torsdag, juni 28, 2012

Naprapat eller kirurg??

Igår var jag hos en naprapat/massör för att ge vaderna en omgång. Vi blev att diskutera huruvida innebandy är en sport (eh, nej, det är en lek, typ spökboll). Han spelade innebandy. Således 30min tortyr för 400pix... Jag kunde faktiskt ha svurit på att han använde skalpell och inte händerna när jag låg där och kved tyst.

Idag är vaderna ömma som tusan men jag lyckades ändå bränna 6x1000m i 3:52-tempo med NocOut idag *nöjd* Något annat jag lyckades bränna är min lön. På internetshopping. Bland annat ett par till Nike free. Jag älskar skon och är helt enkelt rädd att de ska sluta tillverkas! När de dessutom fanns i rött...

Sedan har jag en bekännelse. Jag har köpt en löparkjol. Som jag sa att jag minsann aldrig skulle göra (så opraktiskt kjol OCH tights (under kjolen). Men. Den hade rosa moln och var på rea. och de hade bara fula shorts.


onsdag, juni 27, 2012

Hulken...

Jag är inte jätteimponerad av muskelberg. Eller jo, på ett sätt. Men på typ samma sätt som man inte kan sluta stirra på en skäggig dam eller tvåhövdad fågel. Lite som freaks är de väl ändå? Typ som denna kille:

 

Fascinerande, men ska jag välja en "favorittyp" för killar så är han ovan lååångt ifrån. Men som barn var jag faktiskt galet förtjust i Hulken! Jag gjorde t.ex. en hulkentomte som julpyssel (i typ lekis?). Sjukt rolig, har tyvärr ingen bild. 

Nu kan jag själv meddela att jag är påväg att bli ett freak (nåja...)! När jag köpte mitt gymkort i januari hade jag som mål att tjäna på att köpa terminskort (minst 20 gånger) och en (skam)gräns på 30 gånger. Jag har i detta misslyckats kapitalt (typ 17 gånger gym). 

Men om vi ser det i det långa loppet så har jag blivit krallig! 2008 en sådan tjej som får leta med ljus och lyckta för att finna ett par stövlar som inte glappar fasligt kring vaderna  (jag minns det så väl för då var jag i Paris med syrran och testade stövlar). Jag hittade ett par i Paris som var ok och även ett par i Sverige samma år som även de var ok. Ok som i att de inte glappade så att det såg komiskt ut, men glappade. Nu sitter samma stövlar som ett smäck! Vem behöver gymma liksom? 

och ja, givetvis är det bara muskler (frågor på det?).

söndag, juni 24, 2012

Midsommar!!

Midsommar är en härlig (om än regnig) högtid! Det är ljust nästan hela dygnet, blommorna blommar och fåglarna kvittrar. Ofta träffas goda vänner och har kul ihop! Aftonbladet frågade folk på stan om midsommar borde vara vår national dag. Why not?!? Säger jag!

Vi firade ute i torpet med en gammal vän och hans tjej. Vi åt god mat, fiskade och drack vin. En väldigt härlig helg trots att vi inte bara hade solsken! Avslut blev två regniga mil i 4.40-tempo :-D

Peter jobbar hårt med middagen.

Ny grill!

torsdag, juni 21, 2012

Vila

Med nästan 100km på sex raka dagar varav två tuffa kvalitetspass (mina två "favoriter" faktiskt: backintervaller och 1000-ingar) kändes det tungt på morgonjoggen i morse. Jag brukar nästan aldrig springa så många dagar utan vila. Jag tycker att det mer bryter ned än bygger upp. Dessutom har jag fått skavsår både av fivefingersarna och av sport-bh. Något jag nästan aldrig får. Därför är det nu dax för återhämtning de lux med midsommar, jordgubbar och bubbel ;-) Släng in sol och goda vänner så är jag strax fit for fight igen! Visst är det väl det som är superkompensering?


 
En snabb t-shirt på en just nu långsam tjej, men vänta bara!



tisdag, juni 19, 2012

MMM Mango!

Min favoritfrukt alla kategorier (kanske inte "mest lättätna") är mango. En av de bästa sakerna med 30-års present till mig själv (resan till Filippinerna) var att det där finns världens godaste mangos. Faktiskt så goda att P som inte tycker om mango älskade dem! Dessa mangos är helt olik de som vi har i Sverige (som kallas "surmango" i Filippinerna). De är gula i skalet och köttet har typ samma konsistens som konserverad persika. Och nämnde jag att de är världens godaste?

 
Inga surmangos, men väl en låda mango! 

Vi har gjort ett tafatt försök att få till dessa mangos i Sverige då vi snodde med oss en kärna hem och planterade. Detta har resulterat i ett vildvuxet träd som ständigt växer ur sin kruka. Dock (ännu?) inga mangos. Vi får se det som en långsiktig investering.

 
Vårt Filippinsk/svenska mangoträd!

Men! Så har min kära P hittat ett sätt att importera dessa godingar direkt från Pakistan via en handlare i stan! Således kom han hem med en låda med fyra stora, tunga, saftiga, gula och himmelskt  goda mangos! Wiii!!! 

...och efter sex tusingar i nya rekord snittfarten 3:51(!) var jag väl värd att vaggas in i dess söta, klibbiga värld!

måndag, juni 18, 2012

En snabbis på konferens

På konferens i två dagar. Fullmatade dagar. Jag prioriterade dock bort 10min av sista workshopen för att hinna avverka en snabbis och dusch innan middagen.

Resultat: 11km terräng och landsväg i vackra Sätra bruk! Med ombyte och dusch totalt under 75min.

Hur brukar dina snabbisar på konferens se ut? ;-)

söndag, juni 17, 2012

Jag överlevde...

Jag överlevde veckan med matförgiftning, tre(!) tågresor med SJ, ett spydigt inlägg om Linköpings "undre värld" samt backintervaller innan frukost i spöregn. Betyg godkänt på den.

onsdag, juni 13, 2012

Drick öl och bekämpa brottsligheten!

Nyöppnade "New York Legends" sportsbar i Linköping har nyligen blivit beskjuten. Exakt varför och exakt av vem är väl inte helt klarlagt ännu, men det spekuleras om diverse gäng. Tyvärr finns det en del gäng i Linköping. Småpojkar mest, men icke att förlöjliga eller glömma bort för det. Faktum är att jag i tjänsten fick möjlighet att lyssna på A som "införde" ett visst gäng till Linköping. Han är idag några år yngre än mig och har hoppat av. En modig och ärlig kille samt en sann entreprenör! Om fler kriminella vore som honom så skulle de snart ta över. A tog sin kriminalitet på största allvar och blev t.ex. nykterist för att kunna vara mer skärpt vid alla tillfällen. Han åkte heller aldrig fast. Hur som blir jag innerligt trött på dessa människor och tycker samtidigt gränslöst synd om dem. De finner en tillhörighet och en vänskap så stark i dessa gäng att det rättfärdigar deras våldtäkt på samhället och ibland på nära och kära. 

Kanske ska man själv starta ett gäng? Vi kan heta Röde orm (ormar verkar ju populärt...) och vara vapenvägrare. Vi ska givetvis ha inträdesprov och de ska vara stenhårda. Typ hjälpa tanter över gatan samt åka buss och betala. Fast alla får vara med oavsett tatuering. Dessa behöver alltså inte tas bort med vinkelslip.

I alla fall, jag tänker gå till Legends så snart de öppnar och dricka öl och bekämpa brottslighet. Jag tänker inte låta mig skrämmas därifrån för att några få tycker att de har rätt att rasera det andra bygger upp. Så kom du med vettja, ta en öl och gå med i Röde orm :-) 

tisdag, juni 12, 2012

"Farväl grymma värld!"*

Igår åt jag några nötter från min gömma på jobbet eftersom det blev en rätt sen lunch. Dessa är den enda orsaken som jag kan finna till att jag senare på dagen fick frossa, otroligt ont i skinnet och ett starkt illamående. Ingen feber, ingen förkylning, inget annat. Men det räckte. Hade en mycket jobbig natt (stackars Peter valde till sist att flytta in i gästrummet) och kastade till sist in handduken även till mitt eftermiddagsmöte.

Min diagnos är matförgiftning (från vad får man annars dessa symptom? Reaktion på loppet? Två dagar efter? Varför isf?) och jag har legat halft däckad halft arbetat från soffan idag (mer det första...). Imorgon bitti har jag konferens i Stockholm och tåget går 06:22 - något som jag ansåg vara inhumat tidigt redan innan den här persen. :-O

Jag som nyss tackade nej till en bit choklad, vilket får mig att misstänka att jag mer troligt är döende...



*"Farväl grymma värld" - ni som läser Kalle Anka känner igen Joakim Von Ankas lätt dramatiska utrop vid motgångar... Tja, Farväl grymma värld, ibland känns det så...

lördag, juni 09, 2012

Jag har sprungit Jättelångt.

Efter att ha velat fram och tillbaka och med NOLL uppladdning varken mentalt eller mat/träningsmässigt (snarare nedladdning...) valde jag att ta mig till start i Grisslehamn för att springa Jättelångt. Det var regn och usligt och inte heller kunde man tänka "så här dåligt kan det ju inte vara HELA dagen" efter som STHLM marathon mer än bevisat att så kan vara fallet.

Första biten av banan var mycket blöt och sjukt kuperad/teknisk (vissa delar av "leden" hade jag lätt bedömt som oforcerbara om någon frågat). Redan  redan vid 5km så sprang jag fel första gången (loppet har felspringningsgaranti...) och redan efter ca två mil så tyckte jag att det var lite (rätt mkt) segt. Jag satte på en ljudbok med duktiga Katarina Everlöw som uppläsare. Det gick aningens lättare. Jag försökte tvinga mig själv att inte titta på klockan då km segade sig fram.

Jag hade tidsmålet under 6-min tempo och på flacken sprang jag på i bra fart, möjligtvis för bra, men jag tror inte att det var detta som gjorde att jag vid tre mil (mer än halva kvar alltså) verkligen ville ge upp. Allt gick segt. Benen var ömma som efter 5-6mil, jag flåsade, mådde illa och kände mig obekväm. Jag hade ju dock skippat en dag av ett Amnestystyrelsemöte för att vara med på detta, då kunde jag ju inte INTE göra detta. Mitt obefintliga pannben slogs i bitar gång på gång medans jag grisade på i leran.

Med ca 1,5mil kvar träffade jag en NocOutare (!). Vi höll ihop loppet ut och trots att vi var lika trötta och lika negativa så var detta peppande för oss båda. Detta TROTS en felspringning på 2-4km ca 3km innan mål (japp, typ samma som på Full Moon Race 2010...).

Nä, ett riktigt skitlopp för min del trots en fantastiskt bra organisation!

Sämst: Ok, det var blött (men jag tror att jag hade märkt om jag passerat Östersjön) och ok jag sprang fel. Men att få  SMS:et "Välkommen till Finland" kändes verkligen som ett hån... Detta samt min dåliga dag.

Bäst: Att jag överlevde. Faktiskt. Att jag genomförde. Jag hade inte kunnat göra det en minut bättre just denna dag (hur snabbt/sakta det gick har jag ingen aning om!). Samt att jag trots detta inte var sur när jag kom i mål. Och arrangemanget. Och såklart fantomen. Även om han inte lånade ut sin häst.

Konstigast: Taxicaffissen som verkade tycka att det var absurt att vilja bli körd från Tekniska högskolan ända till Bromma. 
Samt hans kommentar på mina 68 (som blev 72km): "Det var ju JÄTTELÅNGT" - Hur visste han det? ;-)

torsdag, juni 07, 2012

Lunchdate med Max

Några dagar i veckan cyklar jag hem på lunchen och går ut med Max. En av fördelarna med detta (förutom frisk luft och gos med vovve) är att hemma finns det kakor :-)

måndag, juni 04, 2012

Matrester...

Har ni tänkt på att matrester som fenomen är lite lustiga. De kan vara fruktansvärt osexiga (soggig tacos i micrad matlåda...) eller nästan poetiska. Som när man slipper laga mat efter ett träningspass :-)

Än bättre när man hittar några frysta hembakade brownies efter det. Och en skvätt grädde. Rester rules :-)

Löprundan idag bland söta lamm, stolta rådjur och pigga harar. Jag lyckades tajma in just när det inte regnade, *nöjd*

I benen annars träningsvärk. Liksom övriga kroppen. Jag tror inte att gym är till för människor!

 
Ljuvliga, doftande liljekonvalj! Knappt vakna, 
juni får en överkryssad sommarsol av fem möjliga hinintills!

lördag, juni 02, 2012

Gissa bajset!

Idag sprang jag Omberg runt med två NocOut:are. En vacker och kuperad runda i alldeles för kallt väder för att vara juni! Jacka på! Efter ca halva (då vi sprang uppför en slalombacke...) sprang vi längs en tipspromenad. Jag finssade länge åt frågan "Gissa bajset", medan O och C verkade ha växt ifrån kiss-och-bajshumorn. 

Så kom vi in en en kohage, jag pladdrade på som vanligt, tappade koncentrationen (som vanligt...) och snubblade till. Jag landade mitt i en nylagd koblaffa och kanade i bajset nedför kullen! Hela min ena sko var totalt täckt av bajs, båda mina händer och jag hade bajsstänk överallt. 



Jag skrattade så att jag kiknade och O & C trodde nog ett tag att jag gjort mig hemskt illa. Jag försökte frusta fram att det inte alls gjorde ont medan jag smetade av kobajs i gräset. Gissa bajset liksom! 

Jag småfinssade typ hela vägen hem. 

fredag, juni 01, 2012

Glasögon

Jag ser dåligt. Väldigt dåligt, -4,5. Det innebär att allt längre bort från mina ögon än 20cm (utan glasögon eller linser) blir jättesuddigt. Jag har ofta linser men bär även glasögon ca 2-3 dgr/ vecka. Förr har jag haft lite komplex för glasögonen, nu tycker jag att det är snyggt, men ofta opraktiskt (de blir smutsiga, skaver, hamnar snett). Men det är ingen stor grej.

DOCK verkar detta med glasögon vara en stor grej för andra! Om jag träffar någon för första gången med glasögon och andra gången utan känner de knappt igen mig. Många, många påpekar även: "Sist hade du glasögon". ???? Tänk om jag skulle påpeka: "Sist hade du en ful tröja". De menar säkert inte illa, men det stör mig lite.

Jag med glasögon:




Ps. Igår var det Blodomloppet. Jag kom fyra av typ 3000, missade sub 19 med 7sek och insåg (än en gång) hur mycket jag hatar att tävla. Särskilt sådana "folkfester" är inte alls min grej #skogsmulle


Jag, full fokus innan loppet :-) (och sist hade jag ju glasögon!)


Ps2. Tur att man rakat sig under armarna. Man vill ju inte dra igång något drama a la mello. Eller jo. Det hade jag gärna :-)