söndag, september 16, 2007

Fan, fan, fan!!! (En ganska sorglig löphistoria...)

I onsdags gav jag mig ut på ett långt löppass. Tänkte springa drygt två mil och var rätt taggad, det skulle bli kul! Jag ställde bilen vid Ågelsjön och skulle springa via Ågelsjön till Sörsjön och tillbaka. Jag börjar springa, det är perfekt väder, solen skiner fast det är rätt kyligt. Det är fantastiskt vacker ute vid Ågelsjön, dock MYCKET mer kuperat än jag mindes. Jag fick ofta lov att gå då backarna var alldeles för branta och steniga för att springa i, en backe har tom ett rep som man måste ta hjälp av för att komma upp!! Förutom detta gick det otroligt segt att springa. Benen var tunga och det kändes som om jag kröp fram...

När jag kom nära sörsjönscamping började jag få ont i mitt högra knä (när jag tidigare drabbades av löparknä satt detta i vänster knä) jag fortsätter dock, inspirerad av Hasse som påstår sig ha sprungit bort sitt löparknä... I Sörsjön tappar jag ett tag bort Östgötaleden (som jag sprang på) och känner mig irriterade och trött. Vill hem.

När jag kommit några kilometer förbi Sörsjön får jag helt plötsligt så ont i knät att jag inte kan stödja på benet. Jag tar mig således inte en meter. Nu är jag trött, irriterad och har jätteont. Dessutom tycks jag vara fast mitt ute i skogen! Jag gör det enda man kan göra i en sådan situation: Jag sätter mig ned på en stubbe och gråter.

Efter ett tag ger sig den mest akuta smärtan. Men nu fryser jag, är trött och har ont. Det är minst sex kuperade kilometer till bilen och det känns som oöverstigligt. Jag beslutar mig för att halta tillbaka till Sörsjön och hoppas på att där finna nån barmhärtig själ som kan hjälpa mig.

Jag har tur och får skjuts tillbaka till bilen, lite lagom pinsamt... Väl hemma har det nästan blivit mörkt, jag är hungrig, kall och trött.

Sen dess har jag inte kunnat gå i trappor (vilket är jobbigt då vi bor 4tr utan hiss). Jag hatar mina jädrans knän. Fan, fan fan :-(

4 kommentarer:

Johanna sa...

Fy, stackars dig! Vad ambitiöst och duktigt av dig att springa så långt - också ska ett jäkla knä få stå i vägen! Har du försökt linda knäet eller ha på dig knäskydd? Hoppas att du blir bättre snart, kram/Johanna!

Anonym sa...

Hej!
Såg ditt inlägg i min gästbok! Som jag svarade där så vet jag preeeecis hur det är att vara skadad och jag hoppas jag kan skicka lite tröstande tankar till dig. "Stora stretchboken" av Kristian Berg lånade jag på biblioteket alldeles nyligen och han tar upp det här med löparknä och jättebra stretchövningar! Om den ej finns på ditt bibliotek så finns den på adlibris.se. Det här kommer fixa sig! kram/Jojo-joggaren

Anonym sa...

Stackars dig. Hela upplevelsen att bli ast sex kuperade kilometer ut i skogen e ju inget KUL. Tur med skjutsen... Hoppas knät ordnar till sig. Klappa på Max...

Anonym sa...

Oohh noo!! Fy vilket skit! Vad läskigt att det bara låste sig så där :S