Jag slår ihjäl mig!

I fredags åkte jag ut till torpet för att njuta lite av lugnet.

Icke.

Gräsmattan växer som, ja, som gräs. Jag klippte gräset, det tog 1tim 15min och jag fick en blåsa i handen som sprack och varar sig.

Sedan bestämde jag mig för att slipa lien. Något sådant har jag aldrig gjort, men va fan. Efter ett par minuters slipande skar jag av halva lillfingret (nåja) på eggen. Jaha, tänkte jag, nu är den tillräckligt vass. Jag gick ned till sjön och gav mig på vassen. Jag tror att ihärdiga slag med vilken påk som helst hade haft en likande effekt. Jag dunkade i lien i foten i upphetsningen (ja, "rätt" sid av lien, dvs baksidan. Jag har foten kvar. Och min "medhjälpare" Max lever, konstigt nog) jag stoltserar nu ett fint blåmärke.

Skam den som ger sig! Efter detta skulle jag sätta upp en list men istället slog jag mig rakt i ansiktet med hammaren när jag skulle räta ut en spik! Efter att ha sett suddigt på höger öga ett tag så fick jag ett fint (knappt synligt) blåmärke och en öm ansiktshalva. Jag somnade utpumpad som en klubbad säl (ha ha).

På söndagen begav jag och Max oss ut på en löparrunda. Efter en dryg mil föll jag handlöst på en stenhäll. Slog upp knät och båda handflatorna. Det positiva är att jag måste köpa nya tights då mina gick sönder. Nu tror jag att jag håller mig inomhus innan jag slår ihjäl mig.