bad, bärplockning, fika, vin mm men framförallt träningsmässigt. Jag brukar springa 5-7mil/vecka. Denna vecka har jag sprungit 8,5mil! Av dessa har två varit  vackra llångpass (22km respektive 31km, det första gick segt men det sista både snabbare och lättare), ett "bergspass" (yxbacken) och idag 500m-intervaller. Jag har därtill gjort ett corepass på gräsmattan som kändes bra i magen dagen efter. Särskilt nöjd är jag över intervallerna, visserligen bara 8st, men med trötta ben dagen efter 31km och i hyfsad fart (3:38-3:50). Gött! BAMM - bring it!

fredag, juli 19, 2013

Långpassångest

Jag är strandsatt ute i torpet. Min man har åkt på begravning, men som den illojala hustru han fått så stannade jag i torpet och håller ställningarna. Givetvis är jag rädd för att svälta ihjäl. Trots att han kommer imorgon kväll och att kylen är full, men det är ju 2mil till närmaste affär :-) Visserligen fullt löpbart, men grädde skulle typ hinna bli (surt) smör innan jag är hemma...

Eftersom jag verkligen inte behöver mat så ska jag dock istället springa åt andra hållet på små skogsvägar kring torpet. Det är vansinnigt idylliskt! Små söta torp med hundratals år på nacken, mörka sjöar strösslade med näckrosor, mörk mossbelupen skog och en massa djur som man alltid anar, ibland får se (vildsvin, havsörn, älg mfl). Men. Jag har ändå lite långpassångest. Idag är det inte särskilt varmt. Det blåser rätt kraftigt. Rätt ok löparväder, MEN vi saknar dusch. Efter löp är det marschpannkaka ned till bryggan för ett dopp. Just nu känns det inte så lockande... Men duscha, det har jag inte gjort på över en vecka :-)

onsdag, juli 17, 2013

Ett steg närmare

Igår for jag till yxbacken för ytterligare ett backpass. Min "BodyPump-teori/förhoppning" visade sig återigen vara rätt! Ingen träningsvärk idag!! Något annat som känns mycket positivt är att jag under passet inte heller kände den brännande mjölksyresmärta i varken lår, eller (framförallt) vader! Som alltså brände svårt i benen under första passet. Det känns riktigt bra! Men hur, HUR, ska jag orka två dagar i fjällen när 10km upp (och NED) kändes knappt görligt?

Idag 22km i stekande sol på vackra skogsvägar bland små sjöar och pittoreska röda stugor samt (älskade) skog! LIVSKVALITET! Därefter bad från egen brygga i 24C-igt vatten! 

Semester <3 !!!!

torsdag, juli 11, 2013

I Underlandet

Med lugnt på jobbet och BAMM som närmar sig beslöt jag att flexa förmiddagen (vilket visade sig bli till 14:00...) för att springa Omberg runt. För att kunna klicka i ännu en ruta på min "to-run-list" beslöt jag att springa med rätt tung ryggsäck (ca 4kg). Omberg ligger vid Vätters kant och är som ett helt eget ekosystem med små vattenfall, bok- och ekskogar uppblandat med branter, granskog och en slalombacke(!). Runt om Omberg (förutom på ena sidan där det enbart är vatten) är det bara odlingsmark, så detta blir som en liten oas. Första biten förbi Ellen Keys strand (jag sprang från Turisthotellet) är mycket kuperad och teknisk och trots att jag då sprang brevid vackra Vättern i strålande morgonsol så kände jag att dagen skulle bli tuff. Tisdagens slalombacke satt visst i benen, ryggan var tung och stigen utmanande. Men, jag tragglade på. Jag njöt och bitvis hisnade över de vackra vyerna och utsikten över Vättern, jag sprang genom ramslök som sände en svag doft av vitlök genom skogen, jag sprang på små mörka skogsstigar dit solen knappt hittade ned, antingen var det djupa bokskogar med väldiga lövträd eller djupaste granskog! Jag nära på klättrade uppför vissa branter och skuttade över stock och sten - kort sagt en riktigt bra start på dagen!
 
Jag önskar att jag hade tagit bild på vackra Vättern, på bokskogen, på de söta bäckarna och jag önskar mest att jag tagit en bild på den klar rödorangea vallmon och blåklockorna som växte i kanten på rapsåkern - det var otroligt vackert. Den enda bild jag tog var dock denna smått surrealistiska "Alice i Underlandet" bild:
 
 
Den visade sig dock stämma då jag med 25,5km i benen insåg att jag var vilse! Jag var trött och hungrig och hade inte tänkt springa mer än 27km. Jag anade var jag sprungit fel, vid ett tillfälle delade sig stigen i tre och både rakt fram och till höger hade östgötaledens orangea markeringar. Jag hade satsat på rakt fram. När jag såsmåningom hittade ett gäng pensionärer med karta kunde vi lista ut att jag där borde ha tagit vänster. WTF liksom! Men med dryga 29km var jag åter vid bilen. Trött, sen men lite hög av en riktigt vacker tur :-)
 
 
 

onsdag, juli 10, 2013

Träningsvärk 2.0 (?)

Så, hur blev det nu med träningsvärken? Kanske tog jag inte i tillräckligt men jag känner nästan inget idag! Skönt, för imorgon blir det Omberg runt! En fantastiskt vacker och kuperad tur om 27km. Och lämpligt nog innebär även detta löpning uppför en slalombacke! Med "Ombergsliden" så har jag fixar 3/4 av hela Östergötlands bestånd av skidbackar! :-) 

Nyckelpass inför BAMM framöver är annars minst två till pass i Yxbacken, minst ett "back2back", nåt riktigt långt pass samt (vilket känns tråkigast) några pass med tung ryggsäck. Eller har du kanske andra idéer eller tankar? Bring it on!

tisdag, juli 09, 2013

Man kan ifrågasätta mitt engagemang

Miljöengagemang vill säga. Ni som känner mig vet att miljön är något som jag är engagerad i, både gällande klimat och natur. Jag brukar försöka leva som jag lär (i mycket, inte i allt). Därför kan man ifrågasätta mitt miljöengagemang när jag tog bilen(!) till Kisa (ja till KISA!) och tolvmannabacken för att springa upp och ned. Det är 10mil ToR. Alltså, inte uppför backen, det är inte mer än dryga 2km eller 600m beroende på om man tar långa eller branta. Jag tog båda. Ett par gånger var. Därav kan man inte ifrågasätta mitt backträningsengagemang, särskilt inte när jag i branta fick slåss både med tistlar, nässlor och (tror jag), min stora skräck (mamma skrämde mig som barn) Björnloka. Men det kan ha varit väldans stora hundkex, jag försökte att inte se efter. I långa backen sällskapade jag med x antal reptiler. Minst sex kopparödlor och 1-2 snok/huggis (hann inte se, så troligtvis snok, huggis brukar sällan flytta sig i onödan. Å andra sidan lät jag säkert som minst 10 elefanter).  

Så min förra fråga, den om träningsvärk efter backträning, den kommer jag att kunna svara på imorgon. Jag bävar.

...och som den renlevnadsmänniska som jag är så är det viktigt med bra kost efter träning (mot träningsvärken, om inte annat):


fredag, juli 05, 2013

Om träningsvärk

De flesta som varit på BodyPump (mer än en gång) tror jag upplevt följande: efter första passet kommer man knappt upp ur sängen, för att inte tala om gå i trappor, eller sätta sig på toan! Den smärtan i låren... Men, efter andra passet, trots att man knappast blivit varken starkare eller fått bättre teknik, så känns det knappt att man tränat. Detta beror - enligt mig - på att kroppen första gången var så "ovan" vid rörelserna och belastningen. Annan träningsform (tex ultralöpning) kräver tid/mil!

Min önskan är nu att: backträning är som BodyPump. Jäkligt jobbig träningsvärk första gången, sedan lugnt. Pretty please?

tisdag, juli 02, 2013

BAMM-panik

Mamma må förlåta mig (eller hur?) men jag har - vilket jag lovade att inte göra - anmält mig till BAMM i år igen. Troligtvis ett av Sveriges tuffaste lopp, tvådagars orientering i fjällterräng. Ärligt trodde jag att jag skulle dö flera gånger förra året; och det inte bara för att det var så sjukt jobbigt, det var även livsfarligt brant! 

Men, nu är Dreamteam Karin och Ida ("I rörelse" efter Karin Boye :-) japp, pretto!) anmälda igen! En tredjeplats att försvara förpliktigar. Och jag börjar få panik. Förra året vid denna tid hade jag inte bara sprungit mer utan även fler snabba mil ("mjölksyremil") fler mil i terräng, fler ultrapass. Jag hade slagit PB på maraton, kommit tvåa i en tuff terrängmara och haft en träningshelg med Ida i Sälen. 

Inte ens sex vändor i vår lokala slalombacke "Yxbacken" ikväll kunde dämpa denna träningspanik. Jag kan omöjligt komma ikapp förra året, enda chansen är att tuffa till mig. Och det är jag usel på... Men, det är ju aldrig försent att ta till lipen?

lördag, juni 29, 2013

Summer mode

Sitter på trappen till vårt torp med en kopp kaffe. Märkligt, trappen är i betong, kall och hård, ändå är det oftast här jag hamnar, med en kaffe, min lilla radio samt (oftast) en kaka eller två. Stol med dyna finns ett halvt stenkast bort :-) Det är nåt visst med en förstukvist. 

Morgonen började med att plocka sommarens första kantareller. Vissa skulle kanske kalla det barnarov :-) men själv gillar jag de små kantarellerna, som man inte delar utan har hela i en sås. 



Jag och Max har även rensat rabatt. Dock är vi oense om hur. På bilden kanske det ser ut som att han luktar på blommorna. Det är en synvilla. Han tar försiktigt tag i blomman med sina framtänder, rycker loss, spottar ut och börjar om. Han är väldigt flitig :-(


Annars springer jag då och då. Typ fem mil i veckan. Rider en och går på gym ett pass. Same, same, alltså! 

torsdag, juni 20, 2013

Bitterljuvt

Så. Då är jag någon annan. Någons fru. Eller, inte någons. Peters. Min Peter. Vi hade en helt magisk dag med spöregn tills 20min innan vigseln. Men när vi sa ja, mellan Fryksås flera hundra år gamla fäbodar med vidunderlig utsikt över Orsasjön, var himlen klarblå! Det var smått fantastiskt att stå där, med alla sina nära och kära, och säga "ja" till sin livskamrat. Vi hade även egna löften och det är vi glada för, även om vi ofta berättar för varandra att vi tycker om varandra är det är inte ofta man formulerar sig så djupt.

Kvällen blev sedan otroligt vacker, maten fantastiskt god och festen både lång och blöt, fylld av skratt, fantastiska tal och dans! En helt fantastisk kväll, och nu har jag en helt fantastisk man (även om jag ju testat honom i 14år innan!). 

Nu, tillbaka på jobbet och i vardagen, är det lite bitterljuvt. Festen är slut (och då hade vi ändå tredagars ;-p), tur att det då, efter all planering och känsla, blev det bästa bröllopet någonsin :-) !

En annan bra sak med att gifta sig ser du  nedan: ringen!! Vi designade den själv, med en vacker rådiamant. Love it!


tisdag, juni 11, 2013

Moraliskt dilemma

Idag på lunchen hade jag lite bråttom, jag hade en hyrbil med jobbet som skulle tillbaka, jag sprang snabbt in på ett ställe, plockade ihop en sallad och skulle betala; men då var det ingen där! Jag kikade mig stressat omkring, gick in i angränsande rum för att se om någon var där, men nej. Fem minuter gick och det kom fortfarande ingen! Jag hann verkligen inte vänta längre. Vad gör jag? Och vad borde man ha gjort?

1) Jag lämnade salladen och gick. Salladen var troligtvis tvungen att kastas då troligtvis inte någon vill köpa en "färdigplockad" sallad. Jag fick ingen mat.

2) Jag tog salladen och gick. Salladen hade annars troligtvis kastats och resultatet (inga pengar) blev ju ändå detsamma för stället. Och jag fick mat.

3) Jag väntade, lämnade in bilen försent, fick böter men fick (betala) mat.


söndag, juni 09, 2013

Lugnet före stormen?

På senaste har jag haft ett väldigt litet sömnbehov. Svårt att komma i säng (dock inte svårt att somna) och sällan släcker jag innan 00:00, ofta kring 01:00. Sedan går jag upp kring kl 6:30...

Det märkliga är dock att jag inte är trött. Inte alls. Igår hade vi styrelsemöte kl: 9-22 och efter 12-timmars möte började de flesta att se (och känna sig) rätt slitna ut, men jag kände mig inte trött alls. Och då hade jag ändå börjat dagen med 15km terränglöpning i Blackeberg (inga vampyrer BTW)...

Det är givetvis jätteskönt att inte ha ett så stort sömnbehov just nu, men det får mig dock att undra: är det våren och ljuset? Jag kan dock inte minnas att jag brukar få mindre sömnbehov på våren... Eller är det att jag har rätt mycket just nu? Många tankar på bröllop, Amnestymöten, jobbet osv, kan det vara detta som gör att sömnbehovet (tillfälligt) stängts av?? Och om det är det senare, kommer jag då att få äta upp detta?


Kommer jag att tvärdäcka i torpet efter den 15:e? Och vakna lagom tills semestern är slut? 
Den som lever får se...

torsdag, juni 06, 2013

Tänk om

Tänk om vigselförrättaren blir sjuk? Tänk om det spöregnar? Tänk om jag säger fel, blir för full, snubblar och får gräsfläckar på klänningen? Tänk om vi missat någon gäst på gästlistan? Tänk om ingen vill dansa, maten blir bränd eller om jag får världens finne på näsan? 

Eller tänk om det blir alldeles, alldeles underbart? (En hyllning till våra hitintills 14år!)

#nerver #tankar #hjälp! #längtar #nästa helg



måndag, juni 03, 2013

Sponsrad?

Hade en fantastiskt trevlig tur i lördags!! 44km solsken med kollegan Julia Brokind-Linköping (skogen, vackert och en massa vettigt snack). Vi tog det lugnt och fint, käkade tex medhavd saft å bullar vid sjön nedanför nya slottet Bjärka-Säby. Vid hemkomst tog jag och Max 6km till i Eklandskapet. Jag gillar jämna tal. 50 är jämt å fint! Kändes lätt hela vägen! När jag efter dusch hämtade pizza kom regnet. Nice!

Veckan avslutades med gym på söndagen och detta blev det andra gympasset på samma vecka, när hände det senast? Bröllopsform på G?

Är det förresten fler än jag som ser vilka strumpor jag hade på mig i lördags. Innebär denna "tatuering" automatisk sponsring? :-) 



lördag, juni 01, 2013

"Heaven is a place on earth"

...med Lili & Sussie spelas på bussen mot Brokind-Linköping (+45km). Vad är oddsen för det liksom? Den kan knappast gå på radio mer än ett par gånger per år. Jag ser det som ett omen, nu kör vi!!

tisdag, maj 28, 2013

Bridezilla??

Jag ser mig själv som en rätt "laid-back-bride-to-be". Jag känner mig lugn - visst det är en del att fixa och pyssla med - men allt känns som under kontroll. Livet pågpår som vanligt och jag sitter inte begravd i tygprover, provsmakar bröllopstårtor eller testar hållbarheten på brudbuketter. Jag tänker inte ens ha en brudbukett. MEN det finns dock vissa tecken på att jag inte alls är så lugn som jag verkar tro/tycka:


  1. Jag vaknar kallsvettig efter mardrömmar om klänningen. Jag har drömt att jag köpt en sådan med snörning i ryggen och inte provat den noggrant nog och på dagen B visar det sig att den är på tok för stor och inte går att snöra åt hur man än tar i = tutt-flasch.
  2. Många jag träffar/sms:ar eller mailar säger (innan jag sagt något) "Hur går det med bröllopsplanerna?" eller "Visst skulle du gifta dig?" osv. Jag blir förvånad att vissa ens vet att jag ska gifta mig, men i många fall är det rätt osannolikt att någon annan än jag berättat det för dem...
  3. I natt satte jag mig spikrak upp i sängen för att konstatera att vi ännu inte skickat in papperen till Orsa kommun. Kl: 3:30. Omöjligt att somna om.
Mindre än tre veckor kvar som "mö" :-D

söndag, maj 26, 2013

Nu var det lääänge sedan

Jag sprang några riktiga långpass! Idag blev det 22km med rätt tung rygga, men över tre mil har jag inte sprungit sedan... tja, sedan benet "gick av" i oktober. Nästa helg ska dock P ha killhelg i stugan så detta känns som point of no return. Jag funderar på vad som känns bäst: 

- favorit i repris i Kolmården (34km terräng). Fördel: en fantastiskt vacker och omväxlande favorittur. Nackdel: nästan en timme i bil...
- Brokind-Linköping (typ 45km terräng). Fördel: buss dit, benen ända hem! Vacker tur med två slott och ett cafe längs vägen. Nackdel: sista delen springer jag ofta på. Fixar jag 45km själv?
- Ulrika-Rimforsa (36km terräng). Fördel: Vacker, kuperad tur i djupa storskogen! Springer inte där så ofta. Buss dit och tåg hem. Nackdel: verkligen ensligt (aka bryt ej benet) samt att man måste försöka passa tåget hem (sist fick jag vänta i 45min).

Den som lever får se. Undrar om jag får sällis? Vill du med?

fredag, maj 24, 2013

Jag borde sluta tävla

...eller tävla mer! 

Igår stod jag på startinjen till Blodomloppet. Med ångest muttrade jag ilsket jag till alla snyggt dressade klubbkompisar jag mötte att "jag VERKLIGEN borde sluta tävla. I hate it." Jag beslöt mig för att se loppet som ett bra träningspass i bra tempo. Jag skulle INTE stressas av hetsiga medtävlare eller min egen klocka. Sub 45 var fullt godkänt. Lugnt, kontrollerat och lagom snabbt. Basta.

Startskottet går. Första km går på typ 3:46 vilket är på tok för snabbt. Jag saktar av, kör mitt race. Ser klubbisarna försvinna bort. Loppet går bra. Jag hade tänkt hålla ca 4:10-4:15-tempo men det går snabbare än så. Jag springer på, men jag pressar mig inte, bryr mig inte om andra. Det känns aldrig tungt. Vid åttonde km springer jag om en tjej (första jag sett på länge) och sista 500m pressar jag mig till en spurt. 41:30 stannar klockan på, sjunde dam. Jag är är pigg i mål. En halvmara i samma tempo känns fullt överkomligt. Skönt "träningspass". 

Nu till den stora frågan: hade jag sprungit snabbare om jag pressat mig? Eller hade jag fått håll, ont i ett ben eller andnöd? Att springa avslappnat och kontrollerat kanske ger bäst effekt? Kanske borde jag inte sluta tävla (för att jag hatar det) utan byta inställning, slappna av och tävla mer?

måndag, maj 20, 2013

Torpet ÄR ett zoo!

Detta med långhelger har blivit en vana, att blott få två dagars helg känns lite som ett hån... dock spenderades helgen ute i torpet och det var som alltid balsam för själen. Igår gav jag mig ut på upptäcksfärd och en långtur på mysiga grusvägar och gamla traktorspår i skogen - MYS!

Jag har skrivit om det tidigare både här, här och här att torpet ofta är som ett zoo. Är det inte stora älgar så är det albinohuggormar, jättespindlar, familjen snok på bryggan, sura grävlingar, dassödlan eller tjattrande ekorrar. Väldigt charmigt! Vägen till torpet går dessutom bredvid stora vilthägn där man kan se dovhjort, kronhjort, vildsvin och bockar - som en safari ungefär!

Igår på min skogsrunda igår hade jag sannerligen tur! Först kom en skogsmus (eller kanske en hasselmus) hoppande mot mig på en väg. Den hoppade verkligen och såg ut som en jätteliten kängru. Inte alls blyg var den heller. Och söt som socker.


Längre fram sprang jag förbi ett vilthägn och hade turen att få se två unga vildsvin. De rymmer därifrån i parti och minut kan man anta, och oavsett är de svåra att få syn på i de stora hägnen liksom i det vilda men nu fick jag se två. Grisar är fulsöta på nåt vis och får mig ofta att fnissa lite.

Jag fortsatte in på en avstängd grusväg och kom längre in i skogen. Plötsligt får jag sällskap av en havsörn! Jättestor och tjusig flyger den bredvid mig och i samma höjd som mig i ett par meter, kanske bara sex meter bort! Den sätter sig sedan i ett träd ca 30m från vägen. Vacker och väldigt häftigt att få komma så nära!


Havsörn, (vår största rovfågel) bild lånad från http://kenny-wildlife.blogspot.se/2011/12/fota-havsorn-i-norge-4.html

Fågeltemat fortsatte och längre fram såg jag ett korppar som cirklade ovan trädtopparna och vid en sjö gick ett par tranor (och två gäss, men de känns nästan för vanliga för att nämna...). Härlig skogsvända och just som jag satte mig i bilen för att brumma hem så kom ett störtregn, dubbel tur alltså!

tisdag, maj 14, 2013

Riktigt het :-)


Humor att jag kallade mig övertänd i förra inlägget när jag i lördags blev väckt av mina vänner, systrar och ett gäng brandmän!! Möhippa som började med att jag fick testa på rökdykning. Riktigt tufft! Varmt, mörkt och rökigt, men jag räddade hela familjen docka och en av dem vägde 80kg! 

Helt slut efter denna bravad åt vi lunch, skvallrade, vilade upp mig innan vi bytte element till vatten! Nu blev det forsränning i Dalälven! Det var skitskoj och vi var alla modiga. Nu hade även solen tittat fram så efter detta blev det lite snacks (och champagne!) i solskenet.

Färden fortsatte sedan genom dalaskogarna innan vi kom fram till Ulvsjön. Då tog vi en 24-manna kanot ut till en bastuflotte (på vägen ut fick vi se både en bäverhydda och ett hälften av ett häckande fiskjusepar!). På flotten käkade vi, skvallrade, bastade och drack rosé. De flesta av oss doppade oss!! Kvällen var vackert vindstilla och vi hörde lommen flera gånger. Nästan magiskt. När det var nästan helt mörkt tog vi kanoten tillbaka till land.

En fantastisk dag!! Ska erkänna att jag inte kunde somna trots den fullmatade dagen :-) Är, och kommer att vara, varm i hjärtat länge av detta! 

Ulvsjön strax innan midnatt:




tisdag, maj 07, 2013

Övertänd?

Helgen (eller torsdag-söndag) spenderades i vackra Sunne med Amnestys årsmöte. Otroligt peppande att umgås med alla dessa engagerade och kloka människor på samma ställe! Det fyllde mig både med värme och ny energi. Att jag fick fortsatt förtroende att som en del av styrelsen fortsätta leda organisationen kändes otroligt kul!

Men med mycket jobb och lite sömn hela helgen och sedan 14tim arbetsdag igår, och minst lika lång dag idag finns viss risk för övertändning... Tur att långhelg väntar, jag funderar på (surprise, surprise) långlöpning. Vad tror ni dalmasar om runt Runn?

tisdag, april 30, 2013

Vårrullen!!

Ni har säkert sett dem. Säker tom idag, trots att det blåser halvt storm. Jag pratar såklart om vårtecknen. Från de tidiga istapparna och snödropparna till blåsippor och grusborttagningsmaskiner och tävlingscyklister! Kanske har ni känt vårkänslor? Men det säkraste vårtecknen av dem alla är ändå vårrullen. När Max på en promenad plötsligt (vilket han inte gjort på hela hösten/vintern) slänger sig ned på en solig fläck och rullar! Sedan upp lika fort igen. Han ser förvånad ut. Som att det han gjorde var en betingad reflex snarare än av fri vilja. Kanske var det så? Våren som liksom grep tag och slängde runt honom? Idag hände det i alla fall. Vårrullen:

söndag, april 28, 2013

Vem där?

Denna vecka kan summeras som en bra träningsvecka trots att jag skippade intervallerna. Jag behöver kanske vara snäll mot mig själv ett tag till... En timme bra ridning med Itano, "blott" 40min styrka (men jag är rätt stolt att jag fick in det vid kl 19 på söndagen, trots lång dag och lite mat) och 66km bra löpning varav tex ett 2mils pass i 4:43-tempo. Jag kanske tjatar, men det är sååå härligt med barmark! Och att allt tycks vakna till liv! (Även mina ben...)

Vem där?
På tal om liv, i krukan på vårt vackra mangoträd (som vi sått själva med kärna som vi "smugglat" själva från Filippinerna) har det dykt upp en liten gäst. Märkligt då krukan står inomhus. Någon som kan se vad det är? Ogräs eller inte, den får stå kvar, jag är för nyfiken!!!

torsdag, april 25, 2013

DNS - träning


Idag stod intervaller med klubben på schemat! 4x4min norska superintervaller som jag - det ska erkännas - fruktar lite men jag behöver fart. Och draghjälp. Och jag gör "alltid" det jag bestämt mig för, även om det är läskigt. Men när kvällen kom orkade jag bara inte springa dit. Det blev ett ickebeslut, jag kunde liksom inte ens uppbåda energi till att byta om, tiden gick tills det var försent. Inte trött i kroppen, men HELT urblåst i knoppen. Efter 2 1/2 dags konferensande och mycket jobb därutöver fick det bli en DNS på träningen. Jag tog mig inte ens ut på en egen liten lugn jogg. Det var knappt att jag fixade att laga mat.

...men när jag väl gjort det, ätit och klockan bara var 18:50 kom energin tillbaka! Eoner av tid, vad skulle jag hitta på? Att springa kändes svårt med all pasta i magen och jag ville inte lämna Max för att gå till Friskis. Sedan hade jag ju faktiskt ställt in för att jag var för trött. Jag började småstäda lite...

...och vips var en tvättmaskin laddad, disken fixad, lägenheten dammsugad, toaletten glänsande, en trasig sak lagad, saker ihopplockade och jag hade fortfarande tid över. Efter att ha jobbat undan lite som jag skulle ha gjort imorgon hoppas jag därför på en tidig hemgång och en omstart istället för DNS imorgon :-) Det är ju aldrig för sent för att börja om!

måndag, april 22, 2013

Om jag hade en get skulle jag aldrig mer vara ledsen

Det finns många saker som gör livet värt att leva. Vårtecken, morgondagg, kramar, svansviftningar... Och getter. Jag blir alltid glad när jag ser en get. Pigga, busiga ögon, roliga öron, äter allt, klättrat på allt, snor saker och rymmer så fort de får chansen. De går inte att motstå!

Idag träffade jag för övrigt fyra st i stallet. En hade hoppat upp i hästens matskål (bra utsikt, svårt att komma ned), en mammaget och två - håll i er nu - var nyfödda tvillinggetbebisar!! To. Die. For.

Men jag dog inte. Jag tränade skänkelvikning i galopp och på att få Itano att lyssna på mig istället för att spana efter brudar... Både utmanande och kul.

Lyx med både privatridlektioner på duktiga hästar och getgos på samma ställe. Trots det lyxade jag till det än mer med ny ridjacka och nya ridbyxor i lördags. Min förra jacka hade jag dock ärvt av min lillasyster och byxorna av min storasyster :-) så det kändes som på tiden...

Nykittad:

torsdag, april 18, 2013

Saker jag aldrig annars gör...

Ikväll gjorde jag två saker jag annars aldrig gör:

1) Gav upp mitt i en intervallserie, eller jag körde bara 2(5x400m) istället för 3(5x400). Det hade jag bestämt mig för redan innan, men jag brukar bestämma mig för att inte göra alla intervallerna och sedan gör jag alla ändå. Idag hade jag en rätt så bra känsla när jag sprang till Folkungavallen men tänkte ändå att det kunde vara snällt mot knät (som dock inte gör ont alls när jag springer, bara om jag tar på det). Rätt pigg kände jag mig när jag sprang dit och 400m kändes rätt så lätt - "hur trött hinner man bli på 1:25?"-liksom. Men redan på andra intervallen var det som att springa genom sirap (och jag tror inte att jag kan skylla på den monstruösa motvinden, det var nåt annat). Kanske att jag jobbade till kl 22 igår kväll och bara åt pannkaka till lunch? Hur som jag tog i som en tok men kom knappt framåt. Pulsen gick ned typ två slag på 1min vila. Jag gav upp och sprang en omväg hem för att...

2) ...köpa falafel. Mitt i veckan. Själv (det är annars mysa-med-Peter-mat).

Breaking the rules, breaking the rules... :-)

tisdag, april 16, 2013

Det blev blod.

Gårdagens hänvisning till blod besannades tyvärr under dagens löprunda. Jag halkade i en vattenpöl, kraschade i leran och landade på knäna. Resultatet blev ett blått knä, ett rött knä med blodvite samt ett par trasiga kompressionstights. :-(

Hur smart det var att envis som en åsna ändå springa en mil till det återstår att se. Även om knät blev ledset av detta var det dock balsam för själen med fågelkvitter, varma vindar och barmark!! Åh så jag har saknat marken! Täckt av snö har jag nästan glömt bort hur mycket jag saknat gräs, lera, tussilago! Vår!!

(Kung Bore, du är avsatt på livstid. L I V S T I D .)

måndag, april 15, 2013

"Regn på min födelsedag"

"Blod på min födelsedag!" Sa Lotta på bråkmakargatan när hon cyklade omkull på sin födelsedag. Vissa (tex en fd chef...) har sagt att jag är lik Lotta. Så här vid 30+ vet jag inte om man ska skratta eller gråta över att bli liknad vid en tjurig sexåring... Men jag väljer att tänka att de/hen tycker hon är otroligt charmig och söt :-)

"Regn på min födelsedag!" säger dock jag istället! Imorse smattrade det mot fönsterrutorna... MEN trots det är jag nöjd med vädret idag (!). Det kan låta konstigt, men jag skulle vilja kalla detta vårens första dag (jepp, soundtrack Laleh). Efter regnet blev det en mild om än mulen dag med fågelkvitter och VÅR i luften! Jag kände mig 10kg lättare av att äntligen (ÄNTLIGEN!) känna en ljum vind mot min kind. Vågar man hoppas? I så fall, tack för världens bästa födelsedagspresent: välkommen vår!

söndag, april 14, 2013

HELG!

Denna helg har vi haft storfrämmande av min farmor och farfar samt pappa och Irene. Det var jättekul att ha dem här "nere" och det blev både mycket fika och mycket mat, som sig bör. :-) Men jag hann även med två mil snabbdistans på lördagen samt att se Mathias Klums utställning "Vår tid på jorden" på söndagen. 

Två mil snabbdistans gick faktiskt jättebra och även om det bitvis var utmanande att hålla marafart (4:49) så var jag inte särskilt trött efteråt. Med det passet inser jag dock att jag loggat fyra löppass denna vecka, varav tre var utmanande kvalitetspass (backintervaller, 1000m intervaller samt två mil snabbdistans). Kanske inte världens bästa planering... dock har det denna vecka inte kännts helt nattsvart, kanske finns det fart och uthållighet någonstans därute för mig att springa ikapp?

torsdag, april 11, 2013

Det var väl inte så svårt?

Idag stod intervaller med NocOut på schemat. Ångestframkallande 1000-ingar. Å jag som känner mig så kass. Efter förra veckans 800-ingar i knappt sub4-tempo (trots att jag sprang mig blå!) var det klump-i-magen-ångest på det. Jag behöver ju dock fortfarande vara snäll mot mig själv och beslöt att 3:55-tempo skulle vara fullt godkänt. Jag sprang på 3:53. Fyra av sex i 3:54-tempo, rätt jämn med andra ord. Inte min förtjänst dock, jag la mig i rygg på någon bättre. Trots sådär tempo och rätt usel känsla så är jag sjukt nöjd med att: jag inte hoppade av efter fyra som jag lovade mig själv innan och att jag inte hoppade av efter fem trots illamående och sega ben. I efterhand känns det, som alltid; "det där var väl inte så svårt?"

OCH i RWs tidning (dvs ej bilagan) har de också ett skotest. Där vikten på herr- OCH damskon i given storlek anges. Så, det var väl inte så svårt?!

onsdag, april 10, 2013

Löparnorm?

Jag har just läst ut RWs Trailtidning som följde med senaste tidningen. En helt ok tidning (med ett UNDERBART reportage om en sololöparsemester i fjällen) men med ett stort men. I sitt skotest har de bilder på killskomodeller och samtliga skor vägs i storlek 44,5. Ni vet den storlek som kanske 0,5% av alla tjejer har. Man har i testet alltså utgått med mannen som norm. Gjort ett test för killar. Godmorgon RW och välkommen in i 2000-talet vilken dag som helst nu.

Här har RW nämligen inte kommit särskilt långt. För rätt många år sedan påpekade jag att den premien de erbjöd (en löparklocka) var i en herrmodell som var helt hopplös för tjejer (jag kunde inte ha de ens inspänt på minsta). De svarade att man istället kunde få ett extra nummer. Istället. Ingen anpassning. Trodde att de kommit längre än så nu, men icke! Hur svårt kan det vara?

Modernisera. Förr snarare än senare tack.


måndag, april 08, 2013

Hjältedåd! (?)

Idag sprang jag backintervaller. B A C K I N T E R V A L L E R. Jag förhandlade med mig själv och då jag fortfarande behöver vara snäll mot mig själv kom jag fram till att jag inte behövde springa fler än fyra (de är korta 100-250m, men då ska de gå snabbt också!). Jag sprang nio! Full fräs, joggvila till nästa backe mellan intervallerna. Tre km (både upp å ned) intervall och totalt 10km med uppånedvarvning. Om det inte är ett hjältedåd att springa backintervaller när det känns som att man är på rock bottom så vet jag inte vad det är. Fast å andra sidan, att ta sig uppåt, från rock bottom, innebär ju per se en backe...

Klättringen har börjat!

lördag, april 06, 2013

Ibland måste man vara snäll mot sig själv...

Jag har ju lite en dipp just nu. Känner mig oinspirerad, ur form och allmänt usel. Idag skulle jag springa med Ida. Det kändes lite motigt med långpass även om det såklart skulle bli kul att träffa henne.

För att över huvudtaget ta mig ut behöver jag truga mig själv. Jag började med en god stor frukost (haloumiostmackor, yoghurt, lyxig müsli samt en stor latte). Därtill satte jag på mig mycket kläder för att aldrig behöva bli det minsta kall. Mys i ull trots plusgrader. Jag fyllde sedan vattenflaskan med god hemmagjord saft istället för tråkigt vatten). Jag valde också att ta bussen till tåget (vanligtvis springer jag såklart, det är bara 2,5km. Det kändes för långt. Så illa är det. Typ.). På väg till Norrköping kändes det dock att dessa ansträngningar inte var nog. Pressbyrån hade 50% rabatt på glass... Ibland måste man helt enkelt vara extra snäll mot sig själv!

lördag, mars 30, 2013

Långpassångest

Långpassen har alltid varit mina absoluta favoriter! Jag kan se fram emot helgens långpass från måndag! Jag kollar på kartor, bestämmer rutt, köper in snax, får med mig löparsällskap (eller undviker detsamma), laddar ned bra ljudböcker osv... 

Sedan ut i skog och mark, upptäcka nya vägar, njuta på gamla, lyssna på fåglarna, se söta rådjur, känna doften av blommor mm. Njuta i lagom takt och länge. Härligt!

Men. På sistonde har jag drabbats av långpassångest. Det känns tungt att ge sig ut, alla stigar känns trampade (eller fulla med snö), vägarna känns som eviga (uppförs)backar osv. Flera på jogg.se har uttryckt detsamma och även om det tog mig emot att erkänna så är jag där. Mina favoritpass har blivit mina fiender. Hur ska vi bli kompisar igen? Sprang 32km igår och det gick bra, men jag kollade på klockan och räknade ned mest hela tiden... Jag saknar mina längpasspass, hur kommer man över detta?

tisdag, mars 26, 2013

Fröken duktig

Man ska ju inte skryta, men jag har faktiskt varit jäkligt bra idag! Trots att jag i morse förvirrat vaknade (på fel sida sängen) och tänkte: "varför ringer klockan nu?!? Det är ju helg?" Vilket strax ersattes med det förhoppningsfulla: "om det inte är helg så är det i alla fall fredag?".

Hur som. Det är tisdag och kommunfullmäktige. I Linköpings kommun klubbade de idag igenom ett dokument jag jobbat (läs: kämpat) med i 1 1/2 år. Skönt! Även ett annat till synes olösligt problem löstes och även om det inte bara var min förtjänst så var det min förtjänst att problemet kom på dagordningen. DESSUTOM hade jag denna vecka sista kvällsmötet (har haft 1-3/v sedan årsskiftet). Typ så nära ett hattrick man kan komma som kommunaltjänsteman :-)

Förutom detta hann jag ikväll svara på en massa (privata) mail och fix, jobba med amnestydokument, tvätta, diska, laga mat (Peter är sjuk, annars är vi mer jämställda!) och springa snabbdistans! MVG?

Ps. Och det är kortvecka!

Ps2. Och tjejvinkväll på torsdag!

Gött mos!

söndag, mars 24, 2013

Lång...

Idag:
Låååång sovmorgon (blunda småbarnsföräldrar, men jag sov från midnatt till 11!)

Lång frukost; grapefrukt, latte, surdegsbröd, grekisk yoghurt. Smask!

Långpass! Första gången på tre-fyra veckor! Sol, barmark och (tyvärr) snor. Men två sköna mil!

Sedan långdusch och lång TV-kväll.

<3 långsöndag!

tisdag, mars 19, 2013

Mer av samma sak ger inte ett annat resultat

Om man inte lyckas nå önskat resultat så hjälper det inte att göra mer av samma sak. Förändring krävs för att nå ett annat resultat. Som om du pratar med någon som inte kan svenska. Då hjälper det inte att prata högre eller tydligare, du måste byta språk.

Jag har nu varit sjuk i 2 1/2 vecka och blir varken bättre eller sämre. Ett status quo med halsont, huvudvärk, trötthet och snor. Jag har vilat och vilat, men ingen förbättring. Detta torde (med ovan regel) innebära att "mer av samma" inte funkar. Således borde jag köra igång och träna?

Vän av ordning kan då påpeka att ändring av status quo då kan uppstå utan att önskat resultat nås. Förändring kan innebära försämring.

Men vem vill lyssna på "vän av ordning"?

söndag, mars 17, 2013

Fortfarande förkyld!

Död åt förkylningar. 17 days and counting med ont i halsen. Inte ok.

torsdag, mars 14, 2013

Blod på händerna

I julas köpte jag en cykelhjälm. Det kommer jag säkert tycka är väl använda kronor när jag drattar på skallen och spräcker hjälmen istället för skallbenet. Fram tills dess får den mig att känna mig hopplöst ocool. (och ni ska bara veta hur ocool jag vanligtvis känner mig!). När jag idag kikade på vigselring kändes det närmast ovärdigt att stå där bland diamanter och ädla metaller med en cykelhjälm under armen. Som en sexåring.

Detta med ring är svårt. Men något som är viktigt för mig är att min ring inte ger mig blod på händerna i form av blodsdiamanter. Jag har försökt kolla upp detta och så vitt jag förstår är hela EU med i Kimberlyprocessen som då ska garantera att handel inte sker med konfliktdiamanter. Men, att inga diamanter inom EU skulle vara från konfliktområden (särskilt med tanke på att dessa diamanter är billigare) känns nästan för bra för att vara sant... Juveleraren jag träffade idag menade att inga sådana garantier kan ges, och han borde ju snarare försöka övertala mig om motsatsen. Någon som vet mer om detta som kan ge råd? Och jag tycker inte att diamanter från Australien eller Kanade per definition är bättre, för fattiga fd. konflikthärdar (så som Sierra Leone) kan diamanthandeln vara ett sätt att lyfta landets ekonomi.

Avslutningsvis ett råd från juveleraren, ta av dig ringarna när du tränar! Han sa med både förskräckelse och harm i rösten att vissa inte ens tog av sig sina ringar när de gick på gym. Jag stoppade ned vänsterhanden i fickan för att dölja hantelmärkena på förlovningsringen, tog min cykelhjälm och gick...

En sådan kanske? Eller är den too much? ;-) Diamant med diamant liksom...

onsdag, mars 13, 2013

Bakslag

I morse låg ca 1dm nysnö över Linköping, och mer snö piskade mig i ansiktet när jag kämpade med cykeln i snömodden. Ursäkta franskan  men what the F**K??? Fy så tråkigt. Våren har fått ett riktigt bakslag. Jag känner mig dum som blev förvånad. Det borde kanske ha varit väntat.

Bakslag nummer två är den här jädrans förkylningen. I morgon har jag varit dålig i två veckor och jag tycker faktiskt inte att jag blivit bättre. Visst, nu låter jag innte längre som om jag vore en storrökare i målbrottet, men jag har fortfarande ont i halsen, huvudet, hostar, snorar och är trött. Ge mig meducin!!! Hur länge måste man vänta innan man kan begära en total luftrörstransplantation?

lördag, mars 09, 2013

Tyngden på dalskidan älskling!

Jag gick i herr Edvins skidskola i Bergebo när jag var 3 1/2år. Sedan har jag både åkt slalom och bräda otaliga gånger. Det vill säga tills jag gick ut gymnasiet. Efter det har jag åkt exakt noll gånger.

Idag var det nypremiär! Jag och Peter är i Fryksås (fäboden där vi ska gifta oss i sommar). Vi går "all in" och ska både provsova sängarna i sviten samt proväta middagen :-) Men innan dess provåkte vi Grönklitts slalombackar. Rätt snälla backar, strålande sol och vi träffade dessutom två leoparder i skogen! (Obs, ej skämt). Gällande åkningen är ringrostig (och feg!) är väl bara förnamnet, dessutom fick jag svår kramp i fötterna och grym mjölksyra i benen efter ett halvt åk...

Jag tror dock att jag kommer att vara väldigt bra på att proväta efterrätt ;-)

onsdag, mars 06, 2013

Någon form av pest

Tillbaka i ett snöigt Sverige (väldigt besviken att ni inte kommit längre gällande snöproblemet under min bortovaro) och tycks ha dragit med mig någon form av afrikansk pest. Ont i halsen, huvudet och hosta. Visst, visst, vissa av er skulle säkert kalla det "förkylning" men det tycker jag knappast låter rimligt?

Pest i kombination med lång resdag och 3 1/2 timmes sömn tror jag bäddar utmärkt för två personalutvecklingsdagar och sedan kvällsjobb på det. Tur att jag inte behöver finna tid att springa också. Det är nog olämpligt med pest.

fredag, mars 01, 2013

Har våren kommit?

Låste på DN att Norrland hade haft meterologisk vår och detta före södra Sverige. Tydligen första gången på massor av år. Hur ser det ut hos dig?

Här i Sierra Leone har vi mer än 30C varmt! Freetown känns inte som en storstad trots att det beräknas bo mer än en miljon människor här. Detta är troligen för att staden saknar tydligt centrum, höga byggnader och (ofta) asfalterade vägar. Att springa här känns nästan omöjligt då trafiken är hektisk och trottoarer obefintliga. Nere vid den långa stranden skulle man kunna springa, men det är rätt långt dit och vi har inte riktigt tid för det. Men stranden är lång och vacker och i bakgrunden kan man se gröna kullar, Sierra Leone har potential för turism!

Vi har rätt långa dagar på Amnestys kontor då jag är här för vårt partnerskap med Sierra Leone. De har just bytt styrelse och imorgon ska vi utbyta erfarenheter hela dagen. Intressant och utmanande. Tyvärr har jag åkt på en riktig "mansförkylning" hoppas att den går att sova bort... Och sova är något jag borde göra nu, synd bara att sova bort fungerande internet... :-)