söndag, april 20, 2014

Påskhälsningar från hängmattan

April, solsken, dusch ute, 2mil skogsvägslöpning, vårbrasa, smågodis och häng ihängmattan...


torsdag, april 17, 2014

Kan jag inte göra det bra så får det va?

Skäms lite men jag har inte riktigt (eller inte alls...) lyckats få till mina kvalitetspass denna vår. Inledningsvis (typ februari) var det ett medvetet val för att inte stressa igång kroppen efter ledighet och halvt/om/halvt-vila. Sedan blev det förkylning osv. Nu har jag egentligen ingen annan ursäkt än att jag inte känner mig riktigt i form. Det tar emot att ta i och öka farten. Inte så konstigt, practice makes perfect, och jag tränar inte fart, alltså blir jag inte bättre på det.
 
Men så läser jag på olika bloggar om kvalitetspass som mina bloggkompisar gör just nu. Av olika anledningar har vissa av dem inte heller riktigt hittat formen just nu och deras kvalitetspass går i betydligt långsammare takt än vad de brukar prestera. Jag kommer på mig själv med att undra varför de springer intervaller när de inte lyckas prestera en högre fart. Inser att det är ett riktigt konstigt tankesätt, men inser även att det är detta (och ett uns lathet) som gör att jag inte tar tag i kvalitetspassen. Varför springa fort om jag ändå inte lyckas springa fort? Missförstå mig rätt, jag behöver inte springa på PB varje kvalitetspass, men då tex mina 1000m intervaller brukar gå i typ 3:50-tempo så skulle det kännas som ett bortkastat pass att köra 1000-ingar i 4:XX-tempo. Då kan jag lika gärna lalla runt i skogen istället. Det är mysigt och så slipper jag 1) springa livet ur mig och 2) ändå bli grymt besviken för att jag sprang livet ur mig långsamt.
 
Men nu får ni hjälpa mig här, hur ska jag kunna få upp farten om jag inte tränar upp den? Hjälp mig komma ur denna tankefälla!
 
P.s. Inser att jag typ har samma inställning till tävling. Utan PB-chans har jag inte någon lust att tävla...

tisdag, april 15, 2014

Silly season

Just draftade till stall Karin:
Nike Free Flyknit 3.0.
Röda (aka: snabba).
<3

måndag, april 14, 2014

Europas skam

9,3 miljoner människor (dvs lika många som i hela Sverige) i Syrien är i akut behov av humanitär hjälp; mat för dagen, skydd för kyla, rent vatten. Fyra miljoner syrier är internflyktingar i sitt eget land och 2,5 miljoner har flytt utanför landets gränser. Av dessa har så pass många tagit sig till inkringliggande länder så att i Jordanien består landets fjärde största stad av ett flyktingläger. 75 procent av flyktingarna är kvinnor och barn.

Till EU har blott ca 50-60 000 människor lyckats ta sig (!). Många av de som når gränserna med osäkra båtar över medlehavet förvägras dessutom sin internationellt erkända rätt att söka asyl. I oktober dog minst 650 människor som försökte korsa medelhavet med båt. Andra spärras in i väntan på beslut.

Idag finns inget lagligt sätt att ta sig in i EU för att söka asyl. För att komma in i EU måste du ha ett visum och inget EU-land utfördar visum för att kunna ansöka om asyl. Asyl kan endast sökas på plats, inte via ambassad. För att få söka skydd måste man alltså först illegalt ta sig hit, ofta med livsfarliga medel via skurkaktiga smugglare eller i livsfarliga farkoster. Och långt ifrån alla som tar sig till Europa ges rätten att stanna trots den horribla situationen i Syrien. Sverige har fattat ett beslut om att ge flyktingar från Syrien permenenta uppehållstillstånd. Situationen i Syrien är livsfarlig och inhuman och Sverige handlar därför inte enbart i enlighet med svenska och internationell rätt utan i enlighet med vad som kan anses mänskligt.

Det är en skam för Europa att vi som har så mycket inte kan tänka oss att dela med de som har förlorat allt utom sina liv. Det är även en skam att vi ser flyktingar, de i nöd, som problemet.

Läs gärna mer HÄR!

tisdag, april 08, 2014

Running Chicago

Efter en sömnlös flygplansnatt sitter jag nu på Schiphol, TRÖTT. Aviicis "Wake me up" spelades när jag landade vilket på ett sätt kändes passande men tyvärr har jag ännu inte sovit.

I Chicago har jag faktiskt både hunnit med årsmöte, mingel med härliga Annestyfolk från USA, Norge, Mexico, Kanada mm, sprungit långa morgonjoggar längs lake Michigan samt shoppat och turistat bland imponerande skyskrapor. Men en bild säger mer än 1000 ord va?! Vi kör på det!

 
 

Edward Snowden liksom!! Just for us på direkt länk från godknowswhere (aka Ryssland?) #coolt. Han pratade bland annat om vikten av Amnesty samt det stöd han fått.



Morgonjogg längs stranden när solen just gått upp <3 p="">

#turist #skysrapor #Willistower

lördag, april 05, 2014

Chicago och mänskliga rättigheter

Jag besöker Amnesty USA och deras årsmöte. Över 1000människor samlas i Chicago - flest amerikaner och medlemmar i AIUSA men även en hel del internationella gäster. Årsmötet har temat "Bringing rights home" och Amnesty USA startar nu en nationell kampanj mot Gun violence. Vi får bland annat höra att 32 mord med skjutvapen sker i USA varje dag. Varje dag. Vi får även berättat om den polischef i Chicago som under 70-80-90-talet torterade mörkhyade i USA (elchocker mot könsorgan, kvävning med plastpåsar, skenavrättningar) och att detta erkänts, men att ingen ännu fått stå till rätta för detta.

Jag lyssnar även på föredrag om situationen i Centralafrikanska republiken och i Syrien. Amnestys utredare berättar bland annat att samtliga av CARs 4,6miljoner invånare är drabbade av krisen där, att stor del av våldet riktas mot civilbefolkningen samt att antalet barnsoldater fördubblats och att de nu uppskattas till 6000. Många svälter. Det är horribla siffror. Situationen är bortom allvarlig.

I Syrien finns nu 4 miljoner internflyktingar och 2,5 flyktingar har flytt landet. De flesta flyr till angränsande länder och därför är Jordaniens fjärde största stad just nu ett flyktingläger. 75% av flyktingarna är kvinnor och barn. Av alla flyktingar har Europa tagit emot ca 20 000. Flyktingar som försöker ta sig in i Europa stoppas och i strid med internationell lag hindras de från att söka skydd. Detta är horribla siffror.

Men det är inte siffror. Det är människor. Det är mammor och pappor, små barn. Det är splittrade familjer, föräldralösa, skadade, rädda, hungriga. Det är par som aldrig aldrig mer får ses, någons förlorade barndom. Det är våldtäkt, brist på sjukvård, vatten, mänskliga rättigheter - brist på medmänsklighet, brist på viljan att hjälpa, brist på möjligheten att få sina rättigheter tillgodosedda. Vi som har så mycket, hur kan vi tveka att ställa upp för de som saknar allt? Hur kan vi hindra dem att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda? 

Jag är stolt att tillhöra en global människorättsorganisation som arbetar med dessa frågor, tillsammans är vi starka och kan få till förändring. Men varje förlorad sekund är forlorare liv och ofantligt lidande.


Director för AIUSA inleder mötet.

torsdag, april 03, 2014

Vad har jag glömt?

Jag ska till Chicago och Amnesty USAs årsmöte (jättekul!). Packar kvällen innan. Är bara borta fem dag men packar ned två klänningar, andra ombyten, nessecär, två ombyten löparkläder, två par skor, två böcker, dator + annat. När jag är klar är halva väskan av modell handbagage full. Panik, hur gick det till? Vad har jag glömt??

tisdag, april 01, 2014

Nu får det vara nog!

Nej hörrni, nu känner jag att det får vara nog! Springa flera mil i skogen per vecka, vad är vitsen med det? En fot framför den andra på otaliga stigar och skogsvägar har det blivit, men nu räcker det väl? Jag har sprungit klart. Jag lägger av. Gud va skönt!