onsdag, maj 07, 2014

Jag är rik

Jag är en mycket rik människa.
Jag är frisk och det är en enorm rikedom. Det finns ett ordspråk som lyder "Den friske har många önskningar, den sjuke blott en" och det är givetvis sant, det är svårt att uppskatta sin hälsa till fullo när man har den. Även de allra flesta av mina nära och kära är friska (och i livet! Jag har enbart varit på två begravningar i mitt liv) och för det är jag oändligt tacksam.

Jag är rik för att jag lever i ett demokratiskt land som inte varit i krig på över 200 år, i ett land där jag får sjukvård om jag blir sjuk, där skolgång är kostnadsfri (jag har fått en universitetsexamen som visserligen kostade hårt arbete, men var kostnadsfri) och som har ett socialt skyddsnät som fångar upp mig om jag hamnar snett i livet. Även om dessa system inte är perfekta så är det globalt långt ifrån alla förunnat att ha detta.

Jag lever med en man som jag älskar och vi har en enormt fin, varm och stöttande familj/släkt. Både jag och P har utbildning, jobb, bostad, bil och vi har råd (och möjlighet) att resa.

Min rikedom är således inte (bara) monetär, men jag vill dock lyfta fram att den även är monetär i globala mått. Även om jag i pengar sett inte skulle hamna på en "rikas i Linköping"-lista som kvällstidiningarna då och då presenterar så är jag med globala mått rik. Riktigt rik. Via den här webbsidan kan du mäta din inkomst gentemot resten av världens. Denna visar att jag tillhör den procent av befolkningen i världen som är rikast. Smaka på det; 99 procent av jordens befolkning är fattigare än jag är. 

Få i Sverige skulle dock beskriva mig som rik. Jag arbetar kommunalt, jag har studieskuld och bolån. Vill jag ut och resa eller köpa en ny bil behöver jag spara, inte ta från ett omättligt bankkonto. När vi pratar om rika personer blir det ofta i termer av Bill Gates och andra dollar miljonärer (miljadärer?).

MEN just därför, just därför att vi inte pratar om mig (och människor likt mig) som rika tycker jag att detta är viktigt att ta upp. Vi i Sverige, människor som jag, vi ÄR rika. 85 personer (varav Bill Gates är en) äger lika mycket som halva jordens befolkning men det är knappast relevant att enbart nämna dessa när vi pratar om rikedom. Vissa i pengar fattiga må vara rika i hälsa och relationer, men jag tycker att det är viktigt att belysa att vi i den här delen av världen ofta är både ock. Jag arbetar inom offentlig sektor (dvs har ingen fantasilön) och tillhör jordens rikaste 1 procent. Det ger mig ett perspektiv på fattigdom. Jag har mycket. Med globala mått mätt oändligt mycket. Min årslön tar en person i Zimbabwe 32 år att tjäna in. Det är inte för att jag är 32 gånger bättre än personer i Zimbabwe eller för att jag arbetar 32 gånger hårdare. Det finns ingen rättvisa i detta. Det är för att jag har haft turen att födas i Sverige. I ett rikt land i den rika delen av världen. Även den del av världen som systematiskt har utnyttjat och utnyttjar andra delar av världen. Det ger mig - oss - ett ansvar. Hur kan det finnas överflöd i en värld där 18 000 barn PER dag dör av orsaker som hade kunnat gå att förhindra?

Hur kan några spara pengar och resurser på hög när andra svälter ihjäl? Hur kan det tillåtas i en civiliserad värld? Vad är min del i detta? Med 99 procent av jordens befolkning fattigare än jag - vad kan jag göra för att förändra denna djupa orättvisa? Hur kan jag ta ett ansvar? Hur kan vi alla?


3 kommentarer:

Robert sa...

Bra observationer om hur rika vi är. Brukar påminna mig och min omgivning om detta regelbundet. Det är otroligt lätt att tappa perspektivet när alla runt om också har det lika bra eller bättre. Dessutom gör det perspektivet att hela den svenska rättivsedebatten känns skev. "En lön det går att leva på" är ju egentligen otroligt liten och innefattar inte mobiltelefoner, datorer och semesterresor. Eller ens kommunaltrafik.

Sen håller jag inte med om det där med att lägga pengar på hög. Pengar är aldrig passiva (mer än när de är just i plånboken). Har du gott om pengar på banken är de i realiteten utlånade till andra. De snurrar hela tiden runt.

Däremot borde fler se över hur de konsumerar. Att bo lite mindre, äta ute lite mer sällan eller inte byta till nyaste telefonen skulle kunna göra enorm skillnad för många andra människor. Inte nödvändigtvis som bistånd eller allmosor till folk i fattigare länder. Likväl, eller kanske ännu hellre, som investeringar på dessa platser.

Oavsett, mina invändningar, en bra tankeställare.

Karin sa...

Håller inte med dig. Det finns fattigdom i Sverige också och den går sällan ut på att någon svälter eller bor på gatan. Den är istället i form av okande klyftor som ger olika förutsättningar och möjligheter. Den ger att barn hamnar efter men också känner sig utanför. Den innebär att människor i Danderyd har en höger förväntad livslängd än de i Husby. Det går inte att jämföra den fattigdomen med den absoluta fattigdommen och hävda att de ska vara glada att de har råd med mat.

Karin sa...

Jag håller heller inte med om att pengar inte "ligger på hög". Du missförstod kanske. Det finns ingen absolut livsmedelsbrist i världen idag. Ändå där 100 000-tals av svält varje år. Varför? För att några har mycket makt, pengar, status och att fördelningen är skev. Att hävda att Bill Gates utlånade pengar (för givetvis har han inget kassavalv a la Joakim von anka) hjälper de som saknar mat på afrikashorn är en gammal nationalekonomisk teori (Trickle down) som går ut på att om de rikaste får det bättre så får även alla andra det lite bättre. Har aldrig trott på den och den får väl allt färre anhängare. Att tala om att "investera" pengar på fattiga platser är även det en form av "trickle down". Jag anser att vi har strukturer som är i sig orätta och orättvisa.

Jag känner att du missförstod typ allt jag försökte säga.