tisdag, februari 26, 2013

Hello Africa

Nej, vet ni vad, detta med Sverige så här års! Kallt, snöigt och mörkt. Nu gör jag en fågel och drar söder över. Hello Africa, Hello Sierra Leone!

söndag, februari 24, 2013

Dagen efter...

Likt förra gången jag sprang Ultraintervaller (men då sprang jag ju alla) så är jag lika förvånad (och imponerad!) över hur lite de känns i kroppen idag! Igår eftermiddag hade jag ont i en stor blåsa under och mellan stortån och pektån. Denna gjorde att jag haltade lätt när jag gick. Blåsan kom tidigare i veckan och musklerna i höger lår (utsida) var igår lite extra ansträngda då de av någon anledning blir det när jag spänner tårna (för att skydda blåsan). Kan tänka mig att jag utan att veta om det sprang rätt många intervaller så...

Men idag mår blåsan mycket bättre och visst, det känns i benen att jag sprang en sväng igår, men snarare som att jag spriang tre mil än sex. UI är nog ett riktigt bra sätt att få många mil i benen utan att slita så mycket! Om man gillar att springa mitt i natten... Då jag inte sov något igår natt så dåsade jag till i soffan igår (Max gillar att spoona...) och sov sedan 11 timmar på natten... Undrar om det är därför som jag har huvudvärk idag, som "dagen efter" faktiskt :-) Men annars mår jag som sagt prima!

Eftersom vi idag hade strålande sol var jag rätt sugen på att kuta en runda, men jag tog mitt förnuft till fånga och drog till stallet istället. Jag red Junco som var pigg och busig. Efter att vi kommit över fasen när "stora starka hingsten" ville sparka ut mig ur boxen så hade vi hade jättekul! Han är en darling även om han vill spela lite tuff. Han har lite av mitt hjärta även om (kanske på grund av?) han kan vara en bråkstake i stallet :-) Jag tror bara han vill ha lite kärlek. Och han är fantastiskt duktig.

Fina Junco. Bilder från Ängsstugan, där han bor (om du klickar blir de större).

P.s. Två som sprang UI med bravur var Daniel och Laila, läs gärna deras berättelser! Tror Daniel satta års-PB på milen på UI nr 8...

lördag, februari 23, 2013

Drygt 60km, -12C, noll i sömn

Då var ultraintervallerna klara för min skull! Jag tror inte jag kan beskriva hur skönt en RIKTIG dusch är när man är klar med ultraintervallerna. Mellan intervallerna hade jag antingen snabbduschat eller inte duschat alls. Jag hade lite olika kläder, men knappast nytvättade godisdoftande kläder inför varje intervall. Att duscha, slänga alla fuktiga kläder i tvätten och njuta av en god frukost... himmelskt!

Jag tjuvstartade som sagt med intervallerna redan igår kväll kl 18:00. Jag och Max sprang på isfria gångbanor. Efter första intervallen lagade jag torellini, käkade och svirade om. Sedan ut igen (isfria gångbanor igen). Efter nästa intervall tog jag en yoghurt och packade inför att springa med ett gäng från NocOut i Mantorp nästkommande intervaller. Duschade, la mig i sängen och dåsade. Alldeles för sent kom jag iväg till Mantorp och sladdade in hos Dag med typ tre minuter till godo. Sprang åter utan brodd och med glasögon. I Mantorp saknade gatlysen (iaf där vi sprang) så det var lite trixigt att springa med igenimmade glasögon på isigt underlag med hala Nike free... Tog sedan en stor macka med haloumi och proteinmjölk innan jag la mig och dåsade på en madrass.

Till intervall nummer 4 tog jag broddade skor. Nu var det rejält kallt, ned mot -12C hade vi som kallast. Hela Mantorp var inbäddat i dimma så det var som att springa i mjölk :-) Dag drog ut oss över järnvägsspår och åkrar (härlig vända!) mitt i skogen, mitt i mörkret. Väl tillbaka drack jag proteinmjölk och lite godis. La mig för att vila. Sista intervallen med gänget gick kl 06:00 och det ljusnade över oss. Fortfarande kallt, fortfarande broddat. Efter denna intervall tog jag en gainomax i bilen hem. Väl hemma tog jag en snabbdusch, macka med haloumi, te och laddade för min sista ultraintervall. Max och jag drog ut på isfria gångvägar. Tunga ben nu och skav under höger fot, men inte överdjävligt. Fortfarande kallt, men nu sol!

Väl hemma tog jag ovanstående beskrivna dusch innan jag käkade yoghurt, macka med haloumi (mycket haloumi blir det) kaffe latte och lite chocklad. Slötittade på vinterstudion Innan jag drog iväg för att fixa dessa:

Mina och Ys chockladpraliner från kurs hos Cacaobönorna.

Jag är nöjd med min insats och fullt nöjd med sex st ultraintervaller (tempo 5:10-5:29min/km). Jag tycker för övrigt att alla som väljer att springa ultraintervaller mitt i natten i många minusgrader mer eller mindre är värda en medalj! :-) Och såklart en medalj till Dag som var en utmärkt värd och tog emot ett gäng svettiga männsikor under ett dygn! Tack!

torsdag, februari 21, 2013

'Kan inte' eller 'vill inte?'

Igår sprang jag 2000m intervaller med NocOut. Jag har ju varit skadad och jag har inte sprungit så särskilt mycket kvalitet sedan i somras. Att jag trots det ligger på i princip samma nivå (tidsmässigt) som jag gjorde förra året på intervallerna kan man ju se som något bra. Men, jag har tappat gentemot de som jag brukar vara jämnsnabb (eller snabbare) än på intervallerna. Eller - snarare - de har gått om mig.

Dock så är det en tanke som gnager i mig. Är det så att jag inte orkar hänga på mina gamla sparringpartners, eller är det så att jag inte ids? Kan jag inte - eller - vill jag inte? Missförstå mig inte, efter sista intervallen igår var jag helt slut, men gav jag mitt allt? Jag VET ju att jag inte är jättebra tränad just nu, detta gör att jag tycker att det är helt ok att ligga 10m efter mina fd sparringpartners in i mål. Jag försöker inte ens hänga på för jag "vet" att jag inte orkar/är så pass tränad. 

Som ni vet så har man rätt vare sig man tror att man kan eller om man tror att man inte kan (H. Ford) och just detta ligger nu och gnager. Orkar jag inte eller ids jag inte ens försöka? Dvs kan jag fysiskt men inte mentalt? Och spelar det någon roll? Om jag inte kan, så kan jag inte, orsak egal. Troligtvis så är det väl en kombo av dem båda, men det stör mig att jag inte har det där "lilla extra", jävlaranamma, tävlingsskallen. Däremot är jag kung på att övertala mig själv att jag "inte vill" eller att "det inte spelar någon roll". If you don't play you don't loose. Fegt? Japp.

tisdag, februari 19, 2013

Dax för ultraintervaller?

I helgen är det återigen dax för jogg.se's (ursprungligen Krister Linds) ultraintervaller; 8x10km med start var tredje timme. Jag sprang dem 2010 med bra resultat och tänkt att göra det igen (de går ca 3gånger/år) men sedan dess har de aldrig passat in i kalendern...

...och så egentligen inte denna helg heller. Jag är uppbokad på chokladpralinstillverkning (och det vill man ju inte missa!) på lördag kl 11:00 (3tim) och intervallerna börjar 00:00 natten till lördag. Jag funderar dock på att tjuvstarta. Att springa första intervallen 18:00 och den sista 9:00, sova två timmar och sedan baka choklad. Det skulle ju blott innebära 6x10km och det grämer mig lite. Jag vet ju att jag klarar 8x10km och jag vill liksom inte vara en som "ger upp". Men samtidigt så har jag ju nyss haft en stressfraktur, det kanske räcker med 6x10km? Alternativt är ju att göra som ovan men att bara hoppa över den intervallen kl 12:00 och sedan springa de som går 15:00 och 18:00 för att få 8st. Men jag tror att det skulle vara rätt tungt att ge sig ut efter att ha sockrat ned sig. Och som sagt det kanske får räcka med 6st? Beslut, beslut!

Ska du testa Ultraintervaller?

söndag, februari 17, 2013

Distansrekord!

Idag slog jag distansrekord!

Jag hade bestämt mig för att springa lite längre denna helg och tyvärr blev det söndag (med snöpiskväder) eftersom jag hade långpass på Vingåker Factory Outlet på lördagen... Jag hade tänkt springa på småvägar RUNT Tinnerö. Kruviga, lätt kulliga vägar med lite trafik och mycket omväxling (vackert). Men på morgonprommenaden med Max insåg jag att det var rätt halt och att den snömodd som finns (typ ÖVERALLT!) hade fryst under natten. På landsvägarna skulle det vara mer modd och än halare. Det fick därför bli Linköping City tour. Det vill säga de gång- och cykelvägar som hårdsaltas så att de är både snö, is och grusfria. Tråkigare väg (rätt platt, mycket hus och trafik) men BARMARK! 

Jag sprang i jämt 5:20-tempo hela vägen och det kändes busenkelt. Jag följde de saltade vägarna var de än bar iväg (har typ ingen aning om vart jag varit...), lyssnade på upplösningen av den lysande boken "Mörka platser" och försökte tänka bort snön som piskades i ansiktet. Det gick ok. Benen kändes jättebra och hade det inte varit för att mina nya (supersköna) Asics hyperspeed har hål under dem och tar in vatten som gjorde att fotsulorna började lösas upp i vätan (aj) så hade jag kunnat fortsätta i tre mil till. Men vädret var rätt gräsligt, jag hade bara vatten med mig (ingen energi att äta) och jag kände att 30km i 5:20 tempo var fullt tillräckligt. Var knappt trött efteråt. Men nöjd :-)

Och distansrekordet? Jag har ju kutat längre än "blott" 30km förr? Tja, men distansrekord både för i år OCH distansrekord sedan stressfrakturen. Rekord om något tycker jag.

fredag, februari 15, 2013

Dubbelt så bra!

Skön fredag med jobb hemifrån (sjukt effektiv trots att Max gärna vill sitta i ansiktet. Bokstavligen) och dubbla träningspass! Ett tröskelpass (tok gör som tok säg) med två x 5km i 4:25-fart + upp- å nedjogg. Totalt 14km (snitt 4:39-fart!). Sedan lunch, mer jobb och ett sent em gympass. Gött!

torsdag, februari 14, 2013

Snöpulsning

Att springa pulsandes i djup snö (nu på morgonjoggen över anklarna) är jättebra träning. Du får upp pulsen och benen får arbeta mer. Det blir styrketräning för benen, lite som myrlöpning. Dessutom är underlaget oftast mer ojämt vilket gör att massor av små muskler kopplas in för stabilitet. Kort sagt jättebra träning.

Men.

Jävligt tråkig och nu är det jäkligt ensidigt!

Ge mig barmark. Nu.

NU!!!!!!!!

(ursäkta franskan).


P.S. Dessutom skyller jag förmiddagens "på hjärnan låt" på snöpulsningen. Nämligen: "tapetklister under mina skor... (du är så mycket vackrare än vad du tror, jag vågar inte)" med Jumper från nittonhundraglömmabort. Snöpulsning = som att springa med tapetklister under skorna.

måndag, februari 11, 2013

Ur askan i elden

Igår gjorde jag vo2max och laktattröskel test. Nervöst men väldigt intressant! Rätt fina siffror och mycket mer kunskap, men jag kan missnöjt säga att jag vek ned mig på vo2max testet. Fredrik på Idrottslabbet trodde nog att mitt egentliga värde var högre än mitt uppmätta (50) och torde ligga kring 55. Fast det spelar ju inte så stor roll vad kroppen teoretiskt sett skulle klara när jag har pannben av äggskal och viker ned mig...

Hur som blev jag nöjd som en tupp när han föreslog att bättre för mig (som snarare har nytta av att höja nyttjandegraden av mitt vo2max, dvs laktattröskeln) än att kuta intervaller tills jag blir blå är att testa tröskelträning. Det tyckte jag lät lätt. Tills jag lyckades tyda diagrammet och fatta att min tröskelfart är 4:10-tempo. Typ maxfart alltså. Ur askan i elden -nu kör vi!

tisdag, februari 05, 2013

Avbrott

2x avbrott.

Igår var det ridning igen! Jag fick rida vackra Itano. Men vi hann knappt komma igång förrän strömmen gick. Hela området där stallet ligger var kolsvart. Snopet, men vi fick således avbryta! Tråkigt.

Idag tänkte jag springa 2mil innan jobbet (tänkte börja vid 11 då jag jobbar kväll) och jag började med 12km själv. Då det snöat så sprang jag bara på hårdsaltade gångbanor. Härligt pigga ben (älska nya skorna!!!)! När jag kom hem tog jag med mig Max för 8km till. Men Max och jag kom bara 4km innan Max började halta! Att gå hem skulle innebära att vi båda blev kalla, dessutom skulle jag missa bankmötet och Max skulle ha ont. Jag tog mig därför till ett närliggande dagis och lånade telefonen för att ringa taxi.

Någon/något verkar sätta krokben för mig just nu... Nog för att även detta ska vara en lugn vecka (ska göra fystester på söndag!) men nästa pass vill jag gärna göra klart!

Stackars söta Max:

söndag, februari 03, 2013

Premiär!

Efter en usel träningsvecka (nådde inte ens skamgränsen på 42km utan slutade på blott 35! Lyckades dock få in två styrkepass och ett ridpass också. Jag får skylla på mycket jobb, Amnestymöte, förkylning och lite irriterat ben) hade jag idag PREMIÄR med mina nya pjucks! Jag älskade dem! Trots skavsår på tån som jag skyller på strumporna. Det var sköna, studsiga, hade bra löpkänsla och var lätta. Riktigt nöjd! Att dagen var vindstilla och solig gjorde inte det hela sämre direkt... Jag sprang därtill inne i stan (för det är ju så jädrans isigt överallt!) där det är flackt och därför hamnade 2mil på 1:41 vilket ger ett tempo på 5:04km/min. Jag skyller på barmank och nya skor (som ni märker är inget mitt fel, alltid kan man skylla på nåt!). Jag tycker nämligen att det tempot är uselt. Jag borde antingen ha sprungit 15-20sek/km snabbare och dragit till med dett snabbpass i marafart eller 15-20sek/km långsammare och tagit ett lugnt långpass. Detta blev ett för snabbt (AKA slitsamt) pass för att vara lugnt och ett för långsamt pass för att träna snabbhet. Mellanmjölkspass. Bör undvikas (även om det var jäkligt skönt!)

För er som vill ha premiär på maraton i sommar så tycker jag att ni ska kika på LIMSJÖN MARATON! Det går i Leksand och det är coola Jonna som fixar med det. Detta är lite av ett socialaton där man springer sex varv runt vackra Limsjön strax utanför centrala Leksand i Dalarna. Paus och samkväm mellan alla varv. Det går i maj så jag kan nog lova blommande vitsippor och kvittrande fåglar. Jag missade detta förra året men hoppas kunna springa i år. Perfekt som första mara efter som man får vila samt att man kan avbryta om man tagit sig vatten över huvudet. Kom till Dalarna vettja!