Vårrullen!!

Ni har säkert sett dem. Säker tom idag, trots att det blåser halvt storm. Jag pratar såklart om vårtecknen. Från de tidiga istapparna och snödropparna till blåsippor och grusborttagningsmaskiner och tävlingscyklister! Kanske har ni känt vårkänslor? Men det säkraste vårtecknen av dem alla är ändå vårrullen. När Max på en promenad plötsligt (vilket han inte gjort på hela hösten/vintern) slänger sig ned på en solig fläck och rullar! Sedan upp lika fort igen. Han ser förvånad ut. Som att det han gjorde var en betingad reflex snarare än av fri vilja. Kanske var det så? Våren som liksom grep tag och slängde runt honom? Idag hände det i alla fall. Vårrullen:

Det blev blod.

Gårdagens hänvisning till blod besannades tyvärr under dagens löprunda. Jag halkade i en vattenpöl, kraschade i leran och landade på knäna. Resultatet blev ett blått knä, ett rött knä med blodvite samt ett par trasiga kompressionstights. :-(

Hur smart det var att envis som en åsna ändå springa en mil till det återstår att se. Även om knät blev ledset av detta var det dock balsam för själen med fågelkvitter, varma vindar och barmark!! Åh så jag har saknat marken! Täckt av snö har jag nästan glömt bort hur mycket jag saknat gräs, lera, tussilago! Vår!!

(Kung Bore, du är avsatt på livstid. L I V S T I D .)

"Regn på min födelsedag"

"Blod på min födelsedag!" Sa Lotta på bråkmakargatan när hon cyklade omkull på sin födelsedag. Vissa (tex en fd chef...) har sagt att jag är lik Lotta. Så här vid 30+ vet jag inte om man ska skratta eller gråta över att bli liknad vid en tjurig sexåring... Men jag väljer att tänka att de/hen tycker hon är otroligt charmig och söt :-)

"Regn på min födelsedag!" säger dock jag istället! Imorse smattrade det mot fönsterrutorna... MEN trots det är jag nöjd med vädret idag (!). Det kan låta konstigt, men jag skulle vilja kalla detta vårens första dag (jepp, soundtrack Laleh). Efter regnet blev det en mild om än mulen dag med fågelkvitter och VÅR i luften! Jag kände mig 10kg lättare av att äntligen (ÄNTLIGEN!) känna en ljum vind mot min kind. Vågar man hoppas? I så fall, tack för världens bästa födelsedagspresent: välkommen vår!

Vårtecken!

Var på gymmet idag direkt efter jobbet. Kom dit kring 16.00, aningens senare än jag brukar (brukar försöka sluta tidigt om jag ska dit för att slippa folk). Först så trodde jag att det var därför som det var så mycket folk där. Folk gymmade som besatta och alla squashbanor var upptagna (och varför, varför!, är squash en sport som medelålders (håriga...) män envisas med att spela utan t-shirt??)

Efter ett tag inser jag att det inte är för att jag är där senare än vanligt (för ärligt så handlar det enbart om ca 30min) det är ett vårtecken jag bevittnar! Alla post-julbords-bilringar och nyårslöften håller nu på att behandlas! Beach 2011 är i antågande, våren kommer att vara över innan vi insett det (och innan post-julbords-bilringen hunnit bearbetas). Vårtecknet fullt-på-gymmet-en-vanlig-onsdag slår Gotlands snödroppar med hästlängder (som så här med 1dm nysnö mest känns som ett (elakt) pr-trick: "Kom till öin, vi har vår!").

Träningen då? Jo jag körde intervaller 400+400+400m x 5 plus upp- och nedjogg. En långsam 400m (5.27min/km), en mellan (4min/km) och en snabb (3.45min/km) x fem. Totalt 10km och så lite gym på det.

Beach 2050 - you wont know what hit you! (under förutsättning att jag aldrig - aldrig - mer firar jul...)