torsdag, maj 06, 2010

Stillastående

Sedan Portugal har jag haft problem med vaden. Problemen började omedelbart efter Portugal, men jag tog dem inte riktigt på allvar. Sedan försökte jag att medicinera bort dem med alldeles för starka värktabletter vilket innebar att jag slog ut magen. Sedan försökte jag springa bort det, sedan vila bort det och sedan...

Ge gärna en hobbydiagnos:

Symptom: Smärta mitt på vänster vad, ungefär där benhinnesmärtor brukar sitta. Det är dock INTE benhinnor då jag inte har det minsta ont vid beröring. I början hade jag inga smärtor vid promenad, men alltid har första löpsteg känts som att vadbenet (tibia) är utbytt mot ett träben. Smärtan blir något bättre efter en stunds löpning för att sedan åter bli värre. Slutar när jag slutar springa även om någon molnande värk kan finnas kvar efter. Det gör inte superont, men smärtan hindrar mitt naturliga steg och jag får därför ont i ryggen efter ett par km löpning.

Nu har jag vilat från löpning i typ en månad utan minsta förbättring. I tisdags testade jag stötvågsbehandling, jag återkommer med besked om resultat.

Annars är jag mest sur och bitter över att inte kunna springa i den vackra vårnaturen samt att jag missar en massa, t.ex. Lidingö Ultra. BAJS.

5 kommentarer:

Carina sa...

Nej, vad tråkigt att höra. Jag har tyvärr inte något bra råd att komma med. Men jag hoppas att du får några goda råd och hjälp så att du kan komma igång igen. Hoppas att det löser sig!! Kram!

Anonym sa...

Det kanske är som när man letar efter något; när man slutat letat så ligger det där. Om du inte tränar och inte tänker på träning (ja, jag inser det absurt svåra) så kanske det bara löser sig?

cecilia sa...

Hur kom du/din behandlare fram till den behandling du får?
Vaden är ett av de få ställen som jag ännu inte har skadat :)så jag är inte det minsta påläst. Det jag har lärt mig av fotled, höft och nu knät är att det kan behövas undersökning av mer än en specialist, t ex var läkaren som hade hand om min fot helt utan uppfattning om varför den inte gick att böja (trots röntgenundersökning) medan kiropraktorn botade mig vid första besöket.

Karin sa...

Man skulle kunna säga att jag varit till två experter och en lekman(mig själv).

Expert ett (naprapat) trodde på någon slags allmän överansträngning som kunde ta allt från 3 veckor till 6 månader ett år att bli bra från. Jag behövde ortopediska inlägg.

Måste säga att detta kändes vagt och godtyckligt.

Till expert två (kiropraktor) sa jag att jag trodde att jag hade stressfraktur. Han lyssnade, undersökte och höll inte med. Han tror på en inflammation/överansträngning i den muskel som fäster på tibia. Han testade stötvågsbehandling.

Känns bättre med en mer tydlig diagnos och en behandling - återkommer med resultat (2-5 behandlingar krävs ofta).

Har tid till ortoped. Själv röstade jag (efter att ha sökt på internet och läst en massa) på stressfraktur, men hoppas på något annat.

Time will tell.

Sofie sa...

Nej vad trist. Jag förstår din frustration.
Tur att det var sånt trist väder igår, då missade du i alla fall inte ett härligt Lidingö i vårsol :)

Hoppas din skada blir bättre snart!