Gårdagens hänvisning till blod besannades tyvärr under dagens löprunda. Jag halkade i en vattenpöl, kraschade i leran och landade på knäna. Resultatet blev ett blått knä, ett rött knä med blodvite samt ett par trasiga kompressionstights. :-(
Hur smart det var att envis som en åsna ändå springa en mil till det återstår att se. Även om knät blev ledset av detta var det dock balsam för själen med fågelkvitter, varma vindar och barmark!! Åh så jag har saknat marken! Täckt av snö har jag nästan glömt bort hur mycket jag saknat gräs, lera, tussilago! Vår!!
(Kung Bore, du är avsatt på livstid. L I V S T I D .)
