torsdag, september 21, 2006

Meditation i rörelse

Jag har kommit igång med att springa igen. Här i Norrköping har vi rätt fina spår som går genom en mysig skog. Bäst är milspåret. Där springer man över mossklädda stigar kantade av stora granar, allt är tyst, det är en riktig trollskog. Du springer även genom lövskog med väldiga ekar och där det ofta susar i bladverken. Stigen är mycket kuperad så du springer även över klipphällar och genom tallskog där stigen kantas av vitmossa. Fast det bästa med milspåret är nog ändå att du nästan alltid får ha det för dig själv... Jag kan känna mig nästan upprymd av att springa där och jag blir sådär skönt rofylld, som en meditation i rörelse.

Jag springer milen på 54minuter, inte så snabbt med andra ord. Fast det som är så märkligt är att jag springer 5km spåret på 26minuter. Jag håller med andra ord en ganska jämn takt, oavsett hur långt det är. Det konstiga är att 5km spåret alltid är så jobbigt att springa, trots att det är hälften så långt (äh?) och inte mer kuperat. Jag flåsar och pusta, benen känns som bly, medan jag i milspåret nästan flyger fram (tills på slutet, då milspåret går ihop med sista sträckan på 5km spåret, då blir det jobbigt där med...) kan inte fatta varför. Att springa 5km känns jobbigt och bara ngt jag vill få gjort. Dessutom är det inte ovanligt att jag får träningsvärk efteråt. Att springa 10km känns uppiggande och roligt, något jag kan se fram emot, jag har heller aldrig fått träningsvärk. Jag är väl helt enkelt, likt Max, en long distance runner...

Dagens hyllning:

Går till Kaliforniens Guvernör (the one and only) Arnold Schwarzenegger. Han har nämligen brytit med Bush om miljöpolitiken, ska skriva på Kyoto-protokollet och STÄMMER sex biltillverkare för att de bidrar till växthuseffekten! Läs mer: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=574380&previousRenderType=6

Hasta la vista!

2 kommentarer:

Frida sa...

det med de att en mil känns lättare måste ha med förväntningarna att göra. om man tänker att man ska springa en mil så förbereder man sig på att det ska bli jobbigt, och då går det lätt. om man sen ska springa hälften förväntar man sig att det ska gå väldigt lätt och då blir det plötsligt jobbigt!

Karin sa...

Men jag har tom fått rejält ont i benhinnorna (förutom träningsvärken...) och underlaget är i princip detsamma. Fast att det känns jobbigar pga (felaktiga) förväntningar kan nog stämma... Gillar ju milen mycket bättre!