måndag, augusti 30, 2010

Run in da hood!

Du kommer väl till Kistaloppet?? TUR att jag ännu inte anmält mig (trots att sista dagen är imorgon)! Jag tänker nämligen VINNA en plats (och t-shirt!) hos Miranda - smart va? Men tjura inte, du kan också vinna, gå in och tävla (skynda dig, hon slinker iväg till Italien snart!) på hennes blogg.

Ses i förorten! (ta med röstkortet!)

söndag, augusti 29, 2010

Jag är fantastisk ;-)

Idag har jag:

  • Tagit sovmorgon :-)
  • Stekt och frusit in 15l (15 LITER!!) kantareller
  • Tvättat och hängt två maskiner tvätt
  • Plockat och rensat ett par liter blåbär
  • Lagat mat (egengjord pyttipanna med rödbetor, broccoli, morötter och quorn) - och matlåda!
  • Diskat

Är jag inte fantastisk? Lite core-övningar på detta och det vore näst intill perfektion :-D

EDIT: Åh, vad jag är bra! Rygglyft, plankan och situps - done! ;-)

onsdag, augusti 25, 2010

Mot eliten ;-)

Efter en stark insats (nåja, starkast var att jag över huvudtaget tog mig ut i spöregnet) kom jag femma i tävlingen "Broarna runt" i Norrköping. Tiden 21.33 var lite av en besvikelse, men jag har en chans till nästa vecka.

Jag insåg (återigen...) hur dålig jag är på att tävla och hur illa jag tycker om det. Jag står där på startlinjen och ångrar att jag är där, ångrar att jag överhuvudtaget håller på med en så töntig sport, bestämmer mig för att lägga av (för alltid) och idag (eftersom jag hade så nära hem) var det mycket nära att jag faktiskt gick hem. När jag sedan springer så är det enda jag tänker på är att jag högaktningsfull skiter i om någon springer om - och om det blir jobbigare än så här så tänker jag faktiskt gå! - jag kommer definitivt INTE försöka öka.

Väl i mål blir jag lite endorfinhög. Jag ångrar alltid att jag inte gav mer, att jag inte kämpade lite till. Jag tänker att "nästa gång då jävlar!" - och längtar till nästa gång! Men nästa gång står jag där och letar efter exitskylten... Detta gör ju att jag inte är särskilt taggad på startlinjen, eller på banan och det ger ju heller inte så mycket energi. Hur jobbar man bort detta???

En rolig sak var att en tränare för LIUelitidrott (ja, ELITidrott) kom fram efteråt och frågade om jag kunde ville träna med dem. Att han sen sa "Det är öppet för alla" tror jag betydde "även de som inte går på LIU om de är tillräckligt bra" snarare än "alla oavsett talang" - eller hur?

onsdag, augusti 18, 2010

Om att peta tänderna offentligt...

Att ha god tandhygien är en dygd och är man hos tandläkaren känns det som om man kommer att hamna i helvettet illa kvickt när man bekänner att man slarvat med tandtråd... Intimhygien är viktigt lika så, samt att peta ur en kråka ur näsan om man har någon. INTE NÅGON (jag upprepar I N T E N Å G O N) av dessa saker varken behöver eller bör göras offentligt!!! Av okänd anledning så har det dock blivit nästan ok att sitta och peta sina tänder offentligt! Faktiskt t o m på restaurang där folk sitter och ÄTER så verkar vissa tycka att det är ok att bända loss rester av frukostflingorna till allmän beskådning. Blä, blä, blä!!! Hur svårt kan det vara att göra detta inne på en toalett så att jag slipper se när du gräver ut kråkor ur näsan/torka dig i arslet - förlåt - petar mat ur munnen (ser ni hur bisarr vanan synes när man jämför med andra privata/intima göromål?)

Tur som är har jag en expert som håller med mig, tack Margareta Ribbing (från dn.se):

Tandpetarsällskap?
Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 31 mars 2010 i kategori Måltider, Socialt vett

Fråga: Visst finns det ibland behov av att efter maten få bort något som har fastnat mellan tänderna. Men jag upplever allt oftare att matgäster vid samma bord efter maten använder tandpetaren som en slags tidsfördriv för att leta matrester mycket intensivt och länge och tar ut tandpetaren framför alla närvarande för att alla beskåda sina fynd (och så att alla andra ska se deras äckliga fynd). Detta kan i värsta fall pågå i flera minuter och personerna visar inga tecken på att sluta efter uppnått resultat. Kan man inte förvänta sig lite mer diskretion, hålla handen framför, och vid större problem att lämna matbordet.

Jag har ibland (skämtsamt) sagt att jag tar med öronpinnar och börjar rensa mina öron eller rensa bort skiten under mina naglar.

Svar: Ständigt upprepar jag att tandpetande är en syssla för ensamseglare - i meningen att det inte går att peta tänderna i sällskap om man vill te sig hyfsad och normalt väluppfostrad. Det är som du skriver inte ovanligt med dessa engagerade tandrotare som ser saliga ut när de får loss en bit kalvstek eller äppelkaka och nästintill visar upp detta.

Hur ska någon vettig människa kunna tycka att det är roligt-intressant-behagligt att se och höra andras tandpetande? Handen för munnen hjälper inte. Inte servetten heller. Det är och förblir fel att peta tänderna i sällskap, och det är och förblir obehagligt att tvingas åse detta.

På ett sätt är ett beklämmande att du känner dig nödgad att påpeka skämtet med att du skulle städa dina öron eller naglar i sällskap.


Så sluta, snälla! Peta inte fram frukosten i min åsyn.

lördag, augusti 07, 2010

På sörmlands högsta berg!


Strax innan maratondistansen på mitt och Bs lördagsäventyr såg vi att vi just bestigit Sörmlands högsta berg! Imponerande att bestiga högsta någonting tycker jag, B höll delvis med, kanske kunde vi imponera på någon dansk? Berget är 123möh...

Mycket går att säga om dagens pass, jag håller mig kort. Två veckors vila mellan 50 miles och 55km krävande terränglöpning är för lite, detta oavsett om det gäller fysiken eller det mentala. Från start tyckte jag att farten var för hög - trots att det tempot vanligtvis är ok. Redan efter 13km var jag rejält trött i benen, efter 20 km var jag hungrig och efter 30 km var jag riktigt trött och benen gjorde ont. Men, vi kom fram (om än långsammare än vanligt) och ett pass på 55km är alltid rätt imponerande. Vi sprang i vackert väder (skön temperatur och omväxlande små, små regnstänk och lite sol) i en otroligt vacker terräng (Sörmlandsleden Katrineholm-Stavsjö). Vi såg ormar, en häger, ett råddjur, otroliga tallar, en fantastiskt vacker mörk tjärn strösslad med vita näckrosor, små söta torp, vacker gles skog med stora ekar och ibland var vi så djupt in i skogen att jag saknade min pannlampa!! Förutom tröttheten var det som alltid kul att springa med B! Vi hade många intressanta samtal och han är otrolig på att hålla humöret på topp! Dagen avslutades sedan bra då jag trots att jag var supertrött, luktade illa, var lortig och kom lätt linkande, blev busvisslad efter på den lokala pizzerian. Eller, nej det kanske mest var sorgligt :-)

fredag, augusti 06, 2010

Skönt under?


Vissa bloggare får pengar för att blogga om vissa varor. De får då ofta en vara hemskickad. Detta tips är gratis. Ingen har betalt mig för att tipsa om att Pierre Roberts hipsterstrosa i microfiber är fantastiskt skön att ha under löpartights! Jag tänkte bara att det kan hjälpa någon. Dessutom (bra för mig som sällan hänger i dambutiker) finns de att köpa på ica :-) Vad är ditt bästa tips?

onsdag, augusti 04, 2010

Usain Bolt springer Kistaloppet!?!


Världens snabbaste man har bestämt sig för att springa Kistaloppet och stödja det helcoola initiativet Husby Marathon (med den ännu coolare sloganen: "We run things"). Förvånande. Och dessutom så ska han göra det i den rosa T-shirten ovan!?

Galet! Men om ni inte tror mig så läs gärna mer hos Husby Marathon. Och tydligen har Husby Marathon killarna/tjejerna även de - likt Lars Ohly - spelat med Nacka Skoglund. ;-p