torsdag, februari 27, 2014

Är din attityd ett funktionshinder?

Jag är på ett möte om kollektivtrafik och det är fikadax! Jag står vid mackorna och pratar med två mötesdeltagare. Vi pratar om kollektivtrafiken på landsbygden, kommunernas och landstingets ansvar och de problem som finns att lösa. En annan mötesdeltagare ska ta en macka och kommer fram till oss. Då kommer samtalet plötsligt att handla om något annat! Det låter ungefär såhär:

Person 1: Man måste verkligen tänka på hur man placerar mackorna.
Person 2: Ja man måste ju se till att alla når. 
Person 1: Men visst har man satt ett mål inom Europa att nå full tillgänglighet? Var det till 2020?
Person 2: Mmm, så kanske det var. Alla har ju rätt att vara med.

Jag vill sjunka genom jorden för att jag skäms så över den vändning samtalet tagit! Personen som kom fram till oss (en deltagare på mötet) sitter i rullstol. Det enda mina möteskollegor har att säga till personen handlar alltså om det faktum att personen sitter i rullstol. Samtalet som strax innan (och direkt efter) hade handlat om landsbygdstrafik (dvs det aktuella ämnet, det som vi alla var där för att prata om) handlar nu om hur man ska placera smörgåsar så att alla når.

Jag säger inte att det är oviktigt att placera fikat så att alla når (jag ser det som självklart) men hur tröttsamt måste det inte vara att det enda som folk ser och det första samtalsämne som kommer upp är just det faktum att du inte kan gå. Att det som du är intresserad av, det som du kom dit för att diskutera, det pratar folk inte med dig om. De pratar om hur viktigt det är att du måste få vara med trots ditt funktionshinder och om att man fattat viktiga beslut för att tillse detta. Tydligen utan att fatta att man genom att göra just detta stänger dig ute. Varför fastnar vi så ofta med att se ett funktionshinder? Varför är det så svårt att se personen - individen - bakom? Hur kan man anta att funktionshindret är det enda som man kan prata med personen om? Att VARA inkluderande innebär inte att berätta att det är ok att någon är med, att vara inkluderande innebär att personen kan delta i mötet på samma villkor som alla andra, att personens röst, kompetens och synpunkter räknas. Att prata MED istället för OM eller FÖR någon är en rättighetsfråga. 

Kloka Hanna Gerdes har skrivit om detta här, om hur personer med funktionshinder förminskas till att bli sitt funktionshinder, ett "omsorgsobjekt". Många gånger sitter inte funktionshindret i oförmågan att gå utan i omvärldens oförmåga att se bortom rullstolen. Är det så att din attityd kan vara ett funktionshinder? I så fall är det tur att just det funktionshindret går att arbeta bort, för det hindrar både andra och dig själv.

tisdag, februari 25, 2014

Kvotering?

När jag ändå är inne på detta med jämställdhet... Vad tycker vi egentligen om kvotering? Först och främst tänkte jag att vi ska reda ut vad det egentligen är.

Positiv särbehandling (tillåten enligt lag i Sverige) innebär att när allt annat är lika - när Anna och Pelle har lika betyg, meriter och kompetens - då ska vi välja det underrepresenterade könet.

Kvotering är när man beslutar sig för att en viss andel i en styrelse eller ledningsgrupp ska betå av det underrepresenterade könet. Men nu händer nåt konstigt. Då drar plötsligt alla slutsatsen att vi inte längre väljer mellan Anna och Pelle utan även mellan Lars. Lars har dubbel examen och har varit hög chef i 100 år och är alltså mycket mer kompetent än både Anna och Pelle tillsammans. Men ändå måste man med kvotering välja Anna. Då undrar jag - var fan kom Lars ifrån??

När kvotering diskuteras dras alltid exemplet med den ytterst kompetente mannen och den knappt lågstadiekompetenta kvinnan upp. Varför ska de stackar bolagsstyrelserna behöva välja en inkompetent person när de kan välja Lars?

Då ska jag berätta en sak. Kvotering förekommer redan i Sverige. De flesta bolagsstyrelser och valberedningar ser nämligen ut såhär:

 

I deras nätverk (dvs där de letar efter lämpliga och kompetenta kandidater) ser alla ut såhär (alltså som Lars):

 

Det är därför dinosaurier som Jens Spendrup menar att det inte finns några tillräckligt många kompetenta kvinnor att välja in i deras bolagsstyrelser osv. Nu ska jag avslöja för er: Det är för att han inte känner några. De ser nämligen inte ut som Lars. ERGO har män kvoterat in andra män i evigheter! Men tjejer har högre betyg än pojkar och att fler kvinnor än män väljer att skaffa sig en högre utbildning. Det finns dessutom massor av forskning som har visat att styrelser/ledning med kvinnor har bättre avkastning, större kundkrets, bättre på riskhantering osv. Trots det finns det fler ledamöter i styrelser som heter Göran och fler VD:ar som heter Johan än det finns kvinnor på dessa positioner. Fler enbart som heter Göran än kvinnor trots att forskning visar på fördelar med könsblandade styrelser. Varför fattar Spendrup och co inte fördelarna och rättar till detta utan kvotering (aka marknaden löser problemet)? Eller finns det något sorts kakmonster som käkar upp alla kompetenta kvinnor innan det når den berömda "marknaden"? Eller är det så att män inte ser kompetens om de inte ser ut som Lars? Det känns ju även då extra beklämmande att när någon beslutar sig för "nä, nu ska namnet "Anna" upp på topp tio vanligaste namnet i en bolagsstyrelse" ja då står det någon Åsa Erlandsson där och öser bajs över henne för att hon inte är hemma mer med sina barn. Och jag frågar mig hur många fler timmar alla Anna inte har spenderat med sina barn om vi jämför med Göran (som har fullt upp med att sitta i styrelser) eller Johan (som är VD i Görans bolag)? Och ändå så är det Anna som får ovett om hon behagar lämna huset. På riktigt liksom? Är det rimligt?

Så nu till 10 000 kr frågan, vad är min poäng? Är det:
  1. Inför kvotering, skippa Lars och ge Anna en chans.
  2. Sluta kvotera. Upphör med manskvoteringen och öppna ögonen och se att där finns inte bara Anna, Lars och Pelle utan även Margareta som har examen från Harvard, Yale och Uppsala, som doktorerat 15 gånger och som varit chef redan åt Jesus. Aka det finns massa kompetens att välja mellan som inte heter Göran, Lars eller Johan.
  3. Fel låt vann, hur fan kunde ni inte rösta på Linda Bengtzing?

söndag, februari 23, 2014

Vem bör ta sig i röven?

Linda Bengtzing har fått kritik för att hon lämnar sin tio veckor gamla son hemma (med sin pappa) medan hon jobbar i samband med melodifestivalen (i fem dagar). Linda Bengtzing berättar att hennes son har det mycket bra med sin pappa och att de som tycker att hon gör fel som väljer att jobba i fem dagar kan "ta sig i röven". Detta får Åsa Erlandsson på Aftonbladet att gå i taket. Hon tycker att Bengtzing och alla andra arbetande föräldrar (för hon skriver inom parentes i slutet av sin artikel att hon avser föräldrar, hon lyckas dock otroligt nog inte exemplifiera med en enda arbetande pappa...) kan ta sig i röven. Småbarnstiden kommer inte igen och de kommer att ångra sig på sin dödsbädd. Hon drar samtidigt upp andra "stålmammor" som Charlotte Perelli och Petra Mede. Hon menar alltså (i parentes) att kritiken gäller samtliga arbetande föräldrar men tar bara exempel på arbetande MAMMOR. Är detta för att det saknas exempel på arbetande män? Knappast. Bara i den bransch hon kritiserar finns massvis av exempel (Frida Boisen tar exemplet Martin Stenmark) men det är ju aldrig arbetande pappor kritiseras så troligtvis går detta Åsa mfl obemärkt förbi. Hur många spaltmeter har det inte skrivits om Petra, Charlotte och Linda för att de arbetar och har små barn? Jag blir bara så jävla trött. Har vi inte kommit längre? Hur många kritiska artiklar har vi sett om t.ex. Martin, Jordbruksminister Eskil Erlandsson eller Zlatan som arbetat trots små (nyfödda) barn?

Och inte bara det att det öppet kastas skit på (arbetande)kvinnor i media, inte alls sällan glöms kvinnor helt bort. Jag läser på morgonen en artikel i DN och där står: "Amerikaner har ingen pappaledighet eller sabbatsår (eller sabbatsmånader) som i vissa länder, och som regel handlar det om två veckors betald semester." 

Jaha frågar sig vän av ordning, ingen "pappaledighet" men har de "mammaledighet"? Nej. Det har ingen FÖRÄLDRAledighet alls, men artikel gör det tydligt att det enbart är män som antas arbeta.

Åsa Erlandssons artikel är ett lågvattenmärke där kvinnor hamnar i den så ofta förekommande dubbelbestraffningen: de får skit om de jobbar för att det skadar barnen, de kommer att ångra sig mm, men de får även skit om de inte arbetar och "hamnar i kvinnofällan" och stannar hemma. Den är även ett lågvattenmärke för att det är en kvinna som känner sig nödgad att kasta skit på andra kvinnor och deras livsval (just för att de är kvinnor). Medan artikeln i DN är ett mer subtilt bevis på att kvinnor inte räknas i arbetslivet. Några av er tycker säkert att jag övertolkar DNs artikel, men på ett sätt tycker jag faktiskt att den är värre än Åsas. Åsa drev en tydlig (om än galen och kvinnofientlig) linje medan kvinnorna i DNs artikel helt enkelt glömts bort.

Ta er i röven säger jag bara. Typ allihopa.

lördag, februari 22, 2014

Aj (fast ett bra pass!)

Idag var det långpass med fem andra NocOutare (+en bebis). Vi hade ca4C och sol (& ja, barmark!). Härligt!!!

Jag sprang i nya skor och de kändes helt ok. Innan passet skojade vi lite om det olämpliga i att testa skor just på långpass. Efter 20km frågade någon hur fötterna mådde och jag svarade sanningsenligt att de mådde prima! Efter 30 sköna km var jag åter hemma (fortfarande rätt pigg!!) allt kändes bra. Det var först när jag skulle ta av mig skorna som jag såg detta: 

 


Aj.

söndag, februari 16, 2014

Mera mål

Det var kul detta med att tänka kring mål per månad istället för per år som jag tidigare gjort. För mig är det viktigt att målen är realistiska, men samtidigt så måste de ju vara en utmaning (Business as usual känns ju inte som mål...). Målet för i år (dvs den enda tävlingen som jag är anmäld till) är Ultravasan så alla delmål måste ju på nåt vis arbeta mot det. Lite knepigt att hitta balansen mellan utmaning/realistiskt/ bra för kroppen /bra för UltraVasan... Säg gärna till om ni tycker att jag tänkt fel gällande mars, april och maj:

Mars


  • Fortsätta att stretcha samt att köra styrka minst två gånger per vecka
  • Komma igång med fartträningen, fixa minst tre fartpass under mars (det är farten som dödar, jag vill skynda långsamt här)
  • Springa årets första ultradistans
  • Skamgräns 50km/vecka

April


  • Fortsätta att stretcha samt att köra styrka minst två gånger per vecka
  • Öka på fartträningen, springa ett pass/vecka (gärna med NocOut)
  • Springa minst 300km (detta känns som en rejäl utmaning då jag har mycket på g under helgerna i april)

Maj

  • Fortsätta att stretcha samt att köra styrka minst en gånger per vecka (när solen skiner känns det ok att dra ned på inomhusträningen)
  • Satsa på PB på Blodomloppet, gärna sub 40
  • Minst ett fartpass/vecka
  • Minst 300km

måndag, februari 10, 2014

Mera mat!!

Jag har en tid varit lite irriterad på att ingen matkasse erbjudit vegetariskt alternativ (utanför sthlm). Inte för att det utesluter mig utan mer för att det måste finnas en stor marknad och att det inte torde vara särskilt svårt att sno ihop en kasse med vegetariska mål. Men så kom den! Vanligtvis handlar jag efter ridningen på måndagar. Ofta frusen och lite trött vandrar jag planlös bland hyllorna och får med mig hälften av vad jag skulle ha. Idag stod en färdigpackad kasse utanför min dörr :-) Och inte bara det, den innehöll tre krukor färska örter något som för mig känns lyxigt men som jag nästan aldrig köper, den innehöll även en massa färska grönsaker samt många ekologiska varor. Dessutom - som kronan på verket eller pricken över "i:et" - så har någon både listat ut vad jag ska äta samt placerat recepten i kassen! Lite som magi faktiskt. Utan att ha provat något kan jag således konstatera att hitintills gillart! Slutgiltigt betyg kommer.

Just detta med att någon annan bestämmer vad vi ska äta känns nästan som det bästa. Just nu är det en väldig rundgång hos oss med gräddstuvad vitkål, ärtor och varmrökt lax som paradrätt. Gott, men kanske inte två gånger per vecka... 



Jag tänkte dock bjuda på ett recept som inspiration till er som fastnat i receptträsket. Detta har jag fått av min vän Anneli som i sin tur fick det av vår gemensamma vän Johanna som jag tror fått det från sin man Sean. Också något vi äter ofta. Annorlunda, gott och rätt nyttigt! Givetvis vegetariskt, men passar många kötterianer:

Tacolasagne

Sätt på ugnen. Typ 200C blir säkert bra. Hacka en lök och stek tillsammans med vitlök och gärna en hackad chilifrukt. Häll över en till två brukar tomatkross. Låt koka en stund, salta, peppra och krydda med cayennepeppar, chili och det som du gillar. Har du någon slatt tacosås så häll i den.
Skölj en bruk kidneybönor och en burk svarta bönor. Häll i bönorna i tomatsåsen, låt bli varmt.
Tag fram en lasagneform, smörj med olja eller smör. Lägg tortillabröd likt lasagneplattor längst ned. Häll på tomatbönsås och varva tortillabröd med sås. Toppa med ett lager tortillabröd som du river i bitar stora som enkronor ungefär, toppa detta med ost och in i ugnen tills det är gyllenbrunt. Ät med sallad, majs, tomat, avokado och gräddfil. 

Tydligen kan den även göras med kyckling ist för bönor. Vill du göra den busenkel (men dyrare) tar du tacosås istället för tomatkross. För variation kan du hälla i en bruk majs i tomatsåsen istället för att äta den bredvid.

Smaklig spis!!

söndag, februari 09, 2014

Börja om från början, börja om på nytt

Efter min känning i ett ben i november, resor (Sierre Leone, Uganda, Kenya och Tanzania), julfirande, och vinterkräksjuka så fick jag till en rätt usel träningsmånad i december och en all-time-low i januari. Jag har nog inte tränat så lite som i januari på minst sju år...

Jag kände därför att det krävdes insatser i februari. Jag har beslutat om följande insatser/mål för februari:

  • PT. Jag har för första gången i mitt liv gått till en PT. Detta för att få nya mer skräddarsydda övningar samt för att boosta min styrketräning. Jag har nu fått några övningar som jag ska köra minst två gånger i veckan. Detta blir således även februaris mål: styrketräning minst två ggr/vecka.
  • Börja stretcha. Jag har lagt av med stretching sedan länge då det vad jag förstår inte finns någon forskning som visar att det är bra att stretcha (kanske tom någon som visar motsatsen) men ALLA behandlare jag varit hos (naprapater, kiropraktorer, massörer mfl) rekommenderar det. Samt att jag faktiskt blivit mycket stelare (om nu det är dåligt?). Jag tycker därtill att det är skönt att stretcha de muskler där man har problem (annars döden tråkigt). Mål för februari blir stretch efter 70% av alla pass.
  • Komma igång med löpningen igen. Jag har saknat det! Sprang blott 9km nästsista veckan i januari (på Zanzibar), bara 20,5km sista veckan i januari och nådde denna vecka nästan min skamgräns (ett maraton) med 41,2km. Med denna föredömliga upptrappning blir målet för resten av februari 50km/vecka.

Några därute som har tips, råd eller tankar kring denna nystart? Kanske har du en egen nybörjan på g?

lördag, februari 08, 2014

Mat

När Marathon-Mia i veckan skrev om att det var svårt att ge kostråd utan att vara expert tänkte jag först att hon hade fel och att det finns massor av bevisade saker som man kan säga om kost utan att vara expert. Men när jag började fundera på detta och inse att jag både läst studier som visar att det är bra att äta frukt, men även de som visat att det är dåligt, lika så med fett (både fett generellt och mättat fett i synnerhet), vissa hävdar att (japp jag hänvisar till LCHF maffian) morot är lika illa som karamellkungen, några menar att mjölkprodukter är satans gåva till mänskligheten medans andra att det är lösningen på alla världsproblem. Jag raljerar nu, men till sist inser jag att det enbart är ett enda råd som jag anser kan ges utan att få skäll av något läger: Ät mindre socker. Raffinerat socker specifikt men socker generellt.

Vilket väl också är typ det kostråd som jag i praktiken har absolut svårast att ta till mig... Därför får mitt bidrag till detta med kost får bli följande:

1) Det är skillnad på kost och mat. Jag är övertygad om att vi kemiskt skulle kunna ta fram en individanpassad näringslösning som skulle vara den optimala KOSTEN. Men MAT är så mycket mer. Mat är socialt, det är sällskap, det är en upplevelse. Oavsett vilken KOST man väljer att följa så kommer man att misslyckas om den inte fungerar i livet och om den sätter sociala hinder som man upplever som jobbiga. 

2) Det finns inte en kost som passar alla. Att en 95-åring sängbunden man skulle må bra av samma kost som ett 20-årigt kvinnligt hockeyproffs är det få som håller med om, liksom att en nötallergiker borde äta nötter. Men i andra fall kan folk envist hävda att just deras diet borde ätas av ALLA. Det finns frukterianer (precis så konstigt som det låter, de äter bara frukt och helst bara fallfrukt) som hävdar att de aldrig mått så bra som de gör på sin diet och att det kan bota sjukdomar från utslag till cancer, liksom det finns LCHF:are som tycker det är lika illa att äta apelsiner som att steka grannens katt (möjligt att de skulle föredra katten) och anser att alla borde tycka så. De har säkert båda rätt. Vi mår bra av olika saker. Säkert inom vissa ramar (som jag och hela forskarvärlden med mig misslyckats att identifiera), men det är bara inte one size fits all.

Nu ska jag baka blåbärsmuffins. Blåbär är nyttigt. Det tycker nästan alla.

torsdag, februari 06, 2014

Sportsing?

Jag ser inte mig själv som en sporttjej. Om nu det är ett begrepp. Nu är det ju så att jag UTÖVAR rätt mycket sport (ridning och långdistanslöpning mest) men på nåt märkligt vis är sport - en väldigt aktiv aktivitet - för mig förknippad med att TITTA på sport. Det undviker jag helst. Eller i varje fall lagsport som fotboll (minst 80min för långa matcher) och ishockey (bättre men minst två perioder för många). Man skulle kunna säga att jag och P är olika där... :-)

Kanske därför som följande konversation utspelade sig via sms:

Jag: "Förslag: sommar-OS i Rio 2016?"
P: "Ok, jag är på"
Jag: "Vilken sport satsar du på?"

Om jag vill vara elak kan jag även tänka att sportjournalistik 1) måste vara det enklaste man kan hålla på med (standardiserade frågor för samtliga sporter av typ "Hur känns det?"-karaktär) 2) gravt missbrukar ord som "strategi" och "analys"...


 
Bild snodd från internet.