måndag, maj 31, 2010

Ganska bra ändå?

I början av maj hade jag konstant ont i vänster ben och kunde inte springa alls. Den 11 maj fick jag en första stötvågsbehandling. I förra veckan fick jag min sista behandling och under den här tiden har jag så sakteliga börjat springa. Först lugna 5km i skogen, sedan ett test på en snabb km, sedan - i helgen - två mil i utmanande terräng, idag 5km snabbt som - under omständigheterna - attans!

Och? Det verkar funka!!!

Trots att jag i maj bara kom upp i futtiga 85km istället för MINST 165km som är mitt minimum per månad så får jag vara - och ÄR - nöjd med det. NOLL km hade varit ok om jag så skulle bli bra.

Idag var det premiär förspringasnabbtskorna - Saucony Grid Type A3 (aka "Kiss this"):

Jäkligt snabba! :-) Det beror givetvis mycket på färgen, även om jag tror att jag varit än snabbare i dess knallröda föregångare. Jag flög fram och gjorde en bra tid på 5km samtidigt som jag kände att jag hade lite kvar att ge. Topp!

Nu är bara frågan, Full Moon eller Jättelångt??? Är jag i form redan till Jättelångt? (Tänk om jag blir inbjuden till ett visst bröllop?? ;-P ) Är jag i form för Full Moon?? Pallar jag 50miles?? Vill jag?? JAA!!!!!

lördag, maj 22, 2010

Sweet summer!

Kort vad-update: Har nu fått tre stötvågsbehandlingar och är betydligt bättre än innan, men om det blivit någon förbättring mellan stötvågsbehandling 1 och 3 låter jag vara osagt. Jag har inte ont i benet, men det känns (när jag springer och JA; JAG TAR DET LUGNT!). Det är som ett tryck, nästa som om det satt ett klistermärke där och tryckte. Jag har även varit till en ortoped som skällde lite på mig för att jag fått (i hans mening) bluff-stötvågsbehandling hos en bluff"doktor". (Whatever works baby, tänkte jag. Och JA, jag är beredd att betala för att bli lurad om det hjälper...). Ortopeden klämde lite, trodde inte heller på stressfraktur och skrev ut 25 dagars antiinflammatoriskt samt magmedicin (eftersom min klena mage uppenbarligen ogillar starka tabletter). De tar jag om jag blir sämre och lägger annars på braattha-hyllan (och med Stockholm Marathon i faggorna kan dessa vara värda miljoner på den svarta (löpar)marknanden ;-P).

Annars så försöker jag undvika att jobba - inte för att jag inte trivs eller inte vill - men för att vädret varit fantastiskt och jag mest vill ligga och slöa (läs; rensa ogräs, städa och pyssla) ute i torpet. Lite som safari är det med. Sist såg jag en snok, ett fasanpar och två rådjur. Idag såg vi en gigantiskt (GIGANTISKT) skalbagge, en kopparödla, några rovfåglar och ett lamm (!) i skogen. Det sistnämnda var dött och gav oss en hel del huvudbry tills vi (snälla som får, ha ha) beger oss till bonden för att berätta att han kan sluta leta. "Det har jag slängt där" säger han då fåraktigt (HA HA!). Eh, japp.

Något annat kul är att jag har orienterat !! För första gången sedan i gymnasiet (och om jag ska vara ärlig så följde jag mest på någon annan då). Ida tvingade mig att försöka och sa(ljög) sedan att jag varit duktig. Hittade alla kontroller, banan var 4,8km men vi sprang ca 1km längre. Kul men myggigt.

fredag, maj 14, 2010

På rätt väg?

Japp, då så. Då har jag testat stötvågsbehandling. Behandlingen gjorde ganska ont, särskilt där "skadan" sitter (Kiropraktor Eklund testade även på mitt friska ben så att jag skulle få känna skillnaden). Direkt efter behandlingen var jag något bättre (detta eftersom endorfiner och co. sätter igång en process som är smärtstillande/bedövande) men sedan blev det som vanligt igen.

Tills helgen. Då blev jag bättre! Nu gjorde inte längre varje steg ont. På lördag testade jag att springa i 1min, efter ca 30 sek kände jag av skadan. På söndag kändes den inte alls, inte heller på måndagen. På tisdagen sprang jag (efter konsultation med kiropraktorn) 5,5km UTAN att det kändes!!

Dagen efter var benet lite ömt vid beröring, men inte när jag gick. Jag fick då en till behandling och sprang dagen efter utan smärta. Jag ska nu försiktigt springa och få några till behandlingar, så ska vi se hur det yttrar sig. På rätt väg?

torsdag, maj 06, 2010

Stillastående

Sedan Portugal har jag haft problem med vaden. Problemen började omedelbart efter Portugal, men jag tog dem inte riktigt på allvar. Sedan försökte jag att medicinera bort dem med alldeles för starka värktabletter vilket innebar att jag slog ut magen. Sedan försökte jag springa bort det, sedan vila bort det och sedan...

Ge gärna en hobbydiagnos:

Symptom: Smärta mitt på vänster vad, ungefär där benhinnesmärtor brukar sitta. Det är dock INTE benhinnor då jag inte har det minsta ont vid beröring. I början hade jag inga smärtor vid promenad, men alltid har första löpsteg känts som att vadbenet (tibia) är utbytt mot ett träben. Smärtan blir något bättre efter en stunds löpning för att sedan åter bli värre. Slutar när jag slutar springa även om någon molnande värk kan finnas kvar efter. Det gör inte superont, men smärtan hindrar mitt naturliga steg och jag får därför ont i ryggen efter ett par km löpning.

Nu har jag vilat från löpning i typ en månad utan minsta förbättring. I tisdags testade jag stötvågsbehandling, jag återkommer med besked om resultat.

Annars är jag mest sur och bitter över att inte kunna springa i den vackra vårnaturen samt att jag missar en massa, t.ex. Lidingö Ultra. BAJS.