lördag, november 22, 2014

I mål!!

Obeskrivligt skönt att vara klar!!! Jag sprang en mil var tredje timme (aka ultraintervaller) i 24 timmar; totalt 80km på 6:56.

Jag blev uttråkad och less typ vid femte, men riktigt jobbig var nog bara sista, några innan dock svåra att komma iväg på. Började må lite illa nu på sista och ville bara bli klar. Ville duscha håret, vila magen (som varit lite i upprör) och mest bara slippa ut igen. Jag minns UI som mycket roligare förr jag gjort dem :-)

Jag är hur som stolt att jag fixade det, helt själv och på en bra tid. Men det kommer att dröja rätt länge innan jag blir sugen igen... Nu ska jag sussa!

En sak dock, den tredje intervallen (06:00) sprang jag runt universitetet via Ryd och hem. Lite senare på dagen hittar jag en artikel i Aftonbladet om Linköping. De jagar en man för en överfallsvåldtäkt i Ryd. Våldtäkten ägde rum strax innan sju, dvs ungefär när jag var där. Väldigt obehagligt.

Vad jag ätit under ultraintervaller

Lite navelskåderi, men jag tänkte att det kunde vara intressant att visa vad jag ätit under 24tim ultraintervallande:

1 Gainomax
1 sportlunch
2 glas äppeljuice
2 stora mackor med ost och marmelad
1 latte
2 koppar te med mjölk
1 skål müsli och yoghurt
nästan ett paket kakor med choklad och mint
1 fryst pizza
1 liten chiapudding (chiafrön, mjölk och sylt)
2 mandariner
1 kopp kaffe med lite mjölk
2 digestivekex med osötat jordnötssmör
1 brustablett berocca
1 tablett probiotika
något hekto smågodis

Många glas vatten har det också blivit :-)

Innan jag gav mig av (dvs på fredagen) åt jag frukost och lunch och middag som vanligt. Falafel till middag. Och lite smågodis. Drack en Cola.

Analys? Utan att orka räkna kalorier så skulle jag tippa på att det inte är tillräckligt. Min Garmin visar på 666kalorier/mil (lite djävulskt...) vilket ger över 5000kcl utöver det som en vanligtvis gör av med (typ 2000? Kan inte sånt, men förutom UI har jag inte gått många meter idag). Jag kan dock avslöja att magen inte uppskattar UI jättemycket och att det kan vara svårt att trycka ned mycket mat. Jag har lagt fokus på vad jag varit sugen på/kunnat fått ned snarare än fokus på nyttigt eller x antal kalorier.

Nu är det snart dax för sista UI. Jag hoppas jag får i mig nåt efter den också.

Vad har du fått i dig?

Varför ultraintervaller?

Har läst på jogg och någon blogg att man ifrågasätter ultraintervaller. Det kan man absolut göra. Jag tycker att de flesta aktiviteter som kräver att man går upp 03:00 går att ifrågasätta... Det har efterfrågats någon form av "vetenskaplighet". Det kan jag inte redogöra för. Dock kan jag bjuda på empiri efter att ha testat (snart) tre gånger.
  • Ultraintervaller ger åtta mil i benen, men är långt mer skonsamt än åtta mil i ett svep. För oss kilometerknarkare är detta guld :-)
  • Det är på ett sätt lättare att springa 8x10km istället för 1x80km. Såklart subjektivt, men att orka enbart en mil (i taget) är lättare att ta än att ge sig ut på 80km...
  • Det är dock en rejäl träning av viljestyrkan att gå upp 03:00 för att springa en mil i beckmörkret = Pannbensträning.
  • Som ultralöpare är det bra träning i att äta under träning.
Nyss har jag (och delvis Max) fixat den fjärde. Jag dricker te och äter yoghurt med müsli. Har tagit vitaminer och probiotika (magen ogillar UI...). Det blir nog en kaka också innan nästa vid 12:00. Bara hälften kvar, nu blir det nedförsbacke härifrån :-)

Det blir alltid värre framåt natten

Tre ultraintervaller av åtta avklarade. Efter en rätt tuffa arbetsvecka sjönk jag ned i soffan i går kväll. Kl 23:30 var jag rätt mör. Jag bytte dock om, gick ut med Max och gav mig sedan av vid 00:00. Ibland är det bäst att koppla bort hjärnan, sluta tänka och bara göra.

När jag kom hem laddade jag upp passet på jogg.se, tog en dusch, drack en halv Gainomax och gick och la mig. Slumrade fram till nästa pass (03:00!), drog på mig kläderna och stack iväg. Samma runda fast åt andra hållet (runt gångbanorna). Hem, ladda upp pass, drack halvan Gainomax och åt en "sportlunch" i sängen. Slumrade fram till nästa (06:00), lite ont i magen nu. Drog iväg runt universitetet, hem, dusch och sedan frukost (macka och kaffe).

Nu är natten slut, känner mig knappast utsövd, men nu börjar det ljusna!

onsdag, november 19, 2014

Galenskap. Eller ultraintervaller

Det finns "galenskap" och så finns det "GALENSKAP". Ultraintervaller är definitivt galenskap. Ultraintervaller under årets kallaste och mörkaste månader (nov-feb) är dock GALENSKAP. 

Givetvis har jag testat. Två gånger (en gång i november och en gång i februari). I helgen är det dax igen! Känns verkligen utmanande då det verkar som att jag får köra helt solo. Det blir första gången!

För er som är oinvigda kan jag berätta att Ultraintervaller är en mil var tredje timme åtta gånger. Det ger åtta mil under ett dygn. De kommer mig veterligen från Norge (givetvis...) och i Sverige var det Krister Lind som introducerade dem för ett par år sedan via jogg.se.

Första gången (också då i november) tänkte jag mest testa. Springa minst fem, sedan vara nöjd. Men till den sjätte fick jag sällskap av en jogg.se:are och medans vi sprang erbjöd han sig att även göra mig sällskap på den sjunde. Då startades intervallerna 06:00 vilket innebar att den sjunde sprangs kl 00:00. Jag hade då sprungit två mer än planerat och var nöjd med detta. Men Nichlas som jag sprang med tyckte att det var galet att "ge upp" med bara en kvar! Jag sa att jag inte hade nåt att bevisa och hellre gick och la mig. Han peppade dock mig och klockan tre en lördag natt sprang jag runt promenaderna i Norrköping och retade med detta upp en hel del som var på väg hem från krogen men fick då in även den sista intervallen!

För två år sedan, i februari bjöd Dag från NocOut.se hem ett gäng till sig i Mantorp och vi började springa 00:00 i beckmörkret! Jag hade då redan sprungit tre st eftersom jag skulle bort dagen därpå. Kl 06:00 gjorde jag därför min sista och hade då fått ihop sex mil och var nöjd med det.

På fredag körs det igång igen! Eller natten mellan fre/lör kl 00:00. Denna gång kan man vinna fina priser från Odlo och det är jag jättesugen på! Men det ska som sagt bli riktigt utmanande; grått, kallt och trist väder och ingen i Linköping verkar tycka att det låter kul att haka på?!? Kommer jag att fixa 10kmx8gånger alldeles själv? Vi får väl se och kanske blir Ultraintervall nummer åtta "dagens värsta" :-)

måndag, november 17, 2014

Dagens värsta

I mitt förra inlägg skrev jag om att det kan vara bra att stanna upp och fundera över vad som varit det värsta som hänt under dagen. Aggregerat får det en ofta att inse hur fantastiskt bra en har det. 

Jag hittade dock ett bevis i tidnigen på att alla inte hinner stanna upp och fundera över detta innan han skriver "dagens ris" om den obcenitet som han (mer riktigt hans fru) tvingades genomleva. Linköping är en hård stad, "Dagens värsta"...


lördag, november 15, 2014

En dålig dag?

Ibland har en en dålig dag. En försover sig, får kaffefläckar på skjortan, punka på cykeln eller skäll av chefen. Jäkligt tråkigt. Att då höra någon glatt kvittra att en ska vara glad att en i alla fall har ett jobb att en får äta sig mätt etc gör ju knappast saken bättre. Men ibland så tror jag att vi fastnar i vår dåliga dag och lite vältrar oss i "olyckan". Att en oftare gör det än stannar upp och ser helheten och ser hur otroligt bra en ändå har det. Trots en kaffefläck på skjortan och att en kom försent - för helt ärligt - hur illa är det?

Träningsglädje skrev ett inlägg som verkligen fastnade hos mig; "Dagens värsta". Det handlar om att varje dag ta upp det värsta som hänt under en dag. Aggregerat på en vecka så får det iaf mig att inser hur jäkla bra jag har det trots, punka, komma försent etc. För mig känns det mycket viktigt att fokusera på det, hur bra en har det, för att inse hur priviligerad jag är och hur lite skäl jag har att klaga. Att fokusera på att vara tacksam, men även på att förstå och försöka ändra på hur orättvist det är att "dagens värsta" för vissa verkligen är nåt att må dåligt över. Hur kan vi som har det bra göra världen lite bättre? För vet ni, många av oss fattar inte ens hur bra vi har det, hur rika vi är. Det är sorgligt. 

Dagens värsta är att jag behövde jobba på en lördag. Och att de på mässan bara bjöd på skinkmacka (äter ej kött) så att jag blev jättehungrig och fick överleva på mässgodis. Ni hör ju. Tufft liv. Dagens värsta.

onsdag, november 12, 2014

Hyllas den som hyllas bör?

Jag blir så jävla (xuse my french) trött. och ledsen.

"[Fotbolls]Galan drabbades (surprise) av tidsbrist. Något var tvungen att strykas från programmet. De ansvariga gjorde en snabb överläggning och kom fram till det enda rimliga i deras värld: Vi stryker hyllningen till Sjögran [som gjort över 200 landskamper!!!]."

http://m.gp.se/sport/fotboll/1.2544478-hilmersson-ska-man-skratta-eller-grata-


Och Therese Sjögran: så. sjukt. jäkla. bra. jobbat!!

söndag, november 09, 2014

Under skamgränsen

Jag har en gräns för hur många km jag minst vill springa per vecka. Denna vecka med jobb, jobb, jobb, förkylning och minst en natt med feber så nådde jag inte den gränsen. Blott tre tränade pass, blott två löppass och totalt blott 26km. Men vem bryr sig egentligen? På söndagen knep jag två mil i skogarna kring vackra Bjäsäteroch solens strålar letade sig tom ned mellan grenarna i den blöta skogen och det var iaf balsam för själen.

Det har varit en skön helg, men som jag hörde någon säga aningens bittert i P1 härom veckan: "Nu är det helg, men vad gör väl det, snart börjar en ny vecka" Hej måndag blott några timmar bort, nu kör vi!