Jag; en ensamvarg??

Här i veckan var jag ute och sprang runt strömmen i Norrköping. Detta är ett ganska populärt stråk, så där är rätt mycket folk. Fy så jag störde mig på alla som gick hur som helst på gångbanan! Jag tycker att man ska gå och/eller springa på VÄNSTER sida, så som man gör om man går/springer på en väg. Men vissa tycker tydligtvis att högertrafik gäller även för pedestrianter. Efter jag spytt galla över detta oskick på ett löpforum och en jurist lagt sig i så visar det sig dock att det inte finns någon regel alls. Usch. Dessutom; varför är det bara jag som får lov at gå ur vägen?

Dagen efter var jag i Flens (vanligtvis folktomma) badhus för en simtur. Herre vad jag störde mig på alla som plaskade på mig, simmade för långsamt, i vägen - ja fel!

När jag förut gymmade kunde jag störa mig fantastiskt på alla som inte gjorde som instruktören sa, som utförde övningarna fel och som allmänt störde ordningen med onödiga stönanden eller oförsiktiga sving med hantlar osv.

Jag inser ödmjukt att problemet ligger medtadels hos mig, som stör mig och i all tysthet svär åt dessa "idioter" som inte har vett att hålla sig på sitt håll, hålla rätt fart eller göra rätt. Jag har därför kommit till insik om att jag nog bäst håller till ensammen (med Max då) i skog och mark, där älgar och annat oknytt har vett att flytta på sig för en lågt flygande kanonkula likt mig själv. ;-D