Inte utan min "Expandable targetstick with clicker" (eller, givetvis, jag är en nörd II)

Mitt förra inlägg blev tyvärr lite misstolkat. Peter, jag tycker inte att mina coola DKNY brillor jag fick av dig är nördiga. Tånga hed ska bli skitkul och är inte nördigt, men ger väldigt många vuxenpoäng (eller kan likställas med ridskola...). Att attackera mjukisbrallor var visst även ett misstag, tydligen är det hippt (ursäkta, ni har inte sett mina!) och tom "coolingar" som Parsi Hilton har dem (ehh, ok...).

Vad jag försökte mig på var att symboliskt visa att jag blivit en nörd, inte attackera mina presenter (DKNY-brillorna), hundträning (tånga hed) eller folks klädval (mjukisar)...

Därför tänkte jag göra det mer konkret: Jag går inte på Yoga eller annat coolt, jag tränar med Max. Till min hjälp har jag en "Expandable targetsitck" med inbyggd klicker (Lugn, jag visste inte heller vad det var för 2v sedan...):

Det är som en "trollstav" som Max ska följa med nosen och få *klick* & godis då han gör det. Med denna ska man sedan kunna styra hunden och lära den oumbärliga saker som att sätta på tv eller släcka lampor. Fantastiskt och kul, fast inte så hippt...

Att vara nörd, till skillnad från att ibland göra nördiga saker, är att man inte vet om att det man gör är nördigt, eller snarare varför det är nördigt.

Häromveckan skulle jag, Peter & Max ut en sväng. Det var då det var varmt och ingen ville ta jacka, fast kamera, vattenflaska och plånbok skulle givetvis med. Vi sätter då fast kameran i Peters skärp ( den har en liten fiffig hållare för det, vår kameraväska!) Vi är väl medvetna om att detta anses dödligt nördigt, men vi kan inte för våra liv komma på varför - det är ju så PRAKTISKT! Jag kan även vara sådär pinsamt tantig och påpeka för de som slänger skräp att det faktiskt finns papperskorgar och att deras mamma minsann inte bor här. Och nu ringde precis Peter och sa att sådanadär praktiska ihopfällbara stolar (gärna med mugghållare och parasoll) sådana skulle han vilja ha! Jag trodde givetvis att det var en fälla, svarar jag ja nu så kommer han att börja skratta åt mig. Efter nån sekund förstår jag att han menar allvar och jag kan - lättad - erkänna att jag också gått och kollat på sådana!

Fast, nu ska jag sluta tjata... Vi är nog familjen nörd här, men vi är ju ganska nöjda med det. Att bli skrattad åt är väl kanske inte så kul, men samtidigt tänker ingan av oss ändra på sig för någon annan. Vi kanske inte vet om vad som är, eller varför, något är nördigt, men det beror ju på att det inte är vi som satt upp reglerna! Får vi inte skriva egna nördregler så vi är nöjda med att vara nördar, faktiskt så tycker vi att det är ganska coolt...