tisdag, april 30, 2013

Vårrullen!!

Ni har säkert sett dem. Säker tom idag, trots att det blåser halvt storm. Jag pratar såklart om vårtecknen. Från de tidiga istapparna och snödropparna till blåsippor och grusborttagningsmaskiner och tävlingscyklister! Kanske har ni känt vårkänslor? Men det säkraste vårtecknen av dem alla är ändå vårrullen. När Max på en promenad plötsligt (vilket han inte gjort på hela hösten/vintern) slänger sig ned på en solig fläck och rullar! Sedan upp lika fort igen. Han ser förvånad ut. Som att det han gjorde var en betingad reflex snarare än av fri vilja. Kanske var det så? Våren som liksom grep tag och slängde runt honom? Idag hände det i alla fall. Vårrullen:

söndag, april 28, 2013

Vem där?

Denna vecka kan summeras som en bra träningsvecka trots att jag skippade intervallerna. Jag behöver kanske vara snäll mot mig själv ett tag till... En timme bra ridning med Itano, "blott" 40min styrka (men jag är rätt stolt att jag fick in det vid kl 19 på söndagen, trots lång dag och lite mat) och 66km bra löpning varav tex ett 2mils pass i 4:43-tempo. Jag kanske tjatar, men det är sååå härligt med barmark! Och att allt tycks vakna till liv! (Även mina ben...)

Vem där?
På tal om liv, i krukan på vårt vackra mangoträd (som vi sått själva med kärna som vi "smugglat" själva från Filippinerna) har det dykt upp en liten gäst. Märkligt då krukan står inomhus. Någon som kan se vad det är? Ogräs eller inte, den får stå kvar, jag är för nyfiken!!!

torsdag, april 25, 2013

DNS - träning


Idag stod intervaller med klubben på schemat! 4x4min norska superintervaller som jag - det ska erkännas - fruktar lite men jag behöver fart. Och draghjälp. Och jag gör "alltid" det jag bestämt mig för, även om det är läskigt. Men när kvällen kom orkade jag bara inte springa dit. Det blev ett ickebeslut, jag kunde liksom inte ens uppbåda energi till att byta om, tiden gick tills det var försent. Inte trött i kroppen, men HELT urblåst i knoppen. Efter 2 1/2 dags konferensande och mycket jobb därutöver fick det bli en DNS på träningen. Jag tog mig inte ens ut på en egen liten lugn jogg. Det var knappt att jag fixade att laga mat.

...men när jag väl gjort det, ätit och klockan bara var 18:50 kom energin tillbaka! Eoner av tid, vad skulle jag hitta på? Att springa kändes svårt med all pasta i magen och jag ville inte lämna Max för att gå till Friskis. Sedan hade jag ju faktiskt ställt in för att jag var för trött. Jag började småstäda lite...

...och vips var en tvättmaskin laddad, disken fixad, lägenheten dammsugad, toaletten glänsande, en trasig sak lagad, saker ihopplockade och jag hade fortfarande tid över. Efter att ha jobbat undan lite som jag skulle ha gjort imorgon hoppas jag därför på en tidig hemgång och en omstart istället för DNS imorgon :-) Det är ju aldrig för sent för att börja om!

måndag, april 22, 2013

Om jag hade en get skulle jag aldrig mer vara ledsen

Det finns många saker som gör livet värt att leva. Vårtecken, morgondagg, kramar, svansviftningar... Och getter. Jag blir alltid glad när jag ser en get. Pigga, busiga ögon, roliga öron, äter allt, klättrat på allt, snor saker och rymmer så fort de får chansen. De går inte att motstå!

Idag träffade jag för övrigt fyra st i stallet. En hade hoppat upp i hästens matskål (bra utsikt, svårt att komma ned), en mammaget och två - håll i er nu - var nyfödda tvillinggetbebisar!! To. Die. For.

Men jag dog inte. Jag tränade skänkelvikning i galopp och på att få Itano att lyssna på mig istället för att spana efter brudar... Både utmanande och kul.

Lyx med både privatridlektioner på duktiga hästar och getgos på samma ställe. Trots det lyxade jag till det än mer med ny ridjacka och nya ridbyxor i lördags. Min förra jacka hade jag dock ärvt av min lillasyster och byxorna av min storasyster :-) så det kändes som på tiden...

Nykittad:

torsdag, april 18, 2013

Saker jag aldrig annars gör...

Ikväll gjorde jag två saker jag annars aldrig gör:

1) Gav upp mitt i en intervallserie, eller jag körde bara 2(5x400m) istället för 3(5x400). Det hade jag bestämt mig för redan innan, men jag brukar bestämma mig för att inte göra alla intervallerna och sedan gör jag alla ändå. Idag hade jag en rätt så bra känsla när jag sprang till Folkungavallen men tänkte ändå att det kunde vara snällt mot knät (som dock inte gör ont alls när jag springer, bara om jag tar på det). Rätt pigg kände jag mig när jag sprang dit och 400m kändes rätt så lätt - "hur trött hinner man bli på 1:25?"-liksom. Men redan på andra intervallen var det som att springa genom sirap (och jag tror inte att jag kan skylla på den monstruösa motvinden, det var nåt annat). Kanske att jag jobbade till kl 22 igår kväll och bara åt pannkaka till lunch? Hur som jag tog i som en tok men kom knappt framåt. Pulsen gick ned typ två slag på 1min vila. Jag gav upp och sprang en omväg hem för att...

2) ...köpa falafel. Mitt i veckan. Själv (det är annars mysa-med-Peter-mat).

Breaking the rules, breaking the rules... :-)

tisdag, april 16, 2013

Det blev blod.

Gårdagens hänvisning till blod besannades tyvärr under dagens löprunda. Jag halkade i en vattenpöl, kraschade i leran och landade på knäna. Resultatet blev ett blått knä, ett rött knä med blodvite samt ett par trasiga kompressionstights. :-(

Hur smart det var att envis som en åsna ändå springa en mil till det återstår att se. Även om knät blev ledset av detta var det dock balsam för själen med fågelkvitter, varma vindar och barmark!! Åh så jag har saknat marken! Täckt av snö har jag nästan glömt bort hur mycket jag saknat gräs, lera, tussilago! Vår!!

(Kung Bore, du är avsatt på livstid. L I V S T I D .)

måndag, april 15, 2013

"Regn på min födelsedag"

"Blod på min födelsedag!" Sa Lotta på bråkmakargatan när hon cyklade omkull på sin födelsedag. Vissa (tex en fd chef...) har sagt att jag är lik Lotta. Så här vid 30+ vet jag inte om man ska skratta eller gråta över att bli liknad vid en tjurig sexåring... Men jag väljer att tänka att de/hen tycker hon är otroligt charmig och söt :-)

"Regn på min födelsedag!" säger dock jag istället! Imorse smattrade det mot fönsterrutorna... MEN trots det är jag nöjd med vädret idag (!). Det kan låta konstigt, men jag skulle vilja kalla detta vårens första dag (jepp, soundtrack Laleh). Efter regnet blev det en mild om än mulen dag med fågelkvitter och VÅR i luften! Jag kände mig 10kg lättare av att äntligen (ÄNTLIGEN!) känna en ljum vind mot min kind. Vågar man hoppas? I så fall, tack för världens bästa födelsedagspresent: välkommen vår!

söndag, april 14, 2013

HELG!

Denna helg har vi haft storfrämmande av min farmor och farfar samt pappa och Irene. Det var jättekul att ha dem här "nere" och det blev både mycket fika och mycket mat, som sig bör. :-) Men jag hann även med två mil snabbdistans på lördagen samt att se Mathias Klums utställning "Vår tid på jorden" på söndagen. 

Två mil snabbdistans gick faktiskt jättebra och även om det bitvis var utmanande att hålla marafart (4:49) så var jag inte särskilt trött efteråt. Med det passet inser jag dock att jag loggat fyra löppass denna vecka, varav tre var utmanande kvalitetspass (backintervaller, 1000m intervaller samt två mil snabbdistans). Kanske inte världens bästa planering... dock har det denna vecka inte kännts helt nattsvart, kanske finns det fart och uthållighet någonstans därute för mig att springa ikapp?

torsdag, april 11, 2013

Det var väl inte så svårt?

Idag stod intervaller med NocOut på schemat. Ångestframkallande 1000-ingar. Å jag som känner mig så kass. Efter förra veckans 800-ingar i knappt sub4-tempo (trots att jag sprang mig blå!) var det klump-i-magen-ångest på det. Jag behöver ju dock fortfarande vara snäll mot mig själv och beslöt att 3:55-tempo skulle vara fullt godkänt. Jag sprang på 3:53. Fyra av sex i 3:54-tempo, rätt jämn med andra ord. Inte min förtjänst dock, jag la mig i rygg på någon bättre. Trots sådär tempo och rätt usel känsla så är jag sjukt nöjd med att: jag inte hoppade av efter fyra som jag lovade mig själv innan och att jag inte hoppade av efter fem trots illamående och sega ben. I efterhand känns det, som alltid; "det där var väl inte så svårt?"

OCH i RWs tidning (dvs ej bilagan) har de också ett skotest. Där vikten på herr- OCH damskon i given storlek anges. Så, det var väl inte så svårt?!

onsdag, april 10, 2013

Löparnorm?

Jag har just läst ut RWs Trailtidning som följde med senaste tidningen. En helt ok tidning (med ett UNDERBART reportage om en sololöparsemester i fjällen) men med ett stort men. I sitt skotest har de bilder på killskomodeller och samtliga skor vägs i storlek 44,5. Ni vet den storlek som kanske 0,5% av alla tjejer har. Man har i testet alltså utgått med mannen som norm. Gjort ett test för killar. Godmorgon RW och välkommen in i 2000-talet vilken dag som helst nu.

Här har RW nämligen inte kommit särskilt långt. För rätt många år sedan påpekade jag att den premien de erbjöd (en löparklocka) var i en herrmodell som var helt hopplös för tjejer (jag kunde inte ha de ens inspänt på minsta). De svarade att man istället kunde få ett extra nummer. Istället. Ingen anpassning. Trodde att de kommit längre än så nu, men icke! Hur svårt kan det vara?

Modernisera. Förr snarare än senare tack.


måndag, april 08, 2013

Hjältedåd! (?)

Idag sprang jag backintervaller. B A C K I N T E R V A L L E R. Jag förhandlade med mig själv och då jag fortfarande behöver vara snäll mot mig själv kom jag fram till att jag inte behövde springa fler än fyra (de är korta 100-250m, men då ska de gå snabbt också!). Jag sprang nio! Full fräs, joggvila till nästa backe mellan intervallerna. Tre km (både upp å ned) intervall och totalt 10km med uppånedvarvning. Om det inte är ett hjältedåd att springa backintervaller när det känns som att man är på rock bottom så vet jag inte vad det är. Fast å andra sidan, att ta sig uppåt, från rock bottom, innebär ju per se en backe...

Klättringen har börjat!

lördag, april 06, 2013

Ibland måste man vara snäll mot sig själv...

Jag har ju lite en dipp just nu. Känner mig oinspirerad, ur form och allmänt usel. Idag skulle jag springa med Ida. Det kändes lite motigt med långpass även om det såklart skulle bli kul att träffa henne.

För att över huvudtaget ta mig ut behöver jag truga mig själv. Jag började med en god stor frukost (haloumiostmackor, yoghurt, lyxig müsli samt en stor latte). Därtill satte jag på mig mycket kläder för att aldrig behöva bli det minsta kall. Mys i ull trots plusgrader. Jag fyllde sedan vattenflaskan med god hemmagjord saft istället för tråkigt vatten). Jag valde också att ta bussen till tåget (vanligtvis springer jag såklart, det är bara 2,5km. Det kändes för långt. Så illa är det. Typ.). På väg till Norrköping kändes det dock att dessa ansträngningar inte var nog. Pressbyrån hade 50% rabatt på glass... Ibland måste man helt enkelt vara extra snäll mot sig själv!