torsdag, december 30, 2010

Nu är 2010 slut...

Så då har även 2010 kommit till ett slut. 2009 var ett förändringens år med ny(a!) jobb, sommarhus, ny bil. Det var även första året jag sprang en ultradistans.

År 2010 har inte inneburit samma förändringar. Vi har visserligen flyttat. Köpt en lägenhet. Och visserligen har Peter tagit körkort (och köpt halva bilen). Men detta är ju knappast världsomvälvande. Lägenheten köptes tidig vår och jag börjar se ett mönster här. På våren blir jag rastlös och vill ha förändring. Kläderna kliar och livet känns trist liksom. Någon annan som känner igen sig? (undrar just vad som händer i vår...?)

Roliga händelser under 2010:

  • I mars åkte jag, mamma och Pernilla till Portugal på träningsläger. Jättekul att springa och träna och träffa en massa inspirerande människor! Tyvärr påföljde en skada som dock helt magiskt försvann i maj med stötvågsterapi.
  • Under juni och juli är vi mycket ute i stugan - jättehärligt! Peter syster kom förbi med söta barn och min snälla mamma och snälla Rolf kom förbi och hjälpte oss med att byta panel på huset. Vi börjar även umgås mycket med våra två grannar ute i Parstorp - mycket trevligt! Vi hittar även en mycket unik orm vilken får herpetologiska sällskap att slå volter av lycka.
  • I slutet av juli springer jag Full Moon Race nere på Österlen. En härlig upplevelse och jag spränger gränsen för hur långt jag lyckas springa.
  • I augusti fyller min far 60år och vi har fest ute i farmor och farfars stuga. Kul att träffa släkt och alltid kul att vara ute i "Ewertsberg".
  • I september slår jag PB på halvmara (1.38) och milen (44min) och känner att jag kan än bättre.
  • I september får jag även chans att umgås med en del av familjen lite mer då min söta mamma bjuder mig och Peter till Rohdos. En härligt skön vecka!
  • I oktober kommer jag trea på Höstmilens 5km, i regn och lera. samt slår PB på marathon på Åland.
  • I november springer jag 8x10km i Kristers Ultraintervaller och förvånar nog mest mig själv.
  • I december var det ju jul och trevligt såklart och jag och Peter hade en myshelg på Tranås Badhotell. Jag når även mitt mål om 2000km under 2010.
Så, hur blir då 2011?

söndag, december 19, 2010

Bra helg!

Fredagen spenderades totalslut i soffan efter timmar av julklappsshopping (Peter fick lov att klä av mig jacka och skor när jag kom hem för att jag dog lite innanför dörren...) men nu är jag iaf (typ) klar!

På lördagen drog vi till Tranås Badhotell för att vila upp oss. Peter bjöd mig till Yxtaholms slott förra året på julmys och julbord, nu fick jag bjuda igen.

Väglaget dit var förfärligt, men väl där käkade vi scones och te med ost och marmelad, badade ute i het tunna och bastade med utsikt över en frusen Svartån, myste med öl i relaxen och svettades i ångbastun. Sedan blev det julbord (mmm...) i vacker miljö som avslutades med en irsh coffe under en filt framför en vacker enorm julgran. Mys, mys, mys!

Morgonen började med Yoga för mig innan lyxig frukost och tyvärr lika dåligt väglag hem. Sedan 8,5km löpning med upplösningen på min ljudbok i snöstorm och snömodd. Nice! Kort sagt en bra helg - för både kropp och själ!

söndag, december 12, 2010

Om ont och gott (och Julien Assange)

Julien Assange har varit veckan (månadens?) snackis. Killen som är frontfigur för Wikileaks som gjort hemligheter (eller snarare avslöjandet av desamma) till sin hjärtefråga. Det som förvånar mig är att denna historia har gjorts till en klassisk "ont och gott"-saga. För er som inte hängt med, Assange avslöjar hemligheter, mest militära men numer alla sorters hemligheter (så som statshemligheter) som Wikileaks kommer över. De avslöjar sedan dessa i någon slags anda att allt som hålls hemligt är illa och i alla fall hålls hemligt av illa valda åsikter (eller, personer, för all del).

Jag tänkte inte lägga mig i huruvida det är BRA eller dåligt att dessa hemligheter kommer ut. Det enda jag tänker säga är att det är en ickenyhet att de finns (kom igen, hur konstigt är det att anställda på amerikanska ambassaden beskriver svenska politiker? Konstigt, eller roligt är möjligtvis valet av ord för beskrivningarna. Det är väl snarare Reinfeldt som är en hund, med sina valpögon, än Bildt ;-P ).

Det jag finner märkligt är att Assanges våldtäktanklagelser tycks stå och falla med huruvida det är bra och viktig information han sprider. Plötsligt blir våldtäkten enbart ett sätt att smutsa ned Assange, en konspiration från världens ledare (som inte vill att det ska komma ut att de tycker att Merkel ser lite ut som en bulldog, eller att de funderar på att köpa Island för att det är så billigt). Plötsligt vill alla döda Assange för hans verk och det är synd om stackaren som dessutom måste åka till Sverige för att bemöta nått oviktigt brott. Assange som gör sitt yttersta för att förändra världen, som gör allt för att vi ska få alla korten på bordet, få all information om, ja allt! Han som kämpar för yttrandefriheten, en av de mest grundläggande av mänskliga rättigheter.

Jag säger inte att han är oskyldig eller skyldig. Det jag säger är att varför kan han inte BÅDE vara skyldig till våldtäkt OCH räddaren av världen, folkets försvarare och yttrandefrihetens främste riddare. Hur kommer det sig att han inte kan vara både ond och god? Är det verkligen så svårt för oss att ta till oss? Är vi så disneyficerade att vi inte kan förstå att både gott och ont kan leva inom samma person? Att Julien Assange kan vara (jag säger inte är!) både en otäck och sadistisk våldtäktsman samt en försvarare av en grundläggande mänsklig rättighet? Det är ju inte så att vi inte sett det förr.

måndag, december 06, 2010

Att springa eller springa - olika gångarter?

Detta inlägg är inspirerat av Carina (även om det på intet sätt är svar på hennes fråga). Det sägs att "man blir bra på det man tränar på" men det är en sanning som kan modifieras. Bara för att man bara springer 5km i lagom takt så blir man inte bra på 5km. Om man med bra menar snabb(are).

Anders Szalkai har sagt att han inte kan springa långsamt för att då får han ont. Det kan låta kaxigt (tro mig, Szalkai är allt annat är kaxig) men det handlar helt enkelt om att springa långsamt och springa snabbt (utefter egen förmåga) är två helt skilda saker. För att ta en parallell ungefär som att trava eller galoppera.

Jag upplevde detta under Åland marathon. Den första halvan ville jag bara öka, men höll igen för att det är ett långt lopp. Sedan gick det bra fram till 25km då det började gå segt. Efter 30km var det riktigt segt. Varför då? Jag är ju kung på att springa långt!? Fem mil eller åtta mil - bring it on! Må så vara. Jag är bra på att springa långt. Men långsamt. Att springa långt och snabbt var som att be en travare att galoppera .

Att springa snabbt känns helt annorlunda. Man trampar annorlunda, landar annorlunda, hållningen är annorlunda. För att komma in i detta så måste man träna på det, man måste lära sig. Poängen är inte (även fast resultatet är det) att det ska gå snabbt utan att testa på en annan gångart. Efter Åland blev detta så tydligt. Mina två första pass efter maran gick (trots trötta, slitna ben) i raketfart utan att jag försökte. Varför? Jo, benen var inställda på galopp, inte trav. Eller det är i alla fall min idé.

Så. "Man blir bra på det man tränar". För att springa långt och snabbt(are) måste jag springa långt och snabbt. Det var lite det som fick mig att skriva detta inlägg utifrån Carinas blogg. För sedan har vi ju detta att få håller för att springa långt och fort jämt. Inte ens Szalkai :-)

Balans. Svårt.

lördag, december 04, 2010

My point proven... (tyvärr)

Faktum kvarstår. Jägare är de som är minst lämpliga att vara ute i skogen med skarpladdade gevär. Kanske ska jag vara glad för dessa snömängder som gör det omöjligt för mig att springa i skogen? Nu har de (igen) skjutit ihjäl en stackar oskyldig i skogen. En man på skidor eller en älg. Man skulle tro att skillnaden är uppenbar? Tydligen inte. Läs mer här och här.

Jag sprang istället en 1/2-mara på asfalt(snömodd) runt Bråviken. Rätt fint på sina ställen även om jag saknar skogen. Max fick tyvärr stanna hemma då hans tassar gör ont av saltet på vägarna. Det var ca -5-7C och solen tittade fram på sina ställen. Sedan indisk mat och kolakokning :-D

lördag, november 27, 2010

Varför man inte ska sälja hus i november

Därför:

Bildtext: "Vacker altan med pool och grill"


Sugen på ett dopp någon? 10 spänn bjudet? Någon?? Inte det. Ok.

(Tack hemnet för bildlån...)

torsdag, november 25, 2010

Planer inför 2011

Som vanligt när Peter är borta så händer det grejer... jag får tråkigt och gör då upp planer (alt. köper saker. Ja, jag har gjort båda). Nu har jag planerat lite inför 2011...

Löpplaner. De ser ut som följer:

  • 20 mars 2011 - Rom Marathon! Man springer förbi många av Roms sevärdigheter. Bland annat så både startar och avslutas loppet vid Colloseum. Hoppas på skönt vårväder. Jag tror att det är ett fantastiskt vackert lopp! Tidsmål: under 3.37, helst 3.30
  • 9-10 april 2011 - TEC Ett lopp med många klasser, från 50km till 100miles (16 M I L). Ett varvlopp på 10km bana. Inte vad jag föredrar, men jag har hört så mycket bra om loppet så det ska bli skitkul. Arrangörerna verkar kanon! Tidsmål: Ta mig runt, gärna en klass över den jag är anmäld till... (man får byta klass under loppet).
  • 7 maj - LidingöUltra Det blir andra gången jag springer detta kanonarrangemang! Ska bli sjukt kul hoppas kunna ligga på! Tidsmål: Under fem timmar. Helst rätt mkt under :-)
  • 24 september - Lidingöloppet Ett jättekul lopp med utmanande och vacker bana. Tidsmål: silvermedalj.

Så. Detta är de lopp som jag (förutom TEC, där anmälde jag mig i augusti!) gått och anmält mig till denna vecka (!). Får jag bara vara frisk inför dessa lopp så är jag övertygad om att de kommer att gå bra. Kanske tom RIKTIGT bra (med mina mått mätt). Kul kommer det att bli iaf!

Andra lopp jag är sugen på är Kraftloppet (42km alt 72km alt stafett, allt är kul!) och Jättelångt. Kraftloppet har jag sprungit (stafett & mara) och det är nära, i Finspång, vacker bana och kul arrangemang! Jättelångt har jag sneglat och trånat efter under två år nu. Det strösslas ju inte med terrängultror och banan vet jag är vacker och omväxlande och arrangörerna verkar topp! Dessa två lopp är nästan givna.

Är även sugen på Tjejmilen (folkfest trots allt och nästan alltid bra väder), Kistaloppet (för att jag gillar arrangemanget!) Swiss Alpine Marathon (behöver jag förklara varför? Tror nog att det spränger min budget för i år dock), Vertex fjällmarathon ("mara" i svensk fjällterräng, det ska vara tufft, vackert och kul), Lappland ultra (tänk, springa i midnattssol i fjällmiljö riktigt långt! Kul!), Bellmanstafatten (stafett på Djurgården med bra picknick, folkfest!), Stockholm halvmarathon (för att det var så jättekul - och bra arrangemang!), Hässelbyloppet (för att det ska vara snabbt ;-P) SUM - Södermanland Ultra Marathon (lyckas missa detta lopp - som Rune Larsson kallar för det vackraste lopp han aldrig sprungit - varje år! Är 2011 mitt SUM år?) och fler!

Har du några bättre förslag??

onsdag, november 17, 2010

Vad har ni hittat på nu då??

Ok, militärkupper är verkligen inget att skoja om. Men, jag kan inte hjälpa det - och jag kan inte vara ensam om detta - jag får konstiga bilder i huvudet av rubriker likt denna:


Militärt kuppförsök skakar Madagaskar


Typ vadharnihittatpånudå???


Kom igen! Ni vet vilka jag menar??


Det HÄR gänget:




King Julien - någon?

Nähä.

November...


Japp. Nu blev det november. Min absoluta hatmånad. Det blir bara mörkare och mörkare, kallare och kallare och allt - ALLT! - är grått (på väg hem från Skenäs idag trodde jag ett tag att jag blivit färgblind eller att någon satt världen på svartvitt. Inte ens i närheten av sepia).

Någon smart-ass skulle nu kunna hävda att det minsann varit november i 17 dagar redan, men si där har ni fel! Eller, så som jag ser det är november ett tillstånd. Ett tillstånd där du inte riktigt är säker på om du lever. Allt är grått och du liksom vadar fram i det gråa likt som om du försökte springa i en dröm, eller som en fluga som sitter fast med vingarna i ett tuggummi. 2009 tror jag bjöd på tre solTIMMAR i november. Snålt. För att underdriva.

Hur som. November får mig att ifrågasätta att jag lever (OBS! jag är inte suicid, jag ifrågasätter inte om jag vill leva). Det känns som om någon dragit ned en mössa över ögonen på mig och allt jag kan se (om jag anstränger mig) är golvet. Dystert? Ja. Men, jag väljer att fokusera på att vi (nästan) haft 17 ickenovember dager i november. Man får vara nöjd med det lilla.

söndag, november 14, 2010

Ultraintervaller - 10kmx8

Så. då var de avklarade, de åtta ultraintervallerna. Tävlingen gick ut på att springa 10 km åtta gånger med start var tredje timme. Jag hade inte tänkt springa alla åtta (ut och kuta 03.00 känns sådär lockande även för mig...) men jag måste säga att de gick oförskämt lätt! Att springa var inte tungt någon gång (surt och lite tråkigt under de intervaller som det spöregnade...) dock var det lite tungt att ge sig ut på den första (kl 06.00) samt på de två sista (kl 00.00 och 03.00) intervallerna.

Min första intervall gick i kolmörker och då jag valt en ljudbok med inslag av spöken så var den ganska läskig. Såg ett par monster... tid: 54.02 (jag är aldrig snabb vid den tidpunkten). Åt välling och hårtbröd innan jag kröp ned i sängen igen.

Kl: 09.00 hade jag puttat Max ur sängen och vi drog till Vrinnerviskogen och sprang milen i regnet. Där var det ömsom blött (simfenor hade varit bra) ömsöm snö, pga detta gick det långsamt, tid: 57.08. Efter en snabbdusch blev det laxbagel och latte på Fräcka frökens med Peter.

Kl: 12.00 sprang jag från Skvallertorget kring promenaderna. Regn även på denna intervall. Tid: 53.29. Mjölk, hårdbröd och chokladbiskvi fick ge energi efter detta.

Tre timmar senare så tror jag att det inte regnade! Max fick följa med, vi sprang på Himpan och kring strömmen. Ont i magen... Tid: 53.47 Åt raggmunk och godis.

Kl: 18.00 så bar det av igen. Inget regn och jag minns faktiskt inte var jag sprang., promenaderna tror jag. Magen arg... Tid: 53.30 Käkade nudlar när jag kom hem samt kaffe och saltersättning.

Vid nio fick jag sällskap av snälla Nicklas. Kul att springa med någon! Vi sprang runt promenaderna, tid:52.00. Fick bara i mig en halv macka och lite choklad och ett glas mjölk. Tänkte sova men fastnade framför Pulp Fiction (som för övrigt kan översättas till "Harlekinroman" eller "Kioskvältare").

Även vid midnatt fick jag sällskap och Nicklas drog iväg mig mot Maxi och Herstaberg. Kul att inte springa samma väg. Tid: 53:47. Väl hemma hade Peter gjort varma mackor. Jag snodde en och åt lite mer godis, drack mjölk och cola. La mig för att vila ögonen.

Sista intervallen. Kroppen kändes bra (så bra den kan kännas när man är vaken 03.00 och ska ut och springa...) Sprang kring promenaden. Kändes lite läskigt att vara ute själv så sent. Blev utskälld av två killgäng som tydligen tyckte att det var provocerande att vara ute och springa när de gick hem från krogen. Återigen, att lyssna på en spökdeckare var ett obra val. Tid: 52.15. En gainomax, saltersättningstablett och en ipren, sedan sängen (däremellan - dusch!).

Hade kunnat fortsätta springa. Det som var jobbigast var att jag ständigt hade ont i magen. Jag åt nog inte tillräckligt, men hade inte kunnat äta mer (min mage hatade mig nog ändå). Kände mig bra i benen och inte särskilt trött någon gång. Idag mår jag bra i kroppen, känner mig lite sömnig. Det var MYCKET lättare att springa 10kmx8 än att (som i somras) springa 8mil på en gång. Snabbare gick det också, min sluttid blev 07.09.58

Så. Jag är nöjd med min prestation. Nästa gång vet jag att jag kan dra på mer :-)


lördag, november 13, 2010

Humor... och lite löpning såklart!


En ica-handlare med vardagshumor. Säljer mycket liiiten fisk, läs mer här. Något annat som är kul är att springa 10kmx8 med start var tredje timme. Det är Krister L:s från min forna hemstad Borlänges bebis: Ultraintervaller. Tydligen med startande från hela norden och även ända borta i Amerikat ryktas det... :-)

Något okul var första starten 06.00 och den kommande sista starten 03.00 (jag såg monster redan kl 06.00 i mörkret...). Mer okul är att det regnar. Mycket.

torsdag, november 04, 2010

Tullen - the story

Ok, först: det känns som att den här tullhistorien blivit en aningen uppförstorad. Den är varken särskilt kul eller spännande.

Nummer två: givetvis var det inte jag som åkte fast i tullen. Det var några brainers som packat väskorna fulla med tobak. SEN var det någon ond (nåja) person som måste ha tipsat tullen om detta.

Men vi börjar från början. Jag och I hade ett rätt tight schema. Bussen skulle anlända sthlm 21.30 och vårt tåg avgå 21.45. Båten (jag vill här passa på att påpeka att detta var den enda båten till Grisslehamn denna söndag...) kom i tid 19.30. Men. Sen åkte aldrig bussen. I blev nervös som få. Strax hade alla andra bussar utom vår åkt. Ytterligare en stund utan action och jag gick för att se vad som stod på. Jo. Tullen stod och gick igenom alla väskor. Efter ett tag kom de in, upplyste skämtsamt om att de även jobbar kväll och frågade om någon hade något att deklarera "Så som vapen, narkotika, tobak eller sprit?" (Narkotika?! Vem deklarerar det?)

Ingen kändes vid deras beskrivning. Efter ytterligare genomgång av buss lackade de ur och sa som det var: "Ok, vi har fyra väskor med tobak, kan ni inte bara säga vems det är?" Fyra killar gick ut. Yippie, nu kan vi åka! Men nej. Vi skulle vänta in dem.

Nu hade vi insett att vi missat tåg och ringde sj: "Vi har för närvarande tekniska problem och har därför svårt att hjälpa till, vill du vänta kvar är det ca 12min väntetid." Yeah right. 38minuter (TRETTIOÅTTA!) senare valde de att svara. I och jag hade förutseende nog bokat biljetter som kunde bokas om. Trodde vi ja. När nästa tåg som gick visade sig vara Veolia så fick vi nobben och fick lov att köpa nya biljetter (Avregleringshelvette). Ny ankomsttid hem 01.25... (Behöver jag säga att mina känslor för SJ (ni som känner mig vet att de är rätt frostiga) inte direkt blev varmare?)

Bitter över att behöva 1) Punga ut med mer pengar för biljett hem (när jag redan betalat extra för att kunna boka om den...) SAMT 2) Åka taxi istället för spårvagn som slutat gå OCH 3) komma hem mitt i natten; måste jag ändå vara imponerad av veolia som ankom Norrköping 01.02. Det vill säga mer 20minuter INNAN utsatt tid! SJ: se och lär.

måndag, november 01, 2010

Åland Marathon!

Så. Då var det klart! Internationella debuten - done! Åland marathon 2010 avklarat (som btw gick samma dag som original maraton Marathon-Athen som btw firar 2500års jubileum).

Vi vaknade upp TIDIGT (starten gick kl:8.30...) till ett lätt duggregn. (och aningen konfunderade över vad klockan egentligen var. Finland ligger en timme före, men så byttes det till vintertid...). Efter att ha pinat i oss frukost (är alltid för nervös för att kunna äta ordentligt) joggade vi till start. När starten gick hade regnet upphört, men himlen var jämngrå. Banan var rätt så tråkig. En 90-väg med smal väggren (som de tillfälligt sänkt hastigheten på till 50). Några rejäla backar, de var långa men inte branta. Efter 17 km började det regna och efter 21km vände vi och sprang samma väg tillbaka. Jag höll strax under 5min/km tempo fram till 30km. Sedan gick det allt segare. Jag var blöt och framsida lår började göra ont.

Märkligt med maraton. Kilometerna är både mycket längre och mycket kortare än vanligt! De första 5km går supersnabbt (knappt 25 min)! Medan de sista km går superlångsamt (drygt 26km). Kändes som skillnad på timmar och inte minuter!

Jag kom i mål som femte dam på 3.37. Innan loppet hade jag satt under 3.45 som Godkänt, under 3.40 som Väl Godkänt och under 3.35 som MVG. Så ett VG känns ok. Jag hade det riktigt kämpigt på slutet och idag gör framsida lår riktigt ONT! Jag går typ som Christer Pettersson om någon minns? Spattigt och till synes utan styrsel i benen, fötterna som landar där de vill :-)

Sedan blev vi fast i tullen och höll på att aldrig komma hem, men det är en annan historia...

onsdag, oktober 27, 2010

Morgonlöpning!!

Vem kan motstå att snöra på sig dojjorna med de första solstrålarna efter DENNA fantastiska video?? En hyllning till morgonlöpning i fantastisk terräng! Går det att inte bli sugen?? Jag ska ut imorgon i alla fall!!

Annars laddar jag mest inför Åland marathon; för visst blir väl en kolhydratuppladdning bara bättre ju längre man håller på?? :-)

söndag, oktober 24, 2010

På prispallen!

Idag var det dax för Höstmilen (som btw firar 40 år!) Som jag skrev tidigare har jag missat detta event trots att jag bott i Norrköping sedan 2002. I år fixade jag att var med. I alla fall nästan. Jag tog Damfemman istället för att inte riskera något inför Åland maraton.

När jag vaknade på morgonen och allteftersom morgonen gick var jag mycket glad för det beslutet. Det spöregnade. Hela. Tiden.

Efter att ha värmt upp (så gott det gick i regnställ...) gick starten. En liten liten tjej som sprang i en bomulls t-shirt pep iväg, jag var strax efter och kände mig rätt säker på att komma förbi henne. Som ofta vid tävling blev jag nervös, fick gelében och andades häftigt. Banan var mycket tuff och mycket tung. Ofta sjönk jag ned till anklarna i vatten och lera. skorna blev tunga, stenar och rötter var hala. Vid ca 2km fick jag håll. Jag får det ibland, inte ofta, men det gör fruktansvärt ont och tvingar mig till att springa dubbel. Jag försökte med allt (sträcka upp armarna, krama tummen, andas djupt mm) men det släppte inte. Här sprang en tjej om mig. Hållet höll i sig till dryga 4km och därför lyckades jag inte komma om den andra tjejen. Jag kom trea. Den lilla tjejen som ledde från start vann. Hon var 13 år, sjukt bra!

Bäst:
  • Att jag tog mig dit i regnet.
  • Att jag kom trea.
  • Att jag bet ihop trots smärtan.
  • Funktionärerna som trotsade regnet.

Sämst:
  • Tiden. 26.28 på 5,2km är inget att skryta med. Även om banan var mycket tung.
  • Att loppet pga ovan kanske inte blev det snabbdistanspass som jag ville ha.
  • Regnet.
  • Publiken. De hejade knappt. Varför komma dit då??

måndag, oktober 18, 2010

Pimpa din frukost!


Jag härmar min name "Fitness&Hälsa"-Karin och går med i Mollys "Pimpa din frukost"-tävling. Jag älskar frukost och gillar uttrycket "Ät frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en tjänare". Jag lever dock inte efter det *skäms*. Jag har rationaliserat bort att äta frukost (mamma, farmor, lugn - jag äter!) utan jag brer en macka och tar med mig till morgonkaffet på jobbet. Anledningen till detta är att jag är en sann frukostnjutare som dock inte klarar av att i all hast kasta i mig en macka och bränna mig på te! Jag behöver tid, oceaner av tid! Att sitta och ta en lång helgfrukost är bland det bästa som finns!! Bäst är frukost i morgonsolen ute i torpet...

La Torp! Får se om jag fixar bättre bild framöver...

Men. Nu är det oktober och morgonsol eller inte så är det svinkallt ute. Min pimpade frukost blev inne:

Jag började med att gå en morgonpromenix med söta Max för att köpa färskt bröd. Jag har blivit "allergisk" mot allt butiksbröd (segt, gummiaktigt och smaklöst!) och går numer alltid till mitt lokala bageri som gör fantastiskt gott och NYTTIGT surdegsbröd. Det är dessutom en bra morgonrunda med Max!

När jag kom hem satte jag på min fantastiskt vackra, knallröda Francis! Francis! Alltså en espressobryggare. The espressobryggare.

Sedan skar jag en saftig ljuvligt rosaröd grapefrukt och åt den med hjälp av en mycket fiffig grapekniv jag fått av min vän Anneli efter en resa till USA. Inge sprätt och ingen juice över hela bordet. Klart och betalt!

mmm....

Sedan fick Francis! Francis! jobba lite. För att få valuta för pengarna på det inköpet så måste jag göra rätt många kaffe latte... Jag gör dock de bästa lattarna! Jag har gourmekaffe som givetvis förvaras i en vakuumburk och som givetvis - givetvis! - är både Rättvisemärkt och Kravmärkt. Dubbelt så gott med andra ord! Inköps i lyxiga kaffebutiken och mals från böna. Så klart.

Ungefär här väcker jag sambon. (...för femte gången alltså, men denna gång brukar han trilla ur sängen och slinka ned i stolen)

En bra radiokanal i bakgrunden, nybakat (fortfarande varmt) bröd, HÄRLIG latte, full-av-nyttiga-bakterier-yoghurt med nötter och banan, grapefrukt och det bästa sällskapet gör långfrukost efter en lång sovmorgon till den ultimata söndagsstarten.

Mums!

Sen då? Ja, då sprang jag en sväng såklart :-D ! 21km i strålande sol!! ...och en riktigt bra bok i lurarna (Strindbergs stjärna) samt söta Max som sällis!



onsdag, oktober 13, 2010

Höstmilen??

I skogen utanför Norrköping går varje år ett lopp som heter "Höstmilen" (något missvisande då det är något längre än en mil). Jag har lyckats missa detta - vad det verkar - eminenta arrangemang varje år. I år har jag inget inplanerat denna helg och alltså stora möjligheter att springa! Kul!

MEN!! Helgen efter drar jag och Ida till Åland för att "tävla internationellt" för första gången. Mitt just nu stora mål: Åland maraton. Är det optimal uppladdning att springa ett krävande terräng millopp bara en vecka innan?? Det är ju "bara" en mil... men jag vill verkligen vara fitforfight på Åland. Eller ska jag satsa på den (rätt mycket mindre coola) "tjejfemman" som körs samtidigt?

Vad skulle du gjort?

lördag, oktober 09, 2010

Om du skulle dö imorgon...

...vad skulle du då ångra att du inte gjort? Vad skulle du göra om du fick en chans till? Till vem skulle du säga "Jag älskar dig" en sista gång?

onsdag, oktober 06, 2010

Visst gör väl...

...ett glas fin fransk Pinot Noir så att även rödbetor och ost kvalificeras som en riktig middag?? Det tycker jag i alla fall, lill-lördag och allt...

Efterrätt: mörk choklad med citron och ingefära (sjukt god. SJUKT. GOD.)

Efter en kul löprunda i fivefingers så ska jag njuta av att det är Gray's Anatomy ikväll istället för att gråta över att mina nya skor ännu inte kommit och att det är kallt, blåsigt och grått. Och snart november (NOVEMBER! Blä.).

Min smarta mormor brukar säga att "Kan man vara glad åt lite så har man mycket att glädjas åt." Det tänker jag anamma. Fullt ut (eller, nja, inte fullt ut. Har inte så mycket choklad ikväll).



Vackra egenodlade vindruvor! Vem vet, kanske Pinot Noir??

söndag, oktober 03, 2010

En härlig helg!

Helgen började bra trots en regnig fredag då L och A kom hem till mig på middag. Jag som har notoriskt svårt att följa recept var lite nervös för att fisk- och skaldjursgrytan skulle gå åt pipsvängen, men jag tyckte i alla fall att den blev bra och L & A sa iaf att de tyckte att det var gott. Efteråt åt vi äppelpaj och pratade om livet, kärleken, barn, resor, hundar - ja högt och lågt! Tack tjejer för en superskönkväll, det var alltför länge sedan!

På lördagen sprang jag och Max min nya favoritsväng: Getå-Älgsjöarna runt-Mela-Getå. En löptur på 33km i hyffsat vacker väder och med bedövande vacker terräng! Vackra sjöar, skog med mjuk mossa, vacker ljung, sent blåbärsris, imponerande klippor, vackra mossar... Belöningen kommer efter två mil då skogen plötsligt öppnar sig och man kommer ut på en klippa med vidunderlig utsikt! Nedan ser ni Max på klippan.




Efter löpturen slafsade jag i mig det sista av fiskgrytan och funderade på om det verkligen var så klokt att åka ut till stugan? Klockan var nu efter 18 och skymningen hade redan kommit. Det skulle vara kallt och mörkt i stugan och dessutom behövde jag både handla och fylla på dricksvatten. Men, jag beslöt mig för att åka ut. Jag älskar ju att sova där och vad skulle jag göra i lägenheten framför TV? När jag senare satt framför brasan (det var 12C i stugan...) med en varmvattenflaska och Max som värmde upp sängen, drack ett glas vin och åt smågodis så var jag SÅ nöjd med mitt val. Jag trivs så därute! På den kolsvarta kvällspromenaden lyste miljarders stjärnor över mig och Max, det var kallt ute men nu varmt i stugan - magiskt!

Vaknade till en blåsig men solig dag. Jag och Max plockade ca 7l svamp innan vi åt en lång och slö frukost, med en stor latte. Efter lite trädgårdspyssel städade jag bort lite mat och packade ihop för hemresa. Väl hemma blev det matlagning och ett par timmars svamprensning med gammalt sommarprat, bland annat Annica Östberg som har funnit lyckan i det lilla, det många tar för givet. Tror många har en hel del att lära av henne där!

En fantastiskt skön helg med många av mina favoritsaker: långlöpning i skogen, mys med Max, stugan, svampplockning samt godis och vin framför en brasa!

P.s. ...det enda "smolket i bägaren" var att en (eller flera) möss saboterat gräsklipparen!! De har ätit upp primeknappen och en slang som enligt min lekmannabedömning tros vara tämligen viktig. Jag tror att det kan bli en dyr knapp... Kunde de inte ha ätit upp knappen på den gamla gräsklipparen och inte på den vi köpte typ nyss? Positivt var att jag "slapp" klippa. D.s.

söndag, september 26, 2010

"Bananrepubliken" Sverige??

Har varit borta på solsemester i en vecka. Kommer tillbaka brunbränd (nåja, jag lämnade Rhodos brunbränd, det verkar dock redan ha bleknat bort) och utvilad för att inse att jag återvänt till någon slags "Bananrepublik"???

Ingen verkar veta vem/vilka som ska styra landet, röster har tydligen kommit bort eller tom slängts och valresultatet är att vänta i november. November??? Kom igen. Vi har en myndighet - valmyndigheten - som har jobb en gång vart fjärde år. Är det för mycket begärt att de faktiskt ska jobba då?? (En stilla undran jag har är vad de gör de tre år som INTE är valår? Designar snygga valsedlar??)

Att det gått utför för Sverige hördes tydligt på 16.45 ekot (alltså de seriösa nyheterna) när deras nyhet var att ett får sålts för 45000kr på Gotland. Och att får inte heter får på Gotland utan lamm och att lamm där heter lamm-ungar. Ok. Det är på den nivån "det nya Sverige" ska vara.


Får får får? Nej lamm får lamm-ungar...

lördag, september 18, 2010

Är jag en sprinter?

Vad är ultra-Karin? Jag har i år sprungit 10 tävlingar (oj! så många, det har jag inte tänkt på?) Två av dessa har varit ultratävlingar, en träningstävling (Yours Truly) och sedan Full moon race. Jag har därtill sprungit fyra 5 km tävlingar och två på 1 mil. Kan jag ändå kalla mig ultralöpare?? Jag har "blott" fem ultrapass i benen 2010 och 16 pass på över 2mil. I år 1400km löpning (inte riktigt i fas pga skada i maj, satsar på minst 2000km i år).
Jag ska erkänna att jag saknar långlöpningen, fast även att jag är rätt nöjd över att ha fått upp farten lite. Jag har slagit pb på 1/2-maran, gjort rätt snabba 5 km lopp och idag kom jag under 45min på milen när jag sprang Kistaloppet på 44min.
En tävling till är jag anmäld till, Åland maraton den 31 oktober då ska jag slå pb (det tror jag att jag gör utan problem, utan att skryta). Funderar på att ställa upp i Hässelby för att ytterligare fila på milen. Men, idag när jag sprang så tänkte jag mycket på att jag inte gillar millopp.
Jag saknar ultra, är anmäld till ett riktigt långt till nästa år och har lite planer på långlöp för vintern. Jag är längtar ut på långa löp i skogen samtidigt som det är skitkul att springa snabbt. Nöjd med att (med mina mått mätt) kunna göra både.
Nu en veckas vila i solen!

onsdag, september 15, 2010

Nu är det jul igen?


Jag tror att jag tidigare år ondgjort mig över att glöggen varit slut redan i november. Tur för mig att mitt lokala ica bunkrade upp redan förra veckan. Så att jag kan ha glöggafton... Nej. Jag slutar där. Seriöst. Vem köper glögg i början av SEPTEMBER?

lördag, september 11, 2010

1:38:32

Nytt PB på halvmara!! Visserligen har jag bara sprungit distansen en gång förut... Loppet gick lekande lätt så kanske har jag kapacitet för än bättre? Nåväl, mitt mål var pb (tidigare 1:42) helst under 1:40 och det grejade jag. Jag hade kul hela vägen och kom i mål GLAD!

Milen avverkades på dryga 46min så det vore väl attans om jag inte kunde komma under 45 på milen på en vanlig enkel mil?

Nåväl, det återstår att se.

tisdag, september 07, 2010

Ultra(nörd)



Jag älskar engagemang! Oavsett fråga. Oavsett om man lär sig flytande Klingon, lär sig allt om gevär från andra världskriget eller (som "den galne EU-bonden") bara engagerar sig i största allmänhet. Jag behöver inte hålla med eller ens gilla det som engagerar men jag gillar folk som vill och som brinner, som grottar ned sig. Nördar, kort och gott.

Engagemang kan ju lätt bli kul också. När någon blir så enorm engagerad i något som för andra tycks banalt eller fånigt (typ uttal av sche-ljud på Klingon). Den orangea huggormen t.ex. den drog till sig äkta engagerade människor. För vissa är det stort (den enda observerade orangea huggormen) för vissa är det, tja, en orm.

Varför skriver jag då detta? Jo, jag var på kurs i silversmide ikväll och producerade ovan publicerade alster. För er som inte ser så står det "ULTRA". Men för att inte nörda till det alltför mycket så kan jag upplysa om att ultra ju har fler betydelser, det är ju bland annat ett prefix för ytterligheter. Typ ultrabra, ultrasnygg (eller ultrarapid och ultraviolett, men de passade inte lika bra :-P ). Så, Eva Attling, släng dig i väggen, Jonas Buud, se upp för nu har jag en lyckoamulett.

onsdag, september 01, 2010

Torpet är ett zoo 3...


Som trogna läsare vet har det uppenbarat sig för oss att vi inte köpte ett 1700-tals torp (förvillande likt dock...) utan ett zoo. Bilden ovan är alltså inte från ett terrarium på Skansen utan från torpet. Någon som har någon aning om vad denna orangea orm är för något?? Bevis på att utomjordingar finns? Eller någon som tror att våra pensionärer till grannar har en exotisk hobby?? Och, ja, torpet ligger i Sverige, inte i den Australiensiska outbacken... (även om en Steve Irwing (RIP) snart kommer att behövas)


EDIT 2010-09-03:
Gåtan är löst! Tack vare eminenta experter på Sveriges Herpetologiska Riksförening så har gåtan fått sig en lösning! De blev dock både förvånande, imponerade, glada och avundsjuka av vårt (nåja, Peters) fynd. Tydligen är det ett ännu icke dokumenterat fall av svensk albino huggorm Vipera Berus Berus.

Jag vill även passa på att säga att bilden nu blir ett dokumenterat bidrag till artdatabanken samt att den blir publicerad i tidningen "Snoken". Fantastiskt :-D

Peter är dock inte nöjd. Han hade gärna sett en namnceremoni och att vår svenska fauna utvidgats med Vipera Berus Berus Linhkorstur.


måndag, augusti 30, 2010

Run in da hood!

Du kommer väl till Kistaloppet?? TUR att jag ännu inte anmält mig (trots att sista dagen är imorgon)! Jag tänker nämligen VINNA en plats (och t-shirt!) hos Miranda - smart va? Men tjura inte, du kan också vinna, gå in och tävla (skynda dig, hon slinker iväg till Italien snart!) på hennes blogg.

Ses i förorten! (ta med röstkortet!)

söndag, augusti 29, 2010

Jag är fantastisk ;-)

Idag har jag:

  • Tagit sovmorgon :-)
  • Stekt och frusit in 15l (15 LITER!!) kantareller
  • Tvättat och hängt två maskiner tvätt
  • Plockat och rensat ett par liter blåbär
  • Lagat mat (egengjord pyttipanna med rödbetor, broccoli, morötter och quorn) - och matlåda!
  • Diskat

Är jag inte fantastisk? Lite core-övningar på detta och det vore näst intill perfektion :-D

EDIT: Åh, vad jag är bra! Rygglyft, plankan och situps - done! ;-)

onsdag, augusti 25, 2010

Mot eliten ;-)

Efter en stark insats (nåja, starkast var att jag över huvudtaget tog mig ut i spöregnet) kom jag femma i tävlingen "Broarna runt" i Norrköping. Tiden 21.33 var lite av en besvikelse, men jag har en chans till nästa vecka.

Jag insåg (återigen...) hur dålig jag är på att tävla och hur illa jag tycker om det. Jag står där på startlinjen och ångrar att jag är där, ångrar att jag överhuvudtaget håller på med en så töntig sport, bestämmer mig för att lägga av (för alltid) och idag (eftersom jag hade så nära hem) var det mycket nära att jag faktiskt gick hem. När jag sedan springer så är det enda jag tänker på är att jag högaktningsfull skiter i om någon springer om - och om det blir jobbigare än så här så tänker jag faktiskt gå! - jag kommer definitivt INTE försöka öka.

Väl i mål blir jag lite endorfinhög. Jag ångrar alltid att jag inte gav mer, att jag inte kämpade lite till. Jag tänker att "nästa gång då jävlar!" - och längtar till nästa gång! Men nästa gång står jag där och letar efter exitskylten... Detta gör ju att jag inte är särskilt taggad på startlinjen, eller på banan och det ger ju heller inte så mycket energi. Hur jobbar man bort detta???

En rolig sak var att en tränare för LIUelitidrott (ja, ELITidrott) kom fram efteråt och frågade om jag kunde ville träna med dem. Att han sen sa "Det är öppet för alla" tror jag betydde "även de som inte går på LIU om de är tillräckligt bra" snarare än "alla oavsett talang" - eller hur?

onsdag, augusti 18, 2010

Om att peta tänderna offentligt...

Att ha god tandhygien är en dygd och är man hos tandläkaren känns det som om man kommer att hamna i helvettet illa kvickt när man bekänner att man slarvat med tandtråd... Intimhygien är viktigt lika så, samt att peta ur en kråka ur näsan om man har någon. INTE NÅGON (jag upprepar I N T E N Å G O N) av dessa saker varken behöver eller bör göras offentligt!!! Av okänd anledning så har det dock blivit nästan ok att sitta och peta sina tänder offentligt! Faktiskt t o m på restaurang där folk sitter och ÄTER så verkar vissa tycka att det är ok att bända loss rester av frukostflingorna till allmän beskådning. Blä, blä, blä!!! Hur svårt kan det vara att göra detta inne på en toalett så att jag slipper se när du gräver ut kråkor ur näsan/torka dig i arslet - förlåt - petar mat ur munnen (ser ni hur bisarr vanan synes när man jämför med andra privata/intima göromål?)

Tur som är har jag en expert som håller med mig, tack Margareta Ribbing (från dn.se):

Tandpetarsällskap?
Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 31 mars 2010 i kategori Måltider, Socialt vett

Fråga: Visst finns det ibland behov av att efter maten få bort något som har fastnat mellan tänderna. Men jag upplever allt oftare att matgäster vid samma bord efter maten använder tandpetaren som en slags tidsfördriv för att leta matrester mycket intensivt och länge och tar ut tandpetaren framför alla närvarande för att alla beskåda sina fynd (och så att alla andra ska se deras äckliga fynd). Detta kan i värsta fall pågå i flera minuter och personerna visar inga tecken på att sluta efter uppnått resultat. Kan man inte förvänta sig lite mer diskretion, hålla handen framför, och vid större problem att lämna matbordet.

Jag har ibland (skämtsamt) sagt att jag tar med öronpinnar och börjar rensa mina öron eller rensa bort skiten under mina naglar.

Svar: Ständigt upprepar jag att tandpetande är en syssla för ensamseglare - i meningen att det inte går att peta tänderna i sällskap om man vill te sig hyfsad och normalt väluppfostrad. Det är som du skriver inte ovanligt med dessa engagerade tandrotare som ser saliga ut när de får loss en bit kalvstek eller äppelkaka och nästintill visar upp detta.

Hur ska någon vettig människa kunna tycka att det är roligt-intressant-behagligt att se och höra andras tandpetande? Handen för munnen hjälper inte. Inte servetten heller. Det är och förblir fel att peta tänderna i sällskap, och det är och förblir obehagligt att tvingas åse detta.

På ett sätt är ett beklämmande att du känner dig nödgad att påpeka skämtet med att du skulle städa dina öron eller naglar i sällskap.


Så sluta, snälla! Peta inte fram frukosten i min åsyn.

lördag, augusti 07, 2010

På sörmlands högsta berg!


Strax innan maratondistansen på mitt och Bs lördagsäventyr såg vi att vi just bestigit Sörmlands högsta berg! Imponerande att bestiga högsta någonting tycker jag, B höll delvis med, kanske kunde vi imponera på någon dansk? Berget är 123möh...

Mycket går att säga om dagens pass, jag håller mig kort. Två veckors vila mellan 50 miles och 55km krävande terränglöpning är för lite, detta oavsett om det gäller fysiken eller det mentala. Från start tyckte jag att farten var för hög - trots att det tempot vanligtvis är ok. Redan efter 13km var jag rejält trött i benen, efter 20 km var jag hungrig och efter 30 km var jag riktigt trött och benen gjorde ont. Men, vi kom fram (om än långsammare än vanligt) och ett pass på 55km är alltid rätt imponerande. Vi sprang i vackert väder (skön temperatur och omväxlande små, små regnstänk och lite sol) i en otroligt vacker terräng (Sörmlandsleden Katrineholm-Stavsjö). Vi såg ormar, en häger, ett råddjur, otroliga tallar, en fantastiskt vacker mörk tjärn strösslad med vita näckrosor, små söta torp, vacker gles skog med stora ekar och ibland var vi så djupt in i skogen att jag saknade min pannlampa!! Förutom tröttheten var det som alltid kul att springa med B! Vi hade många intressanta samtal och han är otrolig på att hålla humöret på topp! Dagen avslutades sedan bra då jag trots att jag var supertrött, luktade illa, var lortig och kom lätt linkande, blev busvisslad efter på den lokala pizzerian. Eller, nej det kanske mest var sorgligt :-)

fredag, augusti 06, 2010

Skönt under?


Vissa bloggare får pengar för att blogga om vissa varor. De får då ofta en vara hemskickad. Detta tips är gratis. Ingen har betalt mig för att tipsa om att Pierre Roberts hipsterstrosa i microfiber är fantastiskt skön att ha under löpartights! Jag tänkte bara att det kan hjälpa någon. Dessutom (bra för mig som sällan hänger i dambutiker) finns de att köpa på ica :-) Vad är ditt bästa tips?

onsdag, augusti 04, 2010

Usain Bolt springer Kistaloppet!?!


Världens snabbaste man har bestämt sig för att springa Kistaloppet och stödja det helcoola initiativet Husby Marathon (med den ännu coolare sloganen: "We run things"). Förvånande. Och dessutom så ska han göra det i den rosa T-shirten ovan!?

Galet! Men om ni inte tror mig så läs gärna mer hos Husby Marathon. Och tydligen har Husby Marathon killarna/tjejerna även de - likt Lars Ohly - spelat med Nacka Skoglund. ;-p

tisdag, juli 27, 2010

FMR - jag klarade 50 miles (lite drygt)

Vi var 11 anmälda till Full Moon Race, en fegade ur och tio kom till start - "Yes tänkte jag - Topp 10!". :-) Skämt å sido ville jag ogärna komma sist (vilket jag räknade med). Målet för loppet var dock att inte komma i mål arg som på Lidingöultra förra året utan vara nöjd och glad över vad jag gjort. Jag kände mig taggad!

Jag och Peter kom till starten vid Haväng tidigt (efter en usel uppladdning i form av att leta mat och tillsist i panik tryckt kalla plättar med alltför söt sylt). Vi hade då åkt hela vägen från Norrköping (min fina Peter körde hela vägen så att jag kunde slappa). Vid Haväng var det halvt storm. Det blåste och regnade lite och var rätt så kallt. Söta Peter rastade en missnöjd Max och pratade med de andra deltagarna medan jag kurade i värmen i bilen. Efter ett ombyte vågade även jag mig ut.

Vi startade nere på stranden, där blåste det faktiskt mindre. Fältet delade snabbt upp sig, tre snabbisar längst fram, jag, Barbro och Zingo i mitten och tre löpare längst bak. Vi höll ca 5.30 tempo och jag var rädd att tempot var för högt för att jag skulle hålla hela vägen. Jag insåg dock rätt så snabbt att jag måste haka på någon för att hitta de pyttesmå och välgömda (glömda?) oranga markeringarna. Det fick bära eller brista, Zingo (som hade GPS-rutten inlagd) och Barbro som båda sprungit loppet förr skulle få lubba på bra för att bli av med mig!

Strax efter start gick solen ned bakom oss och färgade Stenshuvud (?) längre fram vackert rosa och vi trodde i vår enfald att vädret nu bara skulle bli bättre. Löpningen gick jättebra, havet brusade och allt kändes topp!

Strax innan vi kom fram till Stenshuvud - efter att bl.a. ha sprungit genom Kiviks äppelodlingar - blev det rejält mörkt; kolsvart i skogen faktiskt. Vi satte på våra pannlampor och skuttade som bergsgetar mellan sten och rötter. Klättringen uppför Stenshuvud gick lite långsamare. När vi sprang på relativt platt underlag (inkl stig) så gick mina ben av sig själv. Det kändes lite som att jag inte hade någon underkropp, jag flöt fram. Det var ett perfekt tempo för min dåvarande energinivå. Jag vet inte om det var mörkret, men det kändes lite som att ta sig fram i ingenting. Jag kände mig oövervinnelig!!

Zingo och Barbro guidade mig fram längs leden i den Skånska natten (de påstod efteråt att jag var till bra hjälp, men jag tvivlar, he he), vi småpratade om ditt och datt och tiden, liksom kilometrarna, tickade på. Ett tag sprang vi med Ross, men efter att ha slagits med vågorna längs en smal strandremsa (högvatten) tappade vi honom.

Trion höll ihop tills efter ca 4 mil om jag inte minns fel. Då sprang Zingo ifrån mig och Barbro. På den OÄNDLIGT långa strandremsan (sprang på stranden ca 1mil) innan Sandhammmaren kom vi på något magiskt sätt om Zingo. Vi nådde Sandhammaren och checkpointen efter 6 tim 40 min efter att ha korsat stranden i stark blåst och spöregn. Pausen blev därför kort och 10 min senare var jag och Barbro på G igen, blöta, men med kaffe i magen. Vid paus hann jag dock få en puss av underbara Peter som stått där i regnet i över tre timmar och väntat på oss... (1000-tack fina älskling för allt!)

Det gick rätt segt efter paus. Jag ville gå, men samtidigt ville jag haka på Barbro. Det var fortfarande mörkt och markeringarna var sparsamma. Stundtals hittade jag dock en bra lunk och benen flöt på bra. Vid Lödderups strandbad tänkte jag precis säga till Barbro att hon nog fick släppa mig nu, det är ju trots allt en tävling och jag ville inte sinka henne. Då säger hon att vi - tvärtemot leden - ska ned till campingen och upp igen! Mina ben var då mycket ömma och mitt humör hade regnet spolat bort. Jag argumenterade och frågade varför för jag kunde inte förstå. Barbro kunde inte förklara och vi började ta oss ned.

Tydligen hade denna "down and back again" passage varit med på förra årets karta. Dock inte nu. Jag kunde inte förstå varför vi skulle göra detta och kände mitt humör svikta. Jag sög i mig en "Burn energi shot" och följde ändå motvilligt med Barbro. Vi mötte snart Zingo som nu alltså gick om oss igen. Blev ännu surare. Barbro låg en bit framför mig och när vi kommit ned till campingen så vände jag. Nu var vi där och jag tänkte inte gå ett steg längre. Barbro skulle ändå strax vända, hon hade mer kraft än jag och skulle snart vara ikapp.

Till min förvåning kändes mina ben strax lätta! Jag fick upp en ganska bra fart och Barbro låg snart långt efter. Jag ville dock fortsätta fram, trots min "höga" fart segade sig kilometrarna fram (mycket tack vare oländig terräng) och jag ville gärna komma i mål. Det var dock skönt att få ett bra flyt igen!

Snart började dock den värsta ettappen, backarna kring Ale stenar (med smått mordiska kor och TJURAR!). Ett oändligt antal backar med knögligt gräs som underlag. Mina fötter värkte vilket gjorde det svårt att springa nedför och uppför var jag tvungen att gå. Men trots att mitt tempo var lågt så kom Barbro inte närmare. Jag var kluven inför detta, det kändes taskigt att ha sprungit om henne och hon hade hjälpt mig mycket. Jag tänker att om vi springer i mål ihop så ska hon få gå före.

Efter en evighet var backarna slut. Jag sprang omedelbart fel, och hann nästan få panik när Barbro dök upp och återigen guidade mig rätt. Efter ett tag ville jag gå och Barbro drog ifrån. Vi sprang nu på en asfaltsväg som var lång och platt, precis det som jag tycker är jobbigast - att se hur långt man har kvar och knappt känna att avståndet minskar. Jag lyckades dock drömma mig bort och komma in i en lunk under kortare stunder, men det krävde min fulla koncentration, jag var tvungen att gå ett stycke för att samla kraft.

Efter ett tag såg jag att Barbro fortsatte rakt fram, medan jag skymtade svaga oranga markeringar ned till vänster. Jag sprang ned (allt för att slippa asfalten) fick ett tag mer energi när jag följde havet, men stig byttes snart ut mot lös sand och jag gled mer bakåt än fram. Fortsatte fram, blev än tröttare och arg och osäker på om jag var på leden - dock säker på att jag var på väg åt rätt håll (fanns en bättre - snabbare - väg?). Efter en stunds pulsande kom jag fram tilll en gång- och cykelväg med tydliga markeringar - äntligen var jag rätt och det borde inte vara mer än ca 10 km kvar!

Jag fick upp en rätt så hög fart eftersom jag var så sugen på att komma i mål. Jag hade fått blåsor på tårna som sved rejält och benen var möra. Döm om min förvåning när jag snart skymtar både Barbro och Zingo!! Jag kommer snart ikapp och förbi. "Siktar du på under 11timmar?" frågar Zingo glatt. "Jag vill bara härifrån" fräser jag surt tillbaka. Det är sant, men jag lät nog värst sur. Skäms.

Jag ångar på. Går korta sträckor och försöker pilla med tårna för att få bort ett sandkorn som gör rejält ont. Det går inte. Jag längtar i mål (undrar varför i h-vete jag ställde upp på detta. Tänker "aldrig mer") men stigen tar aldrig slut! Till sist ser jag den gångbro som är alldeles innan mål. Jag går, rätt sakta, uppför, jag skiter i om både Zingo och Barbro kommer ikapp. Efter bron ser jag inga markeringar och antar därför att jag ska fortsätta rakt fram. Efter ett tag inser jag att det är fel. Jag frågar en parkarbetare om vägen, men jag har glömt namnet på torget dit jag ska. Jag försöker ringa Peter - han har inget batteri. Sliter fram tävlingsledningens nummer - minutrarna tickar - ringer, signalerna går och går, äntligen ett svar. Får ett namn på torget - men var ligger det??? Jag uppfattar ordet tågstation, trycker av luren och minns att bron jag sprang över var över järnvägsspår. Jag skriker "FAN!" av ilska bland de söta korsvirkeshusen i Ystad, slänger väskan över axeln och springer tillbaka.

Jag ser torget 200m bort samtidigt som jag ser Barbro gå i mål med Zingo ca 20 m efter. Jag kommer i mål som femma på ca 11tim och 7 minuter. Jag hade varit trea på kanske under 11 timmar om jag inte sprungit fel de sista 400 m. Jag sätter mig ned. Är arg, arg, arg. De deltagare som redan är i mål gratulerar och försöker småprata. Jag vill skrika och muttrar att jag behöver vara själv ett tag. Snälla Zingo föreslår att jag behöver mat, trots att jag vet att han har rätt så irriterar det mig. Jag vill bort. Klockan är strax efter 8.00 och Peter borde vara här. Jag försöker ringa men vet att hans telefon har dött (jäkla Skåne - finns ingen tre-täckning där?). Jag är oändligt trött, benen värker och jag är arg. Besviken.

Trots att jag innan loppet hade som mål att inte komma sist, trots att jag kom i mål på en riktigt bra tid, trots att jag kom I MÅL efter 50 miles så är jag inte nöjd alls.

Peter kommer snart och jag frågar tävlingsledningen om det är ok att vi åker på en gång. Det är det så klart. Jag kämpar fram "tack för sällskapet" och ett matt leende och sätter mig i bilen.

Efter en dusch kommer de tankar som jag hade redan då jag sprang före Barbro. Att utan henne och Zingo hade jag nog fortfarande letat markeringar på Österlen. Att jag långt innan mål gett upp för att jag inte funnit rätt väg, att de sporrat mig att springa fortare än vad jag tänkt att de båda förtjänade att komma före mig. Med råge. Jag skäms för min ilska vid målgång. Jag har sprungit 50 miles, med alla felspringningar säkert närmare 85km. Jag har gjort detta i stark blåst och regn en mörk natt och i svår terräng - på en bra tid. Jag borde vara jättenöjd!

Jag tar en ipren för att kunna somna trots värkande ben och tänker att jag ska öva på att springa i mål leendes - tills nästa gång.

lördag, juli 17, 2010

Spindel!! (eller "torpet är ett zoo 2")


Som jag tidigare sagt är vårt torp lite av ett zoo. Ser ni spindeln på bilden? Ursäkta dålig kvalitét, men förutom att slå alla storleksrekord för en normal eller extrastor svensk spindel så var den även snabbare än en gepard. De är MINST (och då menar jag MINST) 5cm i diameter. Kroppen är större än en femma. Den bor vid vår brygga. Känns sådär mysigt. Nämde jag att den både kan gå på vatten och simma??

Fler djur. I vår regntunna hittades - och räddades - nyligen en liten ödla och just nu sitter jag i lusthuset och lyssnar på de fågelungar som bor här (hungrigare än Max vad det verkar). Getingarna och myrorna tävlar om att bygga nya bostäder.

Efter att ha rivit ned gamal panel på ena kortsidan så kunde vi konstatera att hyresgästerna där valt att flytta ut (okänd art träätare). Dock utan att flyttstäda. De lämnade ett spår av pulvriserade brädor efter sig. Och (aningen märkligare) ett bläckhorn samt en ringklocka till en cykel... ???

1000-TACK KÄRA MAMMA OCH ROLF FÖR HJÄLPEN!!

måndag, juli 12, 2010

Transportlöpning

Peter på Gotland med bilen och min mor på besök ute i sommarstugan. Hur tar jag mig dit? Pja, till fots tycks vara det enda kvarvarande alternativet. Det är 3,5mil. Men med tanke på att jag har en rätt tung arbetsvecka bakom mig OCH att de utlovar +35grader så tror jag att jag fuskar en bit... Dessutom är det full moon, snart. Detta får bli det sista långpasset.

torsdag, juli 01, 2010

Mot 50miles (känns bättre än 8mil då jag har dålig uppfattning av hur lång en mile är...)

24 dagar kvar till Full Moon Race. Hotell bokat, sportdryck/bar/gel/tablett mm inköpta, anmälan gjord och beslut taget gällande vilka skor jag ska springa i. Trots allt vad vissa säger så har jag inte så många och välja på, men det blir mina darling Puma trailfox, med Newtons i reserv.

Igår sprang jag sista långa långpasset. Jag hade tänkt 40km, men när jag kom fram till bilen stod klockan på 32km. Vad göra? Springa längs den krokiga, asfalterade och trafikerade Kolmårdsvägen i 3,5km och vända bara för att knarka km? Springa mot Alguttsboda och börja med en mördarbacke? Eller ta Getåravinen en gång till? Jag valde Getå. Åter vid bilen stod klocka på 37km. Klockan var nio på kvällen och jag kastade in handduken. Såg det lite som ett nederlag. Peter såg det som ett prov på viljestyrka att jag inte gav upp första gången. Olika.

Jag springer nästan alla mina långpass själv utan att se det som någon bedrift. En bloggare och ultralöpare av rang, Miranda, springer mest med andra och beskrev sitt ensamma långpass som "galenskap". Jag har inte ens reflekterat över att jag ofta springer själv (förlåt, med Max, han var dock hemma igår pga värmen) Olika.

Ensam eller i grupp, nu får vi hoppas att mina långa långpass i början av året var tillräckliga för att palla 8mil i juli då långpassen därefter varit förhållandevis korta. Eller så får vi hoppas att Peter har rätt och att jag har en stark viljestyrka.

P.s. såg just efter och har ändå fått in fyra långpass i juni, ett på 20km, två på 30km och ett på 37km. Med alla andra pass totalt 226km. Rätt bra med tanke på skadan i april/maj.

söndag, juni 27, 2010

Karin & Peter Zoo??

Jag börjar mer och mer förstå att vårt sommartorp håller på att förvandlas till ett zoo.

Först var det de två söta rådjuren, en morsa och hennes kid, jättesöta där de gick på ängen utanför huset bara ca 50m bort. Jättesöta när man kan gå förbi (med Max) på bara ca 10m avstånd och de bara står och glor. Jättesöta tills de åt upp varenda blomma i min rabatt. Max tar nu över där de slutade och roar sig med att slita av blommor och knoppar, spotta ut och börja om. Vi bråkar rätt mycket om detta.

Peter snubblade rakt in i en älg när han gick ut för att kissa framåt småtimmarna. En riktig bjässe med stor krona. Till och med Max fick syn på (ett) djur ute i torpet (han verkar annars immun för att se vilt) och lyckades skrämma bort en hare under samma vecka.

På vår brygga bor en familj snokar. De gillar att simma och solar sedan på bryggan. Det gäller att akta fötterna för skygga kan man inte beskylla dem för att vara.

Vid vår dörr har vi två klätterväxter, där har ett koltrastpar bestämt sig för att bygga bo. Varje gång vi går ut blir de skiträdda och flyger iväg... varvid vi (särskilt Peter med fågelskräck) blir skiträdda av att nästan krocka med en fågel. Andra fåglar som hälsar på (eller bor i några av våra holkar) är hackspettar, sädesärlor, gråsparvar, korpar och någon stor rovfågel till.

Bakom huset har vi granar, där bor mins en bataljon ekorrar (att döma av spåren efter dem. Eller ett par jäkligt hungriga. Vi ser dem sällan).

I vintras fick vi (mer ovälkommet) besök av någon husmus och ett gäng sorkar grävde snygga vägar i vår gräsmatta. Andra ovälkomna besök är de bålgetingar (stora som helikoptrar) som svävar förbi, eller det gäng vanliga getingar som byggde tre bon i vår bod på mindre än en arbetsvecka! Eller de förbannade myrorna. I alla färger och alla storlekar och ÖVERALLT!

Har jag glömt nåt? Nåväl, välkomna hit djurvänner, vi är billigare än Kolmården.

tisdag, juni 22, 2010

Förberedelser...


Inköp inför full moon race. Hjälp! Försöker lugna ned mig med fem snabba km i söderköping i kväll.

lördag, juni 19, 2010

Vissa gör galna saker vid fullmåne...

...får svårt att sova, genomför seanser, får vassa tänder, päls och äter människor är några exempel. Andra springer 50 miles (8 mil) längs stranden i Skåne. Jag har anmält mig till ett av ovanstående - Full Moon Race. Totalt galet och superläskigt men jäkligt skoj känns det.

Peter kommer att bli medtvingad som caddie, men jag fick lov att muta med hotellvistelse för honom och hunden... Innan dess tävlar vi på tisdag i Kanalrundan - även där är min käre P medtvingad i vårt lag A Team. Jag rapporterar med om det då, men jag räknar med att mina saucony type A3 kommer att ge mig turbo.

P.s. för er som oroar er känns mitt ben helt prima, trots hårda kvalitetspass och långa långpass.

fredag, juni 04, 2010

Skärpning Ericsson!


Ordet "lösgodis" finns inte i T9 funktionen på min mobil. Skärpning Ericsson! Än mer förvånande är att jag inte lagt till det. Det måste ha å göra med min blygsamma godiskonsumtion ;-) . Nu - fredag - godis och rödvin (finns i T9 ;-) ) i solen i torpet! P.s. Lycka till alla marathoniter!

måndag, maj 31, 2010

Ganska bra ändå?

I början av maj hade jag konstant ont i vänster ben och kunde inte springa alls. Den 11 maj fick jag en första stötvågsbehandling. I förra veckan fick jag min sista behandling och under den här tiden har jag så sakteliga börjat springa. Först lugna 5km i skogen, sedan ett test på en snabb km, sedan - i helgen - två mil i utmanande terräng, idag 5km snabbt som - under omständigheterna - attans!

Och? Det verkar funka!!!

Trots att jag i maj bara kom upp i futtiga 85km istället för MINST 165km som är mitt minimum per månad så får jag vara - och ÄR - nöjd med det. NOLL km hade varit ok om jag så skulle bli bra.

Idag var det premiär förspringasnabbtskorna - Saucony Grid Type A3 (aka "Kiss this"):

Jäkligt snabba! :-) Det beror givetvis mycket på färgen, även om jag tror att jag varit än snabbare i dess knallröda föregångare. Jag flög fram och gjorde en bra tid på 5km samtidigt som jag kände att jag hade lite kvar att ge. Topp!

Nu är bara frågan, Full Moon eller Jättelångt??? Är jag i form redan till Jättelångt? (Tänk om jag blir inbjuden till ett visst bröllop?? ;-P ) Är jag i form för Full Moon?? Pallar jag 50miles?? Vill jag?? JAA!!!!!

lördag, maj 22, 2010

Sweet summer!

Kort vad-update: Har nu fått tre stötvågsbehandlingar och är betydligt bättre än innan, men om det blivit någon förbättring mellan stötvågsbehandling 1 och 3 låter jag vara osagt. Jag har inte ont i benet, men det känns (när jag springer och JA; JAG TAR DET LUGNT!). Det är som ett tryck, nästa som om det satt ett klistermärke där och tryckte. Jag har även varit till en ortoped som skällde lite på mig för att jag fått (i hans mening) bluff-stötvågsbehandling hos en bluff"doktor". (Whatever works baby, tänkte jag. Och JA, jag är beredd att betala för att bli lurad om det hjälper...). Ortopeden klämde lite, trodde inte heller på stressfraktur och skrev ut 25 dagars antiinflammatoriskt samt magmedicin (eftersom min klena mage uppenbarligen ogillar starka tabletter). De tar jag om jag blir sämre och lägger annars på braattha-hyllan (och med Stockholm Marathon i faggorna kan dessa vara värda miljoner på den svarta (löpar)marknanden ;-P).

Annars så försöker jag undvika att jobba - inte för att jag inte trivs eller inte vill - men för att vädret varit fantastiskt och jag mest vill ligga och slöa (läs; rensa ogräs, städa och pyssla) ute i torpet. Lite som safari är det med. Sist såg jag en snok, ett fasanpar och två rådjur. Idag såg vi en gigantiskt (GIGANTISKT) skalbagge, en kopparödla, några rovfåglar och ett lamm (!) i skogen. Det sistnämnda var dött och gav oss en hel del huvudbry tills vi (snälla som får, ha ha) beger oss till bonden för att berätta att han kan sluta leta. "Det har jag slängt där" säger han då fåraktigt (HA HA!). Eh, japp.

Något annat kul är att jag har orienterat !! För första gången sedan i gymnasiet (och om jag ska vara ärlig så följde jag mest på någon annan då). Ida tvingade mig att försöka och sa(ljög) sedan att jag varit duktig. Hittade alla kontroller, banan var 4,8km men vi sprang ca 1km längre. Kul men myggigt.

fredag, maj 14, 2010

På rätt väg?

Japp, då så. Då har jag testat stötvågsbehandling. Behandlingen gjorde ganska ont, särskilt där "skadan" sitter (Kiropraktor Eklund testade även på mitt friska ben så att jag skulle få känna skillnaden). Direkt efter behandlingen var jag något bättre (detta eftersom endorfiner och co. sätter igång en process som är smärtstillande/bedövande) men sedan blev det som vanligt igen.

Tills helgen. Då blev jag bättre! Nu gjorde inte längre varje steg ont. På lördag testade jag att springa i 1min, efter ca 30 sek kände jag av skadan. På söndag kändes den inte alls, inte heller på måndagen. På tisdagen sprang jag (efter konsultation med kiropraktorn) 5,5km UTAN att det kändes!!

Dagen efter var benet lite ömt vid beröring, men inte när jag gick. Jag fick då en till behandling och sprang dagen efter utan smärta. Jag ska nu försiktigt springa och få några till behandlingar, så ska vi se hur det yttrar sig. På rätt väg?

torsdag, maj 06, 2010

Stillastående

Sedan Portugal har jag haft problem med vaden. Problemen började omedelbart efter Portugal, men jag tog dem inte riktigt på allvar. Sedan försökte jag att medicinera bort dem med alldeles för starka värktabletter vilket innebar att jag slog ut magen. Sedan försökte jag springa bort det, sedan vila bort det och sedan...

Ge gärna en hobbydiagnos:

Symptom: Smärta mitt på vänster vad, ungefär där benhinnesmärtor brukar sitta. Det är dock INTE benhinnor då jag inte har det minsta ont vid beröring. I början hade jag inga smärtor vid promenad, men alltid har första löpsteg känts som att vadbenet (tibia) är utbytt mot ett träben. Smärtan blir något bättre efter en stunds löpning för att sedan åter bli värre. Slutar när jag slutar springa även om någon molnande värk kan finnas kvar efter. Det gör inte superont, men smärtan hindrar mitt naturliga steg och jag får därför ont i ryggen efter ett par km löpning.

Nu har jag vilat från löpning i typ en månad utan minsta förbättring. I tisdags testade jag stötvågsbehandling, jag återkommer med besked om resultat.

Annars är jag mest sur och bitter över att inte kunna springa i den vackra vårnaturen samt att jag missar en massa, t.ex. Lidingö Ultra. BAJS.

måndag, april 26, 2010

Jag har deklarerat!

Skatteverket borde ge mig nåt slags pris! Jag måste ju ha varit först, det är ju en hel vecka kvar! Jag borde i alla fall slippa betala restskatten!

Givetvis klarade jag det inte utan min mamma och jag undrar var alla andra ringer som inte har en mamma som arbetar på en revisionsbyrå... Tycker att det känns som ett jäkligt krångligt system, när inte ens jag klarar av det, he he.

Dagens fråga är om det inte borde finnas någon slags gräns för när en häst är för liten för att kallas just häst? När hästen är i kattstorlek så tycker jag att det är en berättigad fråga! Läs mer om denna (tydligen) väldigt smarta häst Einstein här.

söndag, april 18, 2010

söndag, april 11, 2010

16 mil på 12 timmar!!!

Jonas. Buud.

De fem första milen på under 44min/mil, det svenska rekordet på 100miles (16,1mil) SLAKTAT med FEM timmar. 100miles i lera, grus, mörker och kyla. Jonas Buud, helt otrolig. Vad är han gjord av??

Täby Extreme Challange 100miles, vinnare Jonas Buud 12:32:03.

Även bra gjort av Sandra Lundqvist som även hon satte nytt svenskt rekord på damsidan genom att springa 100miles på 19:53:19. Inspirerande och imponerande.

lördag, april 10, 2010

"Har du inget cykellyse?!"

Äntligen cykelväder! Tyvärr ligger det tonvis med glas på vägarna så det är lite gambling å cykla, dessutom så har vintern gått hårt åt min cykel och gjort sprickor i sadeln så att jag blir blöt i rumpan.

Enligt säkra källor så ska polisen vara bra på att ta cyklister som cyklar utan lyse i Norrköping, därför är jag noga med att ha lyse. Jag ogillar dock cykellampor som är pilliga att sätta på (svårt med frusna fingrar) och har därför (vilket bidrar till många skratt) en pannlampa när jag cyklar. Ja, det ser jäkligt fånigt ut. En gång var det tom en bil som stannade och tog kort på det!! Nåväl, jag kör dock på med min pannlampa, trots förnedring och skratt. Därför blev jag märkta sur när jag cyklade över en bro, plingade lite åt en farbror att välja sida och fick " Vafalls! Har du inget cykellyse i mörkret!" kastat i ansiktet... Svårt att göra rätt ibland.

På tal om cykel så var jag på mitt första spinningpass på år och dar igår. Har alternativtränat denna vecka pga lite problem med en vad. Och hör och häpna, jag fundrar nästan på att fortsätta med nåt spinningpass ibland! Inte för att det var kul, men det var jobbigt och gav mycket mjölksyra och hög puls!

tisdag, april 06, 2010

De är långt före sin skugga...

Ni som känner mig vet hur mycket jag ogillar den skenheliga och fördömande L Skugge. Senast gav hon sig (återigen...) på ett gäng unga tjejer med go som försöker visa på problem och kunna frambringa förändring. Så jävla lågt av en (av någon anledning) hylla mediakossa att på ett så nedlåtande sätt raljera över dessa tjejer.

Men, de bet ifrån, fick tom medieutrymme att göra det! Här hittar ni artikeln. Det blir pinsamt tydligt hur långt före Skugge dessa unga tjejer är och att de har en insikt som hon så uppenbart saknar. Det tycks mig som att Skugge endast är en skugga av dagens RIKTIGA feminister.

Hejja tjejer! Skugge, gå och ha moralpanik och raljera över någon som bryr sig, t.ex. Björn Ranelid.

tisdag, mars 30, 2010

Nu då; vår?


Strålande sol idag, jag och Max har därtill funnit både krokus och snödroppar! Fåglarna kvittrar och snön smälter som smör i solsken (läste att NKPG kommun äntligen fått sitt efterlängtade tillstånd om att dumpa snön i strömmen, aningens för sent)! Det ni ser bakom Max är t.ex. ingen sjö utan smältvatten på himpafältet! Sååå skönt! En fråga dock, sen när blev converse och seglarskor allvädersskor? Det är ju lervälling ute. Mvh, mormor Karin

torsdag, mars 25, 2010

Vinn nya skor!


Som ni alla vet gillar jag skor ;-) Vill du också ha ett par nya? Klicka i så fall in här så har du chans att vinna!

måndag, mars 22, 2010

Kjesarinnan av Portugallien...

Tre Babes på beachen!

Med 137km löpning, tre yogapass, fyra styrkepass, lite cykling mm är jag nu (med en god portion vemod) åter i Svea.

Jag har haft en fantastiskt bra vecka! Jag har umgåtts med syster och mamma och en massa inspirerande löparnördar, jag har sprungit nästan 10 mil med "legenden" Rune Larsson och tränat intervaller med Maratonvinnaren Anders Szalkai. Jag har (på en vecka!) fått in två ultrapass men även två kvalitetspass (snabbdistans 5km och långa intervaller). En imponerande, men kanske inte en superbra combo...

Jag och ultralöparen Cilla på Bergspasset 44km.

Jag har sprungit på BARMARK i shorts och linne, mitt vatten har inte frusit i camelbacken och broddar har varit onödiga. Jag har sprungit i solvarm sand på stranden och svettats i backarna i bergen. Jag har dessutom kommit in som första dam (fjärde person) i en tävling! (Inte vunnit, det var en "pricka tiden" tävling, jag missade stort)

...och om du inte tror mig (alternativt vill veta mer ;-p ) så var TV4 Sport där och filmade alltihopa! Från mitten av april kommer jag att synas på TV på TV4 Sport. En kanal som förhoppningsvis rätt få har...

"Seger"intervju med TV4 efter att ha gått i mål som första dam. Inte varje dag det händer...

torsdag, mars 11, 2010

Är fem par skor för en veckas träningsläger verkligen tillräckligt?

Fy för att packa! Kan inte förstå att jag varit backpacker och bott i en väska i nästan ett år (eller över ett år om man tar och lägger ihop gångerna...). Om det blir soligt vill jag ha det, är det kallt vill jag ha det, har jag ont i fötterna har jag helst det osv osv.

Dessutom funderar jag allvarlig på att packa Pumorna eller mina Newtons i handbagaget för att inte riskera att de kommer bort och jag blir strandsatt. Men jag måste ju även ha tights, min löparryggsäck, träningstopp... Börjar tro att det vore enklare att kuta till Portugal ;-)

Nåja, Portugal och träningsläger - here I come (opackad eller packad ;-p )!!

söndag, mars 07, 2010

Var är Aslan?

Vårt totalt insnöade torp.

För alla och envar är det väl uppenbart att vita häxan tagit över den norra hemisfären. Var är Aslan? Vi är i desperat behov av hjälp om vi inte ska behöva använda broddar vid midsommardansen.


Hjälp! Låt det bli vår!

Jag antar att Al Gore är på G att ta livet av sig vid det här laget... Är detta vad som kallas "An inconvinient winter"? Det känns även som att Moderaternas flört med miljönissarna kommer med helt fel tajming. Hur många skulle ha något emot en höjning på ca 15 C just nu, vad är väl då 1-2C som i växthuseffekten? Tror ni det hjälper om jag tankar bensin istället för etanol och kör runt kvarteret i en timme? Börjar bli desperat... *OBS! Ironi!*

Nåväl, om en vecka åker jag mot sydligare breddgrader; en veckas träningsläger i Portugal. Rätt nördigt faktiskt. Men kul!

söndag, februari 28, 2010

Superwoman?

Marathon Mia brukar - med all rätt - rätt ofta virtuellt dra på sig "Superwoman dräkten". T.ex. så sprang hon 16 MIL (och då menar jag mil och inte km) i somras och ska i sommar springa 24mil (på en gång alltså). Ett hektiskt jobb, barn och happenings hinner hon med också.

Nåväl.
Jag tänkte faktiskt strippa Mia och sno hennes dräkt idag ;-) Denna vecka har jag nämligen slagits mot en vinterkräksjuka som krävt både min mors och min sambos mage (men ändock klarat mig) dessutom har jag sprungit 50km mellan Norrköping och Linköping i snömodd, ishalka och regn. Jag har därtill hunnit med en middagsbjudning, längenhetsletning och en massa jobb. Så för ikväll så snor jag dräkten!

P.s. undrar om den kommer med en cape till Max? Han sprang även han.

tisdag, februari 23, 2010

Tar tillbaka allt jag sagt om vår.

-26C. P U N K T. Behövs det sägas mer? -26C i Norrköping! Fantastiskt. Eller fasansfullt. Skratta eller gråta? Mer snö än i Dalarna (jo, jag vet, jag var där i helgen). Mitt inlägg om vårtecken kan ni glömma. Det var ett dåligt skämt. Eller elakt spratt snarare. Vintern 2010 kommer vi nog att minnas i många år. I alla fall Jan "SJ" Forsberg (ha, ha, det unnar jag min antifavorit SJ & co).

SJ? :-)
Där fick ni för allt ni gjorde mot mig under mitt pendlingsår 2008 (nej, jag har inte kommit över det).

Nåväl. Trots att jag tippade februari att bli en dålig månad så har jag knaprat ihop 112km löpning (och med veckans och helgens planer kommer jag upp i målet minst 165km/månad). Efter att ha sprungit i storm i dalarna (tappert av mig, taskigt mot Max?) lördag och söndag (-13C och -16C + starka isvindar med vassa snökorn i) så gav jag upp idag och köpte ett gymkort till ett gym med löpband. Så NU kommer våren det vill jag lova, jag har jinxat den! Fast, jag "värmde upp" 8km ute först (-10C, rätt vindstilla, månljus). För säkerhetsskull.

Trots permafrost och metervis med snö är det Yours Truly på söndag och jag ska springa till Linköping. DET vore ju så bra gjort i detta väder att jag borde få nått. Tur att jag redan köpt mig nåt :-D Nått rött :-D

onsdag, februari 17, 2010

Flytta?

I natt vid 23-tiden kom polisen till oss. "Det har skett ett brott i fastigheten, jag säger inte mer än så. Ni får läsa i tidningen imorgon. Vad gjorde ni mellan klockan 19-21?"

Detta hade hänt.

I morse hade vi en pool i köket. Det läcker från taket. Jippie.

Vi hade redan innan (mest på skoj) börjat kolla på lägenheter, kanske vi borde göra det på större allvar nu?