torsdag, januari 22, 2015

Ny familjemedlem!

Ibland bara känner en att en hittat rätt. Att en totalt landat och typ hittat "hem". Ibland varar det för evigt, ibland inte och en måste  ge sig av på jakt igen. Tråkigt, men sånt är livet. För några år sedan hade jag verkligen hittat rätt, som passade mig som handen i handsken som bar mig framåt när det var tufft och gick tungt, som hjälpte mig över backars krön, men även såg till att jag säkert kom nedför. Men det höll inte.

Jag pratar givetvis om skor. Ända sen den dagen de slutade tillverka mina darlings Puma Trailfox har jag varit på jakt efter nästa darling. När jag hade trailfoxarna sprang jag typ bara i dem och typ bara i skogen. I ett gammalt skoinlägg kan jag läsa att jag 2009 fick ihop blott 6 mil asfalt, resten skog... Men när så trailfoxarna gick ur produktion var jag tvungen att leta efter ett par nya. För att hitta ett par bra var jag tvungen att gå igenom ett gäng lite sämre. Jag har nog testat de flesta märken :-) och sorter och skaffat mig rätt många... Eftersom jag nu är lite mer diversifierad och springer både i stan och i skogen har jag även behov (?) av fler skor. Just nu ser mitt stall ut såhär:

Saucony Kinvara Trail: min defaultsko i skogen, skön men dock inte med överlägset fäste. En arbetshäst.

Inov8 Orc 280: en dubbad sko som hängt med långt och länge, över fjäll och genom myr. Love it.

New Balance 101: ultralätt och tunn trailsko, tyvärr inte överlägsen passform, använder sällan.

IceBug Spirit3 OLX: Tortyrredskap. Nästan helt nya men åker snart i sopen. Jag får blödande skavsår av att bara titta på dem. Dubbade orienteringsskor tänkta för islöpning där den är överlägsen.

Saucond Grid typ A: tävlings och intervallsko. Har hängt med riktigt länge och är stenhård. Men den var så tunn innan att jag inte ser så stor skillnad :-)

Wibram Fivefingers: ultratunn tåsko, använder som styrketräning för fötterna, men rätt sällan.

Mizuno Wave Hitogami: impulsköp från XXL i höstas för att de var så sjukt sköna. Knallgröna. Köpta i september men de har redan gått 535km...

Nike free 3.0 Flyknit: Min nya knallröda kärlek. Världens bästa sko. Sitter som en socka, eller snarare som ett andra skin, är superflexibla, lagom dämpade, noll styva - ren kärlek!! Det enda minuset (nu när de löst problemet med stensamlandet) är att de inte är särskilt väl lämpade för vinterlöpning. För hala. Jag fick mitt första par i flyknit (har nog testat samtliga versioner av Nike free 3.0) av Peter (min riktiga kärlek) i april. De har sedan dess gått över 840km. Jag skulle gärna sova i dem :-)

Bränd av att ha förlorat tidigare darlings så tog jag i veckan en försäkring. Även om röda älsklingarna är lite slitna så har de en massa mil kvar. Jag passade dock på att fixa en lillasyster! Nu i den nästan lika snabba färgen "Mango" (whats not to love?)! Jag har ju inte riktigt varit monogam innan så jag är säker på att jag har lika mycket kärlek att ge till dessa. Välkommen in i familjen:


 

Har du en skokärlek?


måndag, januari 19, 2015

Är du topp 1% i världen?

En miljard människor lever i extrem fattigdom och har under 10 kronor per dag att överleva på. EN MILJARD. Det är fler än alla i hela Europa. Ofattbart många och det innebär ett enormt lidanden.

Oxfam berättar i dagens DN att "Om inget drastiskt görs så kommer den rikaste procenten av jordens befolkning nästa år att äga mer än alla andra tillsammans." Många har idag delat artikeln i sociala medier och jag tycker att jag samtidigt kan utläsa ett slags anklagade i detta. Typ: Varför roffar vissa åt sig på bekostnad av andra? Varför kan inte de rika ta sitt jävla ansvar och dela med sig? Hur kan de låta en miljard människor leva i fattigdom.

Men vilka är då dessa rikingar? Vem är det som roffar åt sig? Är det Bill Gates, en av världens rikaste personer? Kanske, men med Bill & Melinda Gates foundation är idag den tredje största bidragsgivaren till global hälsa (efter UK och USA!) så man kan ju hävda att de tar sitt ansvar...

Jag tror faktiskt inte att du behöver gå så långt innan du kan hitta en av dessa personer. Jag tror att du antagligen kan vända dig till: dig själv.

Jag har skrivit om det förr, men på den här länken kan du jämföra din inkomst gentemot resten av världens (jag är medveten om att detta blir schabloniserat, men det ger en hint). När jag klickar in min så hamnar jag med dem som äger hälften av jordens tillgångar, dvs med Bill gates, den rikaste procenten i världen. Faktum är att alla ni som tjänar mer än 24 000 kr i månaden gör mig och Bill sällskap i "toppen" (och det är ungefär medelinkomsten i Sverige).

Så varför roffar vi åt oss? Varför tar vi inte vårt ansvar? Eller gör vi det? Hur gör du?

söndag, januari 18, 2015

Vintertrött?

Mörkret som omger oss nästan dygnet runt på den här delen av planeten vintertid är ett gissel tycker jag och många med mig. Många känner sig extra trötta under vinterhalvåret och en del påverkas än mer och känner sig nere eller blir tom deprimerade.

Mörkret brukar påverka mig rätt mycket, trötthet men framför allt brukar det kännas så tungt, ja nästan sorgligt när solen försvinner strax efter lunch. Inte sällan känns det esom en smocka i magen när jag kikar ut genom mitt fönster på jobbet och ser in i ett kompakt mörker. All ork att hitta på nåt efter jobbet rinner av mig och tröttheten kommer smygande. Som sagt, jag vet att jag är långt ifrån ensam om detta.

Men. I år har jag inte alls drabbats av detta! Jag vet inte varför men jag har några teorier (vilken tror du stämmer?):

  1. Jag har moffat vitaminer sedan sent i somras. Både multivitamin samt extra D och B. Jag har dock ätit vitaminer under vinterhalvåret även andra år, möjligtvis inte så här strukturerat...
  2. Vi var i Spanien i september. En extra dos solsken alldeles innan mörkret helt enkelt.
  3. Eller var det kanske att sommaren var så bra i år att jag var fullladdad med sol, uteluft etc?
  4. Vi var även i Afrika nästan hela januari vilket gjorde att min totala vinterdos 2014 blev kortare.
  5. Eller (och denna förklaring känns lite sorglig om den är rätt) var det pga att jag hade så fanatiskt mycket att göra i höst och att all övertid och helgarbete gjorde att jag knappt hann tänka på att solen försvunnit?
Hur har din vinter varit? Mörk och deppig, bättre än vanligt eller status quo? Varför tror du att jag påverkats så lite i är (eller har det bara ännu inte hunnit komma ikapp mig?).

Idag motade jag mörkret ur mig än mer med 28,5km i strålande sol, med härligt sällskap (NocOut) och 5-tempo!

onsdag, januari 14, 2015

En vana på riktigt!

Som jag skrivit om tidigare har jag lyckats köra kvalitet på senaste. Trots vinter och elände. Visserligen samma pass, men i princip ett i veckan! 5km snabbdistans på typ 21min blankt. Inte nära-döden-jobbigt, men tufft. 

Idag, trots halka, blev det 21:14. Att köra ett benpass på gymmet efteråt är dock inget jag har för avsikt att göra som vana, det gick rätt uselt.

Nästa gång kanske jag vågar mig på variation och kör 1000-ingar? Sist jag fick sub 4-fart i benen var 2014...

lördag, januari 10, 2015

Långt, plågsamt och naturskönt (Ultravasan och lite jante)

I somras lyckades jag med att hamna på första sidan i Dagens nyheter och detta mitt i valrörelsen! Jag var med i samma artikel som Sveriges/Europas bästa och världens nästbästa ultralöpare (Jonas Buud), men det var ändå jag (och Max) som var på första sidan och tog upp HELA första sidan på bilagan. Galet. Vet inte om jag hade vågat tacka ja till att delta i artikeln om jag hade vetat detta, känns lite som att "förhäva sig", vem är jag att komma här och komma liksom. Lite jante?

Hur som, många med mig tycker att artikeln blev bra. Den är inte skriven av en sportjournalist vilket ger den ett helt annat djup och fokus än resultat och prestation. Flera har berättat för mig att de finner den inspirerande och det känns ju kul! I somras kunde jag inte länka den då det var en betalartikel, men nu finns den fritt. Så om du vill ha mer Karin-och-Max-flärd i ditt liv så kan du klicka dig vidare till artikeln Långt, plågsamt och naturskönt om Ultravasan, Jonas Buud, Max och lilla jag! 

 
Jag å Marre poserar för en av Sveriges största dagstidningar. Typ sommarens varmaste dag. Jag fick tvinga Max att bada i en bäck för att han inte skulle flyta bort.

söndag, januari 04, 2015

Årets första löp!

 Idag fick jag fick sällskap av Bengt och Jonas från Brokind till Linköping! Lite blåsigt men strålande solsken hela dagen. Turen är mest terräng och bitvis lite hinderbana men väldigt fin! Vi passerade både urskog, två slott, några slussar samt ett otal sjöar.

Årets första pass hoppas jag sätter standard för hur (löpar)året ska vara: vackert väder, långlöp och mysig terräng. Samt ultra. Idag landade vi på 47,5km. Rätt trött. Men inte kunde jag sluta vid ett så ojämt tal?! Max fick rasta benen och vips 50,50km. Mycket snyggare :-)

 
Bjärka-Säby nya slott, gast det syns knappt. Dock syns SOLEN (välkommen tillbaka).

 
Hovetorps sluss i Kunda kanal som vi följde några km.

Jag vid Hovetorp, hög på solsken ;-)


torsdag, januari 01, 2015

2014

Första dagen på 2015. Nyårsdagen är alltid en do-nothing-dag för mig. B.A.R.A slappa i soffan och mysa. Att bara slappa är egentligen inte min grej, men att ha en dag helt vikt för dålig dag-tv och pizza med typ krav på att inte göra något alls, det passar mig bra! Men vad hände egentligen 2014?

Året började sådär med vinterkräksjuka, men det blev snabbt bättre när vi åkte på bröllopsresa till Uganda, Kenya och Tanzania. Vi såg alla ur Bigfive på savannen (och en massa andra djur såklart!), var blott en meter ifrån vilda gorillor i djupaste regnskog samt dök och solade på Zanzibars bländande vita stränder.

Resor har det blivit rätt mycket av i år (givetvis har jag sprungit på varje ort!):

2014 har jag även varit rätt arg. Arg på den här orättvisa världen vi lever i och otroligt arg på de bruna äckliga krafter som tyvärr växer både i Sverige och i världen. Detta har gjort att jag skrivit en hel del politiska inlägg så som om funktionshinder och attityder, om vem som bör ta sig i röven, om kvotering, om chokladbollar (att det fortfarande behövs tjat om detta bakverk?), om roliga (?) tjejer, om mänskliga rättigheter, om asyl, om rikedom (jag tillhör den rikast procenten i världen! Troligen du också.) om brist på visioner i politiken, om visioner, om varför SD inte är vilket parti som helst, om hur de brunas jakt på vissa kommer att jaga oss alla, om att män (fortfarande!) tjänar mer än kvinnor, om att det finns fler ledamöter i styrelser som heter Göran och fler VDs som heter Johan än kvinnor på dessa positioner, om SD och de brunas våldtäktskultur, om de bilder som bestämmer hur vi ser på folk, om drevet mot en ny (kvinnlig) minister och om sport.

På tal om politik så var jag den som avslöjade SDs Kristina Winbergs bluff och att hon jobbat på SIDA. Jag lyckades även hamna på DNs förstasida mitt i supervalårets hetaste valrörelse (samt SEX sidor i tidningen), fast då om en helt annat fråga...

Jag sprang i fäders spår, de nio milen från Sälen till Mora, trots löpvila pga skada i en månad innan. Trots att jag var nöjd med loppet så lackade jag ur på att giganten Vasaloppet inte behagade köpa in vinster till oss damer, vilket även det hamnade i riksmedia (SvD och T-shirt gate) och uppmärksammades stort på jogg.se.  

2014 var även sommaren då Peter å jag blev byggherrar och byggde ut vårt torp. 2014 var dock inte året det blev klart... Som vanligt hade vi en ojämn "kamp" om herraväldet med alla vilda djur i serien "torpet är ett zoo" :-)

Så när jag ser tillbaka så hände en hel del saker under 2014 ändå. Jag dock att 2015 kan bräcka det så bring it on!