Ett smultronår

Ett smultronår.

Smaka på den meningen. I år är ett smultronår.

Låter det inte härligt? Kan ett smultronår vara annat än ett bra år? Smultron är jordgubbar delux! De är godare och gratis, men samtidigt ack så små och svårare att få tag på.

Två av varandra oberoende vänner till mig har sagt att 2011 är "året då allt händer". Inte mer specifikt än så och båda hävdar att "någon sagt det". Jag ägnade det inte så stor eftertanke förrän jag såg vad jag (i november 2010) valt att skriva på min egendesignade almenacka för i år:

Om inte nu, när? Är inte det ett helt fantastiskt "ordspråk"? Varför vänta när man kan få omedelbar tillfredställelse? När? Nu! Kör! Eller, som vi säger här i Ö-götland: "Bara gört!"

...vilket givetvis gör det till en sanning. 2011 ÄR kanske året då "allt" händer.

Och även om "allt" inte har hänt så har mycket hänt. Jag har fått erbjudanden om två jättespännande tjänster, och efter lite lagom ångest (tänk att ett val av två bra saker kan vara så svårt?) har jag nu fattat ett beslut. Jag är övertygad om att det blir jättebra! Beslutet innebär nog även att vi kommer att flytta, om än inte så långt. Även det känns bra (...om än dumt att vi just köpt en lägenhet)!

Även lite annat smått och gott är på g och vet ni, smultronen blommar än!

2011 - ett smultronår.

Att inte springa...

...är att gå för långt ;-)

Det är dock inte alla som håller med om det. Min familj verkar tycka att jag är lite koko ibland. Som när min kära mamma valde att skicka denna bild dagen efter Vansbromarathon :-D

Min familj skulle bara veta hur många därute som är så mycket värre (eller bättre?) än jag :-)

Idag gav jag mig på backintervaller, och visst låter det tufft att säga att jag sprang upp och ned för en slalombacken 10 gånger, men beakta då att jag bor i Östergötland och här får tydligtvis minsta sluttning kallas "slalombacke". Icke desto mindre så blev jag svettig.

För frihet!

Bloggaren Sven Englund har blivit utkastad ur Kina. Varför? Bajsade han på Himmelska fridens torg? Skrek han "Jag hatar kommunister" i tunnelbanan? Mördarde han någon?

Nope.

Han uppmanade till en manifestation för frihet. DN tar upp hans aktion i en artikel. Han blev förhörd av berörda myndigheter och fick sedan en biljett hem.

Frågan är nu bara hur svenska myndigheter kommer att reagera på detta. En svensk medborgare blir förhörd och utkastad ur landet för en manifestation för frihet. Enligt mig kräver detta en stark reaktion och ett avståndstagande från svenska regeringen (TROTS semester och Almedalen bakfylla).

Maraton i lilla Vansbro!

Väderprognosen visade 23C och sol dagen för Vansbromarathon. Lite väl varmt, men svårt att göra nåt åt. Starten går klockan två och första kilometern gick på en platt grusväg och jag var först bland damerna. Tempot blev därefter 4.40... Bestämde mig för att sakta av och blev då genast omsprungen av Åsa som sprang med en skitsnygg grön vätskerygga. Jag tyckte att det var skönt att slippa hålla tempo, och tempot hon höll var bra. Jag tog en snabb kopp på första vätskestationen (ca 4km) och hamnade än lite efter (hon bar ju vatten med sig!). Men i skogen sjönk hennes tempo och jag blev lite stressad av att inte komma om. Väl ute på en skogsväg drog jag om och fick upp tempot. Tempot låg sedan på ca 5-5.20 på de långa raka sträckor som följde. Bland annat sprang vi längs en nedlagd järnväg och det var ju, som ni förstår, platt. Inte min favorit, att se lååångt fram, men skönt att bara låta benen pendla.

Loppet fortskred sedan och vi sprang genom vackert landskap, se gärna bilderna här. Vid 16km började stigningen så som ni ser ovan. Trots att - eller kanske på grund av? - att banan mellan 16-26km är de brantaste och knixigaste så minns jag knappt detta parti. Förutom, jag tror det var vid Gruvvallarna, då jag sprang på en smal tekniskt krävande stig i en gles skog och bortom träden skymtade blånande berg så långt ögat kunde se! Magiskt! Det var rolig löpning, upp och ned i vacker terräng, så denna del bara flög förbi! Strax innan knösen (som jag besteg som första dam) började det dock att bli tyngre. Min skada i våras och bristen på långpass känns i benen. Farten sjunker. Jag har kul och det är vackert, men humöret dalar ändå något. På slutet är det som typ i alla lopp: Varför gör jag detta? Kan det inte vara slut någon gång? osv. 4km innan mål blir jag även omsprungen av Malin. Hon kommer 4min före mig i mål och jag kommer in som andra dam på 4.08. Mitt mål var under 4tim. Fast Krister och Laila hade ju inte kunnat ha mer rätt när de sa att denna mara är 30min långsammare än en vanligt mara. De hade rätt på minuten!

Så, jag kom tvåa, får reda på att Bergspriset för den som besteg Knösen först ENBART gällde första löpare (dvs tydligen ett pris avsett för män...) samt missade mitt mål med 8min.

...meeen det var ett otroligt vacker och välarrangerat lopp. Det var jättekul och utmanande! Dessutom fick jag träffa min bloggkompis Jonna IRL. Hon hade lurat med sig sin sambo på halvmaran och när jag läser hennes beskrivning av banan inser jag att jag måste ha varit bra trött, jag hade missat massor av det hon beskriver! Jag får se till att hålla korpgluggarna öppna nästa år...

vansbro maraton, 1tim innan start!

mot 42,9km terräng: Vansbro maraton!

Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem - (Voltaire)

Det inledande citatet från Voltaire handlar om att mänskliga rättigheter (här i form av yttrandefriheten) alltid måste försvaras och efterlevas.

Mänskliga rättigheter är universella och odelbara. De har brett stöd världen över och Sverige slår sig rätt ofta på bröstet som en mönsterelev i MR-skolan. Missförstå mig inte, Sverige är i många avseenden bra på MR-frågor. Men vi har även en lång väg att vandra i vissa frågor.

Amnesty är en organisation som jag är mycket engagerad i och de driver MR frågor med mod, både i Sverige och i andra länder. En brist som Amnesty tagit upp gällande Sverige är att det behövs en granskning i hur Sverige behandlar våldtäktsanmälningar. En otäckt stor andel av alla anmälda våldtäkter läggs ned. Enbart 6-7 procent ger en fällande dom. Globalt driver Amnesty just nu (för att bara nämna en sak) en kampanj mot sexuellt våld mot kvinnor och i denna är en viktig del att bekämpa straffrihet (något som Amnesty bedriver gällande alla brott. Vi anser dock inte att brott ska bestraffas med tortyr eller död).

Just för Amnestys starka engagemang i just frågan om våldtäkt så känns den debatt som nu går på Newsmill extra sorglig. En man från Eritrea begick en våldtäkt i Sverige och blev först dömd till utvisning, men han fick sedan nåd (med stöd av Migrationsverket) eftersom han i Eritrea riskerar tortyr. I Sverige finns ett absolut förbud (non-refoulment förbudet) mot att utvisa en person till ett land där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym eller omänsklig behandling (inkl dödsstraff). DÄRFÖR utvisades inte mannen. Sverige hade i så fall bidragit till en MR-kränkning.

Nu är mannen, sorgligt nog, återigen misstänkt för en våldtäkt och SD tog detta som ett tillfälle att rikta kritik mot Amnesty och mot detta beslut (som givetvis tagits av regeringen). Amnestys Generalsekreterare bemöter kritiken här.

Det känns generellt att SD har vridna åsikter men det känns dock som extra beklämmande att en svensk ambassadtjänsteman stämmer in i klagosången.

Som jag inledde så är mänskliga rättigheter universella. De gäller för alla, alltid. I ett samhälle där någon/några skulle kunna uteslutas från universella rättigheter har vi t.ex. sett under andra världskriget. Nu handlar detta dock om en person som snarare anses ha "förbrukat" sina rättigheter genom att begå ett brott. Jag vill dock påminna om att mänskliga rättigheter är universella och även gäller brottslingar. Om mannen är skyldig ska han straffas för det brott han begått, men samhället har för det inte rätt att begå brott mot denne! Två fel gör inte ett rätt. Som Lise Bergh påpekar så måste mänskliga rättigheter gälla för alla, även för grova brottslingar och om vi börjar tumma på detta och utesluta vissa från dessa rättigheter kommer vi snart att leva i ett mycket otäckt samhälle.

Mys på torpet!

Mer smultron! jag har även badat med Max. Positivt är att alla jobbiga flugor och bromsar gillar honom bättre, negativt är att han gärna delar handduk och inte inser problemet med att stå framför solen. Mys!

lycka!

kvällslycka på torpet!

Saker jag inte förstår.

"70 är 70 vid skylten" sa min körskollärare åt mig för (hjälp!) drygt 10 år sedan. Så va fan är då detta:

Detta illdåd som jag hitintills trodde var någon östgötsk tossighet har tydligen spridit dig i landet (detta Torsång). Numer är alltså inte "40" "40" vid skylten utan om 200m. De har alltså utvattnat hastighetsskyltsbegreppet och numer kan "40" betyda "40 nu" eller "40 sen". Bara jag som ser faran (och idiotin) i detta?

En annan totalt oförståelig grej är att bladlöss, som liksom likmaskar och bananflugor, helt plötsligt bara finns på ställen där de nyss inte fanns! Hur går det till och hur får jag bort dem?

En annan sak jag inte riktigt förstår är att oändligheten bland decimaltal mellan 0-1 är större än oändligheten mellan 1 och oändligheten. SAMT att om universum verkligen är oändligt (troligtvis oavsett hur stor denna oändlighet är...) så finns det ett oändligt antal som är precis som jag (i färg, form och åsikter) eftersom det bara finns ett ändligt antal sätt att sätta ihop materia på. Hängde du med?

I helgen har jag dock sprungit ett ändligt antal km, 35st, men de var OÄNDLIGT vackra! Från Ornäs till Falun längs Runns stränder och kring den vackra sjön Gläcken och i skogen kring denna.

Snurr, snurr, snurr...

Just nu snurrar det kring mig. I typ 210km/h. Beslut att tas, beslut som kommer att tas åt mig, saker att fundera kring... Små saker, stora saker. Livsavgörande? LivsPÅVERKANDE i alla fall. Vad ska jag äta till lunch? Vad vill jag? Vart ska jag sova? Fast mest undrar jag:

Vem är jag och vart är jag på väg?

Besegrad

Om jag bestämt mig för något så ändrar jag mig sällan. När det gäller löpning har jag sprungit i stekande sol, med förkylningar (på tävling, inget som jag rekommenderar), i stormande blåst samt i isande kyla (typ HELA vintern).

Idag hade jag bestämt mig för att springa hem från vår sommarstuga. Det är ca 3,5mil. Jag såg verkligen fram emot löpturen, trots att vädergudarna lovat regn (hur illa kan det bli liksom?).

...det kunde tydligen bli jäkligt illa. Det har verkligen spöregnat H E L A dagen. Ja, det regnar faktiskt än. Det regnade så mycket att jag fick inse mig besegrad. 3,5mil regn är helt enkelt inte kul. Jag svor i bilen hem, och satt ombytt och klar, redo att hoppa ut, med höga förhoppningar om att det snart skulle sluta regna.

Det har det alltså fortfarande inte gjort. Väl hemma vägrade jag ta av mig löparkläderna och väntade på att regnet skulle avta. Vilket det ju inte gjorde. Till sist straffade jag ut mig (eller någon annan) med 5x1km i spöregn och blåst på himpafältet. Det var verkligen isande kallt och de intervallerna i motvind gick 15sek/km långsammare än de i medvind (...så ni kan förstå att det verkligen blåste. Nämnde jag regnet?).

Inte det skönaste passet på länge och det blev heller inget långpass denna vecka. Men hyffsat bra intervaller och jag lämnade i alla fall inte WO.

Vad är det Sverige inte förstår?

Sveriges jakt (slakt?) av vargar är regelvidrig. EU trappar nu upp kritiken och kommer att dra Sverige inför rätta om vi inte ändrar reglerna inom två månader. Hejja EU!

I en artikel från DN kan följande utläsas:

Licensjakt på varg är inte förenlig med EU:s regler. Enskilda vargar som till exempel är hot mot boskap får jagas men man får inte ha en allmän jakt. När vargstammen inte längre är hotad (och bara då!) kan allmän jakt komma på frågan.

Ursäkta mig, men vad är det som Sverige har så svårt att förstå?

Trespassing...

En anledning till att köpa en löjligt komplicerad telefon (iphone) var att alltid kunna ha koll på var man är när man är ute och springer mha kartfunktionen. Det har hänt att jag hamnat (jäkligt) fel. Problemet är att den är för stor för att ta med sig.

...därför hamnade jag (återigen...) på militärt område med VÄLDIGT tydliga skyltar om att man borde vara någon annanstans. Ursäkta ÖB.

Men, på allvar, kan det finnas ett bättre ställen för långa intervaller än en flygplast så som F13? Rak, platt och lång och så många militärtransporter tror jag knappas att de har. Typ noll.

Stockholmshelg

Min Stockholmshelgen började redan på torsdag eftermiddag, men har på intet sätt varit lugn. Jag och SuperAnna med lagnamnet "Dalkullorna" kom åtta i Parloppet på kvällen (och nej, det var inte 10 lag. Det var 200 damlag)! Det var inte ens särskilt svårt ;-) Sedan blev jag bjuden på middag, tack igen Anna (och V4...)!

Efter en liten sovmorgon på fredagen så var det sedan styrelsemöte med Amnestys svenska sektion hela helgen. Trots fantastiskt väder och att vi var inne nästan hela tiden så var det ändå en otroligt intressant, lärorik och rolig helg. Jag är så glad (och stolt!) att få vara en del av denna kompetenta och smarta styrelse (och i den fantastiska organisation som Amnesty är!). Nu när jag länkat snart tre gånger så tycker jag att du väl kan surfa in på Amnestys hemsida och se hur du kan bidra till kampen för en bättre värld. :-)

På fredag kom även ett trevligt besked som dock även gav många grubblerier. Nu blåser förändringens vind, mer säger jag sedan!

Hejja Svea!

Nationaldagsfirande i Parsen!! På vår morgonjogg såg jag och Max en jättestor örn! Efter morgondopp och flagghissande är det nu frukost i splen, härligt!!

RIP Puma Trailfox...

RIP Puma trailfox. Jag har länge sagt att: "Nu är det sista passet för dessa dojjor."

...Meeen jag har aldrig förmått mig att slänga mina favoriter. Idag sa jag det åter. Jag upprepade det när de gav mig svåra skavsår och spiken i kistan blev när en vilt främmande människa sa:

"Men vad springer du i för skor! Du som springer så ofta måste ju ha ordentliga skor!"

"Jag har 11par..." pep jag.

"Ja men så använd dem då!"

Och. Tyvärr så har han rätt. De ÄR gamla, både i antal mil och i ålder. Och ja, det är tejp ni ser på bilden. De är lagade.

En era går nu i graven. Puma trailfox är ur produktion. Snyft. RIP Puma Trailfox.

Back on track!

Igår - efter en heldag på Kolmårdens djurpark, och medan andra hjältar sprang STHLM Marathon - beslöt jag mig för att springa hem. Det var 32km och trots att jag strax innan satt i mig en stor portion fish and chips så kändes det jättebra! Stora delar av vägen är fantastiskt vacker och trots motvind, full mage och en heldag på Kolmården så kunde jag riktigt njuta!!! Med mina fantastiskt sköna Nike free 3.0 (passar, kan jag nu rapportera, för snabba intervaller så väl som långpass och stenhård asfalt såväl som terräng!) studsade jag fram i skogen och längs havet.

Detta är det längsta jag sprungit sedan februari och nu dagen efter känns benen knappt nåt! Sjukt nöjd och känner mig nu äntligen back on track. Gött!

Sista måltiden...

Igår var jag till Landshövdingen i Östergötland och mottog pris från H M Konungen! Inte jag personligen men min arbetsplats, Bryggan, fick pris för vårt arbete med barn som har föräldrar i fängelse. Jättekul såklart! För att skryta lite så kan du läsa mer här!

En annan organisation, som jag har stort engagemang i och som likt Bryggan "tyvärr" måste finnas är Amnesty. Amnesty fyller i år 50 år och målet är givetvis att slippa fylla det dubbla. Videon nedan har du kanske sett på TV? Väldigt gripande.

Avslutningsvis en tyst minut för de möss (söta små skogsmöss!) som var dumma nog att vilja bo i vår garderob/lada ute i torpet. På nåt vis känns det bra att man kunde se att stackarna hunnit knapra på osten innan... tja, innan. Sista måltiden...

test...

Byte av måttenhet.

Som ultralöpare mäts de lopp jag ställer upp i med mil som måttenhet. Möjligen miles. Sällan, men ibland (särskilt internationellt) i kilometer, men aldrig i meter. Det är liksom inte hanterbart.

På söndag springer jag en "meter-tävling"!! 5000m PÅ BANA. Troligtvis så skrattade lagledaren åt mig när jag frågade om man startade i startblock (Men vadå, jag har knappt sett en friidrottsbana sen skolidrotten). HJÄLP!