En chansning...

... tog jag idag och tänkte att snön som föll i veckan nog blivit tillräckligt tilltrampad för att jag skulle kunna springa milspåret i Vrinnerviskogen. Efter 4km och hela 28minuter snöpulsning var jag redo att sätta mig ned, gråta och vänta på att bli upphämtad. Men då det var -9 till -13C ute och chanserna för att bli upplockad mitt i skogen var små så beslutade jag mig för att fortsätta. Jag bytte till 5,5km spåret och tänkte nöja mig med det. Men det gick så bra att jag fortsatte (med p3 dokumentär i öronen kan man komma långt!) och tänkte att 13km blir bra. När jag sprungit 13km tänkte jag att jag nog skulle kunna klara även 20km (fast hua vad kallt det var!). När jag började närma mig 20km insåg jag att det bara var 5km kvar till att få delta i Yours Truly, en löpartävling där man får springa 25 eller 50km var man än vill och sedan regga det på en hemsida. Så. Det blev 25km i många minusgrader och tävlingspremiär 2010!

När vi väl kom fram till bilen så hade jag frost på min jacka. På insidan. Brrr... Ett bad och en fiskgryta senare var jag dock fit for fight igen!

En annan som tog en chansning idag mötte jag på väg hem från löpningen. En lastbilschaffis som ni kan läsa om här och här.

Han försökte alltså få sin lastbil in i en tunnel som av döma av bilderna är 0,5m lägre än lastbilen. En sån jävla nöt! Det står väldigt tydligt att maxhöjden i tunneln är 3,6m skulle man missa det (och lida av dåligt ögonmått) så är tunneln utrustad med varningslampor som då börjar att blinka hysteriskt. Därtill hänger plaströr ned från en skylt som om taket tar i dem så tar du i tunneltaket. Men. Dessa tre saker var inte tillräckliga för att övertyga honom/henne om att - med lite tur? -det skulle gå att ducka i tunneln. Det gick inte. En sån riksklant!