söndag, september 28, 2014

Guldstjärna till mig!!

Sex dagar denna vecka har jag varit på resande fot (Stockholm). Först tisdag-torsdag (kurs) och nu fredag-måndag (styrelsemöte samt andra möten). Att hinna träna när man spenderar långa dagar med inbokade aktiviteter samt har långa resdagar är utmanande och jag trodde verkligen inte att jag skulle hinna med mycket träning alls denna vecka.

Jag vill dock ge mig själv en guldstjärna. Jag har klarat min skamgräns (en mara i veckan...). Jag bestämde mig även för att satsa på kvalitet denna vecka och jag har sprungit två kvalitetspass: intervaller (5x800m-intervaller) samt fartlek (7km). Detta har jag gjort via tidiga mornar, genom att äta kall mat samt genom att socialisera mindre. Jag har även hunnit med två (visserligen korta) pass på gymmet med mina sjukgymnastövningar + core och annat. Guldstjärna till mig!!

Saker jag inte hunnit med är att umgås med Peter, sova samt springa långt. Så det får bli mitt mål nästa vecka :-)

söndag, september 21, 2014

Från solskensträning till ingen träning?

Efter en vecka på varma Mallorca har jag fått ihop en bra träningsvecka med 64km löpta under den spanska solen. Samtliga morgonpass (innan hettan), ett på 17km upp i bergen och resterande längs stranden åt olika håll 8-14,5km som distanspass och fartlek. Och även om fokus på veckan var semester och slappa fick jag till två styrkepass i gymet också :-) En bra träningsvecka och en superhärlig vecka med min fina familj!

Nu i veckan väntar dock tre dagars kurs (internat) och tre dagars styrelsemöte över helgen (internat, till måndag), sedan veckan därpå med kvällsjobb, möten i STHLM och bröllop på helgen. Flera roliga och superintressanta saker under dessa veckor men jag har svårt att fatta hur jag ska hinna träna nästan alls på dessa veckor... Hur gör du när annat pockar på din uppmärksamhet och när måsten hopar sig? Hur gör du för att ändå hinna träna? Eller hinner du inte? Ge mig dina bästa tips och råd :-)

fredag, september 12, 2014

Vätternrundan med apostlahästarna!

Jag har alltid tyckt att det är lite fusk att man får ha hjälpmedel i vissa tävlingar. I Vasaloppet till exempel; på vinterna får man fuska och ha skidor!! I Vätternrundan är det lika illa, du får ha CYKEL! Galet, men sant. Coola Daniel "Roxen" Roxvret ska dock ta sig runt sjön (Sveriges näst största...) på det enda vettiga sättet, till fots. Han börjar redan ikväll och hans mål är att vara snabbare än cyklisterna (nåja, en cyklist, den långsammaste). Du kan hjälpa Daniel runt samt göra en god gärning - på samma gång! Daniel har nämligen en insamling för Läkare utan gränser.
 
Just nu pågår AKUTA kriser på flera ställen i vår värld med ebola i västafrika (bland annat i Sierra Leone, ett av Afrikas fattigaste länder som jag besökt ett antal gånger), väpnade konflikter med vidriga konsekvenser för civila i Syrien, Irak, Centralafrikanska republiken, Sydsudan och Gaza. Hjälp Roxen runt Vättern och hjälp Läkare utan gränser i kampen mot världens vidrigheter!
 
Du hittar hans insamling HÄR. Vill du läsa mer om Daniel, hur du kontaktar honom under helgen samt få reda på mer om hans andra påhitt så kan du läsa hans eminenta blogg. Där kan du även följa hans framfart!
 
Hejja dig Roxen!

söndag, september 07, 2014

Ett vykort från Ultravasan

Som jag skrev tidigare så sprang jag stora delar av Ultravasan med en kille som hette Peter. Vi höll helt enkelt ofta samma tempo och vi hade trevligt i varandras sällskap. För min del så gjorde han loppet roligare! Peter gick såsmåningom i mål innan mig och när jag gick i mål var jag mer intresserad av att få  gråta ut än att vara social. :-) Vi sa därför aldrig hejdå. Jag blev därför glad och väldigt överraskad när ett vykort damp ned i brevlådan, från min loppkompis! Enda problemet är att jag inte vet hur jag skulle kunna tacka tillbaka (om du inte skulle råka läsa detta, i så fall; stort tack för sällskapet, jag hade jättekul!). 



Återhämtning efter loppet 
Veckan efter loppet var jag väldigt sömnig, främst på em (som då jag nästan somnade på personalmötet...) och sprang bara två korta pass i slutet av veckan. Även denna vecka har benen känts. Efter typ 2km löpning har benen känts som efter 2mil. Tills idag. Trots två slitiga dagar på torpet med målning och grävning så sprang jag 16km kuperad skogsväg i 5-tempo med lätthet. Kändes som att jag flög fram på pigga ben! Härlig känsla! Så nu har jag och kroppen sagt hej då till Ultravasan!

Detta med tischorna känns även det som ett avslutat kapitel, jag tror att de skärper sig till nästa år, det låter så på svaret de ger i SvDs Marathonblogg (kan dock tycka att de är väldigt synd att de inte kunde bemöda sig att ge mig det svaret...)


onsdag, september 03, 2014

Lila mat och gröna skor

I måndags blev tyvärr min ridning inställd, men då vi behövde handla så drog jag iväg med bilen i alla fall. Jag stannade till på XXL en sväng. Efter att ha provat skor i 45 minuter och kikat på annat blev jag typ utkastad när de stängde vid 20:00, 1,5tim senare... Då var jag så trött att jag inte orkade handla mer än mjölk och bröd. Vi gick och la oss hungriga. Men det gäller ju att prioritera. Jag fick ju dessa gröna sköningar (med lila detaljer) med mig hem:
 
 

Lite lustigt att soppan vi skrapade ihop av rester ur kylen dagen innan (lila sötpotatis och blomkål med vitlöksstekt sockerärt) var typ som skorna fast inverterad, lila med gröna detaljer. Som ni ser kan vi av detta dra slutsatsen att vissa saker bör inte lagas mat av oavsett att de är både ätliga och goda:
 

Ser väl smakligt ut? Not.

tisdag, september 02, 2014

Om att hata och hota anonymt

År 2006 gjorde jag praktik på Byrån mot diskriminering. Jag lyfte då detta med anonyma sms och kunde enbart se två skäl till att skicka anonyma sms 1) för att skoja med någon eller 2) för att man vill säga något man inte vill stå för så som mobbing eller hot. Ett elakt sms från en okänd avsändare kan du inte skydda dig mot och på så sätt kan mobbingen fortsätta ända in i sovrummet (och kanske från en vän?). Jag satte press på telebolagen som hade denna tjänst och jag kan (rätt så stolt) säga att efter kampanjen som jag drev så valde samtliga bolag att ta bort dennatjänst! Så nu måste alla mobbare stå för vad de säger. Jag tror på intet sätt att detta fått slut på mobbingen, men det ströp en kanal och tvingade till öppenhet. 

Det är därför med sorg i hjärtat som jag idag ser på nyheterna och de berättar om appen secret som möjliggör just det som jag uppmärksammade som ett problem och fick bort. Se inslaget på TV4 Nyheterna här. Rektorer och föräldrar i Malmö uppmärksammar nu till att polisanmäla och i Brasilien är appen förbjuden av just dessa anledningar. Det enda fegare än mobbing och att ge sig på den som är svagare måste vara att göra det utan att våga stå för det.