Varför är världen ibland så ful?

Efter att ha suttit inne heeela fina helgen på styrelsemöte valde jag att inte ta tunnelbanan ända till T-centralen utan gå sista biten. Jag tvekade lite först då jag hade en halvtung väska att släpa på. När jag kommer upp från tunnelbanan så har ett antal utsatta EU-medborgare ("tiggare") samlats. Alla bär de på alla sina saker och har både stora väskor på ryggen, rullväskor samt påsar och väskor i händerna. Jag skäms nästan för min tvekan att gå en station och bära på min lilla helgpackning.

På stationen ser jag ytterligare en kvinna som bär på allt hon äger. Hon går fram till ett litet kafé som för tillfället helt saknar gäster. Hon ställer ned sina saker och tar fram en bägare med nudlar och ber om vatten. Servitrisen skakar på huvudet. Efter att ha bett ett par gånger så tar kvinnan fram lite pengar, några kronor och femmor, men servitrisen skakar fortfarande på huvudet. Det räcker inte. Kvinnan lägger fram några fler kronor och fortsätter att be men får nej. Hon ger upp. Jag kan inte hålla mig. Jag går fram och frågar vad det kostar och betalar de 29kr som de tar för "te". Servitrisen ursäktar sig lite med att hon inte får, de har regler. Jag förstår. I grunden är det inte hennes fel. 

Jag går därifrån bränner tårarna bakom mina ögonlock. Hur kan världen vara så jävla ful? Varför är det så orättvist? Varför är det så att för de allra fattigaste så kostar nästan allt mer? Hon hade köpt den allra billigaste maten men för att kunna äta den var hon tvungen att betala säkert tre gånger mer än vad den kostade. Jag hade kunnat värma vatten hemma nästan gratis. Hur kan världen vara funtad så att den allra fattigaste vägras lite varmt vatten när hon saknar andra sätt att skaffa sig detta? Hur kan det vara ok för mig (och för dig?) att flera gånger varje dag gå förbi otroligt fattiga utan att hjälpa? Hur kan jag sova i min sköna säng när 30 personer sover under en av Linköpings broar? Varför stänger vi vissa ute från sådant som för andra är rättigheter? 

Kvinnan tackade mig för hjälpen. Jag skämdes och blev nästan arg (om än inte på henne) vad är det hon behöver tacka för? För att jag hade turen att födas i ett av världens rikaste länder och för att hon hade oturen att inte göra det? Min relativa rikedom är inte gudagiven eller något jag förtjänat. Jag har haft tur i var jag föddes och det har gett mig möjligheter hon aldrig kommer att få. Hon kommer istället antagligen att straffas hela livet för att hon inte hade samma tur. Vägras tak över huvudet, utbildning, sjukvård eller mat. För att hon är fattig och för att hon alltid kommer att förvägras medel att göra något åt det. Det gör mig så oändligt ledsen. Och arg. 

Jävla fula värld.