söndag, november 14, 2010

Ultraintervaller - 10kmx8

Så. då var de avklarade, de åtta ultraintervallerna. Tävlingen gick ut på att springa 10 km åtta gånger med start var tredje timme. Jag hade inte tänkt springa alla åtta (ut och kuta 03.00 känns sådär lockande även för mig...) men jag måste säga att de gick oförskämt lätt! Att springa var inte tungt någon gång (surt och lite tråkigt under de intervaller som det spöregnade...) dock var det lite tungt att ge sig ut på den första (kl 06.00) samt på de två sista (kl 00.00 och 03.00) intervallerna.

Min första intervall gick i kolmörker och då jag valt en ljudbok med inslag av spöken så var den ganska läskig. Såg ett par monster... tid: 54.02 (jag är aldrig snabb vid den tidpunkten). Åt välling och hårtbröd innan jag kröp ned i sängen igen.

Kl: 09.00 hade jag puttat Max ur sängen och vi drog till Vrinnerviskogen och sprang milen i regnet. Där var det ömsom blött (simfenor hade varit bra) ömsöm snö, pga detta gick det långsamt, tid: 57.08. Efter en snabbdusch blev det laxbagel och latte på Fräcka frökens med Peter.

Kl: 12.00 sprang jag från Skvallertorget kring promenaderna. Regn även på denna intervall. Tid: 53.29. Mjölk, hårdbröd och chokladbiskvi fick ge energi efter detta.

Tre timmar senare så tror jag att det inte regnade! Max fick följa med, vi sprang på Himpan och kring strömmen. Ont i magen... Tid: 53.47 Åt raggmunk och godis.

Kl: 18.00 så bar det av igen. Inget regn och jag minns faktiskt inte var jag sprang., promenaderna tror jag. Magen arg... Tid: 53.30 Käkade nudlar när jag kom hem samt kaffe och saltersättning.

Vid nio fick jag sällskap av snälla Nicklas. Kul att springa med någon! Vi sprang runt promenaderna, tid:52.00. Fick bara i mig en halv macka och lite choklad och ett glas mjölk. Tänkte sova men fastnade framför Pulp Fiction (som för övrigt kan översättas till "Harlekinroman" eller "Kioskvältare").

Även vid midnatt fick jag sällskap och Nicklas drog iväg mig mot Maxi och Herstaberg. Kul att inte springa samma väg. Tid: 53:47. Väl hemma hade Peter gjort varma mackor. Jag snodde en och åt lite mer godis, drack mjölk och cola. La mig för att vila ögonen.

Sista intervallen. Kroppen kändes bra (så bra den kan kännas när man är vaken 03.00 och ska ut och springa...) Sprang kring promenaden. Kändes lite läskigt att vara ute själv så sent. Blev utskälld av två killgäng som tydligen tyckte att det var provocerande att vara ute och springa när de gick hem från krogen. Återigen, att lyssna på en spökdeckare var ett obra val. Tid: 52.15. En gainomax, saltersättningstablett och en ipren, sedan sängen (däremellan - dusch!).

Hade kunnat fortsätta springa. Det som var jobbigast var att jag ständigt hade ont i magen. Jag åt nog inte tillräckligt, men hade inte kunnat äta mer (min mage hatade mig nog ändå). Kände mig bra i benen och inte särskilt trött någon gång. Idag mår jag bra i kroppen, känner mig lite sömnig. Det var MYCKET lättare att springa 10kmx8 än att (som i somras) springa 8mil på en gång. Snabbare gick det också, min sluttid blev 07.09.58

Så. Jag är nöjd med min prestation. Nästa gång vet jag att jag kan dra på mer :-)


8 kommentarer:

Cecilia sa...

Du är ju hur bra som helst! Tufft gjort, bra jobbat!

Carina sa...

Åh vad du är bra!! Klart imponerande och jag tycker att du sprang ALLA intervallerna snabbt :).

Extra tufft att genomföra de flesta på egen hand, många har jag förstått har gjort det tillsammans med någon eller några andra.

Stort grattis igen!!

mialena sa...

Jösses vilket tempo! :) Trodde väl aldrig att du inte skulle klara av det men är impad ändå!

Jag gillar spökdeckare när jag springer i mörkret - då är jag bara rädd för det som händer i boken och glömmer bort att vara rädd för omgivningen också...

Daniel sa...

Wow! Du är grymt stark och att köra själv ovanpå detta är mycket imponerande. Grattis till en fin prestation!

Jag var inte med i tävlingen och loggade upp mina pass...ångrar mig lite nu efteråt fast det får bli nästa år :)

J sa...

Vilken fin sluttid! Och roligt att någon annan också kämpade på nästan ensam. Jag fick inte sällskap på någon intervall, och det var speciellt tungt de tre sista intervallerna. Är van att springa tidigt på morgonen och dagsintervallerna gick hyfsat lätt, men intervall 6 och 8 var värst.

Det roliga var att benen var pigga hela vägen och att jag kunde ligga på planerat tempo hela tiden (strax under timmen, för att minimera återhämtningstiden). Det lite mindre roliga var att jag fortfarande är urdålig på att få i mig tillräckligt med energi och att min puls skenade iväg och inte alls ville vara med.

Tycker i alla fall det är riktigt intressant att läsa om andras erfarenheter av detta arrangemang. Kanske på nytt igen till våren?!

Annika sa...

WOW, helt sjukt bra! :)

Springa själv, i mörkret, i den farten! Respekt!

Min kille sprang sex stycken och jag hörde hur tufft det blev på slutet. Extra häftigt att läsa en sådan här berättelse då. Lurigt annars att tro att detta var enklare än vad det egentligen var när man läser din berättelse!

Anna (Orka mera) sa...

Vad roligt att läsa om dina ultraintervaller. Vi verkar ha hållit ungefär samma tempo och haft ungefär samma bekymmer med magen! Skillnaden är att jag hade 20 personers sällskap, så din bedrift var nog snäppet större :)

Karin sa...

ha, ha! 1000-tack Anna! Fast skillnaden är väsentlig tycker jag. Du vann ju!