tisdag, september 06, 2011

Livspusslar...

Jobbar nya jobbet, försöker få all snurrande info att fastna i skallen och visa de berömda "framfötterna" på samma gång.

Letar nytt boende som är billigt, centralt och nyrenoverat - fast med charm! Av dessa finns det ungefär lika många som hus på månen.

Försöker läka elakt lår (nån nerv som kommit i kläm tror jag...) och samtidigt komma i form och få upp fart till Lidingöloppet. Att få tid till löpning är ett pussel i sig med pendling och lägenhetsletanden.

Och så letar jag tecken. Tecken till vilken lägenhet vi kommer att trivas bäst i och så. Sådana viktiga (och dyra) beslut är nog bäst att lämna till slumpen att bestämma.

(...och till er småbarnsföräldrar som fraktfullt fnyser åt mitt livspussel så vill jag påminna om att jag 1) inte klagar, enbart konstaterar och 2) alla har sitt eget helvette.)

onsdag, augusti 31, 2011

Ett litet rekord är ändock ett rekord

Denna månad har jag sprungit längst i år. Troligtvis någonsin. Men med ganska blygsamma 262,4km under augusti så är det ett rekord med blott 1,4km gentemot januari. Och det får väl nästan ses som en större bedrift med (typ) 26mil mitt i smällkalla (för det var det) och hala januari än 26mil (typ) i rätt behagliga augusti (i snitt var dessutom mina januari:km snabbare...). Dock hade jag en tuff tävling med efterföljande återhämntningsvecka i augusti, även om jag är osäker på om det drog ned antalet km med så mycket.

I övriga livet snurrar det fort; möte med bank, mäklare, fotograf och hundvakt denna vecka och nytt jobb nästa vecka...

Men först måste jag ha semester, på fredag bjuder mina kära systrar mig till Köpenhamn (och känner jag dem rätt så har de två rätt olika uppfattningar om vad vi ska göra där, så det kan bli spännande!) - tack på förhand brudar, det kommer att bli kanoners!

måndag, augusti 29, 2011

Torpardagar...


Fiskelycka! Första abborren i Parsen i år!

Rätt så stor (i) käften...

Resultatet! Abborre och svampmacka! Supergott!

torsdag, augusti 25, 2011

Sista dagen...

Idag har jag jobbat min sista dag på Bryggan Norrköping, en organisation som arbetar för barn som har föräldrar som sitter i fängelse. Jag tänkte faktisk passa på att göra reklam för några saker som jag genomfört under mina 2 1/2 år på Bryggan:

  1. Det jag är allra mest stolt över, och vad som är sprillans nytt, är den barnwebbsida som jag gjort, Min fria plats. Idén, från att äska fondmedel till manus, val av illustratör, webbyrå mm är mina bebisar. SPRID GÄRNA!
  2. Jag, tillsammans med frivården i Norrköping och våra Brygganbarn, har tagit fram vykort så att intagna mammor och pappor lättare kan hålla kontakten med sina barn. Vykorten är gratis och finns på samtliga anstalter i Sverige. Två av vykorten ser du nedan:
  3. Jag (och kollega) har arbetat fram så att Frivården i Norrköping nu gör barnkonsekvensanalyser i de beslut som de fattar som (direkt eller indirekt) rör barn. Samtliga myndigheter ska ju redan göra detta...
  4. Jag har anordnar mycket populära föreläsningar om givande ämnen.
  5. Jag har (tillsammans med vår praktikant) hjälpt barnen att ställa ut sin vackra konst på Stadsbiblioteket.
  6. Tillsammans med en pappa intagen på livstid har jag tagit fram "Min berättelse". Det är enbart hans ord i denna, det jag har stått för är idé, layout, korrektur och distribution.
  7. Tjata mig till att införa det superba projektet "Godnattsagor inifrån" på en anstalt i Östergötland, samt hållit i cirkeln (detta är ett projekt där intagna får läsa in en saga på cd till sina barn).
  8. Fått pris från Kungen.
Jag har haft en lärorik och kul tid tillsammans med människor jag aldrig annars skulle ha träffat (intagna och en massa busiga barn), jag har besökt ställen jag inte trodde jag skulle besöka (fängelser och Busfabriken), jag har haft givande samarbete och fått höra roliga och sorgliga berättelser och jag vet att jag har varit ett stöd.

Men nu; vidare mot nya mål!

måndag, augusti 22, 2011

Folkbladet från stenåldern

Läste om Kraftloppet i Folkbladet och satte morgonkaffet i halsen. Varför? Jo, först beskrivs det vinnande herrlaget i stafettens bra insats, sedan Mikael Z fina vinst (och personbästa) på maran och sist men inte minst Jonas seger i den tuffa 72km klassen. Artikeln går att läsa här.

Varför upprör då dessa fina insatser mig? Det gör de inte.

MEN FOLKBLADET GLÖMDE JU HÄLFTEN AV RESULTATET!!

Tjalves damlag vann stafetten för fjärde året i rad! Maria Lundgren vann 72km klassen på en av de bästa tiderna genom loppets historia (hennes tid slog alla utom två herrar) och Malin Annebäck från Stockholm vann maratonklassen på en fin tid. Dessutom fanns det en Mix:ed klass i lagstafetten också.

Ursäkta men är Folkbladet från stenåldern eller? Om man läser artikel så skulle man ju tror att det var en tävling enbart för de med snopp. Inte ett ord om damresultatet och inte en enda bild. På ren svenska: så jävla dåligt.

söndag, augusti 21, 2011

Kraftloppet 72km

Så. Då var det gjort! Kraftloppet 2011, over and done with (and got the t-shirt). Sex personer var anmälda till damklassen, men blott 50% kom till start. "Sweet!" sa vi innan start: garanterat pallplats! Superduktiga och meriterade Maria Lundgren drog iväg direkt från start och kom i mål på 6.11. Det skulle ha gett henne en tredjeplats i herrklassen!

Själv kom jag tvåa på 7.09 och fick för det både prispeng och vackra blommor!


Jennie slog distansrekord och kom in som sprudlande glad trea. Där avundas jag Jennie, jag är ofta rätt sur när jag kommer i mål (för att jag är trött och missnöjd).

Loppet då. Det gick ganska lätt fram till 20km, men jag kände att mitt tempo (5.30-5.50) var ett max, att jag kan springa samma sträcka i 4.30-tempo kändes som ett skämt. Efter två mil så kändes benen långt ifrån slut, men trötta. Anade oråd. Vid 30km kändes 42km till som... ja långt. Riktigt långt. När det var 30km kvar så började jag tänka på att detta ju är ett helt Lidingölopp (en tanke jag annars förbjuder, LL är ju jättejobbigt). Under sista (karaktärsdanande, jätteplatta banvallen) milen kände jag för att gråta lite. Men, jag kom i mål, och jag hann njuta av den vackra banan (massor av kantareller!) och fick kraft av glada hejjarop. Och jag kom i mål hyffast glad, snackade med andra duktiga och roliga löpare och njöt lite i solen. Efter målgång och dagen efter så känns kroppen rätt så fräsch! Jag har t.ex.både plockat björnbär på en snårig sluttning och plockat kantareller i skogen.

...Höll på att glömma! Skovalet! 10min innan start satten jag på mig en sko av varje, slog (återigen) fast att Free är väldens skönaste sko. Den känns inte som en sko utan som ett andra skin, som en strumpa, medan Kinvaran bara är en skön sko. Så det blev (mot er inrådan) Nike free som bar mig 72km. Det visade sig vara ett kanonval! Inte en blåsa eller skrumpet skinn eller skav! Vid långlopp så är ju detta tyvärr rätt vanligt oavsett sko. Skon kändes lika skön, lätt och kraftfull km 1 som km 72. Sååå nice! Om jag ska säga nåt negativt så är jag lite öm på ovansidan av foten. Free "kramar" foten och vid långlopp så sväller dito. Men det kan jag leva med :-) Vill Nike skänka mig en free (gärna egen design) efter denna översvällande reklam så är det ok!



torsdag, augusti 18, 2011

Hjälp med skoval!

På lördag ska jag springa Kraftloppet 72km - kul! Nu har jag dock ett liitet problem. Jag har inga skor. Eller, ni som följer bloggen och/eller känner mig vet att det är en sanning med modifikation. Jag har en del skor, men inga självklara skor till 72km asfalt och grus. Jag ser enbart två kandidater:

Saucony Kinvara
Ganska lätt sko, luftig och sitter bra, ger ej skavsår. Har testats på långa distanser. Möjligtvis lite "tråkig" och känns aningen baktung.

Nike free
En "barfota" sko. Lätt som en fjäder, sitter på foten som ett andra skinn, skön så det förslår. Men, den ger noll stadga, samlar sten och har enbart testats i upp till 26km.

Hjälp! Vad göra?

måndag, augusti 15, 2011

Allmogedörrar och Runekakor

Idag fyller min pappa år! Grattis pappa! Det firar jag med gratis reklam :-)

Min pappa gör nämligen Sveriges snyggaste dörrar och fönster i allmogestil! Mitt i Allmogeland (Dalarna) ligger vackra Leksand och där hittar du pappas företag Allmogesnickerier.

Exempel på en snygg allmogedörr. Från pappsen.


Dörrarna är såklart handgjorda och handmålade och givetvis får du designa helt själv (och/eller ta hjälp av den kunniga personalen). Så letar du efter en unik dörr i vacker allmogestil så har du hittat rätt!

Annars har jag gjort en STOOOR sats av lyxiga Runekakor som blev så goda att jag längtar till 72km på lördag!! Jag skippade havregrynen och hade istället i gojibär, salta jordnötter, valnötter, hassselnötter, crunch müsli och chokladbitar.... mmmm!

söndag, augusti 14, 2011

Snipp, snapp snut!

Så var semestern (och sommaren?) slut! I morgon är det back to business, och jag har massor att göra klart innan jag byter jobb i september - kul!

Semestern avslutades vid min farmor och farfars vackra sommarstuga i södra Dalarna. Jag och Peter och Max blev bortskämda och uppgödda mellan blåbärsplock och fiske. Jag hann med ett backintervallpass (och grämer mig för att jag tappade räkningen och sprang bara nio istället för tio intervaller! Ojämt så det stör) samt en vacker mogonmil runt den fina, klara (men kalla) sjön. På söndagen kom stora delar av släkten och åt gott och kramades! Tur att jag har ett visst 72km lopp i helgen, jag började ladda redan nu :-)

torsdag, augusti 11, 2011

Om man inte har någon bil...

...så får man väl springa till torps! Tyvärr saknar vi där dusch och sjön var 19C (på sin höjd). Men med en brasa och smågodis så var jag och Max snart på benen igen :-)

söndag, augusti 07, 2011

"Favorit" i repris...

Då var det dax igen. Återigen fick regnet mig att ställa in ett efterlängtat långpass från Torpet och hem. Så surt. Såg fram emot turen och behövde ett långpass, som kronan på verket på en bra träningsvecka. Men jag tänkte dock inte ge upp. På eftermiddagen skulle det sluta regna enligt yr.no och klart.se (...som jag nu, btw har en oplockad gås med) och det gjorde det.

Jag gav mig iväg. Hann 500m innan jag besökte Shell för ett toabesök. 1,5km längre bort tänkte jag besöka Statoil, men trodde att jag skulle klara mig. Men nej. En bit längre bort fick Max sig ett besök. Nu borde jag kanske ha gett upp, men icke. Det börjar dugga. Typ 2km längre bort ringer det. Jag hör på signalen att det är Peter och instinktivt vet jag att det regnar mer hemma där han är och att han vill erbjuda sig att hämta mig, jag svarar inte. Hur illa kan det bli?

...det blev värre än så. Himmelen öppnade sig, vinden rev och lastbilar öste litervis med regnvatten över mig. Jag var snart genomdränkt, kall och förbannade vädertjänsterna.

Ca 22km senare kom jag hem. Blöt, kall och med en värkande mage. Fy. Inget pass att minnas annat än med rysningar. :-(


onsdag, augusti 03, 2011

Inspirerad och motiverad (och lite uttråkad)

Inspirerad av Jonna och Jennie och andra tokar som kör dubbla pass samt motiverad av att Ulrika påpekade att det bara är åtta veckor kvar till Lidingöloppet SAMT än färre veckor (nästan bara dagar!) kvar till Kraftloppet så har jag lagt i en högre växel. Igår backintervaller samt vanliga intervaller i samma pass + core-övningar. I morse 13km morgonpass (innan frukost) och lite core och nu på eftermiddagen 3km snabbdistans +4km upp/nedjogg! Dubbla pass idag alltså! Lite svårväckta ben ska erkännas.

Fast, jag är inte enbart inspirerad och motiverad. Jag är även i behov av något att göra. Mina dagar består (förutom löpningen) av att läsa "The hunger games" (rätt hypad bokserie) eller lyssna på sommar i P1 OCH samtidigt försöka få brännan så jämn som möjligt (vilket iof inte är så lätt!). Livet är tufft ibland... :-D

tisdag, augusti 02, 2011

hon som pratar med hästar

Vår hund Max är en stor fegis. Men är det nåt han inte gillar så är det hästar. Hans uppfödare gråter blod och undrar hur vi lyckades få en hästhund, uppfödd på en hästgård, till detta. Men det är en annan historia. När nu en häst kom travande förbi vår stuga så insåg jag snabbt att Max skulle bli rädd; och anfall är ju bästa försvar. Max börjar trava mot hästen. "Stanna Max" säger jag bestämt. Max börjar då istället att galoppera mot faran (olydiga jycke!). För att undvika en häst-hund krock så måste jag ta till något annat. Det enda jag kan komma på är att ropa högre. "Stanna" vrålar jag således.

Det får effekt. Både Max och hästen tvärstannar! :-)

Så, jag är alltså ute i torpet, med begränsad uppkoppling, men istället mycket sol, bad, kantareller och björnbär! Jag har dock även hunnit med att springa Baltzarloppet i ett fantastiskt vackert Motala. Kul lopp, skön bana, bra arrangemang och jag kom trea (tvåa i min klass). Slog även PB (1.35.27). Är dock inte helt nöjd, fick håll/kramp i diafragman sista 3km och fick lov att slå av på farten istället för att öka. Annars disponerade jag loppet hyffsat bra, första milen på 44.20, 20sek över PB på milen...

Ha det skönt i solen, det ska jag! (synd att huggormarna hade samma idé...)

fredag, juli 29, 2011

Mer mat!


Nämligen lyxfrukost med hemmagjord latte, nyttig bakteriefylld yoghurt och fortfarande varmt surdegsbröd med valnötter... Mumma!

Annars vilar jag mig i form för morgondagens tävling, och laddar med besök (strax) av nära och kära (och sömn, frukost vid 10:20...)! Jag har alltid två vilodagar innan en tävling, det känns bra så. Onödigt? Kanske... Hur gör du?

onsdag, juli 27, 2011

Dinner for champions!

Jag är ingen stjärnkock direkt. Faktum är att jag tycker att "Brinner" är en utmärkt middag (Brinner = Breakfast-for-dinner, taget från Scrubs)! Men ibland slår jag till och slänger ihop nåt. Är tyvärr usel på att följa recept vilket ger ett ojämt men ofta överraskande resultat :-)

Så, LCHF:are och GI-freaks, look away! Inspirerad av Jonna och hennes systrar, hungrig och sugen på pasta, sparris och parmesan slängde jag ihop följande pasta (som, måste jag (ödmjukast) säga, blev jättebra). Jag bjuder på detta :-)

Ingredienser:

  • Parmesan (ca 1dl finriven)
  • Sparris (typ ett knippe)
  • Salladslök/vårlök (typ fyra st)
  • Färsk spenat (ett par nävar)
  • Vitlök (efter tycke och smak)
  • Räkor (så mycket man gillart)
  • Coctailtomater (ett gäng)
  • Salt, peppar, olivolja
  • Pasta (gärna kokad i mild buljong)
Sätt på pastan. Skiva sparrisen i lagom stora bitar (efter att ha knipsat bort "roten") ev. koka den lätt. Skiva salladslöken. Halvera tomaterna.

Stek sparrisbitarna i generöst med olja. Tillsätt vitlök (stek på rätt låg värme så att vitlöken inte rostas). Låt steka ett tag. Tillsätt salladslök och spenat, låt koka ihop. Tillsätt 1/2-1dl av pastavattnet, tomater och räkor. rör runt ett par varv. Tillsätt sedan parmesan och sedan pasta - Klart!


måndag, juli 25, 2011

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

I en intervju med CNN (enligt NT) sa en av ungdomarna från Utöja:

"Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans"

Jag och Peter satt i bilen då vi först fick höra om attentatet. I denna en av de första sändningarna om terrorattentatet fick vi höra att man trodde att det var ett terrordåd, kanske med islamistiska förtecken. Man "trodde" att det var ett terrordåd?! Är inte en bomb mitt i centrala Osla samt dödskjutning av unga per definition terrorism? Oavsett vet som utfört dådet?

"Varför tror man att det är en muslim?" sa min kloka pojkvän, "troligare är väl att det är någon som hatar vänstern, en högerextremist."

Det skulle ju, som vi alla nu vet allt för väl, visa sig att han hade rätt. Dock ska vi ska akta oss för att ta bort etiketten "terrorist". Anders Bering Breivik ÄR en terrorist*. Dock finns tendenser att nu istället kalla honom för "galning" eller "sjuk i huvudet" (även om det med lätthet kan hävdas att han även är detta). Hade han varit muslim så hade etiketten "terrorist" aldrig rubbats. En muslimsk terrorist är inte psykiskt sjuk utan terrordådet ses då som en del av den han/hon ÄR. Det är sådant som DE gör.

Nå, detta var en del av Anders. Han har i häktningsförhandlingen idag erkänt men samtidigt deklarerat att han handlat i övertygelse om att detta är det bästa för Norge och att han inte borde straffas för att försöka rädda landet. En terrorist. Övertygad om att han gjorde gott som handlade i enlighet med sin sak. Tyckte att detta stod över liv.

Norges regering har gått ut starkt med budskapet om att bemöta denna avskyvärda handling med mer demokrati och öppenhet. Stor eloge till Norge. Som Anders Lindberg skriver i sin ledare:

"Vi bör hedra dem som dog i terroristattacken genom att förändra det politiska klimat som gjorde hatet möjligt."

Att som Norge bemöta och bekämpa detta med MER öppenhet och MER demokrati är det enda sättet. Jag säger inte att vi ska "glömma och förlåta" (är det ens möjligt?) men att det enda sättet att förstöra hat är att inte ge det näring, att fortsätta kämpa för ett samhälle i linje med det som AUF kämpade för: ett öppet och demokratisk samhälle som behandlar alla lika.

Annars har Anders Bering Breivik vunnit sin kamp.


*För er som tvekar kan här läsa wikipedias definition: Terrorism (från latin terror 'rädsla, fruktan') avser det systematiska användandet av våldeller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar.

fredag, juli 22, 2011

Intervaller - hur f-n gör man?

Först skryt: i tisdags 8km (i hällregn!) samt core. Onsdag = träningsvärk i magen! Igår 5km snabbdistans (21.14) EFTERÅT 8 st 200-ingar i 3.20-tempo (+ core!). Idag = träningsvärk i ben! :-D

MEN! Det här med intervaller! Hur gör man? Jag brukar gå ut stenhårt på mina och tröttna halvvägs. Ett pass som detta skulle jag inte fixa annat än på löpband. Jag skulle springa för fort hela tiden. Intervaller ska ju vara jobbiga, men man ska ändå ha kraft till den sista (som Jonna här.) Jag brukar genomföra alla men den sista är knappast snabbare än den första. Sedan är det detta med vila. Hur länge ska man vila mellan varje? Jag vet att detta i princip är en egen vetenskap, men jag kan inte komma ifrån känslan av att det viktigaste med intervaller är att de går så snabbt som möjligt, och då måste jag vila tills jag i alla fall kan andas igen.

Min filosofi är att intervallerna måste gå snabbare än min snabbaste fart på 5km (ca 4min/km). För om jag kan springa 5km i streck i en viss fart så måste jag ju kunna springa 500m eller 1000m SNABBARE än det. Typ 3.30-3.45. Minst. För då får jag ju vila. Så jag springer som en dåre och föga förvånande är intervaller inte mitt favoritpass. Därav smet jag undan 1000m intervallerna igår och körde snabbdistansen (med den föga imponerade ursäkten att det då är lättare att ha med sig Max). Minst lika jobbigt pass, men det kändes på nåt sätt ändå bättre. Kompenserade mitt dåliga samvete med 200m intervaller, säkert med fel avvägd vila mellan varje. Säkert helt fel att köra dem efter snabbdistans. Var det bortkastat pass nu? Springer jag superjobbiga intervaller förgäves för att jag gör fel? Kan det vara förgäves om det är skitjobbigt? NÅGOT måste det ju ge? Hjälp! Hur gör man?

måndag, juli 18, 2011

Toenails are for sissies - eller?

Uttrycket "toenails are for sissies" är inte mitt påhitt. Det är gammal skåpmat i ultralöpningssammanhang. Det finns till och med t-shirts med uttrycket! Det är rätt få ultrarävar (någon?) som har 10 tånaglar året om. För mig stämmer uttrycket lite sämre. Jag har aldrig tappat en tånagel, däremot blir de aningens blå...

Blå på konstiga sätt. Som synes på stortån har jag därunder ett slags blåmärke. Men inte under hela?

Förra veckan var en bra träningsvecka, med blott fyra löppass, men med fyra (typ) kvalitetspass! Det var inte riktigt tänkt så (troligen eftersom jag sällan planerar min träning), det bara bidde så. Kanske rätt obra veckan efter en mara...

Måndag: Vi börjar lugnt ;-) Vila
Tisdag: 13,5km med 4km fartökning (4,35-fart) på slutet.
Onsdag: Backintervaller 10x slalombacke (alltid lika tråkigt, jag tar i som f-n men det känns ändå segt och går sakta) + CORE
Torsdag: Vila. (Ont i rumpan från backen, måste ha gjort nåt rätt)
Fredag: Ett lugnt kort pass stod på agendan, dock valde jag barfota, 6km och första gången på länge.
Lördag: ...vilket resulterade i träningsvärken från h-vettet i vaderna! Måste springa barfota oftare. (Vila)
Söndag: Långpass, från stugan och hem 35km (med ömmande vader!)

Så lyckades jag få träningsvärk från två pass på samma vecka - när har det hänt sist? Eftersom jag även fick in ett (kort men ändock) core-pass så tycker jag att jag får högt betyg :-)