Blog Award :-)

Jag har fått en Blog Award :-) Från ultralöparen Johanna på andra sidan "sundet"! Givetvis tänker jag svara, men tyvärr har en tjänsteresa till Flevoland i Holland (OTROLIGT platt! Varför har de inte en springa-snabbt-mara där?) och lägenhetsköparhelvette (nej inget klart) kom emellan.

Nu till frågorna!

1. Varför började du blogga?

Ja du, DET var en bra fråga! Jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen för att se om där kanske stod någon anledning. Det gjorde det inte. Jag antar att jag ville testa på? Men jag hade inget flashigt syfte eller ens en målgrupp. Jag har heller aldrig försökt att "marknadsföra mig".

Bloggen har dock ändrat karaktär under åren och har kanske nu en mer tydlig "nisch". Jag skriver om mig och mitt generellt men med fokus på löpning. Jag försöker även lyfta fram aktuella frågor (oj så pretto det lät!) och då främst med fokus mänskliga rättigheter. Precis som att jag är vegetarian utan att inbilla mig att det påverkar köttindustrin nämnvärt så hoppas jag kanske att mina uppmaningar i cyberspace kanske, kanske påverkar någon? Löpardelen är mest för att det är kul och peppande.

2. Vilka bloggar följer du?

Alla som du kan se till höger samt några till. Jag läser alltid bloggar till de som kommenterar min blogg. Ibland bara en gång, ibland nästan regelbundet och inte sällan hamnar de till där ->

3. Favoritfärger?

Röd! Det är en snabb färg! Mina första löparskor som jag köpte när jag började springa lite mer var ett par knallröda PUMA som var kanoners! Människor som gillar att klä sig i rött är tydligen impulsiva och lätt aggressiva... Jag ser det mer som... framåtsträvande?

4. Favoritfilm?

Den italienska filmen "Livet är underbart"! I allt det fula och hemska beskrivs den renast kärlek! Till "Den gröna milen" grät jag 2/3 av filmen (och den är lång!) och ska aldrig se igen! Annars gillar jag bröderna Cohen och även (säkert sjukt ute att säga så nu...) Q Tarantino (i måttliga mängder och inte till maten). Avskyr komedier.

5. Vilket land/vilka länder drömmer du om att besöka och varför?

Åh, typ alla. Eller nej, jag har ett par undantag som jag bygger på starka fördomar om vissa länder. Vågar inte säga vilka. Har länge haft en dröm om att åka till Mongoliet, köpa en häst och rida ut över stäppen i ett par veckor. Givetvis ska hästen heta Djingis. Jag vill gärna se Transylvanien, bila bland vingårdar i Frankrike, bo på slott i Skottland och åka på safari i Afrika. Jag skulle även vilja se Nord Korea, världens mest stängda land.

Resa är härligt och jag är väldigt lyckligt lottad som redan varit på flera av mina drömställen; Sydamerika, Australien, Island, Karribien, Indien och nu senast i Whale Shark Country (Filippinerna). På tisdag blir det faktiskt Malta :-)

Men jag råkar även älska Sverige. Jag älskar våra djupa skogar och gröna mossa, våra vackra fjäll och mörka insjöar, våra ljusa blommande sommarängar, de små röda stugorna, våra blåbär och stora älgar och vilda fågla, våra vitsippor om våren och den gnistrande snön på vintern, de porlande bäckarna och de vita björkarna och, kanske framför allt, den tystnad och det lugn som allt detta ger mig.

Jag ger awarden vidare till:

Till fartfyllda Jonna! Min bloggkompis som jag träffat genom bloggen och sedan som hastigast i Vansbro. Jonna och jag har mer gemensamt än Dalarna har det visat sig och jag tycker att hon är en fantastisk människa som sprider sann glädje med sin blogg!

Till Jogg.se Jennie! Jennie kallas för Jojo, och det tycker jag stämmer bra! Vilka skador (operation av knä), sjukdomar (TBC) eller andra hinder som kastas i hennes väg så är hon strax på banan igen. Det är härligt att se!

Samt till Bragd-Andréa som födde barn och knep ett silver på Lidingö samma år! Hon och jag är därtill rätt jämna som löpare och det finner jag extra intressant! Andréa är en jättebra förebild för alla löpare som har fått (eller ska få) barn.

2.34! Fuck you Lidingö!

med silvret i hamn känns det inte som att jag kommer åter! fan va skönt! :-)

En av dessa "trattisar" är dödlig...

kan du se vilken? Akta dig för spindelskivlingen!

Välkommen hem!!

De till och med luktar gott!!!! My Precious.... :-)

De får dock vila över Lidingöloppet, så den stora frågan är vilka ur garderoben som får äran där? Det står mellan beprövade (Vansbro maraton) Salomon Speedcross och rookisarna New Balance 101. Speedcrossen är liite tyngre och liite klumpiga. NB har noll dämpning, är otestade på längre sträckor och nästan lite små MEN lätta som en fjäder. Återigen: val.

Var är facit?

Val, val, val hela tiden svåra beslut. Vad är rätt, vad blir bäst, vad vill jag och (om jag inte kan få allt) vad är prio 1? Suck.

Var hittar jag facit, eller än hellre, någon form av fusk.

"Dressed to Kill"

"Dressed to kill" med underrubrik "Daughter of Murderous Dictator to Unveil Spring Line at Fashion Week” var på första sidan på New York Post på öppningsdagen av New York Fashion Week. Anledningen var att Uzbekistans diktators dotter, Gulnara Karimova, skulle visa sin modekollektion på Fashion Week. Men flera människorättsorganisationer, bland annat Human Rights Watch, motsatte sig detta då Uzbekistans regim (i vilken Gulnara Karimova har ett betydande inflytande och deltagande i) är ökänd för att fängsla och tortera politiska opponenter och människorättsaktivister samt skicka både vuxna och barn i tvångsarbete på bomullsfält (vilket har gjort att bland annat GAP och H&M bojkottat bomull från Uzbekistan).

Efter artikeln (som alltså kom till efter påtryckningar från bland annat HRW) så stoppades Gulnaras visning på Fashion Week :-D Huvudsponsorns moderbolag gick bland annat ut och sa: "Daimler has no interest in providing an open platform for a person who has been proved guilty of violating human rights."

Fantastiskt tycker jag! MR och mode, hand i hand. Du kan läsa mer här!

P.S. Löpning då? Jo, jag försöker komma i form efter kraftloppet och Lidingöloppet närmar sig med stormsteg! Där har jag hela året (kanske tom två år...) skrutit om att jag ska ta silvermedalj! Hjälp!

Om du bara ska göra en enda sak...

...för att förbättra världen så har jag ett förslag: Sluta äta jätteräkor/gambas! Odlingen av dessa förstör Mangroveskogarna längs kusten, dödar korallreven, förstör miljön och försörjningen för lokalbefolkningen, avlägsnar ett naturligt Tsunamiskydd samt tar bort 1000-tals arters naturliga barnkammare och möjlighet till skydd för ynglen (dvs hotar att utrota dessa arter).

Och, jag vet, jag tjatar, men att INTE äta jätteräkor (och nej inte heller "ekologiska") är att ta ställning för miljön och för de människor som bor kring odlingsställena (både socialt, hälsomässigt och ekonomiskt). Framför allt är detta en insats för våra vackra hav och allt fantastiskt som där lever (t.ex. "The gentle Gigant" Mr Whaleshark).

Andra säger det bättre än jag:

RIP Nike Free 3.0

Snyft!! Favoriterna! En irreparabel skada!

(But hello Wiggle or Startfitness...)

Men asså kom igen!

Gång på gång visar de hemska dokumentärer om köttindustrin, på TV och i artiklar och i böcker. Inte bara om hur djuren mår och blir dödade utan även om hur köttet behandlas och hur det faktiskt påverkar din kropp att äta (mycket) kött.

...meeen det tycks inte hjälpa! Vi vill ändå trycka i oss massor av kött och helst jävligt billigt. I Landet Brunsås (tack Andrea för tips!) berättar en ekologisk grisbonde att det kostar honom 1200kr att föda upp en gris. Den kan han sen sälja för 1270kr! Och därtill kastreras grisar fortfarande utan bedövning i Sverige. Det känsligaste du har. Skärs bort. Utan bedövning.

...och detta är bara några exempel i ett förhållandevis snällt program (utan superhemska bilder och stark kritik mot industrin).

Jag säger inte att det generellt och alltid är fel att äta kött, men sättet det görs på ÄR fel och det får sjuka konsekvenser för djuren och för bonden och (vill jag påstå) för konsumenten; för DIG. Detta är min starka övertygelse och har så varit sedan jag var 13 år och slutade äta kött. Jag vill inte vara en del av en sjuk industri som jag på intet sätt kan/vill ställa mig bakom eller bidra till.

Kanske ett uselt sätt att få stopp på ett sjukt system, och kanske bara för att skydda mig själv (min rygg är iaf fri), men det är ändå något? Du kanske kan du med?

Livspusslar...

Jobbar nya jobbet, försöker få all snurrande info att fastna i skallen och visa de berömda "framfötterna" på samma gång.

Letar nytt boende som är billigt, centralt och nyrenoverat - fast med charm! Av dessa finns det ungefär lika många som hus på månen.

Försöker läka elakt lår (nån nerv som kommit i kläm tror jag...) och samtidigt komma i form och få upp fart till Lidingöloppet. Att få tid till löpning är ett pussel i sig med pendling och lägenhetsletanden.

Och så letar jag tecken. Tecken till vilken lägenhet vi kommer att trivas bäst i och så. Sådana viktiga (och dyra) beslut är nog bäst att lämna till slumpen att bestämma.

(...och till er småbarnsföräldrar som fraktfullt fnyser åt mitt livspussel så vill jag påminna om att jag 1) inte klagar, enbart konstaterar och 2) alla har sitt eget helvette.)

Ett litet rekord är ändock ett rekord

Denna månad har jag sprungit längst i år. Troligtvis någonsin. Men med ganska blygsamma 262,4km under augusti så är det ett rekord med blott 1,4km gentemot januari. Och det får väl nästan ses som en större bedrift med (typ) 26mil mitt i smällkalla (för det var det) och hala januari än 26mil (typ) i rätt behagliga augusti (i snitt var dessutom mina januari:km snabbare...). Dock hade jag en tuff tävling med efterföljande återhämntningsvecka i augusti, även om jag är osäker på om det drog ned antalet km med så mycket.

I övriga livet snurrar det fort; möte med bank, mäklare, fotograf och hundvakt denna vecka och nytt jobb nästa vecka...

Men först måste jag ha semester, på fredag bjuder mina kära systrar mig till Köpenhamn (och känner jag dem rätt så har de två rätt olika uppfattningar om vad vi ska göra där, så det kan bli spännande!) - tack på förhand brudar, det kommer att bli kanoners!

Torpardagar...

Fiskelycka! Första abborren i Parsen i år!

Rätt så stor (i) käften...

Resultatet! Abborre och svampmacka! Supergott!

Sista dagen...

Idag har jag jobbat min sista dag på Bryggan Norrköping, en organisation som arbetar för barn som har föräldrar som sitter i fängelse. Jag tänkte faktisk passa på att göra reklam för några saker som jag genomfört under mina 2 1/2 år på Bryggan:

1. Det jag är allra mest stolt över, och vad som är sprillans nytt, är den barnwebbsida som jag gjort, Min fria plats. Idén, från att äska fondmedel till manus, val av illustratör, webbyrå mm är mina bebisar. SPRID GÄRNA!
   
2. Jag, tillsammans med frivården i Norrköping och våra Brygganbarn, har tagit fram vykort så att intagna mammor och pappor lättare kan hålla kontakten med sina barn. Vykorten är gratis och finns på samtliga anstalter i Sverige. Två av vykorten ser du nedan:
3. Jag (och kollega) har arbetat fram så att Frivården i Norrköping nu gör barnkonsekvensanalyser i de beslut som de fattar som (direkt eller indirekt) rör barn. Samtliga myndigheter ska ju redan göra detta...
4. Jag har anordnar mycket populära föreläsningar om givande ämnen.
5. Jag har (tillsammans med vår praktikant) hjälpt barnen att ställa ut sin vackra konst på Stadsbiblioteket.
   
6. Tillsammans med en pappa intagen på livstid har jag tagit fram "Min berättelse". Det är enbart hans ord i denna, det jag har stått för är idé, layout, korrektur och distribution.
7. Tjata mig till att införa det superba projektet "Godnattsagor inifrån" på en anstalt i Östergötland, samt hållit i cirkeln (detta är ett projekt där intagna får läsa in en saga på cd till sina barn).
8. Fått pris från Kungen.
   

Jag har haft en lärorik och kul tid tillsammans med människor jag aldrig annars skulle ha träffat (intagna och en massa busiga barn), jag har besökt ställen jag inte trodde jag skulle besöka (fängelser och Busfabriken), jag har haft givande samarbete och fått höra roliga och sorgliga berättelser och jag vet att jag har varit ett stöd.

Men nu; vidare mot nya mål!

Folkbladet från stenåldern

Läste om Kraftloppet i Folkbladet och satte morgonkaffet i halsen. Varför? Jo, först beskrivs det vinnande herrlaget i stafettens bra insats, sedan Mikael Z fina vinst (och personbästa) på maran och sist men inte minst Jonas seger i den tuffa 72km klassen. Artikeln går att läsa här.

Varför upprör då dessa fina insatser mig? Det gör de inte.

MEN FOLKBLADET GLÖMDE JU HÄLFTEN AV RESULTATET!!

Tjalves damlag vann stafetten för fjärde året i rad! Maria Lundgren vann 72km klassen på en av de bästa tiderna genom loppets historia (hennes tid slog alla utom två herrar) och Malin Annebäck från Stockholm vann maratonklassen på en fin tid. Dessutom fanns det en Mix:ed klass i lagstafetten också.

Ursäkta men är Folkbladet från stenåldern eller? Om man läser artikel så skulle man ju tror att det var en tävling enbart för de med snopp. Inte ett ord om damresultatet och inte en enda bild. På ren svenska: så jävla dåligt.

Kraftloppet 72km

Så. Då var det gjort! Kraftloppet 2011, over and done with (and got the t-shirt). Sex personer var anmälda till damklassen, men blott 50% kom till start. "Sweet!" sa vi innan start: garanterat pallplats! Superduktiga och meriterade Maria Lundgren drog iväg direkt från start och kom i mål på 6.11. Det skulle ha gett henne en tredjeplats i herrklassen!

Själv kom jag tvåa på 7.09 och fick för det både prispeng och vackra blommor!

Jennie slog distansrekord och kom in som sprudlande glad trea. Där avundas jag Jennie, jag är ofta rätt sur när jag kommer i mål (för att jag är trött och missnöjd).

Loppet då. Det gick ganska lätt fram till 20km, men jag kände att mitt tempo (5.30-5.50) var ett max, att jag kan springa samma sträcka i 4.30-tempo kändes som ett skämt. Efter två mil så kändes benen långt ifrån slut, men trötta. Anade oråd. Vid 30km kändes 42km till som... ja långt. Riktigt långt. När det var 30km kvar så började jag tänka på att detta ju är ett helt Lidingölopp (en tanke jag annars förbjuder, LL är ju jättejobbigt). Under sista (karaktärsdanande, jätteplatta banvallen) milen kände jag för att gråta lite. Men, jag kom i mål, och jag hann njuta av den vackra banan (massor av kantareller!) och fick kraft av glada hejjarop. Och jag kom i mål hyffast glad, snackade med andra duktiga och roliga löpare och njöt lite i solen. Efter målgång och dagen efter så känns kroppen rätt så fräsch! Jag har t.ex.både plockat björnbär på en snårig sluttning och plockat kantareller i skogen.

...Höll på att glömma! Skovalet! 10min innan start satten jag på mig en sko av varje, slog (återigen) fast att Free är väldens skönaste sko. Den känns inte som en sko utan som ett andra skin, som en strumpa, medan Kinvaran bara är en skön sko. Så det blev (mot er inrådan) Nike free som bar mig 72km. Det visade sig vara ett kanonval! Inte en blåsa eller skrumpet skinn eller skav! Vid långlopp så är ju detta tyvärr rätt vanligt oavsett sko. Skon kändes lika skön, lätt och kraftfull km 1 som km 72. Sååå nice! Om jag ska säga nåt negativt så är jag lite öm på ovansidan av foten. Free "kramar" foten och vid långlopp så sväller dito. Men det kan jag leva med :-) Vill Nike skänka mig en free (gärna egen design) efter denna översvällande reklam så är det ok!

Hjälp med skoval!

På lördag ska jag springa Kraftloppet 72km - kul! Nu har jag dock ett liitet problem. Jag har inga skor. Eller, ni som följer bloggen och/eller känner mig vet att det är en sanning med modifikation. Jag har en del skor, men inga självklara skor till 72km asfalt och grus. Jag ser enbart två kandidater:

Saucony Kinvara
Ganska lätt sko, luftig och sitter bra, ger ej skavsår. Har testats på långa distanser. Möjligtvis lite "tråkig" och känns aningen baktung.

Nike free
En "barfota" sko. Lätt som en fjäder, sitter på foten som ett andra skinn, skön så det förslår. Men, den ger noll stadga, samlar sten och har enbart testats i upp till 26km.

Hjälp! Vad göra?

Allmogedörrar och Runekakor

Idag fyller min pappa år! Grattis pappa! Det firar jag med gratis reklam :-)

Min pappa gör nämligen Sveriges snyggaste dörrar och fönster i allmogestil! Mitt i Allmogeland (Dalarna) ligger vackra Leksand och där hittar du pappas företag Allmogesnickerier.

Exempel på en snygg allmogedörr. Från pappsen.

Dörrarna är såklart handgjorda och handmålade och givetvis får du designa helt själv (och/eller ta hjälp av den kunniga personalen). Så letar du efter en unik dörr i vacker allmogestil så har du hittat rätt!

Annars har jag gjort en STOOOR sats av lyxiga Runekakor som blev så goda att jag längtar till 72km på lördag!! Jag skippade havregrynen och hade istället i gojibär, salta jordnötter, valnötter, hassselnötter, crunch müsli och chokladbitar.... mmmm!

Snipp, snapp snut!

Så var semestern (och sommaren?) slut! I morgon är det back to business, och jag har massor att göra klart innan jag byter jobb i september - kul!

Semestern avslutades vid min farmor och farfars vackra sommarstuga i södra Dalarna. Jag och Peter och Max blev bortskämda och uppgödda mellan blåbärsplock och fiske. Jag hann med ett backintervallpass (och grämer mig för att jag tappade räkningen och sprang bara nio istället för tio intervaller! Ojämt så det stör) samt en vacker mogonmil runt den fina, klara (men kalla) sjön. På söndagen kom stora delar av släkten och åt gott och kramades! Tur att jag har ett visst 72km lopp i helgen, jag började ladda redan nu :-)

Om man inte har någon bil...

...så får man väl springa till torps! Tyvärr saknar vi där dusch och sjön var 19C (på sin höjd). Men med en brasa och smågodis så var jag och Max snart på benen igen :-)

"Favorit" i repris...

Då var det dax igen. Återigen fick regnet mig att ställa in ett efterlängtat långpass från Torpet och hem. Så surt. Såg fram emot turen och behövde ett långpass, som kronan på verket på en bra träningsvecka. Men jag tänkte dock inte ge upp. På eftermiddagen skulle det sluta regna enligt yr.no och klart.se (...som jag nu, btw har en oplockad gås med) och det gjorde det.

Jag gav mig iväg. Hann 500m innan jag besökte Shell för ett toabesök. 1,5km längre bort tänkte jag besöka Statoil, men trodde att jag skulle klara mig. Men nej. En bit längre bort fick Max sig ett besök. Nu borde jag kanske ha gett upp, men icke. Det börjar dugga. Typ 2km längre bort ringer det. Jag hör på signalen att det är Peter och instinktivt vet jag att det regnar mer hemma där han är och att han vill erbjuda sig att hämta mig, jag svarar inte. Hur illa kan det bli?

...det blev värre än så. Himmelen öppnade sig, vinden rev och lastbilar öste litervis med regnvatten över mig. Jag var snart genomdränkt, kall och förbannade vädertjänsterna.

Ca 22km senare kom jag hem. Blöt, kall och med en värkande mage. Fy. Inget pass att minnas annat än med rysningar. :-(