Dalkulla som bor i ekstaden Linköping tillsammans med kärleken Peter och pricken dalmatinern Max. Ultralöpare som drömmer om: rättvisa, att se mer av världen, hitta mig själv (bla, bla, bla) och fixa på smultronstället: vårt 1700-tals torp...
måndag, december 01, 2008
Mina underbaringar!
Kom hem idag, kände mig trött och på dåligt humör, så blir man mött av en glattsvansviftande max (som stolt bar på sin boll) samt av en stor kram i dörren av fina, fina Peter... Me loves my darlings!!
3 kommentarer:
We lavs jo too!
Sötisar! Mattes godingar...
Inga hyss gjorda då som bjöd på dörrmöte av P och hög svansföring av mr Max?
Skulle mina pojkar ha HYSS för sig?!? Det kan jag väl aldrig tro... ;-)
Faktum är att jag oftast blir hälsad i dörren, bara det att denna dag behövde jag det extra mycket...
Skicka en kommentar