torsdag, maj 31, 2007

Max & Sibylla; a love story

Vi har förmånen att bo nära "Wallman's gatukök" ett Sibylla på kanten av folkparken. (Fast ska vi vara helt ärliga så är det snarare Peter än jag som är en storkonsument...) Dit går man för ett snabbt mål mat och Max får då ofta följa med. Han älskar det. Redan på vägen dit tycks han börja förbereda sig.

När han kommer fram drar han snabbt in magen i ett försök att få fram så många revben som möjligt. Sedan suger han in sina (om du frågar Max redan insjunkna) kinder och darrar lite hungrigt med underläppen. Han sätter sig försiktigt (som om han vore på väg att gå sönder av svält, fast sanningen är snarare för att kunna komma snabbt på fötter) innan han som pricket över "i:et" lägger sitt söta huvud på sne och tindrar med sina chokladbruna ögon upp mot luckan.

Sibyllatjejerna (och bara tjejerna till Max förtret...) ser honom direkt. De gör ett utrop (enligt Max troligtvis förfärade över den smala hunden) och detta är startsignalen för Max. Han tar ett skutt (tur att han inte hunnit sätta sig ordentligt!) slänger upp tassarna på disken och vilar sitt söta huvud mellan dem. Han låter dem klappa honom lite innan de säger de magiska orden: "Får han en köttbulle?" Lyckan är total. Endast toppad av den gången då han fick en bamsekorv...

Dagens citat kommer från Elin Whilborg, lektor (men tydlogen snart docent) vid LiU:

Ni har väl läst amerikanska läroböcker? Säg vad ni ska säga, säg det och upprepa att ni har sagt det.

(I USA får författarna nämligen betalt per ord och har en tendens att upprepa sig igen och igen och igen och igen...)

måndag, maj 28, 2007

Dumt...

Dumt 1:
Ni minns väl mitt fotfilande (fast ni kanske försöker glömma :-p)? Nåväl, tydligen var jag lite överambitiös och lyckades få bort halva tårna. Har sår och kan knappt gå. Dumt. Det jag inte har i huvudet filar jag bort från fötterna...

Dumt 2:
I går beställde vi pizza. Jag ville ha en med ruccola men bad de ta bort (konstigt italienskt namn och superdyr) skinkan. Det skulle gå bra. Dock visade det sig att Peter iaf fick betala 85pix för pizzan! Än värre var att då han kom hem insåg vi att de GLÖMT ruccolan. Det innebär att vi betalade 85kr för en margarita... SOM dessutom var äcklig och INDRÄNKT i flott. Dumt.

Dumt 3:
Jag lovade dyrt & heligt att inte köpa en pinal innan jag fått ett jobb. Det gick dåligt och nu har jag 200kr på mitt konto. Mycket dumt.

Dummast:
För ett tag sedan möter jag och Max en tjej i parken. Hon tjuter förtjust då hon får syn på Max: "En dalmatin!!!" Sedan (tvärsäkert) "De är utdöda" Korkat.

Bättre:
Ska på arbetsintervju imorgon. Det gäller visserligen bara en kortare utredning, men det känns kul i alla fall! Få en merit och kanske reda ut min ekonomi, he he...

Att yla tillsammans finns hos oss människor också..... men då kallas det för allsång

Anders Hallgren - Därför gör hunden så

lördag, maj 26, 2007

5kg lättare?

Nästa i alla fall ;-)

Nu har jag filat mina ÄCKLIGA indien-förstörda skabbfötter. Hårda som berget. Har filat bort så mycket hud att jag nog gått ned ett par kg... fy va äckligt! Mitt fotbad var nog gråare än det brukar bli då jag svabbar golven ;-) Det tog fasiken en timme & nu är jag HELT färdig i armarna. He he... precis va ni ville höra så här på lördagskvällen, eller?

Nåja, här är det lite roligare:

Livsfarlig kamphund:
http://www.livevideo.com/video/trigirl/6022AC836B08405A85B00B8538E93A3D/pit-bull-chicks.aspx?tx_category=1

Talade hundar:
http://www.youtube.com/watch?v=ZCYaw5tGYAs

"I love you" - from Odi:
http://www.youtube.com/watch?v=FrmxZpZWd6k&mode=related&search=

Dagens citat går till er som tycker att ni har det lite tufft just nu:

Nothing in this world that is worth having comes easy

Dr. Bob Kelso (Från den fantastiska TV-serien "Scrubs")

tisdag, maj 22, 2007

I väntans tider....


Jag kan ju börja med att säga nej, jag väntar INTE barn. Man kan vänta ändå! Som fåglarna i boet ovan som väntar på att få flyga iväg... Jag tog bilden i helgen och idag var det bara en lite tjockis kvar!

Det har varit en smått hysterisk tid sen jag kom hem från Indien. Uppsatsen skulle skrivas och DET, det gick trögt ska ni veta! Nu är den iaf inlämnad och jag går bara å väntar på å få en tid till opponering... Helt plötsligt är jag sysslolös.

Jag har sökt en hel del jobb också, ansökningstiden på nästan alla av dem är nu slut, så nu går jag och väntar på att någon ska höra av sig... Det vore ju gött å få ett jobb snart... det börjar bli skralt i kassan. På ett sätt kan man ju säga att jag även väntar på hösten, för nu verkar inga ftg annonsera ut några lediga tjänster längre.

Fast jag väntar ju även på sommaren sol, bad och blommor!



Eftersom jag är ledig nu i sommar så väntar jag också på att jag ska börja skriva uppgiften till de ynka 5p (& en lyckad uppsatsopponering...) som ligger mellan mig och en examen. Jag väntar även på att jag ska börja skriva på den där romanen jag ska skriva innan jag dör... Jag väntar på - och önskar - att min förskylning ska ge sig nån gång. Så skulle önska jag kunde vara mer proaktiv...

Men, jag bidar min tid, och väntar.


Dagens citat kommer från en blivande dalmatinerägare:

"Över min död kropp sa mannen" [ang. att köpa dalmatiner] och då visste jag att det var ok... :-D

fredag, maj 18, 2007

Min farfar är en vis man...

... han brukar alltid säga åt mig att jag ska låsa dörren på min bil (som jag fått av dem) med nyckeln. Det är ej centrallås, så det är lätt hänt att man trycker ned låset & lämnar nyckeln i bilen. "Om man är pensionär kanske!" brukar jag tänka.

Idag kl. 14.00 var jag och hämtade stackars Max som nu inte längre är en han utan en "det". När vi sedan står där utanför bilen, han med en stor tratt & alldeles för mycket sömnmedel i kroppen, så inser jag att nyckeln till bilen inte alls ligger i min ficka (där den jämt ligger jöh!) utan sitter prydligt i tändningslåset. Bilen är givetvis noggrant låst.

Där står jag 2mil hemmifrån med en halvdrogad stackars hund som behöver sova! Låssmedar brukar ju inte vara snabbast i stan... :- ( Jag går tillbaka in (med en mycket trött Max i släptåg) för att be om nån sorts hjälp. I kön står ett underbart snällt par som efter en del fundering över vad som skulle lösa situationen - vilket bla. inkluderade ett inbrytningsförsök... - skjutsar oss in till stan. Men hem kommer vi ju inte, nycklarna är ju i bilen :-S Max, den lilla ynklingen, varå trött & förvirrad att han dock råkade BAJSA lite i deras bil, pinigt.

Vi åker till Annika samtidigt som stackars Peter får åka hem från LKPG med hemnyckeln (vilket tar typ 1 1/2tim). Sen får jag skjuts av snälla Annika med kompisar till bilen. Stackars Max får nu vara själv i lägenheten. Bilen står kvar & jag drar för att köpa Max medicin. Den är givetvis slut, klockan är kvart i stängning, & den är även slut på stora apoteket. Jag tror hon i kassan insåg att jag höll på att bryta ihop då hon erbjöd sig att ge mig en större förpackning. Tacksamt får hon mitt VISA-kort, men då hade jag inga pengar kvar... :-( Jag får föra över pengar och kommer sedan ÄNTLIGEN hem. Då var klockan 18.00 & jag hade bara fått i mig frukost på hela dagen...

Blä. Ibland borde man inte gå upp ur sängen.

Dessutom känns det som ett tecken. Vi var & skulle kastrera Max för en vecka sedan, då fick han blödande diarée & fick åka hem med kulorna kvar. Det kostade 600kr för att han var där över dagen...

Gud; du måste verkligen vara tydligare med dina tecken, att ge dem i efterhand är inte direkt hjälpsamt...

onsdag, maj 16, 2007

Karin VS Jehovas vittnen 0-2

Ni vet de där dörrknackande typerna med "Vakttornet" i ena handen och någon censurerad version av Bibeln i den andra? Ja , just det Jehovas vittnen. Från en säker källa (min f.d. arbetskamrat som var bästis med en i JV) så vet jag varför. Tydligen så bygger hela sekten (min blogg, så jag bestämmer; det ÄR en sekt) på ett poängsystem. För att kunna komma med i "De älstes råd" så måste du uppnå en viss summa poäng. Hur får man då poäng? Jo genom att knacka dörr!

Har ni t.ex. lagt märke till att de alltid är två vid dörrknackning & att en alltid är tyst? Den tysta "bevittnar" det som händer och är den som räknar poängen (så att ingen fuskar ;-p).

SÅ, följande stege finns för poängen.

  1. Om de knackar på och du öppnar dörren så får de ett poäng
  2. Om du svarar på tilltal får de två poäng (ganska låga krav alltså :-p)
  3. Om du tar emot "Vakttornet" så får de tre poäng
Tyvärr så missade jag att kolla ut genom dörrtittaren då Max var i upplösningstillstånd av lycka över att någon plingade på dörren. Jag öppnade och sa artigt "Nej tack" och gav alltså kostymnissen två hela poäng!

Nästa gång (och ta detta som en uppmaning) ska jag bara öppna brevinkastet och säga: "Inga poäng här inte!"

torsdag, maj 10, 2007

Nu är det bevisat: I'm OLD!

Det hela började med att jag på campusbussen råkade sitta framför några som livligt diskuterade sin TJUGOÅRSKRIS!!! Jag visste knappt att det fanns och jag är ju 26, så det är verkligen kris...

Sen gjorde jag (ett fångig löjligt och tydligen felaktigt :-( ) vuxentest på nätet. Här har ni det sorgliga resultatet:

Från: www.vuxenpoang.com
Namn: Karin
Datum: 2007-05-08
Ålder: 26
Vuxenpoäng: 16.4
Uppskattad ålder : 30

Sen gick jag ut med Max på kvällen och mötte de en som åkte inlines. Då slog det mig att jag inte åkt inlines på säkert 5år. Det slog mig också varför. Jag tycker det är obehagligt med backar och är rädd för å trilla. Minns när jag skaffade mig mina och flera (äldre) sa att de skulle aldrig våga åka inlines. Då kunde jag inte förstå vad de menade :-( tyckte bara det var skitkul :-( :-( :-( Nu är jag ju EN AV DEM!!!

För MÅNGA bloggar sedan filosoferade jag om huruvida jag ändrat mig i vissa frågor pga att jag blivit gammal, tråkig och mainstream eller pga att jag förut var ung, dum och blåögd. Jag vet fortfarande inte svaret... Men en sak tror jag mig veta; förändring är bra (inte alltid men ofta) MEN det är även viktigt att komma ihåg hur det - eller du själv var - och INTE förändras bara för att det "är enklast" så eller för att du inte orkar bry dig, eller för att "alla andra tycker/gör så". Det är ju som bekant bara död fiskar som följer med strömmen...


Dagens citat kommer från en av Peters kompisar, en riktigt trevlig tjej som jag inte hoppas har något emot detta. Jag tycker det är klockrent och ska jag vara ärlig, it could have been me... Hon skulle förklara var Pajala ligger och ville betona dess närhet till Finland:

"Pajala ligger nästan närmare Finland än Sverige..."

söndag, maj 06, 2007

Vill du låna mig en miljon?

När Peter sa att han skulle ställa upp som valbar för en tjänst inom kåren så insåg jag att vi nog blir kvar i Peking ett tag. Fast egentligen började det hela igår under spårturen med Max då jag hittade en "Till Salu" skylt på ett hus i skogen. Huset var väldigt nedgånget men det låg fint & jag blev nyfiken på vad det skulle kunna kosta. Väl hemma gick jag ut på ut på "hemnet" & hittade givetvis massor av hus. Skruttstugan glömdes gensat bort då detta hittades:

http://www.hemnet.se/a.asp?id=3567758&q=1&s=3

Hur sött som helst, trägolv, historia, stora vackar rum (kolla in köket!!!), JÄTTEstor vacker tomt (& tom. mark till!) & (till min "hemliga" dröm) 2boxplatser! Dessutom ligger det ju jättebra till, mitt på landet, 5km från havet... & bara 3mil från NKPG. HELT UNDERBART! Trots att jag inte börjat festa ännu så var jag nog inte vid mina sinnens fulla bruk & anmälde mig på visning... Nån som vill låna en mille till en student/arbetslös?

Om det skulle knipa kan även detta duga:

http://w4.sfd.se/obj/obj.dll/ettobj?firmanr=32553&id=820469240

Det är nästan lika bra men hälften så dyrt... (Halv mille någon?)

Hade inte detta legat åt lite fel håll (för Vikbolandet är ju centralt...) Så hade även det varit ett alternativt, otroligt cool sommarstuga iaf! om än lite dyr...

http://www.hemnet.se/a.asp?id=3603801&q=1&s=3

Och Peters jobb? Jo, han fick det såklart!Han ska vara "Verksamhetsutvecklare - två Campus" i drygt ett år. Grattis Darling! Således återstår bara att hitta en mille...