onsdag, augusti 29, 2012

BAMM i bilder

BAMM 2012 damklass 50km. Det absolut tuffaste jag gjort och en tredje plats!! *stolt* Jag har fått låna lite bilder av Henrik som smart nog hade med sig sin kamera. Alla bilder utom målfotot är Henriks (och ni får ursäkta, men det var så löjligt svårt att byta plats på bilderna, de kommer huller om buller).

 
En vacker fjällbäck.

 
...och en till :-)

 
Andra dagen hade vi dimma...

 
Strax efter starten dag två. Bergen ser så löjligt små ut på bild...

 
I nattlägret vid gott humör!


Bild på nattlägret, invid en stor bäck i en dal mellan väldiga berg.

 
En av de många (ruskigt klara och hemskt kalla) fjällsjöar som vi sprang förbi. Vissa väntade fortfarande på islossning...

 
Bilderna gör varken vidderna, stenigheten eller landskapet rättvisa, men här får ni en glimt.

 
På väg över bäcken mot start dag 2. När jag kom i land hade jag en puls på 200 av kylan (det tog sitt lilla tag att komma över) och plåstrena på tårna hade redan börjat lossna...

 
Jag och Ida ska borsta tänderna i nattlägret. Min tandkräm hade dock torkat ihop! Tack för den Qatar Air...

 
Ännu en vacker vy!

 
En hel del snö i fjällen, inte så konstigt, Björkliden har inte haft sommar i år! Sommar är en dygnsmedeltemperatur på +10C under fem dagar i följd.

 
Härlig vy från dag ett! Man känner sig ganska så liten i detta landskap!

 
Sten, sten och åter sten. Och sol! 


 
Målfoto på fantastiskt duktiga Ida (skötte det mesta av orienteringen) och jag! Stolta, trötta och med åtta blånaglar tillsammans. Av dessa hade Ida sju...

tisdag, augusti 28, 2012

Diamonds are a girls best friend!

Ett hjärta av guld burkar man ju säga att vissa har, eller värda sin vikt i guld. Mina killar är dock snarare värda sin vikt i diamanter :-) Varför? Jag ska ge några exempel:

I natt drömde jag en mardröm. Jag läser Hannes Råstams bok om Thomas Quick och drömde om densamma. Jag vaknade av att jag skrek. Peter tröstade mig och jag fick sedan somna tryggt på hans arm.

Jag är förkyld (läs: nära döden) och tänkte jobba hemifrån efter lunch. Problemet var att dörren var låst. Och nyckeln hade jag lämnat hemma. Inlåst. Söta Peter kom då cyklandes från jobbet med sin nyckel!

På promenaden med Max blir jag stoppad av en man som på bruten svenska frågar: "Är det diamant?". Förvånat ser jag mig omkring. "Förlåt?" blir jag tvungen att fråga, oförmögen att fatta vad han syftade på. "Är det diamant?" frågar han igen och pekar på Max. "Du menar dalmatiner?" frågar jag. "Ja precis." Nä, det är klart att det är en diamant, min prick!


måndag, augusti 27, 2012

When the going gets tough...

...the tough gets going! Töntigt nog brukar jag upprepa detta som ett mantra under tuffa lopp :-) Men nu är det annat som känns lite tufft. I augusti har jag varit uppbokad tre helger av fyra. Med väldigt roliga saker visserligen (Möhippa, BAMM och bröllop) men ändå uppbokad.

I september blir det värre. Jag JOBBAR tre helger av fyra (och på den fjärde har jag ett två dagars styrelsemöte med Amnesty...). Ganska roliga jobbsaker också, men ändå, uppbokad och uppbunden. Hur ska jag hinna med att hänga i torpet, fylla frysen med svamp och bär eller springa långpass? Kanske tom träffa Peter och en och annan vän?

Så, vill ni träffa mig så är det oktober som gäller. Eller kanske november. I oktober tänkte jag ta en sovmorgon.

lördag, augusti 25, 2012

Dagen D!!!

Idag gifter sig min vackra syster med sin fina N i idyllen Stjärnsund! Det ska bli fantastiskt kul! *kärlek*

onsdag, augusti 22, 2012

BAMM - dag 2

Dag två var mycket kyligare än dag ett och molnen låg tunga över de vackra bergen omkring oss (får se om jag hittar lite bilder, annars finns lite här). Efter frukost och omplåstring av tår var det återigen dax att vada med vatten över låren i bäcken för att komma till start på andra sidan. Ni som har vadat i strömmande vatten över knäna vet att det inte är helt lätt. Väl på andra sidan var min puls i 200 av kylan. Men jag skulle snart även bli varm. Första stigningen var brutal. Lång och brant, på många ställen skulle jag ha bedömt att det vore helt omöjligt att ta sig upp. Nu var det bara att pinna på och kravla sig upp. Efter stigningen kom de ledande lagen (som startat efter oss) ikapp. De studsade som kängrus på de vassa och ostadiga stenarna och var otroligt imponerande! Efter första stigningen och ett stenfält blev det springbart även för oss dödliga. Om vi sprang 20% dag ett så sprang vi nog 80% dag två - gött! 

Det är otroligt härligt att springa i fjällen. På sann fånig hollywood-maner är "king of the world" den mening som spelas på repeat i mitt huvud (när jag inte reciterade Karin Boyes "I rörelse" som också var vårt lagnamn). Vi sprang på fjälltopparna med andra högre fjäll runt oss och små bäckar och sjöar i dalarna nedanför oss. Vi stannade och drack av det rena vattnet och forcerade annars framåt så mycket vi kunde. En härlig känsla av att vara på världens tak och verkligen MITT i naturen. Nästan så att det hisnade (när man väl kunde titta på nåt annat än rakt ned i marken).

Efter en broövergång kom ytterligare en sjukt lång och brant stigning (500höjdmeter) vilken nästan tog knäcken på mig. Nu var dimman tät och jag vet inte om det var liite tur eller enbart Idas lysande orientering som gjorde att vi ändå kom rakt på kontrollen! Efter en lika lång nedstigning blev det åter springbart. Nu hade vi flera damlag runt oss vilket var lite stressande. Mina ben var mos, men så länge det var plant eller lite nedåt kunde jag springa på som bara den trots att de stora blåsorna på tårna fick mig att svära högt av smärta. Som tur var var det nu mycket nedåt och vi kunde hålla bra tempo, Jag kände mig snabb! Vädret var bitvis kallt och dimmigt men tempot gjorde att jag höll värmen. Från sista kontrollen gick vi om laget som låg tvåa (totalt) och kom före dem in i mål. Dock räckte inte vårt försprång utan vi blev totalt trea - vilket jag är väldigt nöjd med! Jag var nästan nära tårar i mål, stolt, lättad och glad över att vara i mål, över att ha klarat det, över att ha överlevt! :-)

På kvällen blev det prisutdelning och vi fick stå på pallen, jag med ett fånigt leende. Två dagar i riktigt tuff terräng (över 4000 höjdmeter, dvs ett halvt Mt Ewerest!) och vi slog många duktiga tjejer. Vilket äventyr! Och, vi kunde ju inte ha valt ett bättre lagnamn:

I rörelse (K. Boye)

Den mätta dagen, den är aldrig störst. 
Den bästa dagen är en dag av törst.


Nog finns det mål och mening i vår färd - 
men det är vägen, som är mödan värd.


Det bästa målet är en nattlång rast, 
där elden tänds och brödet bryts i hast.


På ställen, där man sover blott en gång, 
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.


Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. 
Oändligt är vårt stora äventyr

tisdag, augusti 21, 2012

BAMM dag 1

Efter pastaparty och info på torsdagskvällen stod vi på startlinjen (en väldig slalombacke) kl 9:00 på fredagsmorgonen. Rapporterna tidigare i veckan hade visat på 2C (känns som -2C) och snö. Jag hade packat därefter. Det var dock 17C och sol :-)

Efteråt fick vi veta att arrangören trodde att de flesta skulle gå över startlinjen för att sedan vända om och springa en annan väg upp på berget (enligt dem den bästa vägen). Så blev det inte. Samtliga började springa uppför berget. Det tog oss 45min till första kontrollen som var i toppen av backen (900höjdmeter sa nån). Vaderna brann av syra! Snällt nog hade de satt första kontrollen ute i ett kärr så att vaderna fick kyla ned sig...

Vi fortsatte runt bergstoppen framför oss (om du är intresserad finns kartor här!) det var backigt och svårt att springa men att gå gick utmärkt. Senare på dagen kravlade vi oss upp för branta bergsväggar med stup på 100-tals m nedanför där lösa stenar som vi sparkade loss orsakade en knallpulverdoft i bergen. Vi trevade oss även nedför lika branta bergsväggar, sprang över snöfält och hoppade (mkt osäkert för min del) från sten till sten på kilometerstora stenfält med stenar stora som hus och vassa som skalpeller. Kanske låter det som att jag överdriver, och så här i efterhand känns det lite så, men det kändes faktiskt ofta som att detta var med livet som insats. Felmarginalerna var otroligt små och fallen hade ofta blivit mycket långa. Ibland började vi en klättring för att snart inse att vi varken kommer upp eller ned (och detta med en ca 7kg tung rygga på ryggen). Jag tänkte både en och två gånger att jag (om jag kom tillbaka...) aldrig skulle utsätta mig för detta igen!

Av första dagen var kanske 20% springbart. Resten var spikrakt upp eller brant ned. När vi vadade över den breda och strida bäcken till nattlägret hade vi varit ute i åtta timmar (att jämföra med bästa damlag 2011 som var ute i 4.45 dag 1, vilket säger en hel del om årets bana). Folk hurrade när vi kom i mål och vi var övertygade om att det var för att vi hade jumboplatsen. Det visade sig att vi låg trea! Enbart 12min efter tvåan som vi haft följe med under en stor del av dagen. De sista lagen kom in långt efter 22 på kvällen!

Vi bytte till torra kläder, fixade två portioner frystorkat (mmm...) och satte upp tält på mkt stela ben. Hur jag skulle kunna springa dag 2 med dessa stela betongben kändes helt oförståeligt! Både jag och Ida konstaterade att detta lätt var det tuffaste vi gjort! Samtidigt en otrolig upplevelse i en helt fantastisk natur! Efter småsnackande med andra i lägret och ett parti yatzy försökte vi sova på den stenhårda marken i det pyttelilla tältet. Tack vare min sköna (och dyra) sovsäck så frös jag inget, men inte heller sov jag många timmar innan solen grydde för dag två...

lördag, augusti 18, 2012

Living the dream!

Eller snarare mardröm. Jag brukar återkommande drömma att jag går upp för en trappa som sedan blir så brant att jag trillar bakåt. Väldigt obehagligt.

Byt ut trappan mot berg så vet ni hur det är att springa BAMM. Första dagen var nästan helt ospringbar å bara så branta berg med så stora jätteklippor att hade jag trillat där (vilket jag hade gjort om jag tappat taget med handen då vi kravlade oss upp) så hade jag inte gjort illa mig. Jag hade dött.

Det absolut tuffaste och jobbigaste jag gjort, en stor portion dödsrädsla, underbar natur och en pallplats!!! Så kan man kort sammanfatta BAMM 2012.

torsdag, augusti 16, 2012

Lapporten!

20C varmt, vindstilla, vackert, Nä hörrni, nu kör vi!!!

BAMM - bring it on!

onsdag, augusti 15, 2012

Idioti

Vet inte om det är nerverna som gör mig extra kinkig eller är det nationella idiot-dagen?!

På fb i morse var det en kille som beklagade sig över att Corren tog mkt mer betalt för en dödsannons än en kontaktannons. Ursäkta mig, men corren är väl ingen jävla serviceinrättning? De sätter väl marknadsmässiga priser (dvs vad folk är beredda att betala). En dödsannons är inget obligatorium, kolla upp pris och avgör om du anser det värt! Gnäll inte i efterhand över att de tar mer betalt för en mer eftertraktad produkt (och argumentet att den avlidne hade varit prenumerant? Kom igen!). Sjukast var att många höll med. Masspsykos på fb, alla bara håller med?

Nästa idioti var en blogg på Jogg i vilken författaren var sur över att hans chef inte ville köpa in en tvättmaskin till arbetsplatsen för tvätt av arbetskläder. Han hade tom ringt och frågat "han" (läs: honom) på chefens semester! På riktigt?!?

Nä, nu behöver jag springa av mig i fjällen, skit i andra liksom!

SJ har för en gångs skull levererat, nu SAS, upp till bevis!

Och ni där ute, skärp er tills jag är åter va? ;-)

tisdag, augusti 14, 2012

Nitratladdning...

Rödbetor, chèvre, spenat, valnötter och honung!

Och jag har provpackat BAMM-packningen 4kg!!! Då saknades några saker, men över fem tror jag inte att det blir, gött!

Tränar på framfotslöpning...

...på jobbet :-)
Mina skor "knirkar" när jag landar på hälen och jag får därför tassa runt på tårna i korridorerna för att inte låta som en hel symfoni. Att löpa på tårna både är och ser lätt ut. Att GÅ på tårna är svårt och ser nog rätt kul ut -  det bjuder jag på!

söndag, augusti 12, 2012

Hata-sj!

Efter en härlig möhippa för min vackra syster i Dalarna anländer jag till tågstationen ca 20min innan avgång. Tåget ska vara i tid! När jag en kaffe senare går ned till perrongen så är tåget plötsligt 1tim försenat! För mig som har två byten innebär detta trolig hemkomst supersent. Jag har dock tur (tror jag) då det går ett tåg till Mjölby om fem minuter. Jag får gå på detta tåg om jag bokar om min biljett m sj per telefon under tiden då ingen personal finns på plats och då tåget ska avgå. Hos sj får jag, efter 20min i kö, veta att de inte "kan" boka om min biljett eftersom jag redan gått ombord. Jag måste alltså köpa en ny biljett. Hade de meddelat i tid att tåget var sent alt. haft personal på plats hade detta alltså gått att ordna, men så inte nu. Service! Så för att deras jävla tåg inte går och för att de inte kan ge information så blir jag både försenad och fattig. Hata SJ. Verkligen.

tisdag, augusti 07, 2012

Nu - skryt!!!

Sex glada susade Göta Kanal fram! Jag fick ihop totalt 37km med en ca 5,5kg tung ryggsäck och det var inte alls så hemskt som jag först trodde (med ryggan alltså, sällisen och turen trodde jag stenhårt på hela tiden). Tempo 5:30.

Nu sitter jag hungrig trots att jag nyss klämt en pizza.

(obs, skrytinlägg ;-)

måndag, augusti 06, 2012

Skryt?!

Min svåger N tycker att jag skryter. Både på bloggen och på FB så tycker han att t.ex.  "30km solsken" sticker i ögonen. Må va hänt.

Idag skrev jag ett inlägg på FB som han hade tyckt varit skryt. Jag skrev om den bra idé som jag fick; att springa Borensberg-Linköping imorgon efter jobbet. Nyfikna NocOut:are frågade genast hur långt det var och vilket tempo jag tänkt hålla osv.

Skillnaden var att de såg det inte som skryt. De såg det som en inbjudan. Som det ser ut blir vi minst sex stycken som susar fram längs Göta kanal imorgon. :-)

lördag, augusti 04, 2012

Hjälp med tips!

Ok, jag är sent ute. Men bättre sent än aldrig? Jag har på mina senaste backpass känt att RYGGEN är en av mina svagheter. Ni duktiga träningsmänniskor, kom igen, ge mig era bästa ryggträningstips (rygglyft kan jag...)! Övningarna bör gå att utföra hemma och helst ge mycket snabbt resultat :-D

Thanx!

torsdag, augusti 02, 2012

Mer, mer, mer!

Trots sega ben blev det 800m intervaller med klubben idag. Var lite seg, men fick ändå ett snitt på 3:48 så det får ju räknas som bra i min värld! Min blåsa, som uppkom redan i "pisten" blev mindre glad...


Imorgon blir den än ledsnare då det vankas backigt och tekniskt långpass med Ida. Detta ger sedan tre stentuffa pass denna vecka + att jag var sliten redan innan. Löparguden Tim Noaks menar att det är bra att träna sliten för att tvinga kroppen att aktivera fler muskelfiber. Jag kommer alltså troligen att se ut såhär snart:


Härligt! Detta skulle ju även innebära större bröst :-)