I nu den mörkaste, kallaste och halaste vinter fullt av favvo-vädret snöblandat regn och isblåst så slog det mig. Något mitt undermedvetna måste ha tryckt bort och fått mig att glömma. Det kom till mig (likt en uppenbarelse, hallelulija!) helt plötsligt, och jag blev så uppriktigt glad, för, trots att jag givetvis egentligen visste det, så hade jag som sagt lyckats förtränga det. Vad jag lyckades (åter)upptäcka var följande:
Även om det känns förjäkligt mörkt, kallt och halt just nu, så kommer våren att komma igen. Faktiskt. Visst, det är ett tag dit, men den kommer. (åtminstonde nån gång till innan klimatförändringarna bildar en evig istid över norra hemisfären...)
Fan va skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar