söndag, december 30, 2012

2012

Nu är året snart slut! För mig och Peter är detta vårt första år i en ny stad och vi har trivts bra. Vår lägenhet är fin och bra, vi bor nära stan och ändå nära Eklandskapet (ett stort naturreservat). Vi är mycket mindre bilburna nu än vad vi var i Norrköping. Där tog vi ofta bilen till helgernas långpromenader (för att komma ut i skog å mark) och jag tog ofta bilen till långlöprundorna. Nu går vi 5min till eklandskapet. Givetvis är det positivt att slippa bil, även om det kan bli lite långrandigt att gå på samma ställe (å andra sidan så KAN vi ju fortfarande välja att ta bilen). Tyvärr tar det lite längre tid att åka till vår stuga och även lite längre tid till Dalarna. Men allt som allt ångrar vi inte vår flytt!

Vad har hänt mer 2012? I början av året listade jag tre mål (löparmål såklart!). Om dem kan ni läsa här. Så här gick det:

  • Rotterdam Marathon. Målet var PB (eller mer sanningsenligt så var detta en skamgräns). Jag sprang på 3:23 vilket var PB med råge (och därtill klubbrekord med råge). KUL! och jag hade kul!
  • Vansbro Marathon. Vackert och kul lopp där målet var PB (på denna bana) och bättre placering än 2011. Jag slog min tid med ca 10 min (dvs PB), hade kul och tangerade min placering (2:a).
  • BAMM! BAMM slog alla förväntningar i upplevelse, skräck, utmaning samt placering. Tack vare Idas utmärkta orientering och bådas kämpande (på liv och död...) kom vi trea i vår klass och jag är skitnöjd med det! Lovade att aldrig göra om det men...
I övrigt slog jag även PB på halvmarathon i Motala (där jag samtidigt passade på att ta PB på milen & klubbrekord under samma lopp...). Jag fixade även PB på 5km under Blodomloppet i maj (även om jag missade 20min-gränsen med 7sek...) så gällande PB och lopp får jag väl vara nöjd i år! Detta även om jag misslyckades på Jättelångt så minns jag det ändå som ett trevligt lopp så här i efterhand (och insåg vikten av att ladda rätt!). Jag har även fått ett gäng nya löparkompisar i NocOut och hittat nya löpvägar både hemma och i stugan. Allt som allt ett rätt bra år.

Nu återstår väl bara att se vad 2013 kan ha att bjuda på...




lördag, december 29, 2012

All according to plan...

På fem dagar har jag sprungit fem mil. :-) Jag tror nu att jag är friskförklarad! Benet kan kännas lite "skört" (svårt att förklara) ibland men ingen smärta. I början av november gav jag benet året ut på dig att bli friskt. I november hade jag ett inofficiellt mål att springa lika långt som i oktober (75km). Detta fixade jag inte riktigt, men nu tror jag att jag nästan är helt bra. Det känns bra att kunna starta ett nytt år så! Ett mål för 2013 är helt klart att fixa ett år utan skador...

tisdag, december 25, 2012

Jul å Jogg

Mat, mat, mat! Längtar lite efter att bli hungrig samtidigt som jag gör mitt bästa för att inte bli det... Många kramar, alldeles för många klappar (är jag så snäll?) och kärlek! Vilken enorm tur jag har som har nära å kära, usch så ensamt det måste vara för de som inga har dagar som denna. Mina tankar går till dem.

Jag har dock även hunnit springa lite, skönt med energi ut och inte bara energi in... På julbordet för en vegetarian finns bland annat denna goda paj med grönkål, rödlök, chèvre och valnötter!

Go jul alla!

söndag, december 23, 2012

Som ett UFO

Träningskläder ska vara sköna och ändamålsenliga gällande både passform, material och funktion. Kläderna får gärna vara snygga också, men för mig kommer det i andra hand. Men det är sällan man behöver välja mellan bra och snygga kläder (däremot mellan dyra å billiga...). Jag väljer därtill ofta FÄRG!!! Jag har kläder som jag känner mig bekväm i. Oftast. Igår fick jag lov att smälla två flugor på en gång och sprang ned på stan för att köpa de två sista julklapparna. Ett steg in på gallerian och jag kände mig allt annat än bekväm i mina löparkläder och löparrygga. Med vintertights, buff och reflexväst så avvek jag "lite lätt" mot alla andra trillioner julklappsköpare. Märkligt, att kunna känna sig så obekväm i bekväma kläder. Jag kände mig lite som ett UFO faktiskt. 

torsdag, december 20, 2012

En exemplarisk patient! (?)

Den 6 oktober sprang jag en tävling på drygt fem mil. Redan innan hade jag problem med mitt skenben och efter tävlingen var en stressfraktur ett faktum. Surt men självförvärvat. Jag köpte ett gymkort och tvingade mig in på gymmet. Efter ett tag blev det rätt trevligt...

De som vet säger att det tar 6-8 veckor för en stressfraktur att läka. De som varit med om det vittnar om att det kan ta betydligt längre. Nu tänkte jag skriva att jag hade löpvila i åtta veckor (för så minns jag det), men när jag börjar räkna efter inser jag att det bara blev fem... Den 9 november sprang jag min första km!! Efter som man ska börja försiktigt så sprang jag bara 3,3km totalt den veckan. Veckan därpå slog jag till med 14km, fördelat på tre pass. Vecka tre fick jag till 17,5km och vecka fyra 24,5km (och min första mil!!). Vecka fem blev det 33km och förra veckan uppnådde jag återigen min skamgräns 42,2km (en mara!!) och mitt första långpass (22km).

Jag började skriva ett inlägg om hur duktig jag varit, om hur långsamt jag ökat på och hur försiktigt jag gått fram. Att jag löpvilat i en evighet och jag minns hur jag blott sprang 1km hur många gånger som helst innan jag ökade till två. Hur jag sedan traskade på i 4km-träsket forever innan jag vågade öka. Hur det tog månader innan jag sprängde milgränsen osv.

...men nu inser jag att jag bara löpvilade helt i fem veckor (!) att jag sprang 1km en gång och 4(,3)km tre gånger. Att det tog mindre än en månad innan jag "spräckte" milen. Att jag sprang långpass i söndags.

Jag bestämde mig tidigt för att inte vara bitter över detta (självförvärvat som sagt), men denna tillbakablick ger ändå en insikt i hur jobbigt jag upplevde det, eftersom mitt minne över rehabens längd och omfattning är helt annorlunda än verkligheten...

Nåja. Jag tycker i alla fall att jag varit duktig! :-)

onsdag, december 19, 2012

Tröttman

Så. Två dagar innan årets mörkaste och kortaste dag (tillika jordens undergång om man ska tro Mayaindianerna. Eller så orkade de inte skriva en längre kalender) så har den slagit klorna i mig rejält: Tröttman.

Inte ens ett träningspass piggade upp mig igår. Jag gav upp efter halva. Men snart är det ledigt och det ska bli skönt! Få kramas lite extra med nära å kära. Äta knäck. Vara ute när det är ljust. Ta sovmorgon. Träffa julbocken:

Obs! Bild tagen i somras (jag vet var han bor). Nu har vi snö upp över öronen. Han kallar det kamouflage.

söndag, december 16, 2012

Löpande julbord

Idag var det löpning till Åtvidaberg för julbord med NocOut! Vi skulle springa ett progressivt långpass på ca 22km (från Bjärka-Säby till Villan i Åtvid). Jag har sprungit 12km som längst sedan min stressfraktur i början av oktober...

...och därför skulle jag ta bussen till uppsamlingsplatsen. Den missade jag. Då tog jag väl cykeln (i halkan). Men jag fick punktering (!). Således återstod enbart att springa dit. 2km mer än vad jag ville ha idag, men vad gör man? 

Vi började vid de vackra slotten i Bjärka-Säby och sprang i ett skönt 5:25-tempo på snöiga nästan bilfria vägar. I min fartgrupp var vi fyra stycken som snackade oss igenom uppjoggen på en mil. Jag befodrade mig själv till en högre grupp just innan start så jag visst inte riktigt hur fort vi skulle öka till. Första fartökningen (4km) var i 4:43-tempo. Den gick ok. Nästa var 4:30-tempo i 3km. Det gick inte så bra. Kände mig helt slut och orkade inte pressa upp farten. Vi kom ikapp gruppen innan oss (den lite långsammare) och jag hoppade över till dem. Men även i deras tempo var det riktigt tufft! 

Ett av de tuffare passen jag kört på lääänge och jag var nästan för trött för det härliga julbordet! Rätt tungt att inse att jag tappat så pass mycket också... :-( Men å andra sidan sprang jag 20km med 5-tempo i snitt och jag har inte ont i mitt ben. Kanske, kanske vågar jag säga:

"I'll be back"

torsdag, december 13, 2012

Minuskalorier?

Två eller tre gånger per vecka cyklar jag hem till Max på lunchen. Det tar (med bra underlag) ca 10min. Nu tar det kanske 12-15? Sedan går jag och Max en sväng på 20-30min. Totalt blir alltså det 40-60min cykel/gång (lågintensivt). Sen försöker jag hinna äta också. Ibland funderar jag på om dessa lunchraster innebär minuskalorier? Eller iaf plusminusnoll...

Vissa dagar är bättre än andra. Idag hade vi strålande SOL!!!
Dock -17C...



tisdag, december 11, 2012

Som en vanskött, tjock långhårig katt??

Har ni sett en lite för tjock vanvårdad katt av långhårig ras någon gång? De når inte att slicka sig på ryggen och då bildas där en tjock matta som av tovad ull/svinto. De tre senast löpturerna har min hårtofs sett ut så efter hemkomst. Klart obra. Med hjälp av flaskvis med balsam, öm hårbotten och en hårboll i avloppet har jag dock lyckas reda ut tovan. Men varför? Det måste ha något med de kläder som jag har på mig att gör, kanske någon form av gnuggning och statisk elektrisitet eller nåt? Klart tids- (och hår!) krävande och rätt irriterande.

När jag sent (kl:18.10) åkte från jobbmöte på Vreta Kluster i min hyrda Volvo V70 grät jag lite inombords när jag tänkte på att jag skulle ut och springa. Vinden ven och snön yrde. Det bildades små snövallar. Det var kallt. Och mörkt. På cykeln hem förfrös jag fingrarna trots dubbla vantar... Men eftersom jag hur som helst behövde ut med Max så bytte jag dock om till löparstass och släpade mig ut. 5km tops. Jag tänkte testa om det gick att springa på helt oupplyusta grusvägar i skogen med en pannlampa för 200pix. Om inte så fick jag väl vända (så synd *ironi*).

Jag och Max gav oss iväg, utrustade som två julgranar med alla reflex. Det blåste nordan rakt igenom alla mina tjocka lager av kläder (fick lov att klä på mig som jultomten för att få mig ut). Stora flak av snö blåste ned från träden och Max gav mig onda ögat "Ge fan i att kasta snö på mig matte" (fy vad hunden svär förresten!). Hemskt.

Vi kom ut i eklandskapet. Allt var tyst och stilla förutom min ljudbok. Snön knarrade under fötterna. Jag började få upp värmen. Allt var vitt, snön låg som ett täcke över träden. Vi var ensamma i skogen. Snön lyste upp landskapet så att inte ens lampan behövdes trots att vi var mitt ute i skogen! Några harar sprang över vägen, träden fångade upp vinden. Tass, tass. Max skuttade av glädje. 5km pep klockan och vi fortsatte ut i skogen. I ljuset av snön. I kylan. Men varma inombords. Löparglädje. Tass, tass, vidare in i skogen.

Det gick inte!

Jag kunde inte motstå! Nu är det jul!!


måndag, december 10, 2012

Alla goda ting är tre

Är just hemkommen från julbord med jobbet. Som alltid efter julbord (trots att detta inte var så dignande, särskilt inte för mig som inte äter kött) så känns det som att jag aldrig mer vill äta. Någonting. Någonsin. Och definitivt inte julbord. 

...men alla goda ting är tre och denna vecka är två ytterligare julbord inplanerade. Den ena föregås dock av ett långpass (mitt första sedan stressfrakturen!), så kanske kan jag skaka rum för ett "bord" till då...

fredag, december 07, 2012

Snålt & stort eller annorlunda, generöst och personligt?

Surfade just in på STHLM marathons webb då jag såg att de har platser kvar (ovanligt för denna tid på året. Kan tänka mig att rätt många blev avskräckta av årets is-stormslopp...). Blev först lite sugen, sedan såg jag priset: 945pix. Och trots det får man betala 215kr för t-shirten! R Å N ! Hur kan de ta nära 1000kr för att delta i ett lopp (jo för att det blir fullt ändå) och sedan inte ens bjussa på en ticha? Riktigt snålt.

Som jag tidigare nämnt så har jag svårt att förstå varför folkt vill betala överpris för att trängas på Stockholm marathon och GöteborgsVarvet. Det är som att det inte fanns fler lopp! Jag gillar mindre lopp, lopp där arrangören kan ditt namn när du kommer i mål. Där man bjuder på hembakat. Där de varit ute och rekat i skogen natten innan samt snickrat egna skyltar. För oss som gillar mer småskaliga och mer personliga men samtidigt mer generösa och annorlunda lopp (utan trängsel men inte alltid med jättemycket publik) så tänkte jag ge lite tips inför 2013:

Vansbro Marathon Ett RIKTIGT terränglopp i vackra Dalarna! FANTASTISKT vackert lopp som är sjukt bra arrangerat! Häftig och utmanande banprofil, väldigt bra service både innan, under och efter loppet. Det här är ett lopp där arrangören erbjuder dig sitt gästrum om du inte hittar sängplats. Urban som arrangerar det gör det för att han gillar det: "Vissa köper plasma-TV, jag arrangerar terränglopp". Spring 43km/23km; vackert, utmanande och nästan solgaranti - du kommer inte att bli besviken. Snygg t-shirt (som man såklart FÅR).

Jättelångt Ett terrängultralopp i vackra Roslagen med felspringningsgaranti :-) Häftigt men low key arrangamang som ändå lyckas ha sjukt bra service och stämning. Goodiebag vid målgång SAMT att de bjuder på grillat (stor service för oss veggosar också) på torget i Norrtälje när du korsat mållinjen. 68km på små stigar och på grusvägar, över sten och häll och strand vid havet samt skog och äng. Förra året kunde man träffa näcken och i år träffade jag tarzan, komplett med häst och hund. Han bjöd på godis. Ge dig en utmaning och spring jättelångt! Givetvis fick jag t-shirt.

HolavedenUltra Gemensam buss från målet till starten i ortoligt pittoreska Gränna! Tre km uppför Grännaberget och sedan längs Holavedsleden till Tranås. Över små bäckar, genom hagar och i djupa skogar. Blandat grus och stig. Lagom långt (52km eller "light" som är 19km). Arrangören välkomnar dig i mål med ett "Bra jobbat Karin". I duchen är det ingen trängsel, alla får T-shirt, priser till många och de har lagat mat som de bjuder på när du sprungit klart. Bra service längs banan.

Baltzarloppet i Motala är en snabb halvmara som visserligen går på en varvbana, men den är väldigt vacker där den går längs kanalen och genom lilla Motala. Märkligt litet startfält (så gott om plats i duschar och på parkering mm). Välorganiserat, kul, priser till många (jag kom fyra i år och visste inte detta, så det missade jag...), jag fattar inte varför inte fler springer! Du som vill ha en annan distans kan även tävla på 10km.

Kanske inte världens hårdaste halvmarathon Kanske inte världens charmigaste varvbana i Kumla, men med en arrangörsstab med hjärtat på rätta stället, utlottning av priser, bra omklädning/dusch och de bjussar på korv å kaffe. Allt överskott går till välgörande ändamål. När jag sprang var det till "Min stora dag".

SAMTLIGA kostar betydligt mindre än 945pix... Andra trevliga lopp jag testat och rekommenderar är tuffa terrängmilen Höstmilen, stafett, marathon eller ultra i Kraftloppet eller riktigt långt på Österlen i Full Moon Race. Mitt allra bästa tips är alltså att vidga vyerna, leta lokalt och se om det inte finns några guldkort som är både nära och bra!

Vilket är ditt bästa lopptips?

Startfältet för Holaveden Ultra på torget i Gränna

måndag, december 03, 2012

Tunnelseende

Kallt. Jag och Max drog på oss massor av kläder och tassade ut i tystnaden. Det var så kallt (-12C) att fukten i luften frusit och avspeglades i lampskenet likt stjärnfall. En bra ljudbok i lurarna, nästan inga människor ute. Tyst och mörkt. Isande vackert. Men inte kallt under alla lager. Jag sprang även med min luftvärmeväxlare lungplus (...och kan inte låta bli att tänka på hur många tänder jag skulle slå ut om jag trillade) för att slippa kall luft i lungorna.

10km på drygt 50min helt utan trötthet eller smärta i benet får mig nästan att tro att jag redan fixat min nya vana...

Och, visst känns det ganska hardcore när man redan efter någon kilometer får tunnelseende pga all rimfrost i ögonfransarna ;-)