onsdag, augusti 20, 2014

Vem bestämmer vem du är?

Vi omges av berättelser och bilder som på olika sätt förklarar verkligheten. På det här sättet kan vi via enkla bilder berätta en hel historia. Tydligast syns detta i film- och reklambranschen som ofta bygger på traditioner, nidbilder, fördomar och historier. Vi skapar även bilder av oss själva genom tex hur vi klär oss. Alla dessa bilder hjälper oss visserligen att snabbt förstå varandra, vad vi menar mer än vad vi faktiskt säger, men de gör även att vissa döms på förtid. Det innebär även att vi cementerar och befäster fördomar och nidbilder och försvårar för oss själva och andra att skapa sina egna liv. Dessa bilder och berättelser är omöjliga att värja sig för. Den som säger att den saknar fördomar ljuger (att agera på och tro på en fördom är en annan sak). Tex. tror jag att de flesta kan berätta hur en rom fördomsfullt skulle beskrivas. Och även om många med mig vägrar säga att denna nidbild beskriver sanningen om romer generellt så påverkar bilden oss alla. Ändå tycks det mänskligt att tro att eftersom bilderna finns hos oss alla - måste det inte då finnas någon sanning i dem?

Svaret här är enkelt. Nej. Bilderna skapas av de som har makt att beskriva andra. Dessa bilder underlättade för nazismen under andra världskriget. Man spelade på gamla fördomar och nidbilder om hur judar var och beskrev dem som ett hot. De bilder av judar som redan existerade, som innan Hitlers maktövertagande säkert sågs som ganska ofarliga och enbart som fördomar och kanske "fånerier" blev nu sanningar. Samma sak använder SD nu när de beskriver invandrare generellt och muslimer specifikt.

Min poäng här (för att bli övertydlig) är att hur vi väljer att beskriva vår verklighet (i text och bild) påverkar oss på djupet. Därför är det problematiskt om läkare alltid avbildas som män medan sjuksköterskor beskrivs som kvinnor. Detta skapar "sanningar" om verkligheten som kan vara långt ifrån sanningen.

Jag vill illustrera detta. Så här visar google att en "fransman" ser ut (jag har valt de tre första bilderna som sökverktyget föreslår):



 

Och ni kan ju gissa vad jag sökt på här:

 

eller här:

 

("spanjor" och "nörd") - Ok, det kan kanske tyckas oproblematiskt? 

Problematiskt blir det när de två första bilderna när man söker på "muslimer" blir dessa:


 

Bilder som tycks ha väldigt lite med muslimer att göra och skulle lika gärna ha varit de två första vid min sökning på ordet "terrorist":



I sökningen på "terrorist lyckades jag dock inte hitta en bild på den här mannen:

 
För även om få skulle motsätta sig att Anders Behring Brevik ÄR en terrorist så är det inte om män som Anders som bilden av en terrorist byggs. 

Problemet med dessa bilder är givetvis att de hindrar människor att själva kunna visa vilka de är, men än värre hindrar de människor att själva kunna VARA vilka de vill, och, faktiskt, att ens själva VETA vilka de vill vara. Vilka är vi utan att kunna spegla oss i andra? Vad ser jag i din spegel?

Vi har alla ett anvsar för att inte fortsätta sprida fördomar, felaktiga bilder, hat och missnöje.

Ps. Baker Karim pratar fantastiskt vackert vilka bilder som sprids och faran i detta i slutet av sitt sommarprat!


torsdag, juli 24, 2014

Torpet är ett zoo, kapitel 100...

I torpet har vi mycket orm. Många snokar nedåt bryggan och huggormar i alla dess olika färger och storlekar kring huset. Nu i år har vi dock sett förhållandevis få huggisar förutom en svart på gräsmattan. I förrgår förvandlades Peter plötsligt till Stewe Irwing och lyckades fånga ormen!! Jag tog den då i en hink och gick iväg med den till en söt glänta i skogen där jag släppte ut den (de är ju faktiskt fridlysta).

 

Våra grannar bara skrattade och sa att den skulle återvända inom kort. "Det var en orm", sa jag självsäkert, " ingen brevduva. Den bor fint nu."

Igår vid frukost kom en svartglänsande huggorm slingrandes förbi. Givetvis kan man inte med säkerhet säga att det är samma...

Igår kväll planterade jag om en blomma. När jag hämtade jorden i ett uthus hörde jag ett prasslande ljud. Jag kikade mig omkring, men såg inget. Det var först när jag vände blicken uppåt som jag såg ljudet... Det var ljudet av hårt arbete och flit. Bålgetingar. För dig som inte träffat Bålgetingar kan jag säga att de är som vanliga getingar fast på steroider. Stora som helikoptrar hovrar de kring och behöver i princip en landningsbana för att kunna landa. De tappar heller inte sin tagg vilket gör att de kan sticka hur många gånger som helst. Till deras fördel är de snälla, stör ej och ska tydligen äta vanliga getingar. Shit så feta de kommer att bli!!! 



På kvällen kommer Peter upp från ett kvällsdopp. "Vad är det som piper i knuttimret, har vi fått ett fågelbo?" Vi går ut, hör ett pipande och ser sedan en mus!! "En mus, säger jag klentroget, med bo däruppe?! Hur kommer de upp dit, flyger de eller?" Och då såg vi att det var just vad de gjort!! Musen hade vingar! 

Så på samma dag har herr huggorm, släkten bålgeting samt familjen fladdermus flyttat in med oss. Tre fridlysta raser. Varmt välkomna hörrni, kan vi försöka hålla sams?

fredag, juli 18, 2014

Totalt taktlös?

Jag är taktlös. Inte (bara) så att jag säger fel saker vid fel tillfälle, jag saknar musikalisk takt. Jag är även typ tondöv. Samt musikalisk analfabet. Inte så att jag ogillar musik, jag kan ofta tycka att det är fantastiskt, men jag vet aldrig vem som gjort vilken låt när och jag klarar mig nästan alltid utan och musik är sällan nåt jag saknar. Med detta sagt, herrejävlar vilken klockren lufttrumning jag fick till när jag kutade till Winnerbäcks "Farväl Jupiter" idag!! Säkert såg jag ut som en drunknande men i mina öron/ögon såg/lät det fantastiskt!! Hett som synden, en dag efter 51km men jag typ flög fram. Trummandes :-) #flow!

fredag, juli 11, 2014

Demonerna på torpet (eller en fortsättning på "torpet är ett zoo")

Klockan är 02:17 och jag har vaknat. Max å jag är ensamma i torpet och inte heller han sover. Han ligger vaken på helspänn och lyssnar. Då hör jag varför jag vaknat. Utanför torpet är det någon som skriker. Det är ångestfyllda grymtande skrik som varierar mellan att låta som längtan och ångest efter att ha förlorat någon/något väldigt viktigt och att låta som att hen/den har svåra smärtor. Ibland väntar jag mig en fortsättning i form av en sista dödsgurgling (ni vet som det är på film). Jag går fram till fönstret och spanar ut. Det är så mörkt det blir en svensk sommarnatt, allt är skumt och skuggigt. Jag ser inget, men jag hör. Förutom skriken hör jag tassande. Någon  tassar runt i det höga gräset runt stugan. Och fortsätter att skrika. Jag blir kissnödig. Vi har dass. Knappast att jag går ut till demonen där ute. Vakthunden Max tar min plats och somnar om. Skriken tystnar först efter ca 20min. Det tar lång tid innan jag somnar om...

Nån som vet vem/vad som skrek utanför mitt fönster? Och varför? Att torpet är ett zoo har vi konstaterat många gånger innan, men demoner?? :-) Under min två mil långa morgonjogg såg jag enbart en älg, en rovfågel och ett rådjur. -Hjälp!

torsdag, juli 10, 2014

Sånt man hamnar i helvettet för...

Idag klippte jag gräset. Det tog TVÅ timmar!!! Galet jobbigt bland ilskna bromsar och gassande sol. Nu har jag blåsor på båda händerna. Det tog även lång tid därför att:

1) gräset var långt
X) gräsklipparen är dålig
2) gräsmattan är stor

Jag lyckades även köra över två kopparödlor. En tvärdog, den andra kapade jag av svansen och halva huvudet(!) på. Den dog inte. Jag tänkte att det kanske bara var dödsryckningar, lät den ligga och gick dit efter ett tag. Den var inte död. En geting satt och åt på den :-( Jag insåg att jag måste döda den. Jag stampade på den. Den dog inte. Jag försökte mosa den med ett kvastskaft, den bara fortsatte slingra sig. Jag fixade inte mer. Vad göra? Jag plockade ut den på grusvägen för att den skulle bli överkörd. På vägen var det hett som i en bakugn. Jag försökte inbilla mig att vägen är vältrafikerad. Det är den inte. Jag är fan ond. Detta är sånt man hamnar i helvettet för. Även om det gör ont i mitt hjärta.



PS. Rätt svar är alla ovan.

onsdag, juli 09, 2014

Intervalla in semestern

Då var den här: S.E.M.E.S.T.E.R.N!!! Det behövde firas tyckte jag och bestämde mig för att göra det på Campus Arenan och med intervallträning. Med strålande sol och typ 30C så skulle detta bli ett  förstklassigt firande! Och värmen den klagar jag VERKLIGEN inte på! Är så trött på allt gnäll på solen nu när den äntligen är här.  När jag blir president förbjuds gnäll på bra väder (min definition gäller).

Motvinden tänker jag dock att det är ok att gnälla lite på, även om "vän av ordning" säker gärna vill påpeka att jag även måste ha haft medvind eftersom jag sprang på bana. Den gav dock inte i närheten av så mycket som motvinden tog...

1000+1000+1000+800+800+200+200 med en snittfart om 3:51 är definitivt inte min snabbaste dag, men jag körde enligt plan och sub4 är än godkänt i min värld.

 
svett...

söndag, juli 06, 2014

Om att flyga fram

Redan under Vansbro marathons första kilometer beslöt jag mig för två saker: dels att bara köra mitt lopp, dels att jag skulle vara nöjd med att slå 2012 års tid om så bara med någon minut. Jag såg tävlingen som ett rejält snabbt träningspass men öven en chans att få njuta av den vackra banan och av en dag i skogen.

Jag lyckades med att helt igenom köra mitt lopp, jag hade ett jättebra lopp utan någon egentlig svacka. Det regnade blott lite och skogen var som alltid härlig! Det jag särskilt vill behålla är den känslan jag hade i de mycket tekniska branta stigar nedför där jag f l ö g fram! Jag sprang där om en massa personer trots all stock och sten och det kändes som utan ansträngning - härligt!! Jag som vanligtvis är så feg.

Jag kom i mål på 3:47, 10min snabbare än 2012 (som jag sprang 10min snabbare än 2011...) & som tredje dam. Att denna terrängmara kräver ca 30min mer än en vanlig mara tycks alltså stämma rätt exakt på mig år efter år.

Tack Vansbro för en härlig dag :-)

torsdag, juli 03, 2014

Kändisspotting i Vansbro

Den första jag ser på parkeringen vid Vansbro marathon är hela Dalarnas (& Sveriges) posterboy för långdistans och terränglöpning: Jonas Buud. Cool.

Själv ägnar jag mig åt att noja över vilka kläder jag ska ha på mig samt åt smygreklam: 
 
 

Nu kör vi!

onsdag, juli 02, 2014

Om snoppen och makten

Ibland menar SD (och dess gelikar) att mångkulturen och invandringen är ett hot särskilt mot kvinnor, om att det finns en våldtäktskultur  inom islam och att det vanligast namnet vid våldtäkt skulle vara Muhammed (eller annat valfritt arabiskt klingande namn) och att vi måsta värna och skydda "våra svenska kvinnor" mot detta.

Om vi börjar med namnen, så nej, de vanligaste namnen i våldtäktsmål är Andreas är med 35 förekomster som den åtalade (personen kan ha friats av rätten) av 1549 kontrollerade domar. Därefter följer Mikael, Daniel, Robert, Stefan, Sebastian, Marcus, Jimmy, Johan, Magnus, Robin och Joakim. Läs mer om detta här eller här eller här.

Sedan är det smärtsamt uppenbart att våldtäktskulturen finns inom SD och inom de andra rasistiska grupperingarna. Bland de män som inte ser kvinnor som gelikar och inte tror på jämställdhet och lika värde. Bland dem tycks våldtäkt ha två syften: bestraffning och "botning". Uppdrag granskning gjorde för ett år sedan ett repotage om hoten mot kvinnliga medieprofiler, journalister och författare. Jag kan bland dessa hot knappt hitta ett som inte beskriver en våldtäkt, och dessa hot utdelas för dessa kvinnors arbete mot rasism och för jämställdhet och lika värde. Anna Hedemo (Agenda) berättar att hoten kommer när hon tar upp SD, integration, feminism eller rasism. Ni kan läsa/se en sammanfattning i denna artikel men bland annat så här låter hoten:

"Jag hoppas att du eller dina barn, nära och kära, våldtas inom kort..." ,"Din pryda jävla subba. Jag orkar inte höra din jävla röst. Det du behöver är att knullas sönder med ett basebollträ.", "Dö, kan du inte bara dö." eller "En dag kommer jag personligen skära halsen av dig och lämna dig med kniven uppkörd i fittan"

Senaste exemplet kommer nu under Almedalsveckan där SD anhängare menar att F!-sympatisörer borde interneras i arbetsläger och att de bara "har fått för lite kuk". Tydligen är dessa mäns självbild att de antingen går runt med något slags trollspö mellan benen som kan "bota" allt från bögar till feminister, eller att det är någon form att straffredskap. Vad är det för skev jävla självbild? Och vad har man för syn på sexualitet om påtvingat sex gång efter annan lyfts fram som en straffmetod/botemedel? Det blir tydligt att våldtäkt inte har med sex att göra, våldtäkt är en dominerande makthandling från den som har och kan ta sig makten över andra människor och över en annan människas kropp. Att hota med våldtäkt är att visa sin (vissa mäns) makt över de som saknar makt (ofta kvinnor). På så sätt blir snoppen både "trollspö", straffredskap och bevis på makt.

I Almedalen under den pågående politikerveckan har flera kända antirasister och feminister blivit hotade av rasistiska och nazistiska grupperingar (se tex. här eller här). Hot mot dessa personer, mot deras kamp för jämlikhet och jämställdhet är hot mot oss alla som arbetar för detsamma, alla oss som "fått för lite kuk". Alla oss som ska skrämmas till tystnad genom våld, hot om våld och våldtäkt. Alla oss som "behöver domineras eller botas". Jag är som sagt inte först på listan, jag har inte hotats personligen, men detta är hot mot mig liksom mot alla kvinnor och alla de män som inte står för dessa ruttna idéer; hot från SD, rasister och nazister. I deras våldtäktskultur och makthunger.

 

tisdag, juli 01, 2014

Tredje gången gillt?

I helgen hade jag tänkt springa premiären av Kolmården trail marathon. Det låter som ett kanonfint arrangemang och skogen där är fantastisk!! Men så kom min käre make på att han ville till Dalarna och det passar ju utmärkt då där annordnas fantastiska Vansbro marathon! Detta lopp har jag sprungit två gånger förut (tvåa båda gångerna... läs mer här och här) och det är ett jättebra arrangemang och en underbart fin bana; riktig trail, utsikt och mörkaste finaste dalaskog. 

DOCK kan det hävdas att det inte var så klokt att bränna av två mil i marathon-(närmre halvmaraton-)fart söndagen innan ett långlopp på torsdagen... Eller är jag kanske känslig? Kanske kommer jag att vara fullt återhämtad och med benen fulla av fart (benen känns ju bra redan idag). 

För att inte chansa grundar jag med en pizza och en Tip-topp (varför äta annan glass när denna finns?) idag som början på en kolhydratladdning! Samt rödbetsjuice. 

Vad gör du i helgen? Du har ju här fått två kanonbra tips :-) Och jag tar gärna emot dina bästa laddnings och pepptips!

söndag, juni 29, 2014

Myror i brallan?

Jag för en tämligen ojämn kamp mot myrorna ute  i torpet. I'm outnumberd, skulle man kunna säga... Jag vet att man - i onödan - inte ska försöka få bort myror. De är nyttodjur och fyller en viktig funktion i naturen. Problemet med dessa stackmyror är att de av okänd anledning går på huset. Och nej, jag har inte misstagit dem med hästmyror - vilket hade gjort problemet större - med de tycks ha anammat torpet som någon sorts sommarbostad. De gillar att vara på den soliga sidan av huset och då huset är gammalt så kommer de inte sällan in. Myror i sängen är inte en hit... Att det sedan även är otrevligt att ha dem på tomten generellt och bli biten när man går barfota spär på problemet.

Jag vågar nästan säga att jag försökt allt - myrr, fun light, bensin, gräva... - med i princip noll i resultat. Har du tips tas de ödmjukast och mycket tacksamt emot!

Nåväl, som ni märker är detta lite av ett personligt vendetta mellan mig och myrjäklarna. Kan man då annat än att ta detta som ett hot: 

 

Ni tror mig säkert inte, men detta är myrornas verk!! De hade ett bo vid detta träd, byggt bo även inne i trädet och så - när jag skulle passera - beslöt de sig för att fälla trädet!

Karin VS myrorna  0-14577 - men hämden är ljuv!!!


P.s. Hann knappt smida några hämndplaner på dagens regniga  2-milare, sprang i 4:35-tempo och rev av två mil på 1:31 - myror i brallan helt enkelt :-)

onsdag, juni 25, 2014

Heaven or hell on the run?

Vi har alla dåliga dagar. Och bra (hoppas jag!!). Och likaså har vi nog alla bra och dåliga LÖPARdagar. Personligen är jag nog rätt jämn. Rätt jämn i humöret (glad som default, även om jag kan bli (rätt ofta) redigt förbannad på elakheter och orättvisor) och även rätt jämn löparmässigt. Om jag ska ut och bara springa några sk "junkmiles", dvs lagom långt och utan krav på fart (samt ej så kuperat/tekniskt) så hamnar farten i snitt på runt 5:15. För någon vecka sedan skulle jag ut på en morgonjogg i torpet och kom knappt upp i styrfart. Jag segade mig fram i 5:45-fart och gick i minsta backe. BLY i benen, ett pass att glömma. I helgen sprang jag långpass. Runt 30km skulle jag kuta och benen fick själv välja fart (vanligtvis brukar jag annars dämpa farten något i början av långa pass för att inte slita så mycket). Passet landade på 31,5km i 5:15-tempo och det kändes lekande lätt - ett pass att minnas. Och detta trots x antal skurar med isande kallt regn.

Ikväll var det intervaller med klubben. Pyramid. Tyvärr kör klubben intervaller kl 20:00 och inte för att jag är tidig i säng, men vid den tiden gillar jag att chilla med mina killar. Desutom kom jag tidigt från jobbet och var hemma redan 15:30 - bara att sitta å vänta tills 20:00? Med klubben får man draghjälp och sällis, samtidigt som jag blir löjligt nervös inför de passen (laddar). Jag kompromissade och sprang pyramiden själv :-) Friidrottsbanan var stängd så det fick bli på gångväg. Benen var om inte bly så järn, segt från första steget, Men jag hade verkligen behövt draghjälpen, S Å segt. Men även om jag är missnöjd med snittet 3:47 på 200-400-600-800-1000-800-600-400-200 (knappt under 4 på tusingen) så gav jag inte upp utan kämpade på. Och, som sagt, vissa dagar är jag bättre än andra, träningen ger nog lika mycket ändå.

Har du bättre och sämre dagar? Vad händer då? Har du några tips för att "komma ur" svackor?

fredag, juni 20, 2014

Ned som en pannkaka...

Jag skulle ta mig en midsommartur i skogen i morse, 2mil i vacker skog. Vid 10km, dvs när jag var som längst bort, snubblar jag på en sten och faller handlöst. Jag landar tungt på stigen, förvånad och med skarp smärta i hand och knän. Jag är lerig och jordig, och det gör faktiskt så ont att tårar tränger fram. Jag sätter mig på sidan av stigen, jämrar mig och ser blodet tränga fram genom mina tights. De är trasiga också, mina 2XU á 1000kr. Jag har landat bredvid en bäck och jag sköljer min sargade hand i det kalla vattnet. Jag funderar på vad jag ska göra, det är lika långt att vända som att fortsätta. Försiktigt tar jag några steg, jag kan nog gå utan problem, jag fortsätter och snart börjar jag springa, det går bra. Efter några km börjar det dunka och spänna i handen, men det går. Väl hemma har knät fastnat i tightsen, det gör ont att dra bort. Efter duschen har jag stelnat och nu haltar jag. Det drar å spänner i knät jag tycker rätt synd om mig själv och ser ut som en treåring som nyss lärt sig cykla. Tur att min midsommarklänning är ankellång.




Ha en skön midsommar, min kan ju bara bli bättre nu!! 

onsdag, juni 18, 2014

En fantastisk dag (och 15 fantastiska år!)

Jag och P träffades när jag var 18år och det får mig att känna mig lastgammal när jag tänker på att det är 15år sedan! Jag är otroligt lyckligt lottad att ha en så fantastisk livskamrat och bästa vän. Sedan ett år kan han dessutom titulera sig "min man". Lyckosten ;-)

 
Solsken, ängsblommor och fäbod!
 
Kärlek...
För evigt.

Kan inte annat än att lovorda vackra Fryksås fäbod där vi gifte oss och otroligt kompetenta och gästvänliga Fryksås hotell. Suveräna Nicole tog våra bilder (nästan alla ovan).

måndag, juni 16, 2014

It's all about the money?

Jag har blivit uppmärksammad på mer oegentligheter från Kristina Winbergs sida. Tydligen är hon även ifrågasatt inom sitt eget parti. En sökning på henne ger vid handen att hon anser sakna både erferenhet, kunskap och kompetens även av sina partikamrater. Högt uppsatta inom partiet ifrågasätter även hennes incitament till att bli politiker. Tydligen verkar saker så som (hög) ersättning, möjlighet till shopping, hur många (!) sekreterare hon får etc. vara frågor som intresserar Winberg mer än politiken i sig. I den mycket SD-vänliga tidningen "Fria tider" kan man läsa ett SMS från partiets presschef Martin Kinnunen:

"Kent [Ekeroth, dvs han med järnrören] rapporterade dock att Kristina visar upp en oroande attityd sett till pengar. Många frågor om hur mycket pengar man tjänar, hur man maxar traktamenten, shopping, hur många sekreterare hon får mm. Kan vara bra att ha i bakhuvudet."

Förvånande? Inte särskilt.

#minaskattepengar

lördag, juni 14, 2014

Fler försök att dölja sanningen

Wikipedia är ett rätt fantastiskt medium. Jag tror knappt att vinnaren av Eurovision / nåt fotbolls VM eller annat själva har fått veta att de vunnit innan det publicerats på Wikipedia! Detta gör såklart att det blir ett väldigt kraftfullt medium. Givetvis gör det faktum att vem som helst kan lägga till - och ta bort - det extra utmanande med källkritiken för läsaren.

Efter mitt avslöjande om att Kristina Winberg ljugit gör hela svenska folket vid upprepade tillfällen om att hon arbetat med bistånd i Afrika (när hon egentligen var där på familjebesök) så var det direkt någon som lade ut denna info på Wikipedia. När sedan alltfler artiklar och nyhetsprogram på tv/radio gjordes om detta så fylldes sidan ut med fler länkar (för att göra det lättare att granska). Jag kände mig rätt stolt.

Sist jag kollade hade dock någon tagit bort allt om detta! Återigen vill de hindra sanningen från att komma fram. Återigen vill man ljuga och förleda. Jag skrev då in info och länka igen. Nyss var de åter borttagna. Så sorgligt och lågt.

Vill du hjälpa mig sprida sanningen? Uppdatera infon om Kristina Winberg och hennes lögner här


#sanning #spridljuset

onsdag, juni 11, 2014

Jag avslöjade SD:s lögn!

Under valrörelsen påstod SDs toppkandidat Kristina Winberg att hon arbetat för SIDA i Mocamique. Jag tyckte det lät konstigt då hon enligt Wikipedia arbetat som annonssäljare och vårdbiträde - hur lyckades hon få ett utlandsuppdrag för SIDA? (Och varför ville hon ha det som främlingsfientlig?)

SIDA som myndighet lyder under offentlighetsprincipen så nyfiken och misstänksam jag beslöt mig för att fråga dem vad hon jobbat med. SIDA svarade att hon inte hade jobbat för dem!!

Jag frågade min kompis som är journalist om hon visste någon som ville skriva om detta. Hon tipsade i sin tur en kollega på Aftonbladet. Du kan läsa resultatet här och fortsättningen här.

Hon hade alltså varit och hälsat på sin kusin i Mocambique under två veckor... Inte arbetat och absolut inte för SIDA som heller inte anställt kusinen. Någonsin.

Hon ljuger alltså när hon under valrörelsen säger:

"– Jag kan tala om för er här att jag har varit nere och jobbat för Sida i Moçambique och vet hur det är när människor lider. De ligger och dör framför ögon på mig och jag ser misären och fattigdomen och aids och allting."

Ganska snabbt snappades nyheten upp och låg på första sidan på Expressen, DN och SVD.

I ROCK!

/Grävande journalist ;-)

tisdag, juni 10, 2014

Paus Please!!

Morgonjogg i sömnig morgonskog, förbi sovande rådjur och små klara sjöar. Avsluta med ett morgondopp innan kaffe intas i redan varm förmiddagssol. Två gökar tävlar med varandra bortom sjöutsikten, körad av alla sångfåglar. Jordgubbar i filen, stenugnsbakat bröd. Vindstilla.

Jag tar gärna paus på livet ett tag just nu tack! (Annars lär jag bli sen till jobbet...)

 

Mitt sällskap :-)

onsdag, juni 04, 2014

I rika kommuner tjänar MAN mest

Stoppa pressarna! Dagens Samhälle avslöjar idag att i rika kommuner tjänar man mest! :-) I snitt tjänar kvinnor i Danderyd 35092kr/mån. En hygglig lön och en stor skillnad om man jämför med Strömsund som ligger bland bottenskrapet. I Strömsund tjänar kvinnorna i snitt 19200kr/mån. Orättvist kan tyckas?

Vad som dock både är orättvis och helt ORIMLIGT är att männen i Strömsund i snitt tjänar 15% mer och alltså har en snittlön om 22550kr/mån. Bonus för att ha könsorganet utanför kroppen? Knäppt. Jag tror (hoppas)att det är få/inga arbetsuppgifter som kräver inblandning av snoppen.

Dock saknar jag adjektiv för att beskriva hur galet det är att snittlönen för de med könsorganet utanför kroppen i Danderyd är 60783kr/mån. DET VILL SÄGA 40% MER ÄR KVINNORNAS I DANDERYD. I Strömsund är skillnaden allra minst.

Jag vill ändra blogginläggets rubrik:

"I rika och i fattiga kommuner tjänar män mest. I rika kommuner är skillnaderna större (och helt jävla orimliga)"

Så för att komma till rätta med detta behöver vi införa kraftigt skattesubventionerade könsbytesmöjligheter för oss fåntrattar som vill få upp lönen. Eller bara inse att typ inga jobb (förutom kanske spermadonator och manlig hora) kräver inblandning av snopp och alltså sluta lönesätta efter förmåga att stå upp och kissa? Bara en tanke.

#YesAllWomen

tisdag, juni 03, 2014

Jag har ljugit!!

Nä nu jävlar! Tydligen finns det ingen hejd på vad vi "ultrafeminister" ljuger om för att sprida vårt ruttna budskap om jämställdhet, allas lika värde och rättigheter. Fy. Nåväl, det är lika bra att jag kryper till korset. I vintras skrev jag om kvotering. Då påstod jag att det fanns fler ledamöter i styrelser som heter Göran och fler VD:ar som heter Johan än det finns kvinnor på dessa positioner. Nu har Allbright gjort en ny undersökning kring detta och det visat sig att jag ljugit.

Det är Anders och Peter som är de vanligaste namnen, Johan är blott på tredje plats och Göran är inte ens med på topp 10-listan (Anna/Maria är på plats 17). Skämmes liksom.

 
Källa: Allbright

#YesAllWomen