När det sker en svältkatastrof någonstans i världen (vanligtvis Afrika) eller när det sker stora olyckor eller naturkatastrofer verkar det som att det är antalet människor som är det essentiella. Jag kanske är cynisk, men jag tror inte att det hade varit sånt bråk om att ta upp Estonia om en person dött. Vad värre är vet jag inte om särskilt många ens skulle ha kommit ihåg olyckan om bara en person förolyckats.
Vart vill jag då komma? Jo, det verkar som att en händelses hemskhet och "viktighet" beror på hur många som far illa. Detta kanske är föga förvånande med tanke på att det då berör fler människor. MEN varför tycks det värre att miljoner människor svälter. Är det inte lika illa att en enda gör det? För den individen blir det ju varken bättre eller sämre av att fler svälter. Den individen som sedan dör av svält gör det oavsett hur många som gör det samtidigt och det är lika oåterkalleligt oavsett antal.
Varför är det värre när det fler som lider? På individnivå är ju lidandet och sorgen densamma. Och det som vi anser är det hemska är ju just lidnade, död och sorg, och dessa är aldrig kollektiva utan bärs alltid av individer. Jag tror inte att man kan summera lidandet eller att summan av alla människors lidnade blir större än sina individuella delar.
Sorg, död och lidande är, tyvärr, personligt. Det borde alltså väcka lika stor sorg och avsky att endast en enda människa svälter eller dör. Det borde vara lika fel och samma åtgärder borde åberopas. Varför anser vi all olycka vara värre om den upplevs av fler? Har vi alla någon slags utilitaristiskådra och ser hur jordens totala lycka sjunker med fler antal individers olycka? Trots att min egen lycka omöjligt kan påverkas av andra - okända människors - olycka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar