söndag, december 30, 2012

2012

Nu är året snart slut! För mig och Peter är detta vårt första år i en ny stad och vi har trivts bra. Vår lägenhet är fin och bra, vi bor nära stan och ändå nära Eklandskapet (ett stort naturreservat). Vi är mycket mindre bilburna nu än vad vi var i Norrköping. Där tog vi ofta bilen till helgernas långpromenader (för att komma ut i skog å mark) och jag tog ofta bilen till långlöprundorna. Nu går vi 5min till eklandskapet. Givetvis är det positivt att slippa bil, även om det kan bli lite långrandigt att gå på samma ställe (å andra sidan så KAN vi ju fortfarande välja att ta bilen). Tyvärr tar det lite längre tid att åka till vår stuga och även lite längre tid till Dalarna. Men allt som allt ångrar vi inte vår flytt!

Vad har hänt mer 2012? I början av året listade jag tre mål (löparmål såklart!). Om dem kan ni läsa här. Så här gick det:

  • Rotterdam Marathon. Målet var PB (eller mer sanningsenligt så var detta en skamgräns). Jag sprang på 3:23 vilket var PB med råge (och därtill klubbrekord med råge). KUL! och jag hade kul!
  • Vansbro Marathon. Vackert och kul lopp där målet var PB (på denna bana) och bättre placering än 2011. Jag slog min tid med ca 10 min (dvs PB), hade kul och tangerade min placering (2:a).
  • BAMM! BAMM slog alla förväntningar i upplevelse, skräck, utmaning samt placering. Tack vare Idas utmärkta orientering och bådas kämpande (på liv och död...) kom vi trea i vår klass och jag är skitnöjd med det! Lovade att aldrig göra om det men...
I övrigt slog jag även PB på halvmarathon i Motala (där jag samtidigt passade på att ta PB på milen & klubbrekord under samma lopp...). Jag fixade även PB på 5km under Blodomloppet i maj (även om jag missade 20min-gränsen med 7sek...) så gällande PB och lopp får jag väl vara nöjd i år! Detta även om jag misslyckades på Jättelångt så minns jag det ändå som ett trevligt lopp så här i efterhand (och insåg vikten av att ladda rätt!). Jag har även fått ett gäng nya löparkompisar i NocOut och hittat nya löpvägar både hemma och i stugan. Allt som allt ett rätt bra år.

Nu återstår väl bara att se vad 2013 kan ha att bjuda på...




lördag, december 29, 2012

All according to plan...

På fem dagar har jag sprungit fem mil. :-) Jag tror nu att jag är friskförklarad! Benet kan kännas lite "skört" (svårt att förklara) ibland men ingen smärta. I början av november gav jag benet året ut på dig att bli friskt. I november hade jag ett inofficiellt mål att springa lika långt som i oktober (75km). Detta fixade jag inte riktigt, men nu tror jag att jag nästan är helt bra. Det känns bra att kunna starta ett nytt år så! Ett mål för 2013 är helt klart att fixa ett år utan skador...

tisdag, december 25, 2012

Jul å Jogg

Mat, mat, mat! Längtar lite efter att bli hungrig samtidigt som jag gör mitt bästa för att inte bli det... Många kramar, alldeles för många klappar (är jag så snäll?) och kärlek! Vilken enorm tur jag har som har nära å kära, usch så ensamt det måste vara för de som inga har dagar som denna. Mina tankar går till dem.

Jag har dock även hunnit springa lite, skönt med energi ut och inte bara energi in... På julbordet för en vegetarian finns bland annat denna goda paj med grönkål, rödlök, chèvre och valnötter!

Go jul alla!

söndag, december 23, 2012

Som ett UFO

Träningskläder ska vara sköna och ändamålsenliga gällande både passform, material och funktion. Kläderna får gärna vara snygga också, men för mig kommer det i andra hand. Men det är sällan man behöver välja mellan bra och snygga kläder (däremot mellan dyra å billiga...). Jag väljer därtill ofta FÄRG!!! Jag har kläder som jag känner mig bekväm i. Oftast. Igår fick jag lov att smälla två flugor på en gång och sprang ned på stan för att köpa de två sista julklapparna. Ett steg in på gallerian och jag kände mig allt annat än bekväm i mina löparkläder och löparrygga. Med vintertights, buff och reflexväst så avvek jag "lite lätt" mot alla andra trillioner julklappsköpare. Märkligt, att kunna känna sig så obekväm i bekväma kläder. Jag kände mig lite som ett UFO faktiskt. 

torsdag, december 20, 2012

En exemplarisk patient! (?)

Den 6 oktober sprang jag en tävling på drygt fem mil. Redan innan hade jag problem med mitt skenben och efter tävlingen var en stressfraktur ett faktum. Surt men självförvärvat. Jag köpte ett gymkort och tvingade mig in på gymmet. Efter ett tag blev det rätt trevligt...

De som vet säger att det tar 6-8 veckor för en stressfraktur att läka. De som varit med om det vittnar om att det kan ta betydligt längre. Nu tänkte jag skriva att jag hade löpvila i åtta veckor (för så minns jag det), men när jag börjar räkna efter inser jag att det bara blev fem... Den 9 november sprang jag min första km!! Efter som man ska börja försiktigt så sprang jag bara 3,3km totalt den veckan. Veckan därpå slog jag till med 14km, fördelat på tre pass. Vecka tre fick jag till 17,5km och vecka fyra 24,5km (och min första mil!!). Vecka fem blev det 33km och förra veckan uppnådde jag återigen min skamgräns 42,2km (en mara!!) och mitt första långpass (22km).

Jag började skriva ett inlägg om hur duktig jag varit, om hur långsamt jag ökat på och hur försiktigt jag gått fram. Att jag löpvilat i en evighet och jag minns hur jag blott sprang 1km hur många gånger som helst innan jag ökade till två. Hur jag sedan traskade på i 4km-träsket forever innan jag vågade öka. Hur det tog månader innan jag sprängde milgränsen osv.

...men nu inser jag att jag bara löpvilade helt i fem veckor (!) att jag sprang 1km en gång och 4(,3)km tre gånger. Att det tog mindre än en månad innan jag "spräckte" milen. Att jag sprang långpass i söndags.

Jag bestämde mig tidigt för att inte vara bitter över detta (självförvärvat som sagt), men denna tillbakablick ger ändå en insikt i hur jobbigt jag upplevde det, eftersom mitt minne över rehabens längd och omfattning är helt annorlunda än verkligheten...

Nåja. Jag tycker i alla fall att jag varit duktig! :-)

onsdag, december 19, 2012

Tröttman

Så. Två dagar innan årets mörkaste och kortaste dag (tillika jordens undergång om man ska tro Mayaindianerna. Eller så orkade de inte skriva en längre kalender) så har den slagit klorna i mig rejält: Tröttman.

Inte ens ett träningspass piggade upp mig igår. Jag gav upp efter halva. Men snart är det ledigt och det ska bli skönt! Få kramas lite extra med nära å kära. Äta knäck. Vara ute när det är ljust. Ta sovmorgon. Träffa julbocken:

Obs! Bild tagen i somras (jag vet var han bor). Nu har vi snö upp över öronen. Han kallar det kamouflage.

söndag, december 16, 2012

Löpande julbord

Idag var det löpning till Åtvidaberg för julbord med NocOut! Vi skulle springa ett progressivt långpass på ca 22km (från Bjärka-Säby till Villan i Åtvid). Jag har sprungit 12km som längst sedan min stressfraktur i början av oktober...

...och därför skulle jag ta bussen till uppsamlingsplatsen. Den missade jag. Då tog jag väl cykeln (i halkan). Men jag fick punktering (!). Således återstod enbart att springa dit. 2km mer än vad jag ville ha idag, men vad gör man? 

Vi började vid de vackra slotten i Bjärka-Säby och sprang i ett skönt 5:25-tempo på snöiga nästan bilfria vägar. I min fartgrupp var vi fyra stycken som snackade oss igenom uppjoggen på en mil. Jag befodrade mig själv till en högre grupp just innan start så jag visst inte riktigt hur fort vi skulle öka till. Första fartökningen (4km) var i 4:43-tempo. Den gick ok. Nästa var 4:30-tempo i 3km. Det gick inte så bra. Kände mig helt slut och orkade inte pressa upp farten. Vi kom ikapp gruppen innan oss (den lite långsammare) och jag hoppade över till dem. Men även i deras tempo var det riktigt tufft! 

Ett av de tuffare passen jag kört på lääänge och jag var nästan för trött för det härliga julbordet! Rätt tungt att inse att jag tappat så pass mycket också... :-( Men å andra sidan sprang jag 20km med 5-tempo i snitt och jag har inte ont i mitt ben. Kanske, kanske vågar jag säga:

"I'll be back"

torsdag, december 13, 2012

Minuskalorier?

Två eller tre gånger per vecka cyklar jag hem till Max på lunchen. Det tar (med bra underlag) ca 10min. Nu tar det kanske 12-15? Sedan går jag och Max en sväng på 20-30min. Totalt blir alltså det 40-60min cykel/gång (lågintensivt). Sen försöker jag hinna äta också. Ibland funderar jag på om dessa lunchraster innebär minuskalorier? Eller iaf plusminusnoll...

Vissa dagar är bättre än andra. Idag hade vi strålande SOL!!!
Dock -17C...



tisdag, december 11, 2012

Som en vanskött, tjock långhårig katt??

Har ni sett en lite för tjock vanvårdad katt av långhårig ras någon gång? De når inte att slicka sig på ryggen och då bildas där en tjock matta som av tovad ull/svinto. De tre senast löpturerna har min hårtofs sett ut så efter hemkomst. Klart obra. Med hjälp av flaskvis med balsam, öm hårbotten och en hårboll i avloppet har jag dock lyckas reda ut tovan. Men varför? Det måste ha något med de kläder som jag har på mig att gör, kanske någon form av gnuggning och statisk elektrisitet eller nåt? Klart tids- (och hår!) krävande och rätt irriterande.

När jag sent (kl:18.10) åkte från jobbmöte på Vreta Kluster i min hyrda Volvo V70 grät jag lite inombords när jag tänkte på att jag skulle ut och springa. Vinden ven och snön yrde. Det bildades små snövallar. Det var kallt. Och mörkt. På cykeln hem förfrös jag fingrarna trots dubbla vantar... Men eftersom jag hur som helst behövde ut med Max så bytte jag dock om till löparstass och släpade mig ut. 5km tops. Jag tänkte testa om det gick att springa på helt oupplyusta grusvägar i skogen med en pannlampa för 200pix. Om inte så fick jag väl vända (så synd *ironi*).

Jag och Max gav oss iväg, utrustade som två julgranar med alla reflex. Det blåste nordan rakt igenom alla mina tjocka lager av kläder (fick lov att klä på mig som jultomten för att få mig ut). Stora flak av snö blåste ned från träden och Max gav mig onda ögat "Ge fan i att kasta snö på mig matte" (fy vad hunden svär förresten!). Hemskt.

Vi kom ut i eklandskapet. Allt var tyst och stilla förutom min ljudbok. Snön knarrade under fötterna. Jag började få upp värmen. Allt var vitt, snön låg som ett täcke över träden. Vi var ensamma i skogen. Snön lyste upp landskapet så att inte ens lampan behövdes trots att vi var mitt ute i skogen! Några harar sprang över vägen, träden fångade upp vinden. Tass, tass. Max skuttade av glädje. 5km pep klockan och vi fortsatte ut i skogen. I ljuset av snön. I kylan. Men varma inombords. Löparglädje. Tass, tass, vidare in i skogen.

Det gick inte!

Jag kunde inte motstå! Nu är det jul!!


måndag, december 10, 2012

Alla goda ting är tre

Är just hemkommen från julbord med jobbet. Som alltid efter julbord (trots att detta inte var så dignande, särskilt inte för mig som inte äter kött) så känns det som att jag aldrig mer vill äta. Någonting. Någonsin. Och definitivt inte julbord. 

...men alla goda ting är tre och denna vecka är två ytterligare julbord inplanerade. Den ena föregås dock av ett långpass (mitt första sedan stressfrakturen!), så kanske kan jag skaka rum för ett "bord" till då...

fredag, december 07, 2012

Snålt & stort eller annorlunda, generöst och personligt?

Surfade just in på STHLM marathons webb då jag såg att de har platser kvar (ovanligt för denna tid på året. Kan tänka mig att rätt många blev avskräckta av årets is-stormslopp...). Blev först lite sugen, sedan såg jag priset: 945pix. Och trots det får man betala 215kr för t-shirten! R Å N ! Hur kan de ta nära 1000kr för att delta i ett lopp (jo för att det blir fullt ändå) och sedan inte ens bjussa på en ticha? Riktigt snålt.

Som jag tidigare nämnt så har jag svårt att förstå varför folkt vill betala överpris för att trängas på Stockholm marathon och GöteborgsVarvet. Det är som att det inte fanns fler lopp! Jag gillar mindre lopp, lopp där arrangören kan ditt namn när du kommer i mål. Där man bjuder på hembakat. Där de varit ute och rekat i skogen natten innan samt snickrat egna skyltar. För oss som gillar mer småskaliga och mer personliga men samtidigt mer generösa och annorlunda lopp (utan trängsel men inte alltid med jättemycket publik) så tänkte jag ge lite tips inför 2013:

Vansbro Marathon Ett RIKTIGT terränglopp i vackra Dalarna! FANTASTISKT vackert lopp som är sjukt bra arrangerat! Häftig och utmanande banprofil, väldigt bra service både innan, under och efter loppet. Det här är ett lopp där arrangören erbjuder dig sitt gästrum om du inte hittar sängplats. Urban som arrangerar det gör det för att han gillar det: "Vissa köper plasma-TV, jag arrangerar terränglopp". Spring 43km/23km; vackert, utmanande och nästan solgaranti - du kommer inte att bli besviken. Snygg t-shirt (som man såklart FÅR).

Jättelångt Ett terrängultralopp i vackra Roslagen med felspringningsgaranti :-) Häftigt men low key arrangamang som ändå lyckas ha sjukt bra service och stämning. Goodiebag vid målgång SAMT att de bjuder på grillat (stor service för oss veggosar också) på torget i Norrtälje när du korsat mållinjen. 68km på små stigar och på grusvägar, över sten och häll och strand vid havet samt skog och äng. Förra året kunde man träffa näcken och i år träffade jag tarzan, komplett med häst och hund. Han bjöd på godis. Ge dig en utmaning och spring jättelångt! Givetvis fick jag t-shirt.

HolavedenUltra Gemensam buss från målet till starten i ortoligt pittoreska Gränna! Tre km uppför Grännaberget och sedan längs Holavedsleden till Tranås. Över små bäckar, genom hagar och i djupa skogar. Blandat grus och stig. Lagom långt (52km eller "light" som är 19km). Arrangören välkomnar dig i mål med ett "Bra jobbat Karin". I duchen är det ingen trängsel, alla får T-shirt, priser till många och de har lagat mat som de bjuder på när du sprungit klart. Bra service längs banan.

Baltzarloppet i Motala är en snabb halvmara som visserligen går på en varvbana, men den är väldigt vacker där den går längs kanalen och genom lilla Motala. Märkligt litet startfält (så gott om plats i duschar och på parkering mm). Välorganiserat, kul, priser till många (jag kom fyra i år och visste inte detta, så det missade jag...), jag fattar inte varför inte fler springer! Du som vill ha en annan distans kan även tävla på 10km.

Kanske inte världens hårdaste halvmarathon Kanske inte världens charmigaste varvbana i Kumla, men med en arrangörsstab med hjärtat på rätta stället, utlottning av priser, bra omklädning/dusch och de bjussar på korv å kaffe. Allt överskott går till välgörande ändamål. När jag sprang var det till "Min stora dag".

SAMTLIGA kostar betydligt mindre än 945pix... Andra trevliga lopp jag testat och rekommenderar är tuffa terrängmilen Höstmilen, stafett, marathon eller ultra i Kraftloppet eller riktigt långt på Österlen i Full Moon Race. Mitt allra bästa tips är alltså att vidga vyerna, leta lokalt och se om det inte finns några guldkort som är både nära och bra!

Vilket är ditt bästa lopptips?

Startfältet för Holaveden Ultra på torget i Gränna

måndag, december 03, 2012

Tunnelseende

Kallt. Jag och Max drog på oss massor av kläder och tassade ut i tystnaden. Det var så kallt (-12C) att fukten i luften frusit och avspeglades i lampskenet likt stjärnfall. En bra ljudbok i lurarna, nästan inga människor ute. Tyst och mörkt. Isande vackert. Men inte kallt under alla lager. Jag sprang även med min luftvärmeväxlare lungplus (...och kan inte låta bli att tänka på hur många tänder jag skulle slå ut om jag trillade) för att slippa kall luft i lungorna.

10km på drygt 50min helt utan trötthet eller smärta i benet får mig nästan att tro att jag redan fixat min nya vana...

Och, visst känns det ganska hardcore när man redan efter någon kilometer får tunnelseende pga all rimfrost i ögonfransarna ;-)

fredag, november 30, 2012

21 dagar...

Det sägs att det tar 21 dagar att bryta eller skapa en vana. Det känns både bra och dåligt. Bra för att det inte längre känns som ett straff att gå till gymmet (såg tom fram emot det idag!). Bra för att jag nog behövde träna lite styrka - och mer allsidigt - och för att jag (ämnar) fortsätta med det även nu när löpning kommer att vara mitt "huvudämne".

Det känns dåligt för att jag tycker att det känns skönt att träna inne (shortsväder liksom!), för att det inte känns lika tungt att inte springa och (mest) för att det nästan känns absurt att springa nu. Inte bara för att det är bäckmörkt ute, utan även för att det är glashalt och skitkallt. Men. Halt och kallt (kallare) var det hela förra vintern, det kändes som en barnlek (typ). Eller iaf inte helt barockt att ge sig ut och springa.

Om det tar 21 dagar att få en ny vana, kanske jag kan ta en tur på julafton och slippa känna som om någon just hotade att döda mig? Det vore väl en bra julklapp, en ny(gammal) vana!

onsdag, november 28, 2012

Det finns inga dåliga väder...

...bara dåliga kläder.              ??

Ursäkta mig, men VEM kom på detta ordspråk? Samma person som kom på "Det går som tåget"? (För VAD betyder det? Att det inte går alls? Att det har problem med solkurvor, blöta löv och kyla?). Det finns massor av dåligt väder!

Halva ordspråket stämmer dock. Det finns dåliga kläder. Dock finns det inga kläder (jag upprepar: I N G A) som skulle få dagens 2C, sidvindar och (favoriten!) snöblandatregn att bli ens ok. Knappt uthärdligt faktiskt. Kallt, blött och blåsigt. Mums.

Jag tänkte dock inte bara klaga. Jag tänkte komma med tips också. Mina top tre tips för löpning i skitväder:

  • Investera i en bra regnjacka. Inför BAMM så köpte jag en bra regnjacka (det var obligatoriskt). Den är i funktionsmaterial och "andas", är helt vind och vattentät. Dessutom hallonröd med lila dragkedjor! Vissa hävdar att det inte "går" att springa i regnjackor. Att man blir blöt inifrån istället för att plaggen inte andas. På detta svarar jag följande: Det är sant att även den dyraste funktionsjacka inte andas till 100%. Klart bättre än galonisar men inte 100%, lite "blöt inifrån" kan man bli. MEN jag föredrar helt klart att bli lite blöt (och varm!) inifrån  än utifrån av iskallt regn. Vissa dagar när vädret härjar och jag vill ut - men samtidigt inte för kyla och blöta - så kan jag komma på min röda jacka. Då kan jag bli helt varm och glad! Jag får springa men slipper bli blöt. Om du inte testat så gör det! Klart värt.
  • Mamelucker i fleece (för er yngre än 87år som inte vet det så är mamelucker typ korta cykelbyxor i varmt material). De värmer så skönt om rumpan! Utan att det blir svettigt.
  • En herdelig buff! Kan användas nästan till allt. Jag har ofta min som halsduk runt halsen. Blir det riktigt kallt å blåsigt så drar jag upp den över haka och öron. Det ser säkert skitkul ut, men det bjuder jag på. Man kan även använda den som pannband eller som hårsnodd om det kniper.

Så god tur i skitvädret (och må det bli vår snart!!)

måndag, november 26, 2012

Godnatt.

Klockan sju på morgonen går jag och Max en promenad. I morse i bäckmörker. Så sent som i fredags var det gryning när vi gick vår ca 25min tur kring Tinnerbäcken. Men idag var det mörkrets mörker tom när jag satte mig på cykeln och trampade mot Stadshuset. Blä. På ett sätt känns detta lite som att sakta dra av ett plåster att det blir mörkare å mörkare... Stäng av bara! Låt oss gå i ide tills det vänder!

Särskilt denna vecka när man tydligen retat vädergudarna... Väck mig i mars!

söndag, november 25, 2012

Härliga helg!!!

Efter en lång vecka med två deadlines och resa till Östersund så var det skönt med helg!! Helgen inleddes med en kort löptur (jag har blivit lite irriterad i benet på sista tiden och dragit ned på fart och längd; smart va?!?) och ett bra pass på gymmet på fredagen. Jag hade lovat att fixa mat så det blev pizza innan vi dåsade i soffan. :-)

På lördagen for jag, Peter & Max till mysiga Björsäter och gick den fina vandringsleden som hembygdsföreningen i Vreta Kloster tillhandahåller. Fantastiskt vacker led och skog och vi hade lite sol!!! Sjön Bjärn låg som en spegel. Dagen avslutades med julgodisfix (wienernougat och lakritskola) samt glöggkväll med snart grannar.


Idag har jag fått till ett bra ridpass hos Ängsstugan innan jag och Max sprang en kortare tur i Tinnerö. Peter bjöd på tacos när vi kom hem. 

Godis, skogsturer och sovmornar, nu är jag full av energi, måndag - bring it on!

torsdag, november 22, 2012

Frisk och hälsosam? Fy fan.

DN har i dagarna haft några artiklar om träning och om (arbets)livet. Jag ska villigt erkänna att jag inte förstår dem. Den ena avslutas med följande citat som jag tycker sammanfattar artikelns andemening: 

"Samhället i dag präglas av ett synsätt där det gäller att se perfekt ut, och där alla ska vara friska och leva ett hälsosamt liv. Om dessa ideal sprids – och det gör de – riskerar vi att få ett hårt och kallt samhälle." 

Jag fattar verkligen inte, menar de att vi får ett "hårt och kallt samhälle" om vi är friska och lever hälsosamt? Var finns den kopplingen? Senare i artikeln beskrivs att dagens chefer inte längre har möte på finkrogen (med ett glas starkt?) utan på gymmet samt hur illa det vore om detta ideal sprids. Varför då? Bättre än att fatta beslut under rökpausen? De fortsätter med:

De senaste årens allt starkare hälsotrend hänger samman med att gränsen mellan arbetsliv och privatliv alltmer suddas ut. Vilka konsekvenser får det om det blir norm, fullkomligt självklart, att man alltid ska vara tillgänglig, och kunna jobba när som helst?

Jag fattar inte, var är kopplingen mellan hälsotrend och att vara tillgänglig när som helst? Det är ju synnerligen ohälsosamt. Dessutom tar min sport så mycket tid att det inte går att vara "tillgänglig jämt" :-)

I DNs andra artikel skrivs att det är "provocerande med en chef som hårdtränar" och det tilläggs lite hånfullt att en ny grupp elitmotionärer "härmar" eliten.

Alltså, missförstå mig inte. Givetvis vore ett samhälle byggde på utseendeperfektion och som stängde ute t.ex. rörelsehindrade eller där människor bedömdes enbart efter sina fysiska prestationer (t.ex. på tävling) oönskvärt. Men jag ser inte kopplingen mellan detta och att vilja leva hälsosamt. Jag ser snarare en koppling mellan idrottandet och självförverkligande samt att utmana sig själv (som om något är en trend nu i individualisttider). Dessutom ses idrottande (och kanske då särskilt det som är för andra tycks svåruppnåeligt) en merit så tillvida att du har ett engagemang och visar förmåga att sätta upp ett mål och systematiskt arbeta mot målet. Du kan ta motgångar och du vet vad du vill. Vissa idrotter visar även på förmåga att våga korsa gränser. Därtill är du hälsosam och tar hand om dig vilket såklart ligger i arbetsgivarens intresse att du gör.

Är det inte rätt så absurt att det är provocerande att arbeta för något (hälsa) som är normen och önskvärt att uppnå? Är det inte lite bissart att det är ok att ifrågasätta hur någon kan springa 7 mil per vecka men att ingen frågar varför någon lägger mer än 14tim i veckan på dålig tv? Varför är det ok att ifrågasätta hur någon kan "prioritera" att springa i skogen, men inte ok att fråga någon varför de inte gör det? 

Men vet ni vad? Jag trivs med det jag gör och det ger mitt liv mer än en "guldkant". Och jag skiter i vem som stör sig på det. Men jag å min sida tänker heller inte (högt...)  ifrågasätta en överviktig persons val att inte träna/val av kost. Jag inte Katrin Zytiomerska. 

måndag, november 19, 2012

Tråkig läsning?

Ni får ursäkta, men har inte bloggvärlden blivit lite tråkig? Eller är det bara så att min blogg blivit tråkig - avhandlar mest novembermörkret, regn och stressfraktur - så att det känns som att det gäller alla?

Men allvarligt, är det inte roligare än såhär? Många brukar såhär års summera säsongen, drömma om nästa år, semester, planera äventyr, springa ultraintervaller mm mm. Nä, nu skärper vi oss va? Jag kan börja.

...Fast. Jag har dock typ inga planer för nästa år. Förutom att gifta mig. :-D Tänkte låta det styra lite. En (hemlig) plan har jag dock. Nog en överraskning för många (& ni som tror på Vätternrundan överskattar min förmåga att överraska). Sedan ska typ hela min klubb till Paris å springa mara i april. Själv kör jag nig budgetversionen med Sätermaraton. Fick med mig noll NocOut:are på den. Sedan är jag sugen på vackra Vansbromarathon igen. Och PB på milen. Och att på att springa långt (tänk Siljansleden)! Och att dra på bröllopsresa (Galapagos? Borneo? Mongoliet?).

För dig som inte vet vad du vill göra 2013 tänkte jag skriva ett inlägg om bra lopp som INTE är de som många tycks tro är de enda loppet; Sthlm marathon, Gbg-varvet och Lidingöloppet. Hörs!

fredag, november 16, 2012

Konstant träningsverk

Sedan jag bytt löpningen mot gymmet (mot min vilja, som ni vet ) har jag nästan konstant träningsvärk! I ljumskar å (insida)lår efter ridningen, i rumpan efter skivstång och gym samt allmänt överkropp (idag skuldror, vilka jag inte ens var medveten om att jag tränat...). Löpningen ger mig nästan aldrig träningsvärk. Möjligtvis efter tävling.

Tänk bara om det kunde synas lika mycket som det känns...

torsdag, november 15, 2012

Jag har löst SD-gåtan

När Almqvist på frågan om han kallat någon för: "hora", "blatte" eller "babben" (whatever that is...) svarar "nej" bör detta tolkas lika som hans "nej" på frågan "Är du rasist?".

"Nej" betyder alltså "ja"  hos Sverigedemokraterna och jag tror mig därmed ha löst gåtan att förstå dem. De pratar tvärtomspråket. Barnsligt kan tyckas men å andra sidan har ju SD blivit anklagade för värre saker än så...

Jag tycker även att det var bra att de klargjorde för oss alla (& Soran Ismail) vad "osvenskhet" och "osvenskt beteende" är. Nämligen att vara "dryg och provokativ". Problemet som jag ser det är att de i och med detta diskvalificerat sig själva från Sverige. Fast å andra sidan så är detta inte ett problem.

onsdag, november 14, 2012

Samtidigt hos Jimmy Åkesson...

...förbjuds alla smart phones, kameror, bandspelare och annat som kan ta upp ljud och/eller bild. Gällande samtliga SD-anhängare. Med verkställighet omedelbums (helst retroaktivt).

Så. De har gjort det igen. Clownerna. Hatarna. På ett sätt vill man bara skratta åt klantigheten, åt lögnerna, åt alla dumma åsikter. Jag vill glädjas åt att de gräver sin egen grav och att deras egentliga (dvs rasistiska) fula tryne visar sig gång på gång. Men. De 339 610 personer som röstade på SD gjorde knappast det för deras syn i miljöfrågor eller progresiva skattepolitik. De som röstade på SD gjorde inte det trots anklagelser om rasism. De som röstade på Jimmy gjorde det PÅ GRUND av deras rasistiska åsikter. Ingen, allra minst SD-röstarna, har gått på deras snack om att inte alls vara rasister (längre?). Därför tror jag att SDs och Almqvists senaste blunder som kommit ut i ljuset tyvärr knappast gör SD-sympatisörerna besvikna. Eller förvånade. Kanske lite trötta på allt förnekande, men knappast får detta någon sympatisör att byta åsikt. Eller parti. Tyvärr. 

söndag, november 11, 2012

Det funkar med hot!!

Mitt förra inlägg med förtäckt hot om amputering fungerade utmärkt!! I fredags sprang jag 1km utan att få ont innan, under eller efter och idag sprang jag 2,2km utan ont alls!! Kloka Helena har tipsat mig om att ta det löjligt lungt och att springa dessa fånigt korta rundor och att inte öka om det gör det minsta ont (råd som hon fick vid stressfraktur). Jag ska ta det lugnt (även om det är svårt då det nu inte känns av alls!) men kanske är nu mitt mål för november - som jag inte ens vågade skriva i förra inlägget för att det kändes så avlägset - om dryga 70km löpning i november (lika långt som i oktober) inom räckhåll??

Den som lever får se.

torsdag, november 08, 2012

Jag ger det året ut

Benet alltså. Det får året ut på sig att bli bra. Min plan är att bli springbar under november och sedan sakta arbeta mig tillbaka mot toppen ;-) under december för att sedan gå som vanligt 2013. Det låter väl som en bra plan? 

På Skivstången i måndags körde vi som alltid sådan där supersnabb jogg med små steg på stället. Jag har inte kunnat göra den förut (det har gjort ont i benet alltså) men nu gick det utan känning alls. Så det går ju åt rätt håll. Men varför ska det gå så låååångsamt??? (Lääängtar ut i skogen på långpanna!) Kanske likaväl att jag har väldigt mycket annat att göra just nu (känns som att jag kan ha sagt det förut under den här hösten...) fast samtidigt är ju löpning en väldigt tidsbesparande sport...

Nåväl, som sagt benet, jag ger dig året ut. Det är ju inte så att det inte finns alternativ. HAN klarar sig ju utmärkt utan båda sina underben... *hot*


tisdag, november 06, 2012

Having banner :-)

Ni som gillar "Scrubs" vet säkert vad det innebär att äta "Brinner", för er andra kan jag avslöja att det är en slags förkortning på "Breakfast-for-dinner". Dvs när man äter typ fil och mackor istället för "riktig mat". Kanske inte optimalt.

Idag åt jag dock "Banner". En svengelsk förkortning av bakelse-for-dinner ;-) Troligtvis optimalt efter 60min spinning. Tydligen firade vi en slags bakelse idag, och ett sådant firande vill man ju inte missa!!! (ja, jag vet att det var en kung. Tom vilken. Han lät bygga en båt...)

Annars försöker jag att inte nockas av november mörkret, idag tog jag och Maxen t.ex. en extra lång lunchprommenad bland ekarna för att iaf få lite "ljus" (eller vad det nu var som silades genom molnmassan). Visst är han fin?

söndag, november 04, 2012

Skyfall

Skyfall är ju inte helt samma sak på engelska och på svenska, men vädret just nu tror jag att vi kan sammanfatta som en blandning av skyfall (som i spöregn) och skyfall (som i "himmelsfall"). Det är november och om det inte regnar så är det ändå hela tiden blött, som en evig dimma. Himmelen har trillat ned och molnen ligger bara strax ovan trätopparna. Av den blå himlen ovan molnen syns inget och solen är långt borta. Som att ha ett par frostade glasögon på sig. Som är lätt tonade. Skyfall. Eller skyfall. November.

Måtte nu inte humöret gå samma väg som solen.

Sky. Fall.

onsdag, oktober 31, 2012

Det travar på...

Så. Oktober är nu till ändå. Det är skitmörkt och börjar bli kallt (dåligt väder känns väldigt 2012 faktiskt). Det och att jag inte kan springa gör att det känns lite tungt. Men, idag var jag hos hästarna igen, så sjukt välutbildade och duktiga hästar som gör det skitkul att rida. Jag är ringrostig men börjar bli bättre! Jättekul! Jag har även, trots ingen löpning, tränat lika många timmar denna månad som jag vanligtvis gör, det måste ju ändå vara godkännt?

tisdag, oktober 30, 2012

Stormiga nyheter?

Jag inbillade mig lite att en viss storm (ja, Sandy) skulle ta över media totalt idag. Med tanke på var den slår till (USA och inte Långtbortistan), med tanke på ett visst presidentval samt (såklart) pga dess materiella och humana konsekvenser. Och trots att dramatiska bilder finns att tillgå så valde Aftonbladet löpsedeln nedan. Expressen hade annat fokus och hade "Ensamma mammornas kvalfyllda val" som huvudnyhet.

Men, det är klart, det är ju bara väder. Vem bryr sig om vädret? Vi har ju väder varje dag...

torsdag, oktober 25, 2012

Utanför zonen...

Att gå utanför sin bekvämlighetszon handlar om mer än att utmana sig tycker jag. Att för mig sätta mål att springa tex 10 mil på en gång eller 1 mil på sub 40 är klart utmanande men knappast utanför min bekvämlighetszon (därmed inte sagt att det skulle vara lätt eller att jag ens skulle klara det...). Nej, utanför min bekvämlighetszon vore typ Vätternrundan (en ny era är inledd den dagen jag anmäler mig till denna!) eller - ÄN VÄRRE - tvinga mig att dansa. Dvs något jag verkligen inte kan eller tror mig klara av.

Kloka Sofie - min olyckssyster med bekräftad stressfraktur - menar att det varit lite bra för henne att vara skadad. Att hon genom det upptäckt alternativ träning, rörlighetsträning och MTB. Jag vill absolut inte hålla med henne (saknar löpningen och saknar skogen!), men jag har ju i alla fall äntligen tagit mig i kragen och träffat en nygammal kärlek (hästar) - vilket jag tänkt på lääänge. Jag styrketränar också (samt utmanar mig på spinncykeln). Jag försöker tom att uppskatta de (ändå rätt fåniga) rörlighetsrörelserna som Friskis och Svettis envisas med att klämma in i ALLA pass. Förr hade jag blivit stressad för att dessa "onödiga" rörelser tar tid från den RIKTIGA träningen. Nu uppskattar jag att göra sådant som jag aldrig skulle ha lagt tid på själv.

Så, kan man då hävda att jag nu är utanför min bekvämlighetszon? Kanske är det fortfarande att överdriva. Men jag utmanar mig själv, testar nya saker (Indoor walking imorgon!), gör det fast jag egentligen inte vill och jag har (äntligen) tagit upp ridningen. Så när jag kommer tillbaka så tänker jag vara starkare än någonsin!

tisdag, oktober 23, 2012

Ben, ben, ben...

Ok, nu har jag slingrat mig länge nog, jag ska prata om det. Hur mår benet? Men först, en kort resume:

Sista veckan i augusti blev jag förkyld. Sprang därför inte på en vecka. När jag började fick jag  direkt "benhinneprobelm" (min diagnos; ont på insidan av skenbenet ca 5-15cm upp från fotknölen, öm främst vid beröring). Jag mer eller mindre ignorerade problemet som dock blev gradvis något sämre. En månad senare var det tävling, 5,2mil terräng. Det fick bära eller brista, jag sprang tävlingen och sedan dess har jag rejält ont. Jag är punktöm (till skillnad från innan då jag var mer öm över ett större område) och det gör ont vid frånskjut.

Efter tävlingen gick jag till naprapat (hade en tid för min nacke). Hon misstänker stressfraktur och föreslår behandling med stötvåg. Stötvåg för stressfraktur är rätt nytt men har haft goda resultat och använts av storstjärnor som Klüft och systrarna Kallur samt (för iaf mig mindre kända) Stiller. Lite mer finns att läsa här och här

Jag fick första behandlingen på tisdagen efter tävlingen. Det gjorde skitont och blev inte bättre. Behandling två fick jag på fredag samma vecka och efter det blev det mycket bättre. Smärtan försvann när jag gick. Behandling två gjorde inte alls så ont. Men trots en förbättring är jag fortfarande långt ifrån bra. Jag går nu på gym och spinning och vid belastning på benet så smärtar det och molar efteråt. En vecka senare får jag behandling tre och inför den har jag blivit något sämre igen. Behandling tre gör skitont. Efter behandlingen har det varit lite status quo, men ändå något bättre. På torsdag ska jag få behandling fyra. Idag testade jag att springa 10-20m på promenaden med Max och det gick rätt bra! Jag hade känning men det gjorde inte direkt ont. Efter springturen molade det lite, men det gick rätt snabbt över. Jag testade igen och även det gick rätt bra.

Så, läget knappt tre veckor efter haveriet är "sådär" men kanske går det ändå åt rätt håll?

Och innan stötvåg tänkte jag dejta Herr J igen :-)

söndag, oktober 21, 2012

Nya ben!!

Inte helt olikt fantastiska Oscar Pistorius bestämde jag mig för att det inte fungerar att halta runt på gym. Jag blir inte mig själv. Jag behöver skaffa mig nya ben för att överleva. Sagt och gjort. För säkerhets skull skaffade jag två par:


Junco heter den här stiliga hingsten som snällt lånade ut sina ben till mig så att jag kunde få skutta runt lite. Junco bor på Ängstugan och där kan du även se andra bilder på honom. Han är ingen vanlig ridskolepålle utan kan konster som att både sitta och ligga på kommando (vi testade aldrig det...). Junco var därtill (med rätta) helt övertygad om att han kan detta med Barockridning mycket bättre än mig. Men trots några små försök från honom att köra solo så satt jag kvar och även om Junco hade större potential än jag lockade fram så gick han bitvis rätt bra och framför allt så gav han prov på vilken enorm kraft han har - riktigt häftigt!

 
Junco en Lustiano hingst :-)

Så, innan vi ses igen jag och Junco, tänkte jag bita ihop och skaffa mig pannben på gymmet, Junco får bli mitt vattenhål i löparöknen...

lördag, oktober 20, 2012

Tack Posten!

Härom veckan fick jag en bok från en bokklubb som jag behövde returnera (japp, glömt att avbeställa!). Jag gjorde som jag gjort någon gång förr, kryssade min adress, skrev returadress och la på lådan. Givetvis borde jag ha omfrankerat paketet. Men, 1) posten är lat och hade inte stämplat frankeringen och 2) det har fungerat förr samt 3) i så fall hade jag aldrig fått iväg paketet...

Någon dag senare får jag ett eftertaxeringskrav för portot! Jag blev märkligt glad. Systemet fungerade, de tog fuskaren!!

Om det blev dyrare? Mm, men rätt obetydligt. Om jag kommer att frankera nästa gång? Knappast. Det var ju jättessmidigt att istället få faktura :-) Tack posten för bra koll å bra service!

torsdag, oktober 18, 2012

Det finns förbättringspotential...

...för en dag som börjar 5:30 med en hundspya i sängen (jag vaknade av att jag la fötterna i den).

Annan förbättringspotential är mångfald. Många håller med om (inte Jimmy Åkesson) att mångfald berikar. Det finns studier om att mångfald är ekonomiskt lönsamt. Så varför är det då så jäkla svårt? Och framför allt, vad gör vi åt det? En lätt sak är att strunta i mångfaldsplaner och gräva där man står.

Jag tänkte be dig göra ett test. Titta på dig själv, sedan tittar du på dina vänner (fuska inte med arbetskamrater och bekanta!). Hur många av dina vänner är väsentligt olik dig? Då menar jag inte utseendemässigt... Jag erkänner rakt av att de flesta av mina vänner i många avseenden är en kopia av mig: heterosexuella, vita, högutbildade, icke funktionshindrade kvinnor.

Men det kan ju inte jag ha påverkat? (eller?!?)

[Edit: frågan ovan är alltså ironisk...]

tisdag, oktober 16, 2012

Om att ha större drömmar än billig mat...

När man arbetar med de frågor som jag gör (landsbygdsfrågor) samt alltid har haft ett stort intresse för miljö och djur(skyddsfrågor) så är det rätt så självklart att jag tycker att vi ska köpa svenska mat. Det är nästan så att jag blir helt ställd när någon frågar "varför"? Typ som att någon frågat mig varför jag valt att utesluta kattbajs från min kost. Dessa frågor får mig dock att inse att inte alla vet fördelar med svensk mat. Så jag tänkte berätta.

...men först en liten parantes. Jag äter inte kött och har så inte gjort sedan 13-års åldern. Det är jag av etiska skäl. Egentligen tycker jag inte att det per definition är fel att äta kött, men jag tycker att djurindustrin är VIDRIG. Det som fick mig att bli vegetarian var hemska bilder på djurtransporter i Europa. Nu (dvs nära 20år senare) har kommissionen föreslagit att man ska lagstadga om max 8 tim transport av levande djur. Ett bra initiativ, men innan dess så kan jag trösta er med (vilket kan bli argument 1) att detta redan gäller i Sverige.

Svensk matproduktion upprätthåller vårt svenska öppna landskap och är en viktig del av vårt kulturarv. Att handla nära produktion minskar dessutom både svinn och utsläpp. Detta är nog så viktigt tycker jag. Men förutom det finns det konkreta skillnader. Gällande djurskyddet så är det i Sverige förbjudet att fixera suggor (dvs krav på frigång) och vi har lagstadgade krav på utrymme som övergår EU-normer gällande alla köttdjur (maxantalet kyklingar per kvadratmeter är t.ex. i Sverige hälften mot vad som är vanligt inom EU). Antibiotika får enbart användas vid behandling och hormoner är ej tillåtet. Kor och får ska gå på bete och kupering av får och grisar (som görs rutinmässigt i Europa utan bedövning) är inte tillåtet. Gällande växtodling innehåller svenska livsmedel sällan några rester av bekämpningsmedel och Sveriges restriktioner gällande besprutning går långt över EUs, både gällande antal tillåtna medlel samt antal besprutningar. 

Vad innebär då detta? Jo att svensk mat ofta är dyrare. Det gäller framförallt kött. I många EU länder kuperas grisar per rutin. Utan bedövning. Grisarna äter annars upp varandras svansar av uttråkning och stress. Suggorna hålls fixerade och antibiotika kan användas regelmässigt i förebyggande syfte. Grisarna står på spaltgolv (typ galler för att underlätta rengöring, i Sverige har de alltid tillgång till strö och har helt golv). Din julskinka kan sedan transporteras genom halva Europa under långa tider utan paus eller vatten för att sedan slaktas utan bedövning (förbjudet i Sverige). För jävligt? Ja. Något du vill delta i? Annars kan du köpa svenskt. Gärna lokalt.

P.s. "Men maten är ju så DYR i Sverige!!" LÖGN. Det är vad PRO vill få dig att tro med sina årliga test. Faktum är att vi för 60 år sedan la mer än 50% av vår inkomst på mat. Nu lägger vi nästan minst i EU och blott 14%. Du har råd att låta bli att plåga ihjäl grisen. Eller ta en köttfri måndag?

Coola Ekobonden har tagit initiativ till #localfriday (för er twittrare) och Jessica äter www.barasvenskmat.se 

Vad gör du?

lördag, oktober 13, 2012

For better or worse

Jag brukar bli lite... "irriterad" (starkt ord kanske) på de som undviker att blogga när det går dåligt eller när de skadat sig. Livet är ju liksom inte bara guld å gröna skogar... 

...men nu gör jag lite samma sak själv. På ett sätt är det naturligt. Jag skriver såklart mycket för mig själv och det blir ju nästan som att uppleva en rolig händelse en gång till när man skriver ned den. Problemet är att detta ju även stämmer för de mindre roliga händelserna. Men, om man ser till en läsare så vill man ju även höra det lite sämre. Annars kan man som läsare av något få för sig att det går alltid bra för alla andra men inte för en själv.

Nåväl. Som ni förstod så gick det inte så bra efter Holaveden Ultra för en vecka sedan. Det fick bära eller brista och det brast. Mitt smalben (insidan, ca 5cm ovan fotknölen) har smärtat rejält. Min naprapat tror att det kan vara en stressfraktur. Jag är väldigt öm vid beröring på främst en punkt, det gör ont vid belastning. Jag testar stötvågsbehandling och tänkte uppdatera er hur det fungerar! Whish me luck!

tisdag, oktober 09, 2012

Skyller mig själv

Tjurar.

Drar på mig min Rotterdam marathon finisher tröja, haltar iväg och köper dyrt gymkort. Hänger bland "hunden i Tom&Jerry" wannabees. Saknar skogen. Skyller mig själv.

söndag, oktober 07, 2012

Holaveden Ultra

Igår sprangs det Holaveden Ultra (52km) som coola Tranås Triatlon annordnade på ett utomordentligt sätt! Vädret var alla tiders höstväder med hög klar luft (?), vackra höstlöv och en sol som faktsikt fortfarande kunde ge en varm smekning. Loppet gick på Holavedsleden från Gränna till tranås. Vi startade i söta Gränna med en vidunderlig utsikt över vättern sedan var det leriga stigar som på vissa ställen mest liknade bäckar, höga snår av ormbunkar (det kändes nästan som att ha skickats tillbaka i tiden och springa i dinousarieskog) vackra djupa skogar och gnistrande sjöar vid sidan av.

Jag tog det lugnt på äkta ultramaner. Gick i typ alla backar. Jag försökte uppmana mig själv till att njuta här och nu i det vackra vädret i den härliga skogen, men när det är tävling har jag lätt för att mest räkna ned. Fram till 30km så flög kilometrarna förbi! Efter 30 gick det lite segare men ändock rätt bra. Jag sprang nästa hela loppet själv då det kändes viktigt att hålla mitt eget tempo. Jag hade inga ambitioner i detta lopp och startfältet var stenhårt i damklassen. Så döm om min förvåning när jag kutade in som andra dam! Kul!

Loppet var utmärkt arrangerat med gemensam buss till start, fyra utmärkta kontroller längs banan som var bra markerad. I mål bjöds det på mat! Jag sprang och skrattade fraktfullt åt de tokar som envisas med att trängas i STHLM på maran och i GBG på halva dito. Vet de inte att det finns många andra kanonbra lopp?

Så vad säger kroppen? Benet säger "aj". Jag hoppas på att det skärper till sig till imorgon. Men tvivlar...

fredag, oktober 05, 2012

Att lyssna på kroppen

I slutet av augusti var jag sjuk och sprang inte på en vecka. När jag körde igång fick jag problem med benhinnorna. Värsta nybörjarproblemet kan tyckas, men så var det. Jag använde taktiken körahuvudetisanden för att bota problemet. Det gick sådär.

Imorgon ska jag tävla. Blott 5,2mil (i fantastisk terräng!). Jag hör inte riktigt vad kroppen säger om detta. Det kan ju gå på två sätt:

1) Skitbra! Efter KUL-helgen 2010 sprang jag bort mina långvariga problem i en rumpmuskel.
2) Åt helvette. Jag har även gjort motsatsen, tex då jag sprang runt alla öar i Sthlm och missade både Rom marathon och TEC.

Hur som kan kroppen säga "vadvardetjagsa?" på söndag. Återstår att se hur jag tar det...

Vad säger du?

måndag, oktober 01, 2012

Glöm inte hjälmen!

Nu, tänker nu, nu har det hänt! Hon har äntligen börjat med triathlon! 

Glöm det. 

Detta är t o m dummare och mer otroligt än så. Nåja, nästan...


Iform är en tidning som jag då och då luras att prenumerera på (de har nämligen ofta sjukt bra premier!). Jag kommer alltid fram till att tidningen är usel, motsägelsefull och skriven för tjejer på ett sätt som knappast tilltalar någon vettig människa! Allt i tidningen går ut på att se snygg ut och att bli smalare, träning är enbart ett nödvändigt ont för att nå dit. Sedan tipsar de om att blomkål kan bota bröstcancer i en artikel och att blomkål ger hjärntumörer i nästa. Typ.



I veckan fick jag ett nummer som jag läste idag på lunchen. Med en ängels tålamod ger jag dem en chans till och ger mig på artikeln om traillöpning. Den avslutas med så här: 

"Men viktigare än kläderna är att du har hjälm på huvudet. Den skyddar dig när du ska passera genom snår och lågt hängande grenar som kan smälla i hjälmen istället för i ditt ansikte."

WTF?!?

Jag. ger. upp. 

söndag, september 30, 2012

Äntligen oktober!

He, he, det trodde ni inte va?! Att jag skulle längta än längre in i hösten. Men (ursäkta att jag tjatar) september har varit en tung månad, med jobb kvällstid, helger och dagtid. Nu är september slut, och även om oktober ser ut att bli hektisk, så är helger och kvällar i stort sett fri lek! S.K.Ö.N.T.

På grund av detta är jag helt nöjd med att ändå ha lyckats skrapa ihop 256,5km mellan jobb, resor och engagemang. Även en rätt bra blandning med kvalitet (om än mindre än önskat) och långpass. Igår var jag till Kolmården och sprang ett gammalt favoritpass på 30km. Trots att regnet strilade ned hela tiden så var det ett härligt pass! Skogen där är så vacker och ger energi. Mörka små skogstjärnar, mossig skog och utkikspunkter med milsvidd utsikt.

Men bäst denna vecka är Jonna som fått en äckligt fånig och sexsistisk reklam fälld!! Så jäkla bra att hon 1) reagerade 2) orkade anmäla och 3) fick rätt!! Att Jonna dessutom fixade en Svensk Klassiker i helgen i och med Lidingöloppet måste göra henne till veckans hjälte!

Nu degar jag, P och M (äntligen tillsammans!) i soffan efter en löptur runt Stångån. Observera helst inte vår klädsel (han i blått & hon i rosa...)



fredag, september 28, 2012

Fredagsmys!

Tyvärr är Peter borta ikväll, men för mig är det ändå skönt att bara vara hemma! Och jag har ju Max!

Max är en riktig mysgris och han ligger gärna på rygg i knät eller sitter lutad mot ens axel och vill bli kliad på magen. Efter ett tag får han någon slags mysöverdos, gosar in sig hårdare och hårdare och han rullar runt runt innan han måste lämna soffan för att springa å hämta en leksak. Det finns tydligen en mysgräns, när det helt enkelt blir för mysigt. Som tur är får man fler chanser under en kväll. Försökte dokumentera lite, tyvärr blir ingen av oss lika söta på bild som vi är i verkligheten ;-D

Till er som avskyr folks bildkavalkader på söta barn/djur/respektive; logga ut ;-)

Suddigt mys i soffan:

torsdag, september 27, 2012

På löpet i Bryssel

Bryssel visade sig vara en usel löpstad. Hittade en park och trängdes med folk å fä tidigt på morgonen för att ta mig dit (1,5km) sprang typ tre varv (à 1,5km) i föga charmig park sedan tillbaka. Det var mörkt (dessutom släckte de gatubelysningen efter ett tag!) regnigt och faktiskt lite läskigt i min ensamhet. Således sovmorgon dag två...

Annars var det bra i Bryssel! Intressanta besök och dessutom hann jag träffa två gamla kompisar som gav energi! Just nu längtar jag dock bort från Schiphol, trots gratis wii-fii...

söndag, september 23, 2012

Dagens i-landsproblem

Eller lyxproblem. Eller "full of myself". Men. Jag vill inte åka till Bryssel.

Så. Då var det sagt. Min arbetsgivare kostar på mig en utbildningsresa till Bryssel. Där kommer jag att lära mig massor och träffa intressanta personer. Det blir säker jättekul. Men fasiken så osugen jag är på att åka just nu. September har som sagt bestått av jobb VARJE helg (förutom denna då jag hade tvådagars styrelsemöte med Amnesty. I Stockholm...) samt jobb minst två kvällar i veckan.

Därför vill jag bara vara hemma. Hinna ut i svampskogen, hinna ut på långpass, hinna fixa matlåda... Landa. Bara vara. Krama Peter å Max.

I morse stack jag ut 06:30 för att hinna 15km innan mötet. På en söndag (mest imponerande var kanske att jag fick sällskap...). Vill ha sovmorgon.

Gnäll. Barn svälter i världen, folk är arbetslösa, i Syrien är det krig. Jag vill inte åka till Bryssel? Skärpning Karin. Var tacksam och framförallt mer positiv. Det är inte synd om mig.

Wiii! Bryssel! (affirmation, om man säger något tillräckligt många gånger så blir det så).

fredag, september 21, 2012

"Jag älskar hösten!"

Ursäkta mig, vilket skitsnack. Just nu tycker jag att alla måste hävda hur de älskar hösten. Hur luften blir "hög och klar" (hög luft?!? vad betyder det? Men jag kan hålla med om att det låter bra), att man får tända ljus och mysa med en stor kopp te, njuta av en god bok mitt på dagen när regnet faller, hur vackert det är i skogen osv.

Då vill jag säga att: Alla årstider har vackra dagar. Tänk en vinterdag när solen gnistrar i snön och andedräkten stiger som moln ur luften och kommer in vackert rosiga om kinderna. Eller (allas favorit på riktigt) en av vårens första dagar. Solens strålar värmer för första gången sedan september, fåglarna sjunger för full hals och vitsipporna (VITSIPPORNA!!). Eller en varm sommardag med salta bad, en kopp kaffe på trappan och sedan ett glas vin vid grillen när man sitter ute tills de första stjärnorna glimtar (som knappt syns för att det är så ljust!).

Jag vill också påpeka att alla årstider även har sämre dagar. Du kan sitta inne på sommaren mitt på dagen med te och en bra bok medans regnet faller (den här sommaren måste ju ha varit super för alla er som älskar detta), och skogen är fantastiskt vacker även på sommaren (och därtill på våren).

Alltså jag förstår att man vill lura sig själv lite nu när vi står inför hösten. Själv kör jag dock hellre med raka kort. Det finns vackra höstdagar när skogens alla löv sprakar av färg, det är underbart att gå på svampjakt och det finns massor av äpplen att göra paj och mos av.

MEN (håll i er nu), de flesta dagarna på hösten har inte "hög, klar luft". De består inte av svampplock i färgsprakande skogar eller mysigt tedrickande. De flesta dagar är som denna. Ett oupphörligt regnande med kyla som kryper in i märg och ben, senare is och halka och framför allt ett ständigt MÖRKER.

Så, drick ert te och intala er att det är supermysigt om det känns bättre. Själv tänker jag njuta av de fina dagarna, men det är med bävan jag tar emot hösten...

måndag, september 17, 2012

"Om alla vore som Jonathan...

...så skulle det inte finnas någon ondska." Så sa Skorpan Lejonhjärta som svar på "Om alla vore som Jonathan [läs: fredsälskande] så skulle ondskan regera i all evinnerlighet". Och Skoropan har rätt! Ofta framförs andra länders vapeninnehav som ett skäl till Sveriges. Det är tjurskit och om inget annat så torde kalla kriget ha visat detta. Faktum kvarstår, om ingen sålde vapen så skulle ingen köpa.

Visste du att:

  • Sverige exporterar  per capita mest vapen i världen?
  • 2010 var Sverige (lilla Sverige!) den sjunde största vapenexpotören globalt?
  • Sverige trots hårda exportlagar exporterar till länder i väpnad konflikt (t.ex. Indien, Pakistan, USA) samt till diktaturer och andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter (t.ex. Saudiarabien, där stening är vanligt i straffskalan).
  • Sverige har en myndighet som arbetar för att främja & marknadsföra svensk vapenexport (Försvarsexportmyndigheten)?
  • Ovan nämnda myndighet har en årlig budget på 75 miljoner kronor (av dina pengar)?
  • Värdet på svensk vapenexport har stigit med 10 MILJARDER sedan 2002?

Nu vet du. Vad gör du åt det?

(Vill du ha än mer info så föreslår jag en kik hos Svenska freds (världens äldsta fredsförening!). Jag föreslår att du blir medlem när du ändå surfar runt, för att stödja ickevåld och vapenbekämpning. Mot fred och Skorpans värld utan ondska. Kalla mig naiv om du vill. Jag kan ta det).

lördag, september 15, 2012

Helg, helg!

Efter att ha jobbat 10 dagar i sträck, (ink. tre kvällar) två helger i sträck (tredje coming up...) så tog jag och P halva fredagen ledig och åkte till Stockholm. Vi gick på italiensk restaurang, såg Jesus Christ Superstar (Ps födelsedagspresent till mig!), drack drinkar, sov länge på hotell, åt god frukost och drog sedan till Tom tits för att gå på Body Worlds (jäkligt intressant). Väl hemkomna drog vi ut å sprang (på rekordtid för P!) innan vi käkade tacomiddag. En superskön helg!

...och det bästa är att den ännu inte är slut!! Det är bara lördag! Även om jag arbetar några timmar imorgon så ska jag hinna med att kuta långpass (äntligen!) och läsa lite Amnestyhandlingar. Gött mos!

tisdag, september 11, 2012

Å nu rå´?

I år var BAMM det stora målet och allt annat har liksom byggts kring det eller slängts in för att det inte stört planeringen för BAMM. BAMM är nu över och det gick ju bra! Men även annat har gått bra i år. Jag har nya PB på 5km (20:07), på milen (42:43), på halvmaran (1.33.02) på maran (3:23). Jag har även lyckats vara skadefri och till och med fått min kära P att börja springa (det tog ju bara 13 år...). Gött mos.

Så långt såväl. Men nu då? Vad ska jag göra nu? Ska jag tävla nåt i höst? Vad? Jag vet att jag har en snabbare mil i benen, likaså sub 20 på 5km, men jag vet inte om det ens känns värt resan till en tävling... Ska jag klämma nån mer ultra? Ids jag? Vill jag? Ska jag springa snabba Växjö-mara? För vad? För 3:20? Känns  obetydligt bättre än 3:23 (och än snabbare klänns typ omöjligt). Känns egalt. Och nästa år, vad ska jag göra nästa år? Behöver jag kanske högre mål? Kanske borde jag byta sport? Grottdykning känns lockande, men det är ju lite av en materialsport (och med material menar jag främst tillgång på grottor även om allt annat är en betydande kostnadsfråga). 

Nä, nu får ni hjälpa mig, jag har liksom tappat stinget! Jag brukar ju älska att planera nya äventyr, nu vet jag inte alls vad jag vill!

lördag, september 08, 2012

Bästa sättet att se Sverige?

Jag har sagt det förr, men löpning är verkligen ett ypperligt sätt att upptäcka Sverige! Jag är på konferens i Blekinge i helgen. I går hade vi 60min "rast" i programmet. Blixtsnabbt bytte jag om och stack iväg till friidrottsplanen i Olofström. Jag tror förkylningen kan sitta kvar för 800m intervaller i 3:50fart var riktigt jobbigt. Så synd att jag bara hann med fem...

Idag hade vi nästan två timmars paus och jag sprang från Ronneby brunn mot kusten och sedan längs med kusten... Och, plötsligt var jag tillbaka i Ronneby! Min planerade tvåmils tur var ännu bara en mil så jag kompletterade med 5km i Ronnebys vackra brunnspark. Och en lång bastu. Skönt, men mina orienteringskunskaper kan verkligen ifrågasättas. Vackert, om än blåsigt, men nu har jag upptäckt Blekinge (eller vissa delar)!

Var har du sprungit i helgen?

tisdag, september 04, 2012

Don't jinx it

Där sprang jag i solen. Glad. Första passet på en vecka pga förkylning (som, i ärlighetens namn, fortfarande satt och skavde i bröstet). Jag sprang på en vacker, kuperad men smal väg genom omväxlande djupa skogar, vackert odlingslandskap och bland mäktiga ekar. Jag mötte inte en bil (dock varnades det för fasaner :-p ). Jag svänger snart av på en mindre väg som jag memorerat från kartan. Jag tänker på hur området kring torpet växt denna sommar, hur jag hittat nya vägar och områden och om hur fin just denna väg var. Jag tänkte på hur jag borde blogga om det. Om hur bra det är.

...Sen hamnar jag mitt i en hage med säkert jättesnälla, men troligtvis livsfarliga och VÄLDIGT närgångna kor, trampar ned i ett kärr (uppblandat med bajs från ovan nämnda djur) jag springer helt vilse, får slå mig fram bland taggtråd, gräs och kvistar. När jag till sist hittar ut på en väg så ser den märkligt bekant ut "...en vacker, kuperad men smal väg genom omväxlande djupa skogar..." WTF?!? jag var plötsligt 5km längre bak, där jag nyss hade sprungit!! Jag gav upp letade upp en fläck med mobiltäckning och ringde efter undsättning. Jag hade jinxat det.

Annars har jag behandlat min skörd, kokat björnbärsmarmelad, lingonsylt, gjort extrakt på Röd solhatt och fryst in svamp. Behöver nog inte handla mer i år :-)

Hmm...

I Lingonskogen...

Min skörd :-)

Knallröda vackra lingon!

Skog!

söndag, september 02, 2012

Strandsatt...

Jag och Marre-maräng (Max) är nu strandsatta t torps! Peter har åkt hem (han ska jobba imorgon...) och således tar jag mig inte här ifrån! Skönt ;-)

Jag är ledig imorgon då jag har mycket helgjobb nu. Jag ska skörda skogen på lingon och njuta av skogen. Idag har jag plockat björnbär och jag & P har plockat svamp. Jag hittade svart trumpetsvamp vilket var premiär för mig. Många gula, många trattisar & lite taggsvamp gav bra utdelning.

Sedan kan förkylningen säga var den vill, vi har hängt ihop i en vecka nu men imorgon tänkte jag springa, den får säga vad den vill!! Tänkte upptäcka nya vägar :-)

lördag, september 01, 2012

Tjejmilen

Jag har sett/hört en del skitsnack om tjejmilen idag. På ett plan är jag kluven, på ett annat positiv till loppet.

Jag tycker att det är fånigt att attityden (som stod i deras broschyr sist jag sprang) är "ta det lugnt, särskilt på slutet, så att du inte blir trött." jag tycker att det är fånigt att del av goodiebag:en är rosa toapapper.

MEN tjejmilen innebär en låg tröskel. Det innebär att många tjejer vågar (och vill!) vara med. Tjejer som annars inte vågar tävla & som aldrig skulle våga tävla andra tävlingar (men kanske efter tjejmilen!), tjejer som annars kanske inte ens skulle ha sprungit alls.

Det är tråkigt att det ska vara så, men nu ÄR det så. Tjejmilen är ett uppskattat och välordnat lopp som får tjejer som annars aldrig skulle våga eller vilja, att springa en mil! Därför är tjejmilen bra!

onsdag, augusti 29, 2012

BAMM i bilder

BAMM 2012 damklass 50km. Det absolut tuffaste jag gjort och en tredje plats!! *stolt* Jag har fått låna lite bilder av Henrik som smart nog hade med sig sin kamera. Alla bilder utom målfotot är Henriks (och ni får ursäkta, men det var så löjligt svårt att byta plats på bilderna, de kommer huller om buller).

 
En vacker fjällbäck.

 
...och en till :-)

 
Andra dagen hade vi dimma...

 
Strax efter starten dag två. Bergen ser så löjligt små ut på bild...

 
I nattlägret vid gott humör!


Bild på nattlägret, invid en stor bäck i en dal mellan väldiga berg.

 
En av de många (ruskigt klara och hemskt kalla) fjällsjöar som vi sprang förbi. Vissa väntade fortfarande på islossning...

 
Bilderna gör varken vidderna, stenigheten eller landskapet rättvisa, men här får ni en glimt.

 
På väg över bäcken mot start dag 2. När jag kom i land hade jag en puls på 200 av kylan (det tog sitt lilla tag att komma över) och plåstrena på tårna hade redan börjat lossna...

 
Jag och Ida ska borsta tänderna i nattlägret. Min tandkräm hade dock torkat ihop! Tack för den Qatar Air...

 
Ännu en vacker vy!

 
En hel del snö i fjällen, inte så konstigt, Björkliden har inte haft sommar i år! Sommar är en dygnsmedeltemperatur på +10C under fem dagar i följd.

 
Härlig vy från dag ett! Man känner sig ganska så liten i detta landskap!

 
Sten, sten och åter sten. Och sol! 


 
Målfoto på fantastiskt duktiga Ida (skötte det mesta av orienteringen) och jag! Stolta, trötta och med åtta blånaglar tillsammans. Av dessa hade Ida sju...

tisdag, augusti 28, 2012

Diamonds are a girls best friend!

Ett hjärta av guld burkar man ju säga att vissa har, eller värda sin vikt i guld. Mina killar är dock snarare värda sin vikt i diamanter :-) Varför? Jag ska ge några exempel:

I natt drömde jag en mardröm. Jag läser Hannes Råstams bok om Thomas Quick och drömde om densamma. Jag vaknade av att jag skrek. Peter tröstade mig och jag fick sedan somna tryggt på hans arm.

Jag är förkyld (läs: nära döden) och tänkte jobba hemifrån efter lunch. Problemet var att dörren var låst. Och nyckeln hade jag lämnat hemma. Inlåst. Söta Peter kom då cyklandes från jobbet med sin nyckel!

På promenaden med Max blir jag stoppad av en man som på bruten svenska frågar: "Är det diamant?". Förvånat ser jag mig omkring. "Förlåt?" blir jag tvungen att fråga, oförmögen att fatta vad han syftade på. "Är det diamant?" frågar han igen och pekar på Max. "Du menar dalmatiner?" frågar jag. "Ja precis." Nä, det är klart att det är en diamant, min prick!


måndag, augusti 27, 2012

When the going gets tough...

...the tough gets going! Töntigt nog brukar jag upprepa detta som ett mantra under tuffa lopp :-) Men nu är det annat som känns lite tufft. I augusti har jag varit uppbokad tre helger av fyra. Med väldigt roliga saker visserligen (Möhippa, BAMM och bröllop) men ändå uppbokad.

I september blir det värre. Jag JOBBAR tre helger av fyra (och på den fjärde har jag ett två dagars styrelsemöte med Amnesty...). Ganska roliga jobbsaker också, men ändå, uppbokad och uppbunden. Hur ska jag hinna med att hänga i torpet, fylla frysen med svamp och bär eller springa långpass? Kanske tom träffa Peter och en och annan vän?

Så, vill ni träffa mig så är det oktober som gäller. Eller kanske november. I oktober tänkte jag ta en sovmorgon.

lördag, augusti 25, 2012

Dagen D!!!

Idag gifter sig min vackra syster med sin fina N i idyllen Stjärnsund! Det ska bli fantastiskt kul! *kärlek*

onsdag, augusti 22, 2012

BAMM - dag 2

Dag två var mycket kyligare än dag ett och molnen låg tunga över de vackra bergen omkring oss (får se om jag hittar lite bilder, annars finns lite här). Efter frukost och omplåstring av tår var det återigen dax att vada med vatten över låren i bäcken för att komma till start på andra sidan. Ni som har vadat i strömmande vatten över knäna vet att det inte är helt lätt. Väl på andra sidan var min puls i 200 av kylan. Men jag skulle snart även bli varm. Första stigningen var brutal. Lång och brant, på många ställen skulle jag ha bedömt att det vore helt omöjligt att ta sig upp. Nu var det bara att pinna på och kravla sig upp. Efter stigningen kom de ledande lagen (som startat efter oss) ikapp. De studsade som kängrus på de vassa och ostadiga stenarna och var otroligt imponerande! Efter första stigningen och ett stenfält blev det springbart även för oss dödliga. Om vi sprang 20% dag ett så sprang vi nog 80% dag två - gött! 

Det är otroligt härligt att springa i fjällen. På sann fånig hollywood-maner är "king of the world" den mening som spelas på repeat i mitt huvud (när jag inte reciterade Karin Boyes "I rörelse" som också var vårt lagnamn). Vi sprang på fjälltopparna med andra högre fjäll runt oss och små bäckar och sjöar i dalarna nedanför oss. Vi stannade och drack av det rena vattnet och forcerade annars framåt så mycket vi kunde. En härlig känsla av att vara på världens tak och verkligen MITT i naturen. Nästan så att det hisnade (när man väl kunde titta på nåt annat än rakt ned i marken).

Efter en broövergång kom ytterligare en sjukt lång och brant stigning (500höjdmeter) vilken nästan tog knäcken på mig. Nu var dimman tät och jag vet inte om det var liite tur eller enbart Idas lysande orientering som gjorde att vi ändå kom rakt på kontrollen! Efter en lika lång nedstigning blev det åter springbart. Nu hade vi flera damlag runt oss vilket var lite stressande. Mina ben var mos, men så länge det var plant eller lite nedåt kunde jag springa på som bara den trots att de stora blåsorna på tårna fick mig att svära högt av smärta. Som tur var var det nu mycket nedåt och vi kunde hålla bra tempo, Jag kände mig snabb! Vädret var bitvis kallt och dimmigt men tempot gjorde att jag höll värmen. Från sista kontrollen gick vi om laget som låg tvåa (totalt) och kom före dem in i mål. Dock räckte inte vårt försprång utan vi blev totalt trea - vilket jag är väldigt nöjd med! Jag var nästan nära tårar i mål, stolt, lättad och glad över att vara i mål, över att ha klarat det, över att ha överlevt! :-)

På kvällen blev det prisutdelning och vi fick stå på pallen, jag med ett fånigt leende. Två dagar i riktigt tuff terräng (över 4000 höjdmeter, dvs ett halvt Mt Ewerest!) och vi slog många duktiga tjejer. Vilket äventyr! Och, vi kunde ju inte ha valt ett bättre lagnamn:

I rörelse (K. Boye)

Den mätta dagen, den är aldrig störst. 
Den bästa dagen är en dag av törst.


Nog finns det mål och mening i vår färd - 
men det är vägen, som är mödan värd.


Det bästa målet är en nattlång rast, 
där elden tänds och brödet bryts i hast.


På ställen, där man sover blott en gång, 
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.


Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. 
Oändligt är vårt stora äventyr