söndag, februari 13, 2011

"Vi hade i alla fall tur med vädret"

Idag långpass med Tjalve på menyn, hade sett fram emot det! Vaknade 7.15, kollade temperaturen. -15,2C. Inte bra. Vilade en kvart, såg efter igen -16,9C. Än värre! Men, jag ville få till ett ordentligt långpass och insåg att det skulle bli svårt att få till själv. Tänkte att jag kör på. Pga kylan tänkte jag köra passet lugnt och öka sista 5km (när det blivit varmare). Plötsligt var klockan jättesent och jag fick rusa de 5,5km till Tjalvegården. Det kändes rätt tungt. När jag mötte upp med de andra var det fortsatt tungt och av okänd anledning övergav jag min plan och hängde ändå på snabba gruppen!! Dumt.

Hamnade sist i gruppen och där brukar jag inte vara. Tungt hela tiden. Hamnade efter och en snäll kille sprang med mig. Efter andra vätskan (för mig 20km) saktade vi ned från ca 4.50min/km till ca 5.15min/km, fortfarande lika tungt. De jag sprang med försökte pigga upp mig, men jag ville mest att de skulle lämna mig åt mitt elände. Ville inget hellre än att gå, men då hade jag frysit ihjäl. Tyckte rätt synd om mig själv. Sista 10km sjönk farten till 5.50! kunde bara inte öka på.

Totalt 33,5km 2tim 55min snitt 5.13min/km.

Ett jävla skitpass (ursäkta franskan) tungt och jävligt. Det jag är mest missnöjd med är att jag är så missnöjd. Snittfarten på passet är bra och även om avslutningen var miserabel och passet var tungt så fixade jag det. Istället känner jag det som ett bevis på riktigt dålig form, kanske nedtränad, kommer aldrig att fixa maran, mm. Blä.

Men. Vi hade i alla fall tur med vädret strålande sol och gnistrande vinterlandskap.

fredag, februari 11, 2011

Nagellack, rosa kläder och balett

En sexårig pojke blev knivhuggen i nacken av sina jämnåriga kamrater. Varför? Jo för att han gillar rosa, nagellack och balett. Tydligen så provocerande att han blir huggen med en kniv i matsalen. Pojken klarar sig utan skador och ingen vuxen tycker att händelsen är värd att rapportera. Ingen berättar ens för hans föräldrar.

När föräldrarna ändå får veta säger lärarna att "man får räkna med att bli mobbad om man bär rosa kläder"

Här har vi en modig lite kille som bryter mot normen, som går sin egen väg och som har modet att lyssna på sitt hjärta och visa vad han tycker om: rosa, nagellack och balett. Och de vuxna runt om honom sviker honom. Det de visar honom är att det inte är ok att vara annorlunda och att allt som sticker ut kommer att bekämpas. Till och med med våld. :-C

En stjärna till dig rosa, balettdansande nagellacks-kille. Må du alltid våga vara du.

Heja Ryssland!

Säga vad man vill om Ryssland (och det finns en hel del att säga...) men nu har Medevev gjorts sig lite till en idol i mina ögon. Han har slopat vintertid!

Som boende i norden får man acceptera att det är mörkt under en lång period. Vad som däremot är helt galet är att vi då - som salt i såren - övergår till VINTERTID och gör det än mörkare! Det kan inte vara nyttigt! (forskare håller med...)

För att illustrera; den 24 oktober gick solen i Stockholmsområdet ned ca 17:10. En dag senare (dvs efter övergången till vintertid) gick solen ned ca 16:00. Varför?? Varför blev vi i solfattiga Sverige berövade på ytterligare en timme sol? Och säg inte att vi fick en timme mer på morgonen (när alla ändå sitter på bussen/tåget/i bilen på g till jobbet).

...och Stockholm ja. Var där idag. Det hade snöat så givetvis var där kaos. Även här skulle jag önska lite mer Medevev-takter. När han blev missnöjd med RZD (Ryska SJ) fick de tre dagar på sig att finna en lösning. När har Reinfeldt tröttnat på SJ? En tidsfrist känns på sin plats. Kl: 11.00 på T-centralen var noll av tågen på tavlan i tid. NOLL!

onsdag, februari 09, 2011

Tights och skor

Efter en helt urusel dag förra tisdagen (som iof slutade bra med stenhårda intervaller med helcoola Tjalvegänget) kom jag hem, kollade mailkorgen och då hade jag vunnit!! Söta Miss Agda hade dragit mig som vinnare i hennes och Röhnisch utlottning av ett par anti shake tights. Snacka om lyft på den dagen!

Igår (en vecka senare) drog jag givetvis på mig dem på tisdagens intervaller. För att vinna tightsen skulle jag skriva en motivering, hur jag vill att löpartights ska vara. Jag skrev att de skulle kännas som ett andra skinn, att de ska sitta åt på rätt ställen (utan att skava) och gärna vara ganska högt skurna. Hur väl stämmer då Röhnisch Anti-shake tights in på denna beskrivning? Jo, väldigt bra faktiskt! De är i ett väldigt skönt material, satt precis lagomt högt och var lagom tighta. Den som tror att de köper ett par kompressionstights blir nog besvikna, de sitter inte så pass tight (vilket faktiskt är rätt skönt...) men det är heller inte var Röhnisch säger om tightsen utan att de ska "hålla lår och stuss på plats och ge en lyftande effekt" Detta uppfyller de!

Sedan var det ju nya familjemedlemmen Mr Salomon Speedcross. Dessa testades på långpasset i söndags. Inte helt rättvist att testa ett par terrängskor på asfalt och grus kanske... Skon är skön, sitter bra och har en skön löpkänsla. Snabbsnörningen är (något förvånande) riktigt bra, skönt att slippa oroa sig för att skosnöret ska gå upp. Det som jag kan se som negativt är att de kändes mycket varma, detta trots att det knappt var mer än ett par plusgrader ute och det bådar ju inte gott inför sommaren...

Således nästan bara + för mina nyförvärv!

måndag, februari 07, 2011

Ganska dåligt ändå?

2008 var året då jag började löpträna som huvudsakliga motionsform. Innan detta hade jag tränat gruppträning och sprungit lite sporadiskt, bland annat någon tjejmil (som bäst typ 48min).

2008 sprang totalt 1306km och i augusti tjejmilen på 45.38, Bellmanstafetten (5km) på 21.40. 2009 sprang jag visserligen tjejmilen, men jag var sjuk och hade en snittpuls på 180 och ett max på 188, så det loppet gick inte så bra... (46.30min tror jag) det var inte en sportslig chans och "gills" inte.

2010 missade jag tjejmilen men sprang Kistaloppet på nytt PB 44blankt (ett 5km lopp på 21.06). Visst, bara en vecka efter STHLM halvmaraton, lite ont i halsen och spöregn, men dessa "ursäkter" till trots, är inte detta en rätt usel utveckling? Från 45.38 till 44 på två år??? En minut och 38 sekunders förbättring på TVÅ ÅR. På 5km endast 35sek förbättring?! Det kan man väl för f-n klara med bara vilja?

Hävdas kan rätterligen att milen (eller 5km) inte är min distans, men ändå. Jag tycker att en bättre miltid borde ha kommit lite "av bara farten".

Vad är då min poäng? Går jag med håven? Nej (jo, kanske lite :-D ). Jag är mest förundrad över att jag springer så mycket och fram för allt så mycket MER (år 2009 1638km, 2010 2016km) utan att bli särskilt mycket bättre alls. Vad gör jag för fel? Kanske borde jag byta sport? Typ boule kanske. Eller metning (är det en sport?).

Eller så får jag klippa mig och springa under 40min 2011.

lördag, februari 05, 2011

Välkommen in i familjen!

Så som ni förstår så behöver jag ett par nya skor. Jag har ju inga terrängdojjor (...förutom helt utslitna älskade Trailfoxen), och jag som nästan bara (förutom dessa arktiska vintrar) studsar runt på stig och barr. Dessutom väntar snart TEC...

Därför hälsar jag Mister Salomon speedcross in i skofamiljen! Lätt, snabbsnörning, smal och skön. Töntig färg (hur ska man kunna vara snabb i bebisblått? Jag försöker få det till turkost, eller "denim" som Salomon själv kallar det). Invigning imorgon hade jag tänkt.

måndag, januari 31, 2011

Mina trotjänare, idoler, secondskin (eller; skor)

Tydligen så finns det löpare som bara har ett par skor. Det rekommenderas minst två (...av skoföretagen, vad skulle de annars säga?). Min sambo tycker att jag har för många skor. Han har fel. Men korrekt observerat är att jag har många skor. Jag tänkte presentera dem (om du är en av dem som tycker att detta är helt absurt inlägg så kan jag säga att vi löparnördar generellt tycker att detta är intressant och skor bloggas det ofta om... här t.ex).

"Springasnabbtskorna" Saucony A3: Snabb färg ;-) Ultralätt sko som är OMÖJLIG att springa långsamt i. Den sitter skönt och har en bra löpkänsla.
Neg: det negativa är att den är en stensamlare och eftersom den är så tunn kommer stenarna in inne i skon. Sådär skönt.

Nike Free 3.0: Älskade Nike free! SJUKT skön sko! Som ett andra skin. Snygg som få, lätt, flexibel, underbar!! Man studsar fram i denna, löpkänslan är TOPP! Jag funderar allvarlig på att köpa på mig ett lager för att inte riskera att den försvinner (så som en annan sko gjort, se nedan). LOVE it.
Neg: Det finns, trots mina lovord, en negativ aspekt. Den är en stensamlare:

Saucony Kinvara: Min nya mängdsko. En sko som blev rätt hypad när den kom (minimalist sko, har den kallats). Den är lätt, flexibel, luftig och har en rätt speciell sula (tyvärr hal vilket gör skon värdelös i terrängen).
Neg: Jag gillar Kinvaran, men tycker att den är aningen för bred fram och sulan hade faktiskt kunnat vara än tunnare.I sulan fastnar det dessutom små vassa grus, ingen stensamlare likt ovan, men dessa "skär" sönder sulan och kommer troligtvis att minska livslängden på skon.
Ice Bug Phyto: Mina första med broddar! Jag har tyckt att man klarar sig utan, men jag ska erkänna att jag ÄLSKAT dessa denna hala vinter! Dessutom behåller man foten varm och torr och detta är icke att förringa. Den är ganska smal vilket passar mig bra, och den är flexibel för att vara så rejäl.
Neg: man kan inte vara vattenresistent, varm och halkfri utan att bl lätt klumpig. Om det är blandat underlag (där asfalten syns) så gör dess broddar illa mina benhinnor.

Five Finger: Kul, avskalad och med en (uppenbar) fantastisk löpkänsla!
Neg: testa trampa på en kotte. Aj.
"Bubblare":
Erkännas ska att jag även har ett par Puma Complete Euthopia. En ganska lätt, neutral sko med bra känsla. TYVÄRR en halv storlek för liten och är numer gymsko. Förr sprang jag bara i Puma (likt Usain Bolt ;-P ) Men nu har Puma blivit breda (från att ha byggt skorna på en smal läst) och plastiga. Synd.

Jag har även ett par Newton Gravity. Newton är en sk framfotlöpningssko och jag gillar deras koncept. Detta är faktiskt min tredje Newton, och kalla mig seg, men jag har först nu upptäckt att jag inte gillar skon (mitt första par blev stulna och mitt andra par var en lite annorlunda modell). Den är för hård för mig. Men man är ju olika, duktiga Daniel kör t.ex. nästan uteslutande med Newtons. Jag önskar att jag gillade dem, de är både snygga och genomtänkta.

För att göra ont värre, :-) jag har ett par skor till (vad har vi nu, åtta?). Mina äldsta, mest älskade, i princip helt utslitna Puma Trailfox. Innan förra årets snörika vinter sprang jag i princip ALLTID i skogen (men vintern 2010 tvingade mig att bli urban). 2009 tror jag att jag fick ihop sex mil på asfalt. Totalt. Därför var Trailfoxen mina bästa vänner och ständiga följeslagare. Smal, sitter som ett smäck, snygg, skön och med en helt outstanding löpkänsla. Jag ÄLSKAR denna sko! Men, och jag sörjer detta uppriktigt, den går inte längre att få tag på. Jag skyller faktiskt min skogarderob på detta faktum. OM jag kunde få tag på ett par nya Trailfox så skulle jag klara mig med denna sko. Som det är nu har jag fått experimentera.

Vilket är rätt kul ;-D

Vill någon berätta om sina skor? Favoriter?

söndag, januari 30, 2011

Januari - over and done with

Då var januari (i princip) över. Skönt om du frågar mig, det känns som att det varit januari i månader... Men januari har varit en bra månad. Årets första natt och dag spenderades i vårt älskade torp, det händer kul saker på jobbet och det har blivit ljusare!

Löpningsmässigt har jag slagit rekord med 262 löpta kilometer i januari varav många kvalitetspass (tränar ju numer med klubb, känns flott, he he) ett ultrapass,* tre pass på tre mil och två dryga halvmaror. Hög fart på två av dessa långpass. Jag har även alternativtränat samt lagt fokus på att stärka min "core". Its a boring job but I got to do it...

*Ultrapasset ja. Jag efterlyste löparkompis på FB och Henrik, en kille jag träffade i Portugal förra året, samt min partner in crime Ida nappade. Henrik åkte ända från Stockholm för att få kuta runt i Östergötland, kul! Grejen var ju även att sympatispringa med de duktiga Espo-löparna och i detta gjorde även Carina och Sofie, om än på andra orter. Här i Peking fick vi ihop 52km igår och för mig gick det sjukt bra! Jag var stark och pigg hela tiden och känner ingenting från passet idag, KUL! Faktiskt känner jag mig BÄTTRE än innan passet då jag kände mig lätt sliten. Detta är något jag upplevt förr, att en ultra liksom läker ut småkänningar. Någon annan som upplevt detta?

Igår hade jag hade kunnat springa mycket längre och fortare. Vi höll i snitt 6min/km tempo varav de första tre milen gick snabbare. Detta pass var sjukt bra inför TEC, både fysiskt och, kanske framför allt, psykiskt! I can do it!

onsdag, januari 26, 2011

Yours truly, sympatispringa eller bara helgmysa? Kärt barn har många namn...


På söndag går den roliga tävlingen Yours truly av stapeln. Du springer 50km var du vill och laddar upp ditt resultat på hemsidan. Jag deltog båda datumen förra året, men en gång i "fegisklassen" (25km).

Men i helgen går även en mycket större tävling: Espoo 24tim löpning. Ultra Sandra och Johanna är exempel på två coola tjejer som båda ska delta. Det är båda superduktiga och välförberedda och jag tror att det kommer att gå jättebra för dem.

Vad har då dessa tävlingar med varandra att göra? Jo, jag funderar på att springa Yours truly (och ev redan på lördag! Vädret ska bli bättre å så hinner jag återhämta mig till roliga tisdagsintervaller med Tjalve! Gills kanske inte för tävling, men för mig) och på så sätt samtidigt sympatispringa med alla duktiga Espoo-löpare (och kanske kunna ge dem lite styrka?). Och om inte annat så får jag nog en mysig tur?

Sol och plusgrader utlovas, planerad tur är Norrköping-Kolmården-Åby(the scenic-route)-Svärtinge-Norrköping.



Vill du följa med, vill du följa med?? Ja, det får du Gärna!

måndag, januari 24, 2011

Middagstipset!

Som om min blogg inte redan var tillräckligt schitzofren (är det en 'vad-som-helst-blogg' eller är det en 'löparblogg'?) så kan man nu nästan tro att det är en matblogg! Det har varit mycket matsnack på sistonde, men håll i er för här kommer ett middagstips (från mig och DN). Var tvungen, för denna var Jättegod!

Eftersomjag är usel på att följa recept så hade min version enbart en (gul) lök, ingen timjan (istället färsk hackad basilika i grytan), ingen paprika men en stor riven morot och ett halvt huvud blomkål. Det blir en rätt "lös" gryta för att ha varit i ugnen, men god. Serverade den med en skiva underbar Levain från vårt surdegsbageri Kamraterna (I love it!).


Linsgryta med fetaost

INGREDIENSER

Portioner: 4

Tid: 20 min + 10 min i ugnen

3 dl röda linser
2 rödlökar
2 vitlöksklyftor
1 röd chili, t ex spansk peppar
2 msk olivolja
3 dl vatten
2 msk konc grönsaksfond
2 burkar krossade tomater (à 400 g)
1/2 tsk timjan
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar
1 röd paprika
150 g fetaost

Garnering:
1 kruka basilika

Tillbehör:
bröd

1. Sätt ugnen på 225 grader. Koka linserna i saltat vatten i en kastrull ca 5 min. Häll av och låt rinna av i sil.

2. Skala och hacka lök och vitlök. Kärna ur och finhacka chilin. Fräs lök, vitlök och chili i olja i en kastrull på medelvärme tills löken mjuknat. Tillsätt de kokta linserna, vatten, fond, krossade tomater och timjan. Koka ihop ca 5 min. Tillsätt salt och peppar. Häll röran i en ugnssäker form.

3. Kärna ur och skär paprikan i mindre bitar. Lägg paprikan i formen och strö över smulad fetaost.

4. Tillaga mitt i ugnen ca 10 min. Garnera med basilika och servera med bröd till.



Smaklig spis!


lördag, januari 22, 2011

Lördagsgodis


Humor. Ser ni salta sillarna ovan? En verkar ha blivit en haj... Det rörde nog till det i godisburken ;-)

Ikväll blir det parmiddag hos oss. Tre par. Egentligen minst två personer för många för vårt bord, men finns det hjärterum... Det blir kantarelltoast till förrätt, röding till varmrätt och blåbärscheesecake till efterrätt. Jag kunde inte bestämma mig för vilken cheesecake jag skulle göra, så jag blandar recepten från detta, detta, och detta. Sedan hoppas jag på det bästa. Jag är fullständigt usel på att följa recept!

Imorgon ska jag testa på långjogg med Tjalve, 25km står på schemat. Kul att springa en runda jag inte testat förr, och kul med sällskap! Synd att det börjar redan kl:9.30, att Max inte kan följa med samt att jag är rätt manglad efter tre tuffa träningsveckor. Men jag ska visa vart skåpet ska stå och tar snabba gruppen. Så, nu är det sagt och jag kan inte ändra mig :-)

torsdag, januari 20, 2011

Kolhydratladda, eller bara ladda

Pannkaka i alla ära, det finns annan mat :-) och jag äter i perioder både vitamintillskott, omega 3 och antioxidanter. Ofta går jag på något bra erbjudande och testar. Jag fick även tips av Johanna att inför och efter långlopp äta järntillskott - även om man har bra värden - för att de kan störtdyka snabbt och det tar sedan tid att få upp. Jag som 'hårdtränande' vegetarian är rätt stolt över mitt 137 i hb! Jag har även fått nys om att rödbetor ska vara bra att få i sig inför en tävling, så gissa om min råsaftcentrifug kommer att gå varm inför Rom. Det och middagar på kokade rödbetor, spenat, chévre (i massor!), valnötter och rödvin (kom igen, antioxidanter!).

Inför tävling brukar jag kolhydratladda. Det känns som att kolhydrater är den mest utskällda näringsskällan just nu. Lite tokigt tycker jag. Jag är absolut ingen LCHF:are. Jag tror att vissa mår topp av det, men det gör inte jag. Men särskilt innan tävling, och i synnerhet långlopp, ser jag till att även få i mig mycket fett och protein, en extra allt diet! Det är lite det jag tror på, vi behöver alla näringsämnen, särskilt vid hård träning. När jag laddar brukar jag även köpa något tillskott. Jag har testat olika men har kanske inte hittat helt rätt, och därför blev jag mycket glad när jag såg att Hälsokedjan Life sökte testpersoner för en sportdryck med vitargo. Jag är anmäld! Är du intresserad så sökte de 500pers, så ansök du med, det gör du här!

Jag tycker att det känns bra att ladda inför ett lopp, då känns det som att man hjälper sig själv redan innan, och man får göra något konkret som förberedelse. Jag är övertygad om att det hjälper att ladda, om inte annat så mentalt, men det är icke att förringa! En bra uppladdning hjälper ju även återhämtningen, och DET kan jag behöva då jag (blott) tre veckor efter Rom ska springa TEC...

tisdag, januari 18, 2011

"Jag har ätit pannkaka!!"

Vissa av er fattar kopplingen direkt, ni andra kanske tror att jag fått pannkaka på hjärnan. Visst, jag har ätit pannkaka (kesoplättar med färska bär (varför unnan jag mig inte det oftare?) för att vara exakt). Men "Jag har ätit pannkaka!" har för vissa av oss en lite annan mening. Mer en hälsningsfras :-) Någon som känner igen frasen?

Vad jag mer har gjort är att jag tagit steget och tränat med Tjalve. Ett litet steg för den normale, ett stort steg för mig. Superläskigt, det var ju folk där. Vad hände med ensampass (med Max) i skogen? Nåväl. Vi körde intervaller i Stadium arena, på 200m bana. Det var kul att träna med andra och peppande, men jag kom inte överrens med underlaget och mådde lite illa. Om det var luften eller om jag körde för hårt, eller vad låter jag vara osagt. Det blev bättre allt eftersom. Resultatet ser du nedan.

Intervaller med Tjalve (600,400,200x5)

  1. Karin Armgren
  2. 18 januari 2011 - 22:05
  3. Löpning - Kort intervall
  4. SträckaDistansTidSnitt
    Repetition 1600 m02:143:43 min/km
    Repetition 2400 m01:253:32 min/km
    Repetition 3200 m00:403:20 min/km
    Repetition 4600 m02:153:45 min/km
    Repetition 5400 m01:243:30 min/km
    Repetition 6200 m00:413:25 min/km
    Repetition 7600 m02:143:43 min/km
    Repetition 8400 m01:253:32 min/km
    Repetition 9200 m00:403:20 min/km
    Repetition 10600 m02:153:45 min/km
    Repetition 11400 m01:243:30 min/km
    Repetition 12200 m00:413:25 min/km
    Repetition 13600 m02:143:43 min/km
    Repetition 14400 m01:293:42 min/km
    Repetition 15200 m00:403:20 min/km
  5. 6 km
  6. 00:21:41
  7. 3:37 min/km

Jag kände efteråt att detta kanske inte var min grej, trots trevligt sällskap (jag har ju en underliggande osämja med gruppträning...) men 6km och i snitt 3.37?! Did I do that? Det är jag rätt nöjd med, vart hamnar jag om jag fortsätter? "...och sen blir allt mörkt" :-)

söndag, januari 16, 2011

Det blir pannkaka av allting!!


Tidigare (särskilt när jag åt supernyttigt, typ mina första år på universitetet) har jag inte tyckt att pannkaka är mat. I alla fall inte för vuxna. Mat med sylt kändes varken nyttigt eller mättande.

Nu äter jag och P pannkaka ganska så ofta. Rätt ofta först ärtsoppa och sedan pannkaka. På torsdagar. Såklart. Just nu är det raggmunk i olika former som är på modet för mig. Jag har gärna i annat än potatis. Allt från morötter, rovor och spenat till riven broccoli (roten) och blomkål. Jättegott! Jag har tom lärt mig att gilla lingonsylt!

Något annat som jag ofta äter är kesoplättar. Ett recept jag fått från en på jogg.se. Dessa är mer proteinrika och känns nyttigare än vanlig pannkaka. Jag försöker även att ha nyttigare "pålägg" också t.ex. en banan eller färska bär istället för sylt, men även glass går bra även det...

Så. jag har omprövat. Pannkaka ÄR mat. Bra mat som både jag och P gillar, som går snabbt, är billigt och beroende på hur det tillagas, är relativt nyttigt. Pannkaka rules!

Jag bjussar på receptet på Kesoplättar!

Kesoplättar:

2-3 ägg
en liten kesoburk
3 msk dinkelmjöl
lite salt.

Rör ihop eller mixa alla ingredienser och stek i smör. Servera med valfritt tillbehör, t.ex. färska bär.

onsdag, januari 12, 2011

Vårtecken!

Var på gymmet idag direkt efter jobbet. Kom dit kring 16.00, aningens senare än jag brukar (brukar försöka sluta tidigt om jag ska dit för att slippa folk). Först så trodde jag att det var därför som det var så mycket folk där. Folk gymmade som besatta och alla squashbanor var upptagna (och varför, varför!, är squash en sport som medelålders (håriga...) män envisas med att spela utan t-shirt??)

Efter ett tag inser jag att det inte är för att jag är där senare än vanligt (för ärligt så handlar det enbart om ca 30min) det är ett vårtecken jag bevittnar! Alla post-julbords-bilringar och nyårslöften håller nu på att behandlas! Beach 2011 är i antågande, våren kommer att vara över innan vi insett det (och innan post-julbords-bilringen hunnit bearbetas). Vårtecknet fullt-på-gymmet-en-vanlig-onsdag slår Gotlands snödroppar med hästlängder (som så här med 1dm nysnö mest känns som ett (elakt) pr-trick: "Kom till öin, vi har vår!").

Träningen då? Jo jag körde intervaller 400+400+400m x 5 plus upp- och nedjogg. En långsam 400m (5.27min/km), en mellan (4min/km) och en snabb (3.45min/km) x fem. Totalt 10km och så lite gym på det.

Beach 2050 - you wont know what hit you! (under förutsättning att jag aldrig - aldrig - mer firar jul...)

måndag, januari 10, 2011

Dumt

Återvände (för första gången sedan studierna) till biblioteket för att spara lite pengar genom att låna istället för att köpa. Drog på mig en finfin (ej ännu klarlagd eller betald) skuld för att jag inte lämnade tillbaka i tid. Dumt.

Var kissnödig på stan idag och för snål för att betala fem kronor för skitig toa. Gick in på chokladkafét för att sno åt mig en kiss. Kunde ju köpa nåt jag behövde när jag ändå var där. Hittade inget jag behövde (yeah right, nämnde jag att det var ett chokladkafé?) men skylten "OBS! Toa ENDAST för kunder!" var allt annat än diskret. Fick lov att köpa två pyttesmå praliner för 22kr. Klart dyrare än 5kr plus att jag slutat med godis (...sedan i morse visserligen, men nu kommer jag aldrig att ta mig i kragen nog för att sluta igen). Dumt.

lördag, januari 08, 2011

Mission accomplished.

Målet för helgen var att köra två långpass två dagar efter varandra. Inga superlånga pass men ca tre mil. Gånger två alltså. Träna uthållighet och pannben.

Så. Igår tog jag tåget till Kolmården och sprang hem via vackra Glottern och backiga (backiga!) Åby. Tre mil på pricken. Strålande sol och vacker omgivning. Skavsår från h**vettet.

Idag sprang jag med Ida. Sämre väder men skönt med sällskap. Var hemma efter 27km så jag tog en extra runda för att få 30km precis. Skavsåren kändes rätt bra även idag.

Mission accomplished: två dagar två pass, totalt 60km.

fredag, januari 07, 2011

Du blir bra på det du tränar...

...men samtidigt det omvända, du tränar det du är bra på. Eller hur? Det man är bra på tycker man om och då tränar man gärna det. Det är ju roligast att träna sådant som är, ja, kul. Varför tror ni jag nästan alltid hoppar över core? Jag har den jättebra ursäkten att jag redan varit så duktig som sprungit så långt. Många tränar ju inte alls, bla bla bla... Skärpning.

Gällande mitt förra inlägg, jag är dålig på att springa snabbt och ogillar fartpassen. Jag är kung på att springa långt i mystempo. Uppleva naturen, lyssna på fåglarna eller en ljudbok mm. Inget fel med det, men jag behöver inte utveckla det jag redan är bra på. Jag borde träna mer fart, mer core, mer intervall. Inte överge det jag tycker är roligt, men träna annat också. Försöka få det att bli kul. Och vet ni, mina kvalitets löpbandspass är inte så tråkiga! Löpband är så urbota tråkigt att jag har svårt att förmå mig att springa mer än någon kilometer, men med inslag av fart går det mycket bättre. Eftersom det är så pass tråkigt så springer jag extra fort för att snabbt bli klar.

Jag tycker att träna för att "det är skönt efteråt" inte är hållbart. Ska man hålla igång bör man träna för att själva tränandet är roligt. Så är det ju på mina långpass och nu har kvalitetspassen gått från att vara döden till "skönt efter". Det tar sig, eller? Snart hittar jag nöjet i farten, jag har halva vunnet för jag VILL verkligen både bli och gilla snabbt!

I helg långpass x två. Dvs två långpass på två på varandra följande dagar. Något jag tänkt att jag borde göra men som inte blivit av (annat än som den arrangerade KUL-helgen). Idag tre mil i strålande sol och vacker vinterterräng. Bitvis djup snö (till knäna) och bitvis RIKTIGT djup snö (till låren) men annars helt ok underlag.

tisdag, januari 04, 2011

Strategier...

Det är vinter ute. Snöhelvettet gör det omöjligt att vistas ute på ett normalt sätt. Att springa är ett steg fram och två tillbaka. Att springa snabbt är omöjligt. Jag är sur.

Men. Därför har jag lagt upp en strategi. Troligtvis (sannolikt) helt felaktig, möjligtvis kontraproduktiv, men jag tror på den och ser den som sämst mer som ett nollsummespel.

Nu när det i princip är omöjligt att springa snabbt ute (mina kära ice-bugs ger bra fäste men är hopplöst klumpiga i jämförelse) så har jag lagt ned det. Jag kör distans och inte särskilt långt då alla bra löpvägar (skogen) är översnöade. För att kompensera detta kör jag kvalitet inne på löpband. Tråkigt in i döden, men nog rätt effektivt. För att kompensera bristen på längd och fart så kör jag jävligt hårt och fort, så som 10x200m i 3.30-tempo OCH 3km snabbdistans (upp/nedjogg så klart). "Det man förlorar i kraft vinner man i tid" sa en vis man. Givetvis gäller även det omvända. Så. Det är min strategi inför Rom. Tror du på den?

torsdag, december 30, 2010

Nu är 2010 slut...

Så då har även 2010 kommit till ett slut. 2009 var ett förändringens år med ny(a!) jobb, sommarhus, ny bil. Det var även första året jag sprang en ultradistans.

År 2010 har inte inneburit samma förändringar. Vi har visserligen flyttat. Köpt en lägenhet. Och visserligen har Peter tagit körkort (och köpt halva bilen). Men detta är ju knappast världsomvälvande. Lägenheten köptes tidig vår och jag börjar se ett mönster här. På våren blir jag rastlös och vill ha förändring. Kläderna kliar och livet känns trist liksom. Någon annan som känner igen sig? (undrar just vad som händer i vår...?)

Roliga händelser under 2010:

  • I mars åkte jag, mamma och Pernilla till Portugal på träningsläger. Jättekul att springa och träna och träffa en massa inspirerande människor! Tyvärr påföljde en skada som dock helt magiskt försvann i maj med stötvågsterapi.
  • Under juni och juli är vi mycket ute i stugan - jättehärligt! Peter syster kom förbi med söta barn och min snälla mamma och snälla Rolf kom förbi och hjälpte oss med att byta panel på huset. Vi börjar även umgås mycket med våra två grannar ute i Parstorp - mycket trevligt! Vi hittar även en mycket unik orm vilken får herpetologiska sällskap att slå volter av lycka.
  • I slutet av juli springer jag Full Moon Race nere på Österlen. En härlig upplevelse och jag spränger gränsen för hur långt jag lyckas springa.
  • I augusti fyller min far 60år och vi har fest ute i farmor och farfars stuga. Kul att träffa släkt och alltid kul att vara ute i "Ewertsberg".
  • I september slår jag PB på halvmara (1.38) och milen (44min) och känner att jag kan än bättre.
  • I september får jag även chans att umgås med en del av familjen lite mer då min söta mamma bjuder mig och Peter till Rohdos. En härligt skön vecka!
  • I oktober kommer jag trea på Höstmilens 5km, i regn och lera. samt slår PB på marathon på Åland.
  • I november springer jag 8x10km i Kristers Ultraintervaller och förvånar nog mest mig själv.
  • I december var det ju jul och trevligt såklart och jag och Peter hade en myshelg på Tranås Badhotell. Jag når även mitt mål om 2000km under 2010.
Så, hur blir då 2011?