Vaknade till ett vitt landskap i morse. Nej, det hade inte snöat, men väl "frostat". Svinkallt har det varit hela dagen, så även igår, men då var det mer regn och rusk.
Hösten kom igår. Bara sådär. Jag antar att man ska vara tacksam för den fina senhöst som varit, men igår kom den; "höst"hösten. Vaknade med smatter av regn och blåst på rutan. Släpade ut en ovillig Max och när vi kom hem påbörjade jag hösten/vinterns evighetsgöra; torka maxtassar. Suck. Hade nästan glömt hur tråkigt det är. Och ineffektivt. Jag som nu blir peelad varje kväll pga allt grus han släpar dit, på vintern kan man lika gärna kasta in handduken och sova i en sandlåda :-(
Hösten kom verkligen i måndags. Snällt av den att välja början på en vecka och inte typ en fredag. Har nog sällan uppmärksammat höstens ankomst så tydligt som nu. Jag vaknade, hörde regn och rusk och första tanken (lite förvånad) var "Nu är det höst". I lördags på Lidingöloppet var det sommar. 18C och sol. På söndagen var det sol men lite blåsigt. På måndagen regn och nu frost. Sommar-Höst. Pang-bom.
Lidingöloppet (på näst sista sommardagen...) var kul! Bra väder, skön publik och en söt väskbärare som hejjade på mig (Peter). Mitt mål (mer en vision, det kändes inte riktigt uppnåeligt) var 2.38. Det är en silvermedalj. Jag kom in på 2.49 (på rätt möra ben. Vid 28km var jag övertygad om att jag aldrig skulle komma i mål. Jag insåg det orimliga i tanken, men likväl bet den sig fast). Tiden kändes ok. Utan trängsel hade jag nog klarar 2.45, men 2.38 fanns inte i Karin i år. Bättre 2.49 än 2.39, det hade varit surt.
Nåväl, det var ju i somras. Nu är det höst :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar