Jag har varit på Lidingö två gånger i mitt liv. En gång till är sedan en tid inplanerad.
Min första date med ön var Lidingöloppet 2008. Tre veckor innan loppet blir jag dunderförkyld. Är hemma från jobbet, hostar, snorar, mår piss. Utan att ha sprungit en meter på tre veckor står jag dock på startlinjen, hyfsat kurerad, och korsar tre timmar senare mållinjen.
Mitt andra besök på Lidingö hade samma tema. Jag skulle dit på en inspirationsdag inför Lidingöultra. Datumet var den 7 februari 2009. Två veckor innan blev jag förkyld. Får feber, mår dåligt, går hem från jobbet, ja ni vet hur det är. Jag tar mig dock till Lidingö med bara en envis hosta kvar och springer en mil.
Om två veckor är det Lidingöultra. Gissa vad som hände i torsdags? Jo, jag blev förkyld. Trött, huvudvärk, ont i halsen och snorig. Behöver jag nämna att jag mellan dessa inplanerade Lidingöträffar har varit frisk som en nötkärna, mått prima och knappt ens sagt "prosit"? Vad är det med den där jäkla ön? Nån som vill springa fem mil istället för mig eller ska jag satsa på att jag trots att jag är näst intill dödssjuk kommer att klara det om blott 13 dagar?
3 kommentarer:
Älskade vännen!
Imorgon går du och köper färsk ingefära, citron och honung i mataffären. Riv ingefäran, skvätt i citron och skeda i honung. Den här brygden/teet ska helst utgöra allt vätskeintag de närmaste dagarna. Gör du det kommer Lidingö darra av skräck! :)
Vilken otur! Krya på dig, men spring för katten inte 50k med halsont... Det låter som en jättedålig idé. Men vem vet, kanske kan Sevves ingefärakur få dig fit for fight. Annars har du ju faktiskt två veckor på dig att bli frisk, i vilket fall. Lycka till!
Hej igen, tack för tipset om mobilhållare, jag får titta runt lite. Tyvärr är min mobil ganska stor, så den passar inte i något av de fodral jag redan har hemma. :(
Lidingöultran är alldeles för lång för mig! Jag ska klara varvet i år har jag tänkt, längre sträckor än så drömmer jag bara om än så länge.
Hoppas du är kryare nu!
Skicka en kommentar