fredag, december 29, 2006

Jajjamensan!

Nu har vi varit till veterinären igen!

Max, den lilla klanten, blev som vanligt jätteglad över att komma hem till mamma. Han sprang runt så att mattorna hamnade längs väggarna. Sedan halkar han - som man bäddar får man ligga... - likt Bambi på de hala trägolven. På nåt vis (och ganska roligt såg det ut...) lyckades han bryta en klo. Hönsmamman Karin ringer till Strömsholm (för råd, hade inga tankar på att åka dit). En något irriterad jourarbetare säger att det är bäst att få en tid och åka in imorgon (läs idag) men att han nog överlever trots att han hoppade på tre ben.

Max vägrade sätta ned benet - det såg ut som om det var av på kanske 5-6 ställen. Då vi sen skulle gå ut och kissa kunde han dock både dra i kopplet och springa - på 4 ben...

Idag var han bättre, men eftersom vi är inne i en självriskperiod, och närmsta veterinär under kommande 3dagar är just strömsholm så åkte vi in iaf. Max fick lugnande och sov som en död medan veterinären i Falun plockade bort klon. Nu är Max mycket trött, men annars verkar ham må rätt bra - förutom självömkan då!

måndag, december 18, 2006

Ur led är tiden 2...

Igår när jag satt framför datorn så hör jag ett - för årstiden - konstigt ljud och tittar ut. Det är lite mörkt ute men jag kan ändå se vad det är. Det är en flock svanar (möjligen gäss) som är på väg söderut. I DECEMBER!!! Stackars förvirrade pippis...

Dagens citat kommer från nya favvo tidningen Corren (www.corren.se, hittar dock ej artikeln där). De hade idag en lång artikel om att "Bakom varje skinka finns en gris". Artikeln tar upp fakta om grisar, lite "grishistoria", och framförallt problem med dagens grishållningen. Artikeln avslutas med följande, klockrena, kommentar:

När skinkdoften fyller julköket, skänk en tanke till det nyfikna, föräldrakära, sociala djur som förser oss med julstämning.

lördag, december 16, 2006

Getting worse by the numbers??

När det sker en svältkatastrof någonstans i världen (vanligtvis Afrika) eller när det sker stora olyckor eller naturkatastrofer verkar det som att det är antalet människor som är det essentiella. Jag kanske är cynisk, men jag tror inte att det hade varit sånt bråk om att ta upp Estonia om en person dött. Vad värre är vet jag inte om särskilt många ens skulle ha kommit ihåg olyckan om bara en person förolyckats.

Vart vill jag då komma? Jo, det verkar som att en händelses hemskhet och "viktighet" beror på hur många som far illa. Detta kanske är föga förvånande med tanke på att det då berör fler människor. MEN varför tycks det värre att miljoner människor svälter. Är det inte lika illa att en enda gör det? För den individen blir det ju varken bättre eller sämre av att fler svälter. Den individen som sedan dör av svält gör det oavsett hur många som gör det samtidigt och det är lika oåterkalleligt oavsett antal.

Varför är det värre när det fler som lider? På individnivå är ju lidandet och sorgen densamma. Och det som vi anser är det hemska är ju just lidnade, död och sorg, och dessa är aldrig kollektiva utan bärs alltid av individer. Jag tror inte att man kan summera lidandet eller att summan av alla människors lidnade blir större än sina individuella delar.

Sorg, död och lidande är, tyvärr, personligt. Det borde alltså väcka lika stor sorg och avsky att endast en enda människa svälter eller dör. Det borde vara lika fel och samma åtgärder borde åberopas. Varför anser vi all olycka vara värre om den upplevs av fler? Har vi alla någon slags utilitaristiskådra och ser hur jordens totala lycka sjunker med fler antal individers olycka? Trots att min egen lycka omöjligt kan påverkas av andra - okända människors - olycka?

måndag, december 11, 2006

Min Max är sjuk :-(

Lilla stackars Max ville inte äta frukost i helgen, kvällsmat gick dock bra. Max är ju inte direkt känd för sin stålmage så vi antog att det bara var en släng av ätit-något-jag-inte-borde(igen)-sjukan som brukar gå över av sig själv. På söndagen då vi kom hem från stan hade han dock bajsat ned hela sovrummet (han är instängd där när vi är borta) och hälsade oss med att spy tre gånger i hallen. Jag och Max gick ut medan Pter drog det kortare stråt och torkade upp.

Vi var ute i 40min och då vi kom tillbaka tog jag cykeln ned till stan för att köpa canicur. Jag hann dock knappt ned till stan förrens Peter ringer, nu har Max inte kunnat hålla sig och Bajsat ned hela lägenheten med mest blod. Peter riinger till Valla i LKPG som har jour och vi åker sedan in. Det typ rann blod ur rumpan på stackars Max. Väl inne är han ganska låg och somnar på golvet en stund. Veterinären tror dock att det "bara" är en tarmrubbning som orsakar blödning i tarmen. Hon föreslår dock att han får ligga inne med dropp för att förhindra uttorkning.

Så, vi lämnade vår lilla prins där och får hämta honom tidigast imorgon (tisdag), men om han inte svarar på dietkosten får han stanna längre. Idag var han dock piggare. Lill-flaxen, det är väldigt tomt utan honom...

lördag, december 02, 2006

Ur led är tiden...

Ur led är tiden...
Glöggen är slut redan innan december börjat, men idag - andra december - plockade jag dessa:


Dålig bild, jag vet, men den är tagen med mobilen. Väldigt fina om än något blöta trattkantareller som nu ligger i min mage :-)