Toenails are for sissies - eller?

Uttrycket "toenails are for sissies" är inte mitt påhitt. Det är gammal skåpmat i ultralöpningssammanhang. Det finns till och med t-shirts med uttrycket! Det är rätt få ultrarävar (någon?) som har 10 tånaglar året om. För mig stämmer uttrycket lite sämre. Jag har aldrig tappat en tånagel, däremot blir de aningens blå...

Blå på konstiga sätt. Som synes på stortån har jag därunder ett slags blåmärke. Men inte under hela?

Förra veckan var en bra träningsvecka, med blott fyra löppass, men med fyra (typ) kvalitetspass! Det var inte riktigt tänkt så (troligen eftersom jag sällan planerar min träning), det bara bidde så. Kanske rätt obra veckan efter en mara...

Måndag: Vi börjar lugnt ;-) Vila
Tisdag: 13,5km med 4km fartökning (4,35-fart) på slutet.
Onsdag: Backintervaller 10x slalombacke (alltid lika tråkigt, jag tar i som f-n men det känns ändå segt och går sakta) + CORE
Torsdag: Vila. (Ont i rumpan från backen, måste ha gjort nåt rätt)
Fredag: Ett lugnt kort pass stod på agendan, dock valde jag barfota, 6km och första gången på länge.
Lördag: ...vilket resulterade i träningsvärken från h-vettet i vaderna! Måste springa barfota oftare. (Vila)
Söndag: Långpass, från stugan och hem 35km (med ömmande vader!)

Så lyckades jag få träningsvärk från två pass på samma vecka - när har det hänt sist? Eftersom jag även fick in ett (kort men ändock) core-pass så tycker jag att jag får högt betyg :-)