onsdag, december 23, 2009

2009

2009 har varit ett annorlunda år, ett förändringens år, ett bra år! Vid årets början var jag arbetslös och det var jag i 19 dagar. Sedan fick jag åter jobb på Migrationsverket. En tjänst som inte passade mig alls. Därför sökte jag nya jobb och fick i maj ett jobb som jag verkligen ville ha, ett som jag trivs med och passar till. Jag jobbar här.

I maj köpte även jag och Peter ett torp! Världens sötaste lilla 1700-1800-tals torp på landet i Söderköping. Vi är så nöjda med det! Strax därefter kom nästa stora utgift, en ny bil. Jag köpte en vit Ford Focus etanol.

Och dessa två stora händelser får knyta ihop åren 2009 och 2010 genom att symbolisera nya och gamla mål. Inför 2009 hade jag följande nyårslöften:

1) Få ett jobb - Check!
2) Springa ett Ultralopp - Check! Jag har sprungit ett 50km lopp och två ultraträningspass (54km & 59km)
3) Förbättra min tid på milen som idag är 45:38 som bäst. - Nope. Gjorde iof endast ett försök och då var jag sjuk. Tror att jag har det i mig, men det är upp till bevis!
4) Utmana mig själv i allt jag gör och se positivt på förändringar; ingen gillar en gnällspik. - Check! Svårt att avgöra själv, men så är jag väl?
5) Inte äta godis under januari - Check! Klarade med bravur. Tror dock att jag ätit igen det under året...

Mål för 2010 får bli följande:

1) Eftersom jag under 2009 har gått från ett (ynka) litet CSN-lån till huslån, billån, kreditkortslån och glasögonlån så får 2010 bli återhållsamhetens år och ska gå i sparandets tecken. Jag vill komma tillbaka till plusminusnoll åtminstonde.
2) Jag vill slå mina rekord i löpning. Både gällande snabbhet och längd.
3) Tar jag mig en funderare på, mål nummer tre kommer, var så säkra!

söndag, december 20, 2009

Jag gottar mig i andras olycka!

Eller, riktigt så illa är det kanske inte. Men jag har tänkt på varför jag gillar löpning, och det är främst friheten (går att utföra när jag vill och hur kort/långt jag vill i det tempo jag vill) men jag tror även att det är för att friheten innebär att jag slipper jämföra mig med någon. På jogg.se är det ju dock det som jag gör. Det känns bra när jag är bättre än någon och de som är bättre än mig sporrar. Annat är det dock i spåret.

Jag sprang 12km med Ida idag och det kändes jättebra i skogen (vi sprang i skogen i 2-3dm nysnö - ingen hade gått på stigen innan oss, så det var verkligen att PULSA! Rundan tog 30 min längre än annars) för att i skogen hade hon det jobbigt. När vi sista biten kom ut på en väg, som dessutom gick uppför sprang hon lätt om. Då förlorar jag all ork och lust. Märkte även detta under KUL-helgen, när jag låg främst i min grupp kändes det lekande lätt, när jag hamnade efter tappade jag ork. Så, när andra har det tufft lever jag upp. Vilken hemsk människa det gör mig, eller?

tisdag, december 15, 2009

Vaccinerad!

Äntligen slog jag slag i saken, stod emot alla mina "jag ska bara" och vaccinerade mig! Fantastiskt. Nu har jag dragit mitt strå till den solidariska vaccinationsstacken ;-)

Och även om svininfluensan som fenomen inte är en rolig sak i sig så har den iaf bidragit till en hel del skämt på sistone ;-)



söndag, december 13, 2009

Ledbruten och mörbultad

...så beskrivs jag nog bäst just nu. Sitta stilla går bra, då känns det faktiskt ingenting. Men rör jag mig så känns det. Ö V E R A L L T. Verkligen. Nacke, axlar, överarmar, rygg, rumpa, lår (LÅR!) smalben och fötter. Sååå stel.

Varför undrar ni då? Jo, som bekant anordnar jogg.se Sverigestafetten, jag har sprungit Kimstad-Norrköping (18,5km) och Norrköping-Kolmården (26,5km). Sedan nämnde jag lite skämtsamt att vi kunde ta en Luciajogg den 12 december till(mot) Nyköping (6 mil). Intresset verkade minst sagt svalt och var från min sida inte särskilt allvarligt. Men jag har ju en stor mun så jag framhärdade. Hörde med taxi för skjuts hem osv. Och vips! Så fanns där intresserade som fixat alla detaljer och det var bara att hänga på. Inte läge att fega ur mitt eget påhitt.
Jag, B och Max vid Kolmårdens station kl: 7.50

Kl: 07:50 på lördag morgon (ja, ni läste rätt!) sprang jag, B och Max iväg mot Nyköping. Efter ca 3mil och 2,5tim träffade vi C och H som gav oss fika och när vi sedan gav oss iväg kändes det som om jag inte hade en enda kilometer i benen! Leden var vacker med djupgrön mossa, djupa skogar och porlande bäckar.

Gänget vid Nävsjön. Jag, B och Max mumsar glatt mackor och dricker kaffe!

Vi råkade även (TVÅ gånger!) springa rakt in i en jakt! Till sist fick vi lov att fråga vad man jagar så här års. "Allt som rör sig" blev svaret och mina fördommar mot jägare besannades. Skönt.

Tyvärr blev Sörmlandsleden snart i stort sett ospringbar med hala (HALA!) spångar, branta backar och steniga stigar. Därför tog följande mil låång tid och jag och B började undra om vi skulle hinna med tåget. Efter ytterligare 7 km var vi tvungna att rycka och lämna C och H i skogen för att pinna på och hinna med tåget.

En av MÅNGA, LÅNGA och HALA spångar (spänger?).

Efter 50 km ville jag ge upp och tjatade om taxi (hur nu det skulle gå till, vi var mitt i skogen!) och var på dåligt humör. B försökte muntra upp mig, läste kartan som en scout och var positiv. Efter 55 km ville jag gråta, skällde på Max om han sprang fel och var beredd att stoppa första bästa bil för att få skjuts. Vi var nu på väg att missa tåget och blev tvungna att kuta det fortaste vi kunde för att ha en chans. Jag orkade inte ens kolla på klockan för att se om vi skulle hinna. Vi sprang in mot Nyköping i 5min tempo medan mörkret föll.

15:42 gick vårt tåg. Vi var på perrongen 15:41:50, precis när tåget rullade in! Jag skrattade högt när vi väl satte oss ned. Humöret blev genast bra och duktiga, duktiga, DUKTIGA Max fick sig en stor kram.
Så här sprang vi! 59 km, effektiv löptid ca 7-7.15tim. Galet!

Det som (med pausar) tagit oss 7:45 tim till fots tog 20 min med tåg. Det kändes väl sådär... Det sämsta med dagen var att sedan få lov att skrapa rutorna på bilen ;-) Jag är glad och stolt. Detta gör dessutom att vi har rekord på längsta dagsetappen på Sverigestafetten. Totalt har jag löpt 10 mil stafett, så jag ligger nog bra till där med :-D

måndag, december 07, 2009

Dum?

Var på Bodypump idag, grymt taggad (gick så bra sist!) men lite trött. Tyvärr gick det segt och var apjobbigt, beklagade mig för A:

Karin: Usch det gick inge bra alls idag, det var svinjobbigt.
A: Gick sådär för mig, jag tycker ofta det går bäst om man vilar en vecka. Men du kanske är slut, har du tränat mycket?
K: Nej, inte särskilt...
A: Vad gjorde du igår då?
K: Igår? Vad är det för dag?
A: Måndag.
K: Inget särskilt...
A: Konstigt.
K: Eller, iof sprang jag 25km terräng i söndags.

Well, go figure.

Annars allt som vanligt. Ska vaccinera mig varje dag, men sedan "ska jag bara". Fråga mig gärna hur viktiga de sakerna var när jag ligger och grymtar i influensa.